fredag, december 11, 2009

... i vilken vår hjältinna är fredlig

Jag såg glimtar av Obamas tal i Oslo igår, på teve. Han har ett intressant kroppsspråk. Hans sätt att inta försvarsposition och böja huvudet lite bakåt. Skjuta fram hakan. Och han kan nog behöva försvara sig. Jag lyssnade på det han sade och inlindat i det där han pratade om kring fredssträvandena (?) i exempelvis Afghanistan hörde jag tydligt ett eko från George Orwells 1984:

"KRIG ÄR FRED"

Jag tycker att Fredspriset känns värdelösare än någonsin. Det lämnar en fadd, nästan unken, smak på tungan. På en del, i fredspriskommittén ingående norrmän, har det antagligen lämnat en mellanbrun färg på sagda kroppsdel, dessutom.

Att fred inte är detsamma som avsaknad av krig och att en del krig måste föras i fredens namn, det begriper till och med jag. Likväl har jag svårt att fördra att överbefälhavaren för världens mäktigaste nation (vilken nation har åtskilliga krig att skämmas över...) erhåller just ett fredspris. Som han själv sa finns det rätt många andra som förtjänar det bättre. Läs gärna dagens ledare i DN, om ni har lust.

2 kommentarer:

Johan sa...

Jag håller fullständigt med dig och har skrivit två inlägg om detta liksom dig på min blogg också.
Läs gärna och komentera.
Johan

dyermaker sa...

Det ska jag göra! :)