Det är intressant att åka buss ut till Ekerö med våra ungdomar. Redan när vi kliver på bussen tar de liksom över... beatboxar... sjunger... pratar högt... och då är man redan en smula matt eftersom de är väldigt tidsoptimistiska och två dessutom har blivit av med sina SL-kort som de fick för bara någon vecka sedan... Vi sitter längst bak i bussen och stämningen är på topp. De goda ekeröborna själva sitter långt fram och sneglar ängsligt bakåt som om de skulle kunna bli rånade vilket sekund som helst. De enda som ser någorlunda avslappnade ut är några kvinnor med lite mörkare färger och trötta ögon som - i enlighet med mina fördomar om ekeröborna - är på väg ut till sina kasst betalda svartjobb som städare och leverantörer av även andra s k hushållsnära tjänster.
Mina fördomar om ekeröborna besannas ytterligare när vi kliver av den dammiga, röda bussen, håller på att bli nermejade av en bautastor mercedesjeep och första bästa randomvilla ligger en bit upp på berget med en enorm altan som är försedd med en härlig utomhuspool där ägaren kan dyka ner, glana ut genom små nedsänkta fönster och se ner på oss, bokstavligen.
Stämningen är hög och alla är taggade som sören när vi kommer ner till Tranholmen. Kajaker dras fram, flytvästar och annan utrustning tas på och efter en säkerhetsgenomgång läggs kajakerna i vattnet och alla elever utom en beger sig så småningom ut på den blanka, grunda viken - till och med de som tidigare sagt att de absolut inte kan tänka sig. Några av killarna har varit med tidigare och är måna om att se coola och vana ut, men de är också hjälpsamma och ser till att ingen fuskar med säkerheten.
Några av oss har i uppgift att sköta markservicen och vi har fullt upp med att hjälpa till att lyfta i och ur kajaker, balansera dem när det ska klivas i, rådda med dricka, sköta grillningen, spela fotboll, sitta och prata med eleverna och vara allmänt understödjande. Jag har dessutom blivit någon slags informell hovfotograf - idag blev det nästan 70 bilder som ska gås igenom och så köras som ett bildspel i cafét på måndag morgon. Första gången jag var med ute tog jag med en god bok i tron att jag skulle hinna softa. Idag ryckte jag en Metro i tunnelbanan men hann inte ens dra upp den ur ryggsäcken...
De är stökiga. Det är ju inget att förvånas över. Vore de högpresterande pluggisar skulle de ju knappast gå på SALUT, eller hur? Men de är också rara och roliga och goa och de är väldigt fina mot varandra och visar oss i personalen all respekt. Sedan måste man ju givetvis hela tiden ha koll så de inte leker i båtarna som ligger vid bryggan, fimpar i gräset och orsakar gräsbrand, röker en gås bakom kajakskjulet, graffar eller hittar på andra dumheter. Dock är de här utflykterna spännande och givande eftersom det alltid är någon, eller några, som lyfter sig själva i håret, går utanför sin egen referensram och besegrar det läskiga i att kliva ner i en rank kajak och paddla ut på sjön eller kliver fram och visar sig vara vuxen ett visst ansvar. Några stannar kvar ikväll för att dessutom övernatta ute i det fria i tält. Det blir fotboll, flams och trams, bad, kanske mer paddling, lägereld och säkert en del mörkerrädsla - för att inte tala om skräcken inför att riskera att möta kryp som fästingar, skalbaggar och sådant... Personalen som stannar kvar får också ett tufft jobb med att kolla nykterhet och drogfrihet, förstås.
Själv åkte jag tillbaka till Brommaplan med en tjej som inte fick sova över för sin familj. Hon ville inte heller. Hon tyckte det hade varit en rolig dag, men ville hem och duscha och ta på sig fräscha kläder. Att sova i tält och vakna sådär lagom unken verkade inte direkt lockande. Vi fick ett riktigt skönt och bra samtal medan vi väntade på bussen och under färden in mot mer bebodda trakter och jag såg till att hon kom på rätt buss mot Rinkeby och sedan fick jag äntligen själv ta tåget hem.
