Visar inlägg med etikett neil young. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett neil young. Visa alla inlägg

lördag, juni 13, 2009

... i vilken vår hjältinna har fullt upp

























Nu har jag vinkat av Johanna, som skulle en liten bit norröver för att hälsa på en kompis. Det har varit så gott att ha henne här, även om vi inte hunnit umgås sådär vansinnigt mycket, kanske. Men så blir det ju när hon spontanbesöker och jag jobbar. Igår var jag dock ledig efter lunch och vi träffades inne i stan för att strosa, fika och kanske också äta något. När vi åkte från våra respektive destinationer sken solen på bägge dessa ställen, men när vi möttes vid Medis stod regnet som spön i backen. Jättekul. Inte minst med tanke på att jag hade lackiga finskor på fötterna... Men de är okej att gå i och jag lyckades undvika de värsta vattenpölarna. Dessutom hade jag ett sådant där litet tjugokronors, klent ihopfällbart paraply i väskan (vuxenpoäng på det!).

Vi strosade runt lite och gick sedan till Multikulti för att fika. Jag sa till Johanna att det är ett alternativt ställe, men inte alternativt på det sättet hon vanligen menar (lila extensions och skyhöga platålackstövlar med massa spännen och sånna goa grajjer). Hon gillade det verligen! Soft afrikansk musik i bakgrunden, anspråkslös men soft inredning och väldigt gott kaffe! Inte minst Toubakaffet som jag beställde in - väldigt svårt att beskriva smaken på det men helt klart värt en liten omväg för att få avnjuta för den nyfikne! För den frisinnade bonnläppen är detta ett klart besökvärt ställe! De säljer dessutom en massa kul skivor och emellanåt har de livemusik.

Efter ett besök på Designtorget åkte vi in till city för att leta upp en affär där Johanna varit tidigare i veckan med en kompis, hittat ett paraply hon blivit kär i men inte köpt. Nu hade hon fått second thoughts så vi traskade dit och hon köpte det. Ser ut som paraplyerna som vampyrerna i A Nightmare Before Christmas har. Toppigt, liksom. Sedan kom vi på att det var sushi vi ville äta till middag, men att det skulle bli ont om tid att laga det hemma så vi tänkte att kanske kan man köpa sushi i Hötorgshallen. Såvitt vi såg kunde man inte det, men det var ändå mysigt att gå runt där en stund, smaka på goda torkade frukter och spekulera i huruvida medresenärerna på tunnelbanan skulle uppskatta om vi köpte varsitt sådant där groteskt stort kungskrabbeben och satt och tuggade i oss på hemvägen.




















Hur eller hur blev det så att vi åkte tillbaka till Medis, käkade sushi där och sedan åkte hem och pustade ut lite innan det var dags för mig att palta på mig varma kläder och åka in till stan för att möta upp med P och sedan dra vidare ut mot Stora Skuggan för att kolla in Olle Ljungström och Neil Young på WTAI. Jag laddade med tights under jeansen, raggsockar i walkingskorna, tröjor i lager på lager, sjal i flera varv om halsen och så vantar och regnrock i väskan. Den senare behövde jag, till all lycka, inte använda men vantarna kom väl till pass någon gång efter midnatt. Det var lite kyligt men inte i närheten av valfri SRF-kväll! Olle körde helt underbara låtar men hade kass medhörning och ljudet ut var också skumt. Ändå härligt att se honom igen! Och sedan var det dags för Neil Young! Ah! Helt underbart! Mer kan jag inte säga; en kanonpremiär för min del, som aldrig sett honom förr. Jag hoppas verkligen att detta inte är sista gången!

Efter konserterna träffade jag som hastigast ihop med ett gäng SRF-kompisar - en del tillresta ända från Umeå! Roligt att ses och småbubbla lite, men sedan var det ganska skönt att dra sig hemåt och så småningom dricka en mugg hett the med Johanna innan det äntligen var dags för horisontalläge.

måndag, augusti 11, 2008

... i vilken vår hjältinna bjuder på ett par till... baföratt...

Året var 1971. Jag var 11 år. Ännu återstod en del år innan jag skulle upptäcka - och inse - hans storhet. Jag pratar om Neil Young. Den här sommaren har jag fått plattan Live at Massey Hall 1971. Jag har spelat den om och om igen. Från just den konserten är den här låten - Cowgirl in the Sand:

Och här får ni en till Neillåt... Old Man:

Enjoy, me lovely ones!

måndag, juli 07, 2008

... i vilken vår hjältinna tänker på allt hon inte vet






















Och det är mycket. Om det är något jag lärt mig av mina studieår, t ex, så är det hur lite jag egentligen vet. Och hur det känns som att jag vet mindre och mindre ju mer jag lär mig - eftersom jag ju upptäcker allt som återstår att lära mig...

