... i vilken vår hjältinna hittat den ultimata rundan

Vi var ute och scoutade i onsdags eftermiddag och idag var det så dags för mig att komma ihåg vilken väg vi tagit och sedan koppla på en runt-sjön-runda där vi istället valt en annan väg och tagit av mot mer bebyggda trakter. Underlaget var absolut vidrigt och adrenalinet formligen sprutade kring mig när jag svor över den tunga, slaskiga och bakhala snön. Bitvis powerwalkade jag och vissa bitar lyckades jag springa, men med andan i halsen eftersom underlaget var hur ojämnt och lurigt som helst.

Första delen av rundan mötte jag bara någon enstaka joggare och hundrastare, men sedan kom jag förbi någon slags tältläger och folk i blandade åldrar som kånkade på vattendunkar och grejer. Jag borde givetvis stannat och frågat vad de pysslade med, men det gjorde jag inte. Så jag får nöja mig med att gissa att det antingen bör ha varit ett gäng lajvare eller en rätt kul födelsedagsfest eller släktträff! Kanske något att notera inför någon kommande kusinträff! ;-)

Sedan halkade jag vidare och följde en mycket kuperad stig ganska nära sjökanten tills jag kom tillbaka till ena änden av sjön igen och sedan letade mig genom skogen tillbaka hemåt. Men så kom jag på den där fina udden jag promenerade på en söndag för ett par veckor sedan, så jag vek av och sprang bort dit och rundade den också innan jag slutligen drog hemåt. En snabb mätning på eniro (jag försökte på jogg.se, men kartan där var inte så detaljerad att jag kunde vara särskilt exakt) visade att rundan är 12.1 km. MUMMA! Om bara skorna torkar ska jag ge mig på den imorgon igen. Rundan är rätt kuperad, underlaget halvhårt till halvmjukt och naturen är vacker och varierad - GÖTT!

I morse, när jag drack mitt kaffe, stod teven på i sovrummet (den får stå där tills min soffa anländer, vilket troligen blir på fredag) och plötsligt hörde jag en bekant röst; OLLE! Jag skyndade mig in och där satt han... så bräcklig i en randig stickad tröja och svarade hyfsat utlämnande på Lasse Bengtssons frågor... lite lätt sminkad och verkade smått obekväm till mods. Sedan sjöng han och bandet MC7 och jag är glad att biljetterna till Rival den 30 april sitter på anslagstavlan här i mitt kök.

Här kan ni kolla in honom själva, om ni missade programmet!

Dagens stora projekt skulle bli att äntligen ta tag i det som jag fortfarande växelvis kallar gästrummet och arbetsrummet. Men det visar sig att nycklarna till både förråd och soprum befinner sig på annat håll och då snöt sig mina ambitiösa planer, helt och hållet. Hade jag kunnat bära ut pappers- och kartongskräp till soprummet och förflytta en del pinaler till källarförrdet hade det varit plättlätt att ställa klart resten. Som det är nu blir jag helt enkelt tvungen att lägga mig i min sköna LC4 och dricka en stor mugg te och börja läsa Hanteringen av odöda (John Ajvide Lindqvist), som jag somnade ifrån igår innan jag ens påbörjat den. Jag fyller vattenkokaren med vatten och sätter i Olles Sju i CD-växlaren tillsammans med Songs of Leonard Cohen och något med Neil Young, tror jag.

Ha en fortsatt skön lördagseftermiddag, me hearties!

