... i vilken vår hjältinna går med

På Facebook kan man, som bekant, gå med i olika intressegrupper. Det kan handla om musik, festivaler, kaffedrickande, glädjen över att Olle Ljungström får en hyllningsplatta, Greenpeace och allt annat mellan himmel och jord. En del är nog så seriöst annat bara hittepå och påskoj. Själv tänkte jag joina en arabisk feministgrupp, som en solidaritetsgrej, typ. Men jag ville ju gärna veta vad den handlade om:

خلق وتطوير ساحة النقاش هذه. وفيما يلي تعريف عن جمعية السوار


"السوار" هي حركة نسوية عربية تناضل ضد كافة أشكال
القمع، وتجلياته على المستوى البطريركي والإقتصادي والقومي والإثني. فتحرير المجتمع، وبالذات الفئات المهمشة والمستضعفة فيه، يستوجب محاربة كافة أشكال الإستغلال هذه، مجتمعة وكلا على حدة. تؤمن السوار بأن "النسوية" هي حركة سياسية - اجتماعية ثورية، تسعى لتغيير علاقات القوة والهيمنة السائدة في المجتمع. فالتحليل النسوي يحاول تعرية أشكال الإستغلال، وفهم التقاطعات المركبة بين هذه الأشكال في جميع النواحي المجتمعية وعلى كافة الأصعدة.
على الصعيد البطريركي، نرى أن مظاهر كالعنف ضد النساء والأطفال، وبالذات الإعتداءات الجنسية، هي صورة من صور التسلط الذكوري في المجتمع، لتحقيق الإحساس بالقوة والتسلط، وليس لاشباع الرغبة الجنسية. إن الإعتداءات الجنسية ظاهرة إجتماعية ضحيتها النساء والأطفال لاستضعافهم اجتماعياً، وأي واحدة قد تتعرض لها، لأن الوحيد الذي بإمكانه منع حدوثها هو المعتدي. إن الإعتداء الجنسي أزمة نختص في علاجها. لا نرى في ضحيتها إنسانة مريضة يجب شفاؤها أو تغيير تصرفاتها، بل نرى في الدعم والتفهم الأساس لخروجها من الأزمة. إن السرية هامة جداً لضحية الإعتداء الجنسي، جراء الظروف الإجتماعية غير الداعمة في مجتمعنا، لذا نمتنع عن إعطاء معلومات شخصية عنها لاية جهة كانت.
على الصعيد القومي، ترى السوار أن للنساء الفلسطينيات خصوصية يجب التعامل معها، وأن نضالنا لا بد وأن ينطلق من انتمائنا القومي. إلا أن هذا الإنتماء يتطلب معاينة نقدية للمفهوم الجوهري واللاتاريخي للقومية، والذي يغيّب علاقات القوة على المستوى الطبقي والنوع-اجتماعي داخل المجموعة القومية. كما ويتجاهل أن ثقافة المجموعة القومية هي محصلة علاقات القوة التاريخية التي أنتجتها.

Så jag gick med i en annan grupp istället - Heck Yes I'm a Feminist. Lite på skoj.
Mycket på allvar.

(Kommer FRA-hantlangarna och tar mig nu, eller? När jag skrivit på arabiska och allt? ;-)

... i vilken vår hjältinna tänker på allt hon inte vet

Och det är mycket. Om det är något jag lärt mig av mina studieår, t ex, så är det hur lite jag egentligen vet. Och hur det känns som att jag vet mindre och mindre ju mer jag lär mig - eftersom jag ju upptäcker allt som återstår att lära mig...

Jag och en Vän pratade igårkväll. Vi började prata om lutheransk moral, vad den kan innebära och hur otroligt lite vi vill ägna oss åt sådant. Vi pratade om hur även de mest sekulariserade människor uppvisar så tydliga tecken på en långvarig, lutheransk prägling - som om den nästan satt i generna. Jag kom att tänka på gamle Max Weber vars Den protestantiska etiken och den kapitalistiska andan ger vid handen att just den protestantiska inställningen att Gud gillar hårt arbete, att man lyckas och tjänar pengar men inte förhäver sig, blir stor på'at (som di säger på sina håll i Småland) utan fortsätter leva ett nästintill asketiskt, strävsamt och Präktigt liv har gjort västerlandets kapitalistiska utveckling inte bara möjlig utan också så framgångsrik. Och så pratade vi om det och gled mer och mer in på politiska tankar... bort från Luther och Jante...

Vännen hade noterat att jag ofta blir lite tyst när samtalet glider in på politik. Jag sa att det inte är så konstigt; jag har ju inte för vana att uttala mig tvärsäkert om saker jag inte vet något (eller väldigt lite) om. Politik är ett sådant område.

Men jag skulle vilja veta mer. Förkovra mig. Fördjupa mig. Kunna delta i samtal om politik med samma hyfsat lediga ansats som jag kan prata religion ur många olika vinklar och många olika aspekter. Slippa känna mig dum, helt enkelt. Men hur fan gör jag? Kan man gå en översiktskurs i politik? Alltså... jo... det kan man givetvis. Men... är det vad jag vill? Är det vad jag behöver?Jag läser DNs ledar- och debattartiklar, försöker hänga med i skolpolitiska frågor... ja, jag har ju t o m läst Det kommunistiska manifestet. Och Det andra könet.





















(Simone)
Och Nina Björks böcker (feminism är i högsta grad politik). Jag prenumererar på Ordfront och Bang! och får eksem av folkpartistiska utspel. Det får jag. Jag källsorterar och försöker på andra sätt ta miljöhänsyn i min vardag. Det gör jag.

Mitt problem är att jag snabbt blir uttråkad. Tappar fokus. Tillåter mig att avledas.

Vad är hemligheten med att hänga fast så länge att intresset vaknar till liv?

Sådant tänker jag på ikväll, i mitt kök hemma i Emmajävlaboda igen, över ett glas rött och lite Neil Young - On the Beach - på stereon.

Det är faktiskt gott att vara hemma, me lovely ones. Nu när jag vet att jag snart ska iväg igen.