Det var skönt att komma hem till Johanna och kycklinggryta och tystnaden. Nu ska jag plocka undan efter middagen och ta en dusch. Jag tänkte vi skulle se en film, men jag undrar om jag pallar hålla mig vaken...
Mina fördomar om ekeröborna besannas ytterligare när vi kliver av den dammiga, röda bussen, håller på att bli nermejade av en bautastor mercedesjeep och första bästa randomvilla ligger en bit upp på berget med en enorm altan som är försedd med en härlig utomhuspool där ägaren kan dyka ner, glana ut genom små nedsänkta fönster och se ner på oss, bokstavligen.
Stämningen är hög och alla är taggade som sören när vi kommer ner till Tranholmen. Kajaker dras fram, flytvästar och annan utrustning tas på och efter en säkerhetsgenomgång läggs kajakerna i vattnet och alla elever utom en beger sig så småningom ut på den blanka, grunda viken - till och med de som tidigare sagt att de absolut inte kan tänka sig. Några av killarna har varit med tidigare och är måna om att se coola och vana ut, men de är också hjälpsamma och ser till att ingen fuskar med säkerheten.
Några av oss har i uppgift att sköta markservicen och vi har fullt upp med att hjälpa till att lyfta i och ur kajaker, balansera dem när det ska klivas i, rådda med dricka, sköta grillningen, spela fotboll, sitta och prata med eleverna och vara allmänt understödjande. Jag har dessutom blivit någon slags informell hovfotograf - idag blev det nästan 70 bilder som ska gås igenom och så köras som ett bildspel i cafét på måndag morgon. Första gången jag var med ute tog jag med en god bok i tron att jag skulle hinna softa. Idag ryckte jag en Metro i tunnelbanan men hann inte ens dra upp den ur ryggsäcken...
De är stökiga. Det är ju inget att förvånas över. Vore de högpresterande pluggisar skulle de ju knappast gå på SALUT, eller hur? Men de är också rara och roliga och goa och de är väldigt fina mot varandra och visar oss i personalen all respekt. Sedan måste man ju givetvis hela tiden ha koll så de inte leker i båtarna som ligger vid bryggan, fimpar i gräset och orsakar gräsbrand, röker en gås bakom kajakskjulet, graffar eller hittar på andra dumheter. Dock är de här utflykterna spännande och givande eftersom det alltid är någon, eller några, som lyfter sig själva i håret, går utanför sin egen referensram och besegrar det läskiga i att kliva ner i en rank kajak och paddla ut på sjön eller kliver fram och visar sig vara vuxen ett visst ansvar. Några stannar kvar ikväll för att dessutom övernatta ute i det fria i tält. Det blir fotboll, flams och trams, bad, kanske mer paddling, lägereld och säkert en del mörkerrädsla - för att inte tala om skräcken inför att riskera att möta kryp som fästingar, skalbaggar och sådant... Personalen som stannar kvar får också ett tufft jobb med att kolla nykterhet och drogfrihet, förstås.
Själv åkte jag tillbaka till Brommaplan med en tjej som inte fick sova över för sin familj. Hon ville inte heller. Hon tyckte det hade varit en rolig dag, men ville hem och duscha och ta på sig fräscha kläder. Att sova i tält och vakna sådär lagom unken verkade inte direkt lockande. Vi fick ett riktigt skönt och bra samtal medan vi väntade på bussen och under färden in mot mer bebodda trakter och jag såg till att hon kom på rätt buss mot Rinkeby och sedan fick jag äntligen själv ta tåget hem.
Det var skönt att komma hem till Johanna och kycklinggryta och tystnaden. Nu ska jag plocka undan efter middagen och ta en dusch. Jag tänkte vi skulle se en film, men jag undrar om jag pallar hålla mig vaken...
Inlägg