... i vilken vår hjältinna fått en rejäl utskällning

Jag kom ut just som solen lyckades jaga undan de flesta gråa molnen. Powerwalkade första kilometern, som uppvärmning, och började sedan intervalljogga. Joggade en låt... powerwalkade en halv... joggade en låt... osv. Uppe vid Åleberg mötte jag de två små ettriga schnauzrarna (en schnauzer - flera schnauzrar?) som tokskällde och sprang efter mig en lång bit. Deras husse stod och lastade någonting så jag kunde inte fota till dem. Men jag skällde tillbaka. Då blev de rädda. Korkade, ouppfostrade skitjyckar.*s*

Just nu är jag hög på springet. Det är liksom en svävande sprillig ruskänsla i hela kroppen! Första halvmilen var tung och framförallt fick jag ingen ordning på andningen. Benen kan liksom bära mig nästan hur långt som helst, men andningen är jobbig om jag inte får bra rytm i den. Inte det lättaste. Men Jimi hjälpte mig (Hey Joe på repeat... vi snackar meditativ joggning...) och strax efter halvvägs så bara lossnade det och de två sista kilometrarna var ren och skär njutning. Jag kunde som vanligt inte hejda det där lyckliga fånflinet som bryter fram när jag har kanske femhundra meter kvar och jag inser att jag verkligen gjort det! Jag kom t o m på mig med att vilja springa den igen imorgon. Men det går ju inte. Än så länge är det mörkt när jag slutar jobbet, ju. Och ge mig ut på skogsvägar i kolmörker? Skulle inte tro det.

1 mil på 68 minuter. Det innebär att jag sprang större delen av sträckan!
Nu ska jag äta frukost. Because I'm worth it.

... i vilken vår hjältinna låtit anden segra över materien

(Hit längtar jag. Ofta.)
När jag vaknade i morse efter en skön natts sömn kände jag mig faktiskt utvilad. Det är inte alltid det händer. I all synnerhet inte om natten varit full av drömmar, drömmar jag minns. Drömmarna befolkas av människor jag känner, människor jag tycker om och umgås med men i nya roller, eller nya konstellationer. Egentligen borde jag kanske skriva ner mina drömmar för att fundera vidare över dem, men... det verkar jobbigt. Det är inte den sortens skrivande jag vill ägna mig åt. Möjligen skulle jag kunna berätta någon dröm ur anekdotisk synvinkel, eller för att den avslöjar vad som egentligen rör sig i mitt känslo- och tankeliv, just nu. Men det gör jag inte. Det var det här med integritet och att inte lämna ut allt om mig själv - särskilt inte nu...

Jag lagade mig en kanna Blue Java och satt en stund vid datorn och pratade med Bästaste A. Vi pratar givetvis om allt möjligt, men just nu är många av våra samtal fokuserade på träning/motion och att äta sunt och vettigt. Bästaste A var och köpte mig ett par skor igår, på en outlet på Sveriges framsida, och det är bra för jag märker att mina walkingskor börjar bli lite stumma i dämpningen. Det blir ganska många mil på ganska kort tid - skor är nog en av mina större utgifter, faktiskt, när det gäller träningsgrejer. Och man får inte tumma på just skorna, när man går så mycket som jag gör. Men... nu får de jag har hänga med ytterligare en vecka, eller två, tills vi ses igen och jag kan få mitt nya par. Egentligen borde jag investera i ett par joggingskor också. För det har jag börjat med; jogging, alltså.

Dock satt jag där vid mitt köksbord, drack kaffe och tittade ut och insåg att det knappast skulle kännas särskilt skönt att ge mig ut i regnet som strilade ner, så jag drog fram ni-vet-vad och klippte 35 km på 45 minuter vilket ger ett ganska okej tempo... Tycker ni det låter slött uppmanar jag er att försöka själva. ;-)

Sedan drack jag en massa vatten, åt ett par grova mackor och drack lite mer kaffe och pratade lite mer med Bästaste A. Efter en stunds eftersvettning kom jag på att jag kanske ändå skulle utmana vädrets makter och ge mig ut på en liten runda. Tanken var att isåfall försöka jogga hela tiden, och inte powerwalka. Jag har ett mål; att kunna springa en mil utan uppehåll. För en del kanske det låter lätt som en plätt, men för mig skulle det vara en stor grej! När jag flyttade hit, från bästkusten, hade jag nått 8 km men sedan tog det stopp och jag fastnade i soffmysträsket. Jag har hållt igång bra ändå - men att löpa har liksom inte blivit av. Men, sagt och gjort, jag låtsades inte om att jag just avverkat ett okej cykelpass och att jag nog var ganska slut, egentligen, utan drog på mig skor och luvtröja och vantar och mp3-spelaren och begav mig ut. Jag har en runda som är 5½ km och den tog jag. Jag gick de första hundra meterna för att mjuka upp musklerna igen och sedan lyckades jag faktiskt springa hela rundan. Det gick inte jättefort (det tog 35 minuter) men jag gjorde det! JÄJ!

