... i vilken vår hjältinna ser rött

Efter en lång, skön natts sömn mådde jag fint när jag vaknade imorse, igen. Fin fredag ju och idag fick det bli svart för hela slanten, så när som på den vita skjortan och de vita prickarna på slipsen. I övrigt var det svart för hela slanten; sammetskjol (knälång), svart v-ringad tröja, svarta strumpor och svarta stövlar. Men när jag åkte till stan, efter jobbet (Sari var jättefin idag igen - URsnygg jeanskjol! - och chefen önskade mig Fin Fredag när han ångade förbi), hade jag min knallröda tvärs-över-bröstet-väska. Snygg kontrast!'

Jag köpte verkligen bara det absolut nödvändigaste; hårfärg (svart och rött), strumpor och ett läppstift samt aidaväv och en del dockor moulinégarn till mitt fuldesignpyssel. Och den där röda, lite tajta klänningen, då. Den är verkligen livsnödvändig. Ehm... ;-)

När jag handlat vad jag skulle träffade jag Dee på Wayne's för en fika. Men han hade ju tänkt att vi skulle fika på hans kontor, så vi gick dit när jag mumsat i mig min scones och min latte. Det kändes märkligt att sitta där och prata med honom - vi som bara pratat via nätet (aldrig ens i telefon, ju) i såpass många år att jag inte riktigt minns hur/var vi "träffades" och när det kan ha varit. Märkligt och roligt! Det får allt bli fler fikor, Dee! Helt klart!

På väg hem från stationen fick det bli en bag-in-box rött vin, också. Den avnjuter jag nu (njah... inte hela... åtminstone inte än... ;-)).

Jag har fuldesignpysslat och så kollar jag på Ang Lee's Mat, dryck, man, kvinna på SVT1 med ett halvt öga. Är man inte hungrig så blir man av all matliagning och att ätande av diverse kinesiska läckerheter... ;9

Fröken S. är fortfarande på fri fot. Ingen verkar ens ha sett till henne. Det känns ledsamt på alla sätt och vis.

Jag är trött. Fredagstrött. Det ska inte få bli toksent. Det är åtminstone ambitionen... Hmm...

... i vilken vår hjältinna har en ledig dag

Nu är jag ledig fem dagar. Ljuvligt! Jag vaknade, av mig själv (!)... eller... det var kanske Fröken... klockan sju. Klev raskt upp (nåja...), kom i träningskläderna, gick ner och satte igång tvättmaskinerna och gav mig ut på en joggingrunda. Kom hem, tog en varm, skön dusch, gick ner till tvättis med träningskläderna (påklädd, dårå) och donade lite. Upp i lägenheten igen, satte Don Pedron i arbete och lät Eric Claptons From the Cradle killa mig i örat medan jag lyssnade lite förstrött på nyheter och kopplade av lite.

Men... vafan... Nu börjas det där tramset med Fru Gårman, igen. Så fullständigt idiotiskt. Finns det inte viktigare saker att lägga tid, energi och pengar på? Visst - vårt samhälle har all politisk korrekthet till trots en lååååång väg att gå mot verklig jämställdhet... men... en övergångsskylt? På en kvinna i kjol, dessutom?
Fru Gårman i övergångsåldern?











Dessutom förstör detta uttryck hela ordleken, ju? Och förstörda ordlekar skojar man inte bort hursomhelst.

Nåväl. Detta ska inte få förstöra min dag! Nu ska jag göra mig klar och så småningom ta tåget in till "stan" för att köpa lite grejer som inte kan köpas här i byn. Eftermiddagen viker jag till städning härhemma (tjejhelg stundar!) och så min PW-mil, förstås. Igår, förresten, såg jag en huggorm på vägen. Den liksom bara rann över vägen. Det hade inte hjälpt om jag haft en kamera med mig, för den försvann blixtsnabbt ner i diket. Bra. Då lever den ett tag till! Vacker var den i alla fall!

