Visar inlägg med etikett pink floyd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pink floyd. Visa alla inlägg

lördag, december 20, 2008

... i vilken vår hjältinna pysslat omkring





















(Banksy önskar God Jul...)

Startsträckan var mer än lovligt lång idag. Klockan hann bli över fyra innan jag kom i kläderna och kom mig utanför dörren, i riktning mot affären för lite seriös förnödenhetsanskaffning. Med ryggsäck och kassar fullknôkade traskade jag sedan hemåt lyan med mina skatter och efter att ha pratat med Johanna en stund fick jag så småningom upp farten här i köket och har nu kokat Saras Ljuvliga Fikonmarmelad (och provsmakning ger vid handen att den verkligen är ljuvlig!), trillat och stekt fula men goda köttbullar, gjort Världens Godaste Jansson och Världens Godaste Lax- och spenatlasagne (som ska ätas på kvällen den 23:e när vi alla samlats). Det är fasen inte illa för en lördagskväll!

Imorgon blir det bröd- och lussebullsbakning, chokladfudgetillverkning och kanske joxar jag ihop en rödbetssallad också. Man vet aldrig. ;-) Jag gör ju bara sådant som jag tycker är roligt! Och kökspyssel och matlagning är roligt! Särskilt när den utförs utan stress och när jag vet att några jag älskar ska äta av det jag lagar!

Nu är jag lite trött och seg och när det så småningom blir dags att stänga av ugnen tror jag att jag ska krypa i säng med en god bok och lite Jan Johansson och Pink Floyd (Atom Heart Mother) på stereon, på låg volym.

Det har varit en bra dag med sköna dialoger och tankeutbyten och värme och... kärlek. Har pratat med vänner från när och fjärran, och något barn (ja, t o m min pappa vilket är sällsynt, men han hade hört att jag fått nytt jobb och ville gratulera och var såklart nyfiken. Dessutom lät han ganska stolt när han sa att "på en sådan tjänst behövs ju en mänsklig människa - och det är ju du" och vet ni... sådant känns gott att höra från sin pappa!), och inte alls bara önskat God Jul och sådant utan faktiskt också pratat om de där sakerna som är viktiga och som berör.

Dagen hade varit perfekt om jag bara inte hade längtat så. Å andra sidan är längtan en fin och skön sak. Inte minst när den uppfylls.

Här är en julhälsning från Banksy:

måndag, november 03, 2008

... i vilken vår hjältinna tagit nya tag!

Jajamen! Mina sex lediga dagar blev både en fin nervarvning, vila och bra uppladdning inför det sista rycket, den här terminen. Det var roligt att komma tillbaka till jobbet! Roligt att träffa kollegorna och eleverna och roligt att sätta igång igen! Det är synd att jag måste flytta, faktiskt, just ur jobbsynpunkt, för jag trivs så fantastiskt bra!

Efter jobbet var jag disciplinerad och skyndade hem, bytte raskt om och hojade bort till gymmet för en timmjes rejäl fysisk urladdning, också. Fick ett ryck och la mig en liten stund i solariet efteråt och gled bort en stund, med Atom Heart Mother i lurarna. Ljuvlig avslappning...

När jag druckt ur mitt te ska jag faktiskt lägga mig och läsa en stund och sedan släcka tidigt. Egentligen vill jag se Profetens döttrar i Kunskapskanalen, om att vara kvinna och muslim i Sverige. Jag hoppas det går i repris för jag bara orkar inte ikväll. Jag orkar inget annat heller. Möjligen, möjligen skulle jag orka med att någon killade mig på ryggen lite, medan jag läser. Jag är klar med Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is. Jag vet inte... den kändes liksom bara sådär... Kanske var mina förväntningar för högt ställda efter mästerverket Aprilhäxan?

Nu tror jag att jag ska läsa Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka.

Ha det gott, me lovely ones...

tisdag, oktober 07, 2008

... i vilken vår hjältinna är slut

De senaste dagarnas kanelbullsdiet har uppenbarligen haft en menlig inverkan på min fysik. Inte så att det syns. Än. Men så här slut har jag aldrig varit efter ett poweryogapass. HUH! Mina muskler är som sladdrig, överkokt pasta och efter att nu ha styrkt mig med en balja Earl Grey med socker och mjölk ska jag välta omkull mig själv i min mjuka sköna säng och dra det fluffsiga duntäcket över min spaka lekamen. Ikväll har jag sällskap av inte mindre än två män, Bob...









... och Gunnar





















I iPoden väljer jag Pink Floyd's Atom Heart Mother att segla bort på.

Sweet dreams, me lovely ones!

lördag, september 27, 2008

... i vilken vår hjältinna haft en ganska produktiv dag

Visserligen gav jag mig själv en rejäl sovmorgon och sedan ett sakta uppvaknande i tevesoffan, med en kanna Blue Java som avnjöts lugnt och fint. Men sedan pysslade jag undan lite och fortsatte med mitt senaste kreativa projekt - fulbroderi! Idén och inspirationen får jag från Fuldesign - och den här...





















...kommer från deras kollektion med gratismönster.

Jag började lite på den igår kväll, men har gjort den klar nu. Lagom arbetsinsats, känns det som! Mellan-aida och 2 trådar moulinégarn. Jag har skissat och planerat lite andra grejer också, så imorgon ska jag göra en annan grunka. Det är så otroligt skönt att pyssla - keeps my mind form wandering. Tiden bara flyger iväg och jag får lite ro i mitt ganska oroliga sinne. Något är fel - väldigt fel - när jag ser fram emot måndagarna för att mina helger är så förbannat tomma och tråkiga. Femte helgen i rad nu, som jag bara är hemma och gör ingenting alls. Träffar ingen. Har inget roligt. Nästa helg blir likadan. Sedan lättar det lite. Och mot slutet av oktober lossnar det totalt och så gott som varje helg är redan bokad - nästan till nyår. Oh well... when it rains it pours...

