... i vilken vår hjältinna dyker in

I'm alive and kickin'. Bara så ni vet.

Chaka Khan var en trevlig upplevelse. Oförskämt vacker rör hon sig som en gudinna och rösten håller! Men ljudet var tråkigt och tempot för lågt. Jag ger det 5 av 10. Köpenhamnsnatten var ljum och det kändes najs att avsluta konserten med ett glas vin på en uteservering, innan det var dags att ta tåget hem till Sverige, igen. Där är något visst med Köpenhamn, ändå...

På lördagen ställdes kosan mot Brekille ute i den nordskånska urskogen någonstans i höjd med Örkelljunga. Camp Funkadelicabussen på nya äventyr. Trevliga filmsnuttar och en del roiliga kort blev det, men eftersom jag nu gästar Lund får bilder etc vänta på inläggning tills jag kommer hem igen. Och det vet ingen människa när det blir.

Brekille, ja. En liten tokmysig folk- och världsmusikfestival i nostaligisk hippietappning. Naturskönt, många barn, en del hundar, vegetarisk mat, musik av allehanda slag och i varje hörn. Ett litet vängäng samlades efterhand - några gamla vänner och en och annan ny bekantskap, dessutom.

Men hur liten är världen egentligen? När vi parkerade bussen är den första person jag ser - förutom Mr Boomland, då - självaste Dee! Vi har aldrig träffats IRL, trots att vi pratat jag-vet-inte-hur-länge på nätet. Ändå kände jag igen honom direkt! Här har vi alltså pratat i åratal... ja, inte bara pratat rakt av - jag betraktar honom som något av en mentor, faktiskt - men vi har aldrig någonsin träffats - och så stöter vi på varandra där... på denna om inte gudsförgätna så ändå synnerligen osannolika plats. Märkligt. Och roligt, förstås! Det var så kul att ses, Dee, och nu får det fantamej bli en fika framöver!

I skrivande stund dricker jag en balja nybryggt Maxwell House (kanske en smula otippat, men även jag måste ju ge mig lite omväxling ibland), lyssnar på en tvättmaskin och tar det ganska lugnt. Tänkte gått ut en runda, men orkar liksom inte. Jag har ju faktiskt semester. Att strunta i en promenad kan ju vara lite smådekadent..?

Jag tror jag ska hämta mig en bok, sträcka ut mig i soffan här och slöa ännu lite mer...

Ha det gott, me lovely ones. Troligen blir det inget mer skriv förrän efter Burg Herzberg!