... i vilken vår hjältinna fått lite gjort

Man kan betona det på två vis... Lite gjort, eller lite gjort. Och det är väl ungefär så det känns. Jag har inte gjort en massa saker idag, men det jag gjort har varit roligt och vettigt. Jag har jobbat vidare med DHKP (det börjar ta form nu), jag har bakat bröd, jag har varit i stan och jag har haft massa mysigt med Johanna.

















(Johanna på tåget)
I stan lämnade jag min symaskin på lagning. Det vill symaskinslagaren ha 750 spänn för. Jag hoppas innerligt att det är värt det. Jag har också köpt lite decoupageprylar (faktiskt bara ett lim/lack och en liten roller) och - tro det eller ej! - ett par skor! Ett par svarta med höga klackar. Tveksamt om de är snygga till jeans, men desto läckrare till kjol. Att springa omkring med dem i trappor och korridorer blir en intressant utmaning. Middagen fick bli libanesisk (på Ali Baba) och jag var inte inne på Umbra och köpte garn.

Fröken S har fått en ny transportbur också. Det var ganska roligt att skaka lite aggressivt på buren emellanåt och förskräcka rekorderliga djurvänner som rastade sina reflexvästförsedda, fyrbenta vänner på Växjös gågator... Själv var Fröken hemma och vaktade bakgården...













Kameran var med och vi var visserligen inte särskilt fokuserade men vi lyckades ändå registrera ett par street-art-grejer. Jag tror att ska man plåta sådant ska man vara ensam och verkligen gå in för bara det. Se med andra ögon än fönstershoppar- och skoj-och-skratt-ögonen. Dock hittade vi alltså dels den här:













2007 var året då det firades 300-årsjubileum för Carl von Linné och ingenstans firade man mer än i hans hembygd. Men någon anser helt klart att 301 år faktiskt är både mer och tuffare än 300, och visade det så här:

















Faktiskt ganska snygg. Synd att det runnit lite, bara.

En märklig sak hände i morse. Eller... egentligen igårkväll. Jag och Johanna småpratade lite om syskonen och när jag skulle lägga mig började jag tänka på Jenny. Jag kände mig orolig och bestämde mig för att höra av mig till henne direkt på morgonen. Vilket jag alltså gjorde. Och... då berättade hon att hon var på väg till jobbet, och att hon var lite försenad eftersom hon inte sovit på hela natten. Hon hade inte tillbringat natten i sin säng utan på en akutmottagning eftersom en visdomstand blivit så superinflammerad att två plommonstora bölder slagit upp - en i gommen och en i halsen. Dessa hade läkaren fått öppna och greja med och sedan hade han förskrivit någon dunderantibiotika. Hon mådde fortfarande inte bra, såklart, men eftersom det bara var möten och planering på jobbet ville hon inte sjuka sig.

Givetvis kan min oroskänsla ha varit rent allmän, men lite konstigt var det ändå. Det tyckte vi båda.

Klass 9A var bara en snuttifierad halvtimme idag. Bortsett från matteläraren och idrottsläraren är jag verkligen inte imponerad av de andra superpedagogerna. SO-läraren gör ett ganska platt och mesigt intryck, t o m. Men jag ska följa serien. Det ska jag. Det blir nästan körigt. Vännen P:s dotter är med i Häxjakten som börjar 17 mars. Den vill jag ju gärna kolla in, förstås. Klass 9A, då. Och så Skolfront. Jag får sätta larm via mobilen annars kommer det att köra ihop sig.

Nu är jag väldigt trött. Jag var uppe kvart över sju i morse fast jag är ledig. Jag fattar faktiskt inte varför, men jag vaknade vid sju av att Fröken ville mig något. Men sedan skuttade hon ner från sängen och jag försökte somna om. Lönlöst. Det var bara att kliva upp efter ett par försök. Fixa sig kaffe och lyssna på P1-morgon. Så kasst. Att inte kunna somna om, alltså.

Men nu kan jag garanterat. Ska strax göra det. Jag tar med mig min nya älskling, Neil Gaiman, i sängen.

G'natt bloggläsare var ni än är...