... i vilken vår hjältinna dyker in

I'm alive and kickin'. Bara så ni vet.

Chaka Khan var en trevlig upplevelse. Oförskämt vacker rör hon sig som en gudinna och rösten håller! Men ljudet var tråkigt och tempot för lågt. Jag ger det 5 av 10. Köpenhamnsnatten var ljum och det kändes najs att avsluta konserten med ett glas vin på en uteservering, innan det var dags att ta tåget hem till Sverige, igen. Där är något visst med Köpenhamn, ändå...

På lördagen ställdes kosan mot Brekille ute i den nordskånska urskogen någonstans i höjd med Örkelljunga. Camp Funkadelicabussen på nya äventyr. Trevliga filmsnuttar och en del roiliga kort blev det, men eftersom jag nu gästar Lund får bilder etc vänta på inläggning tills jag kommer hem igen. Och det vet ingen människa när det blir.

Brekille, ja. En liten tokmysig folk- och världsmusikfestival i nostaligisk hippietappning. Naturskönt, många barn, en del hundar, vegetarisk mat, musik av allehanda slag och i varje hörn. Ett litet vängäng samlades efterhand - några gamla vänner och en och annan ny bekantskap, dessutom.

Men hur liten är världen egentligen? När vi parkerade bussen är den första person jag ser - förutom Mr Boomland, då - självaste Dee! Vi har aldrig träffats IRL, trots att vi pratat jag-vet-inte-hur-länge på nätet. Ändå kände jag igen honom direkt! Här har vi alltså pratat i åratal... ja, inte bara pratat rakt av - jag betraktar honom som något av en mentor, faktiskt - men vi har aldrig någonsin träffats - och så stöter vi på varandra där... på denna om inte gudsförgätna så ändå synnerligen osannolika plats. Märkligt. Och roligt, förstås! Det var så kul att ses, Dee, och nu får det fantamej bli en fika framöver!

I skrivande stund dricker jag en balja nybryggt Maxwell House (kanske en smula otippat, men även jag måste ju ge mig lite omväxling ibland), lyssnar på en tvättmaskin och tar det ganska lugnt. Tänkte gått ut en runda, men orkar liksom inte. Jag har ju faktiskt semester. Att strunta i en promenad kan ju vara lite smådekadent..?

Jag tror jag ska hämta mig en bok, sträcka ut mig i soffan här och slöa ännu lite mer...

Ha det gott, me lovely ones. Troligen blir det inget mer skriv förrän efter Burg Herzberg!

... i vilken vår hjältinna beger sig

Då sitter jag här med mitt nybryggda Pasión Colombia och nyheter på radion. Packningen står i hallen, blommorna är vattnade och sängen är bäddad. Jag har hatkärlekens Ulf Lundells Nu har jag förpackat min längtan i huvudet och eftersom enda sättet att få ur den är att köra den högt, högt på stereon så gör jag det också. Melodin är stillsam och nästan lite trevande och texten ganska klok:

Nu har jag förpackat min längtan
och gömt paketen i en vrå
För jag fann snart under min
väntan
att det nog skulle bli bäst så

Det ösregnar ute. Det syns på gräsmattan att det är en bra sak. Genast ser den grönare och gladare ut. Jag hoppas bara att regnet ger med sig tills ikväll. Paraplyer på konsert är ingen hit.
Och vad jag ser fram emot Chaka! WOHOO!

Ha det riktigt skönt, me lovely ones! Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna dagdriver mest

Långt nattligt telefonsamtal. (Vad konstigt det skulle kännas utan dem, nu...) Så jag sov länge - kanske till tio? Kanske längre? Jag vet inte, riktigt. Jag är ledig; jag har ingen klocka på armen.

Satte på kaffe och Olle Ljungström... kände mig lätt om hjärtat och sinnet... lättsinnigt satt jag i nattpajtan och slösurfade... läste lite... käkade speltknäcke med skotsk marmelad tills jag mådde lite illa... plockade ihop en kronologisk Marilyn MansonblandCD till Burg Herzbergtrippen...

1. Cake & Sodomy
2. My Monkey
3. The Beautiful People
4. Antichrist Superstar
5. The Dope Show
6. Mechanical Animals
7. Fundamentally Loathsome
8. This Is the New Shit
9. Obsequey
10. Putting Holes In Happiness
11. Heartshaped Glasses (When the Heart Guides the Hand)
12. Eat Me, Drink Me
Bonus: Tainted Love





















Medan skivan brändes ritade jag en liten Manson. Ingen konsthistorisk milstolpe, direkt, men lite nöjd blev jag ändå mtp de nanosekunder det tog.

När jag satt vid köksbordet och grejade såg jag exsambon C snedda över gården utanför. Jag tänkte bara att det är så skönt att jag rår mig helt själv och att han är utanför mitt fönster och utanför mitt liv. Och hur obefintlig min saknad är efter den tid då t o m min faiblesse för skojiga wettexdukar föranledde paranoida utbrott; de innehöll givetvis budskap jag inte vågade framföra direkt... *s*











































Well... those were the days. And now they're gone.

Good riddance!

Sedan pratade jag en liten stund med Ingrid. Jag ville maila henne lite intressant info och ett par bildlänkar, men... hör här: hon har ingen privat mejladress - bara jobbmejlen.
Eg er SJOKKERT, som det heter på norska (uttalas med fördel med lite vestlandsskorr på r:en). Nu fick jag ju skicka det via jobbadressen, dårå, vilket inte känns helt bekvämt mtp på offentlighetsprinciper etc. Inte för att det var några direkta statshemligheter jag sålde ut, men... att skriva om privata saker... och veta att det kanske finns någon snok i kommunen som sitter och läser dem... Me not like.

Och längre har jag liksom inte kommit. Inte mycket längre i alla fall. Jag har gjort en liten bloggpromenad (kolla gärna in nytillskottet Pasteys plats!), jag har avverkat lite handtvätt och börjat fundera på min packning. Jag ska ju först på Chaka Khan (kanske lite snyggare klädsel, då? Typ vit skjorta till jeansen?) i Köpenhamn (Tivoli) på fredag och dagen efter på folkmusiktjohejs ute i skogen (fortfarande jeans men kanske inte vitt, just - jag bara grisar ner mig ju... Och en varm tröja måste jag ha - och djungelolja och Marlboro mot knotten...) och sedan är det två dagar i Lund med kanske lite solande i park (eller i Lomma?) och stadstrosande och sedan är det varmtsvettigtkletigtdansantsunkigt hippie convention i Tüskland. Måste också tänka smart, minimalt och logistiskt... Så det har jag gjort. Tänkt, alltså. Packar gör jag väl på fredag, strax innan jag drar.

Jag hade vissa intentioner att cykla mig en jävelrunda idag, men jag tror jag struntar i det, faktiskt. Tar det imorgon. Istället ska jag dundra på med stereon och bara vara, liksom. Kanske läsa något intressant och eventuellt smått bildande. Frampå kvällskanten ska jag koka mig en balja te och bänka mig framför Morden i Midsomer. Lagom tanke- och energikrävande (läs: inte alls).

Ja. Så får det bli. And now, me lovely ones... it's time for...
Cake and Sodomy...

... och därute... någonstans... i publikhavet... har jag ett par barn... Som det kan va', va'?
Ha en riktigt skön julitisdagskväll!























"I know what you're thinking. "Did he fire six shots or only five?" Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you've got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?"