Gissa om jag kände mig nöjd med mig själv och att jag övervunnit mitt eget motstånd och gjort det! Jag hade nog kunnat jogga en liten bit till, faktiskt! Tror jag ska ge mig på det imorgon, igen, men då får det bli en annan runda. Jag tänker ge mig på den milrunda jag brukar powerwalka och se om jag inte, bit för bit, kan springa den istället.

Jag hade kanske inte fixat detta utan min trogna mp3-spelare. Just nu har jag ingen kul musik alls i den, utan enbart träningsmusik. Dels lite uppvärmnings- och nervarvningsmusik (som egentligen är i powerwalktempo) och dels två Hendrixlåtar på repeat. The Wind Cries Mary och Hey Joe. Jag inser att detta kan låta fullständigt mördande trist, men för mig funkar det perfekt - snabbt glider jag in i ett tillstånd som nästan kan kallas meditativt och jag bara flyter fram. Tempo och andning fungerar kanonfint och jag hittar en rytm som tillåter mig att springa långt och länge - och längre allteftersom mina muskler svarar...

Sedan var det helt ljuvligt att komma in i värmen, ta en låååång varm dusch och lägga mig med katt, kuddar och filt i soffan och glida bort ett par timmar medan Miles Davis Kind of Blue smeker mina öron...













(Här vill jag springa i sommar!)

Move your bodies, me lovely ones! :D

... i vilken vår hjältinna fullföljer sitt uppdrag

Jag tänkte kombinera min milslånga runda med att spana efter "födelser", i enlighet med veckans uppdrag. Sålunda rustade jag mig med min lilla Ixus och gav mig ut i "våren". Det blåste rätt bra, men vinden var en mild sydsydost som nu, såhär mot slutet av eftermiddagen, visat sig effektiv som snösmältare.

Det såg dock klent ut vad gäller vårtecknen. Tranorna jag hörde innan påsklovet har säkert flugit vidare och några andra fåglar hördes inte heller vilket iofs kan bero på att jag lyssnade på Lars Winnerbäcks Daugava och sedan Creams Disraeli Gears.













Min väg går ju genom Vilhelm Mobergland. Bjurbäcken - vid vilken Moberg växte upp och enligt legenden snarade fisk - finns med - med sitt rätta namn - i bl a Raskens. Några kilometer bort rinner den också förbi min arbetsplats (a k a Bjurbäcksskolan) och sedan ut i den lilla ER-sjön (vilket är ett väldigt fult namn på en söt liten anlagd sjö) för att sedan, så småningom, ansluta till Lyckebyån och rinna ut i Östersjön (avd. värdelöst vetande som kan komma att dyka upp i en lokal variant av Postkodmiljonären?).

När jag gått några kilometer till (faktum är att springet i benen blev så pockande att jag helt enkelt var tvungen att springa lite - och då helst i uppförsbackarna) mötte jag en annan motionär. Det hör verkligen inte till vanligheterna; jag brukar få rå om min runda alldeles själv. Men vi hejade glatt (det gör man här i Byn) och fortsatte åt våra respektive håll. Runt vägkröken stannade jag sedan till, mycket kort, och skapade en liten "village road art"-grej av hastigt flyende karaktär.













Jag har nog inte byggt någon snögubbe sedan eldkvarn brann, faktiskt. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Och det här huvudet kvalar nog inte in som snögubbe heller, förresten. Det ser mer ut som en snö-westie..?