Jag har inte bara suttit och broderat idag. På eftermiddagen tog jag mig en timmes powerwalk i solskenet. När hösten är så här måste ju alla älska den, eller? Sedan förstår jag att alla inte är som jag och älskar den även när det är mörkt, blåsigt och regnigt. Åh... att få gå vid havet i en rejäl höststorm och bli stelfrusen och lomhörd och liksom fullständigt renblåst i huvudet. Jag saknar havet och stranden så fruktansvärt mycket. Bäst att inte tänka på det för mycket...

Klockan är runt midnatt. Jag lär inte lägga mig än på en stund... Jag ska ta mig ett glas vin till - eller två - och begrunda livet här i Emmajävlaboda. Spela lite bra musik - vid den här tiden på dygnet lär det betyda Frank Zappa, Miles Davis eller John Coltrane. Möjligen Pink Floyd, men troligare Billie Holiday.

Imorgon kanske jag skriver - taggad och inspirerad av senaste ETC.nu - om Bonniers mediamonopol. Om alliansens rövarpolitik. Om hur/var man finner ett livsvittne. Eller något helt annat.

Stay tuned, me lovely ones.

måndag, september 22, 2008

... i vilken vår hjältinna ska fira

När jag kom hem från jobbet låg den sedvanliga högen med post (fast den består ju mest av reklam och räkningar) på hallgolvet. Bråttom som jag hade till träningen skyfflade jag bara ihop högen och la den på köksbordet och bytte sedan genast om till träningskläder. Med Olle Ljungström i lurarna hojade jag bort, i duggregnet, till gymmet där jag körde 15 min träningscykel på 180 watt (=jävelfart), 30 minuter tungt nautiluspass och så avrundade jag med 15 minuter till på träningscykel (180 watt...). Träningsmusik på cykeln idag fick bli Moby's platta 18 - den förefaller delvis vara gjord för cykling! - och Atom Heart Mother för styrketräningen. Duktigt svettig och mör hojade jag hemåt igen - och plötsligt kändes min MTB (alltid med den växel som ger maximal utväxling=tyngsta) superlätt. Jag bara flög hem, liksom! Vilken kick! Wohoo! Typ.

Väl hemma igen drack jag en massa vatten och åt en banan medan jag hämtade andan och bläddrade igenom posten. Och titta vad som låg där:
















Ett jättefint kort som AnnaAnna gjort! Matilda kommer ju imorgon och det ska väl bli lite firning av hennes 26:e födelsedag - även om den var för 3 veckor sedan - och till denna tilldragelse beställde jag ett kort av AnnaAnna vars blogg jag är en flitig läsare av! Kika dit ni också - där finns allt möjligt fint och spännande!
















Hur vi i övrigt ska fira Matilda får jag återkomma om; än så länge har jag bara lite lösa planer eftersom jag inte vet hur länge hon stannar och vad hon har lust på. Förra året blev det tårta (på K-märkta och legendariska Konditori Fenix) och ponnyridning (dvs vi var ute på islandshästar i de djupa skogarna). Vad jag vet är att det i år i alla fall innefattar något paket, ett riktigt fint franskt vin och så kålpudding med rårörda lingon, som hon sedan två veckor försäkrat sig om att jag ska laga. Det är ju inte nödvändigt att vinet och kålpuddingen förtärs samtidigt...'

Jag skulle vilja skriva om budgetpropositionen (a k a Nådiga Luntan, som den hette på den tiden då den verkligen var en megatjock papperslunta) och vad jag tycker om alliansens idéer kring hur man stimulerar ekonomisk tillväxt genom skattesänkningar och genom att i realiteten ge mer till dem som redan har mycket och ta från de som redan har väldigt lite. Men jag orkar fan inte. Inte ikväll.

Det har blivit dags för en kvällsbloggpromenad och sedan väntar sängen. Imorgon händer mycket!

Stay tuned, me lovely ones!

lördag, september 13, 2008

... i vilken vår hjältinna har en s å n dag

Ibland tvivlar jag. Ordentligt. På mig själv. På min förmåga att stå ut här. Idag är det en sådan dag. Helt händelselös. Helt meningslös. Tom och intetsägande.

Har tränat (jävelmotionsjävelcykeljäveln - 45.3 km på 60 minuter). Ätit spenatsoppa med ägg. Rippat en massa plattor - nu är jag på O. Kollat trista teveprogram. Läst ut Maja Lundgrens Pompeji (en plats jag f ö skulle vilja besöka). Slösurfat. Somnade en stund på soffan. Poppat popcorn. Ser en fransk musikalfilm, 8 kvinnor (läcker färgsättning), och har tänt några ljus. Jag har så oerhört tråkigt att jag snart gör något riskabelt.

Ja, me lovely ones. Så kan det ju också vara ibland. Jag har skaffat mig en viss berg- och dalvana genom åren. Jag vet att ibland är det ner, för att sedan bli upp. Men just nu känns det som väldigt mycket ner. Väldigt mycket. Trots allt det där ganska okej som jag räknade upp häromdagen.

Har ägnat en stor del av dagen åt att lyssna, om och om igen, på Pink Floyd's Atom Heart Mother. Det påstås att det är en ganska svårtillgänglig platta. Det tycker jag inte alls. Eller så är det bara jag. Den är absolut och fullständigt fantastisk! Jag bjuder er ett smakprov; Father's Shout - första delen (av fem) i den 23 minuter och 44 sekunder långa inledande sviten. Bara njut. Och lyssna gärna på de fyra följande delarna, också!

Och bekymra er inte; jag klarar mig. Det gör jag alltid.