Jag och en Vän pratade igårkväll. Vi började prata om lutheransk moral, vad den kan innebära och hur otroligt lite vi vill ägna oss åt sådant. Vi pratade om hur även de mest sekulariserade människor uppvisar så tydliga tecken på en långvarig, lutheransk prägling - som om den nästan satt i generna. Jag kom att tänka på gamle Max Weber vars Den protestantiska etiken och den kapitalistiska andan ger vid handen att just den protestantiska inställningen att Gud gillar hårt arbete, att man lyckas och tjänar pengar men inte förhäver sig, blir stor på'at (som di säger på sina håll i Småland) utan fortsätter leva ett nästintill asketiskt, strävsamt och Präktigt liv har gjort västerlandets kapitalistiska utveckling inte bara möjlig utan också så framgångsrik. Och så pratade vi om det och gled mer och mer in på politiska tankar... bort från Luther och Jante...

Vännen hade noterat att jag ofta blir lite tyst när samtalet glider in på politik. Jag sa att det inte är så konstigt; jag har ju inte för vana att uttala mig tvärsäkert om saker jag inte vet något (eller väldigt lite) om. Politik är ett sådant område.

Men jag skulle vilja veta mer. Förkovra mig. Fördjupa mig. Kunna delta i samtal om politik med samma hyfsat lediga ansats som jag kan prata religion ur många olika vinklar och många olika aspekter. Slippa känna mig dum, helt enkelt. Men hur fan gör jag? Kan man gå en översiktskurs i politik? Alltså... jo... det kan man givetvis. Men... är det vad jag vill? Är det vad jag behöver?Jag läser DNs ledar- och debattartiklar, försöker hänga med i skolpolitiska frågor... ja, jag har ju t o m läst Det kommunistiska manifestet. Och Det andra könet.





















(Simone)
Och Nina Björks böcker (feminism är i högsta grad politik). Jag prenumererar på Ordfront och Bang! och får eksem av folkpartistiska utspel. Det får jag. Jag källsorterar och försöker på andra sätt ta miljöhänsyn i min vardag. Det gör jag.

Mitt problem är att jag snabbt blir uttråkad. Tappar fokus. Tillåter mig att avledas.

Vad är hemligheten med att hänga fast så länge att intresset vaknar till liv?

Sådant tänker jag på ikväll, i mitt kök hemma i Emmajävlaboda igen, över ett glas rött och lite Neil Young - On the Beach - på stereon.

Det är faktiskt gott att vara hemma, me lovely ones. Nu när jag vet att jag snart ska iväg igen.

tisdag, juni 24, 2008

... i vilken vår hjältinna läser fel bok men lyckligtvis också lyssnar på rätt musik

Jag ligger på sängen och läser Susanna Alakoskis (red.) Lyckliga slut. Balkongdörren är öppen och det är lite väl svalt inomhus. Snart juli och jag fryser. Inomhus. Patto på stereon. Tack Bästaste P.

Jag ligger på sängen och läser. Fel bok, liksom. Tankarna går dit de inte längre ska gå. Och det svider lite i magen. Jag har inga fysiska sår. Inga ärr. Inte utanpå. Men inuti... där finns ju mina sönderskrapade knän... mina grusrispade handflator... Ingen utom jag kan se eller känna det.

Och ändå... Jag klarade mig bra, ju. Fastän väldigt sent hann jag ändå reagera i tid. Innan det gick åt pipsvängen alldeles... Han gav sig på fel kvinna. Fel kvinna med Rätt Vänner, dessutom.

Stereon växlar över till nästa CD. Neil Young Live at Massey Hall -71. Jag lägger ifrån mig boken, rullar ihop under filten, blundar, lyssnar och låter tankarna glida iväg åt ett helt annat håll medan Neils ljuvliga röst lägger sig som varm vadd över min mage...

Don't let it bring you down
It's only castles burning,
Just find someone who's turning
And you will come around.

... och plötsligt är jag inte upprörd längre. Bara lite trött. Jag tänker på fina saker... drar upp filten ordentligt... sover lite...

Ännu ett Lyckligt Slut.