Att jogga är faktiskt väldigt skönt och får jag bara in flytet så är det på något vis mindre ansträngande än att powerwalka. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag kanske använder muskler som helt enkelt är bättre utvecklade? Jag valde dock att jogga enbart kortare sträckor eftersom jag dels är rädd om mitt högerknä (gammal krigsskada... ;-)) och dels hade en massa prylar i fickorna (kamera, mobil, nycklar, pengar) som skramlade omkring. Sådant är störigt. Men nästa gång jag ger mig ut får det bli med tomma fickor!

Med bara någon kilometer kvar in till Byn fick jag då äntligen lön för min spanarmöda. I ett litet söderdike hukade de; tre små taniga vitsippor:













Och därmed tänker jag förklara veckans uppdrag avklarat. Iofs träffade jag en blivande pappa i fredags också (enligt beräkningarna skulle bebben komma som igår - men vad bryr sig bebisar om tidtabeller?) men eftersom jag inte träffade mamman eller kotten så räknas det inte riktigt.

Nästa veckas uppdrag blir: Berätta om ditt favoritställe att skriva på. Det ska nog ordna sig - jag vet ju redan var det är, även om jag inte kan göra det så ofta...

Jag avrundade min sköna, milslånga vända med att köpa DN i kiosken och sedan gå till affären och köpa veckans lunchmat (yoghurt och frukt). Det var ett klokt drag för när jag kom hem kände jag mig ruggigt trött och seg. Jag hade aldrig orkat uppamma någon ork till att gå ner och handla senare idag. I stället lagade jag frukost (ja, en väldigt sen sådan - men dock en frukost... ;-)) med havregrynsgröt och sedan fixade jag mig en kanna kaffe, tog kaffemuggen, DN, kudde och filt och la mig i soffan. Leonard Cohen på stereon och teven på tyst (ett program på Nature om pelikaner... man brukar säga att alla djurungar är söta men pelikaner har fruktansvärt ful avkomma!) och så småslumra lite, sippa kaffe och bläddra i DN. Jag var så avslagen att jag först inte ens märkte att söndagsbilagan saknades... *muttra* Å andra sidan hade jag att göra ett bra tag med de övriga delarna och orka gå ner till kiosken och säga till.

Nu väntar en jobbvecka och även om jag njuter av min ledighet kommer det att kännas helt okej, faktiskt, att komma tillbaka och t o m känna mig lite pigg, utvilad och taggad! Jag ser fram emot att träffa både elever och kollegor! Visserligen är det nu en lång räcka veckor till sommarlovet och väldigt lite ledigheter som bryter av det hela, men vi har så fullt upp att tiden bara kommer att flyga iväg! Dessutom har jag en del komptid att ta ut, vilket jag tänkt göra 3-4 fredagar. Men först är det nationella prov (engelska) och grejer att hinna med. Mina killar är nervösa som sören. Det är jag också, även om jag förklarat för dem att betygen inte alls är avhängiga enbart resultaten på nationella. De har så många andra möjligheter att visa vad de kan, mest hela tiden. Men det är spännande i alla fall!

Bredvid mig står en mugg ljuvligt, rött te, med doft och smak av kanel, ingefära och annat smått och gott! Jag ska avnjuta det sakta och fint och sedan tappa upp ett hett bad. Jag vet att det är bra mycket snällare mot miljön att duscha - men jag har inget dåligt samvete; jag tänder inte upp en massa belysning i onödan, jag källsorterar, jag äger ingen bil utan cyklar, går eller åker kollektivt, jag har tygkassar med till affären (när jag kommer ihåg, vilket dock är mer regel än undantag nuförtiden), jag risajklar allt möjligt, flyger inte, har energisnåla apparater och lampor, köper inte vatten på flaska, har låg innetemperatur (hence raggsockar!) och försöker även i övrigt ordna mig ett gott miljösamvete. Så mina bad avnjuter jag helt avslappnad. Där kopplar jag av, där tänker jag, där får jag kreativa idéer, där pratar jag i telefon och läser, där lyssnar jag på musik och laddar mina inre batterier. Så det så! ;-)

CU tomorrow, me lovely ones!