... i vilken vår hjältinna ska baravara

Söndag. Morgon. Söndagmorgon. Jag vaknade med ont i magen. Igen. Ingen idé att ligga kvar och försöka somna om. Så jag klev upp. Satte på en kanna kaffe. Hämtade DN på hallgolvet. På med teven. Tände några ljus. Slog mig ner i soffan. Bestämde mig för att göra min söndag till en skön dag. En dag att göra det som faller mig in, bara. Kanske ta den där långpromenaden som inte blev av igår (då sova middag kändes som en klart bättre idé). Kanske göra inget. Baravara.



















(Söndagsmorgonmys)

... i vilken vår hjältinna tillbringar en söndagsmorgon

Vaknade runt åtta. Jag har nog sovit hårt för jag hörde inte när den feta söndags-DN dunsade ner på hallgolvet. Jag har, som vanligt nuförtiden, drömt skumma saker. Oftast befinner jag mig på någon form av offentliga platser och där är det bara en enda röra med familj och släkt och människor som jag normalt aldrig skulle träffa samtidigt. Men det är ungefär vad jag kommer ihåg. Ett tag hade jag en bok vid sängen så att jag dels kunde skriva ner saker jag kom att tänka på just när jag skulle somna (så att jag sedan kunde koppla bort dem utan att oroa mig för att glömma dem) och dels för att just skriva ner mina... drömmar. Egentligen ligger ju boken kvar. En penna också. Jag ska bara ta mig samman och skriva, då...

Jag låg kvar en stund och försökte först se om jag kanske kunde somna om. Jag är säker på att det är de extremt tidiga mornarna på vardagarna som totalsabbar mina helgmornar. Det gick förstås inte. Sedan låg jag kvar en stund i alla fall, lyssnade på stormen utanför (ja, det blåser rejält ute idag!) och önskade att jag inte vaknat ensam.

Till slut tog jag mig samman och fick benen över sängkanten. Gick ut i köket och fixade till det som, IMO, är stans bästa morronkaffe. Puffade upp kuddar i soffan, startade laptopen och satte på teven. Jag brukar mjukstarta mina helgmornar med lite frukostteve men idag är det... SPORT istället. Friidrotts-VM. Och naturligtvis ska alla vi som inte gillar att glo på sport bli överkörda och antingen tvingas titta på eländet (och då måste jag ändå säga att just friidrott är bra mycket uthärdligare än hockey, speedway och curling, till exempel), stänga av eller - om man inte har några ComHempaket och Boxrar och sånt - sitta och glo på det här???

Huff.

Men nu är det i alla fall söndagsmorgon och jag ska ta en bloggpromenad, plöja mig igenom DN, hänga lite på Facebook och kanske fulbrodera lite till. Det är så skönt att få färdigt saker så de inte ligger i hörnen och pekar anklagande på mig. Att göra det är ungefär planen för hela min dag.

Allt annat är superbonus, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna har den lataste söndagen ever

Jag var smart igår, och passade på att handla även förnödenheter inför veckan när jag ändå var i affären. Planen var - och är - att inte behöva gå utanför min dörr om jag inte plötsligt kommer på att jag ändå vill ta mig en skön paraplypromenad uppe i Krysseboda, eller så. Och så här långt funkar min plan alldeles utmärkt (även om jag nog måste gå ut med soporna under dagen).

Vaknade vid halvtio och kunde konstatera att det är grått och blött ute. Låg kvar några minuter och klev sedan upp och preparerade Don Pedron med Blue Java och medan kaffet blev klart kokade jag ett ägg och försåg en bagel med ost (Slanke Dancia med bara 10% fett och ändå mycket smak!) och ingefärsmarmelad. Hällde upp kaffet på ståltermos och dukade vid soffan, tände några ljus och startade datorn. Fröken Smilla bänkade sig snabbt vid min sida och det enda hon begär är lite förstrött kill under hakan och bakom öronen emellanåt.

Nu har jag skrivit ett mejl och ska ta fram veckans nummer av ETC och lusläsa. Lyssna på regnet som smattrar mot fönstren. Sedan ska jag nog läsa en bra bok, eller två. Ringa ett par samtal, kanske. Leka med Fröken en stund. Och - lite senare - fortsätta mitt sisyfosrippande... Vem vet... kanske hinner jag klart D idag? ;-)

Have a lazy one, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna myser i sängen

Det är förunderligt, det här med att vakna på söndagsmorgonen före åtta och känna sig [nästan] utsövd. Pendeln svänger i rätt riktning - mitt toksovande de senaste veckorna betalar sig. Inte så att jag direkt vill upp och skutta på helgmornarna (att ligga kvar länge och dra sig är en av de där livsnjutningarna jag inte vill vara utan) men det är ändå skönt att jag, på något vis, kommit ikapp.

Så här sitter jag nu, i sängen, med kuddar bakom ryggen, kimono som värmer lagom, duntäcke över benen, laptopen i knät (Ära vare Buddha för trådlöst och bärbart!) och en stor mugg nybryggt kaffe (Ära vare Don Pedro, också!) inom räckhåll. Det blir inte mycket bättre, faktiskt.

Eller... jo... det kan det givetvis bli... I den bästa av världar skulle jag dela detta med någon. Men så är det inte. Inte just nu, i alla fall.

Så... Vad kommer dagen i övrigt att bjuda på? Så lite som möjligt, är min förhoppning. Det jag vet ska hända är en rejäl promenad, avrundad med inköp av DN som sedan ska bäras hem och avnjutas i ett par timmar (minst) med ett par baljor kaffe och skön musik. Jag känner efter lite nu, och tänker att det här nog är en fin dag för Leonard Cohen, Nick Drake, Jeff Buckley, Damien Rice och kanske rentav José Gonzales. En sådan dag är det.

Jag har inte gjort veckans uppgift i Skrivarkalendern, heller. Jag ska fundera på det när jag är ute och går (kanske... det är inte alltid tankarna går dit jag vill när jag är ute och motionerar... och att låta dem flyta omkring är en skön sak - när jag kommer in igen visar det sig ofta att allt möjligt har lagt sig på plats i mitt sinne) och skriva lite senare. Temat för veckan har med minnen att göra - inte alls omöjligt att jag plågar er igen, med något skriv -åtminstone ett utkast (fegar lite här...).

Until then... Stay tuned, me lovely ones!