Det snöar ymnigt utanför mitt fönster, och det är bara en halv plusgrad. Sådant gör mig glad! Men vi får väl se om jag är lika glad när tunnelbanan säkert är försenad...
Det får bli mössa idag, förresten.
måndag, december 14, 2009
... i vilken vår hjältinna skuttar lite igen
Det snöar ymnigt utanför mitt fönster, och det är bara en halv plusgrad. Sådant gör mig glad! Men vi får väl se om jag är lika glad när tunnelbanan säkert är försenad...
Det får bli mössa idag, förresten.
... i vilken vår hjältinna lekt fakir
Igår kväll, när jag skulle lägga mig, tog jag fram spikmattan jag fick av Johanna. Jag läste instruktionerna noga och sedan la jag den i sängen. Det stod att man kunde ligga mellan 10-160 minuter på den och jag tyckte att ungefär 20 kunde räcka eftersom jag behövde sova också. Med tanke på hur vassa de där plastpiggarna känns när man håller i den trodde jag det skulle göra ont. Men det gjorde det faktiskt inte. Det var mest bara skönt. Så länge jag låg stilla.
Huruvida det sedan verkligen kurerar allt från vågor i håret till vatten i knäna kan diskuteras, men det jag kände var en behaglig avslappning, bara, och en värme som spred sig i kroppen. Det räcker för mig, som Olle (Ljungström, mind you) brukar säga. Och så småningom somnade jag gott (med spikmattan borttagen, dårå...).
Huruvida det sedan verkligen kurerar allt från vågor i håret till vatten i knäna kan diskuteras, men det jag kände var en behaglig avslappning, bara, och en värme som spred sig i kroppen. Det räcker för mig, som Olle (Ljungström, mind you) brukar säga. Och så småningom somnade jag gott (med spikmattan borttagen, dårå...).
söndag, december 13, 2009
... i vilken vår hjältinna glöggar en smula
Jag har fortfarande kvar lite av glöggen jag gjorde för två år sedan. Den är djävulskt god. Inte särskilt söt, utan mer sådär så att russinen får jobba för sig, istället. Och inte utan styrka. Jag blir varm i hela kroppen och runt hjärnan ligger det som fetvadd... Sweet!
Vilken lugn och sakta-maks-helg det har varit. Just en sådan helg som jag önskade mig. Jag har grejar lite här hemma. Pysslat. Donat. Läst. Gjort klart några kreativa projekt. Snart är Johns mössa färdig. Städat och fint. Ren tvätt i lådor och garderober. Funderat har jag också gjort. Stannat upp. Tänkt. Bejakat. Känt en viss inre frid. Och en försiktig optimism.
Jag har också känt söndagsångesten. Den sitter i mitt mellangärde och bråkar som fan. Nu bråkar den om det mesta. Den vill inte lyssna när jag säger att det snart är lov, till exempel. Den klämmer och nyps och drar. Den får väl hållas. En del saker kan man inte tänka bort. De försvinner med tiden, ungefär som läskiga mörkerskuggor när det dagas.
Skål, kosmonauter.
Vilken lugn och sakta-maks-helg det har varit. Just en sådan helg som jag önskade mig. Jag har grejar lite här hemma. Pysslat. Donat. Läst. Gjort klart några kreativa projekt. Snart är Johns mössa färdig. Städat och fint. Ren tvätt i lådor och garderober. Funderat har jag också gjort. Stannat upp. Tänkt. Bejakat. Känt en viss inre frid. Och en försiktig optimism.
Jag har också känt söndagsångesten. Den sitter i mitt mellangärde och bråkar som fan. Nu bråkar den om det mesta. Den vill inte lyssna när jag säger att det snart är lov, till exempel. Den klämmer och nyps och drar. Den får väl hållas. En del saker kan man inte tänka bort. De försvinner med tiden, ungefär som läskiga mörkerskuggor när det dagas.
Skål, kosmonauter.
... i vilken vår hjältinna gör lite reklam
Hörni... Ni vet att jag bloggar här också, väl? Lite smalare blogg, dock.
Jag har ett par till, men de är bara till för mina elever, än så länge.
Jag har ett par till, men de är bara till för mina elever, än så länge.
... i vilken vår hjältinna råder bot
Jag får ta mig samman och se till att läsa så mycket Hertha jag bara kan. Bibblan här har inget inne så jag har börjat lite löst med att beställa Hjärtdjur från Bokus. Pocket. 44 spänn. Fraktfritt. Det har jag råd med! Och är lovad leverans före jul. Sweet!
... i vilken vår hjältinna hjärta(r) Hertha
Trots att jag läst så gott som ingenting av Hertha Müller så kan jag inte låta bli att fascineras av denna härliga, tuffa kvinna. En i varje tum värdig nobelpristagare. Modig, stringent, frispråkig och med ett stort patos! Som litteraturälskare kan jag ju inte annat än bli lyrisk över exempelvis ett uttalande som detta:
"Litteraturen kan inte förändra allt detta, men den kan med ord forma en sanning som visar vad som händer inom och omkring oss när värden gröps ur"
(Citat ur Peter Woldarskis signerade ledare i dagens DN)
Ja! Det är ju därför litteraturen är så viktig att läsa, uppleva, ta till sig. Den avslöjar, den gör oss medvetna, den vidgar vår värld, den engagerar oss och den utvecklar oss. Den både speglar och öppnar fönster! Läs! Läs mer! Läs ännu mer!
Om jag skulle göra en make-over skulle jag för övrigt vilja se ut som Hertha. Tyvärr är det omöjligt. Jag är säkert 20 cm för lång och är inte size zero och dessutom har jag en virvel i hårbotten som gör att jag nog inte kan ha den där chica frisyren. Jag passar inte ens i knallrött läppstift. Jag får jättestor mun, då.
"Litteraturen kan inte förändra allt detta, men den kan med ord forma en sanning som visar vad som händer inom och omkring oss när värden gröps ur"
(Citat ur Peter Woldarskis signerade ledare i dagens DN)
Ja! Det är ju därför litteraturen är så viktig att läsa, uppleva, ta till sig. Den avslöjar, den gör oss medvetna, den vidgar vår värld, den engagerar oss och den utvecklar oss. Den både speglar och öppnar fönster! Läs! Läs mer! Läs ännu mer!
Om jag skulle göra en make-over skulle jag för övrigt vilja se ut som Hertha. Tyvärr är det omöjligt. Jag är säkert 20 cm för lång och är inte size zero och dessutom har jag en virvel i hårbotten som gör att jag nog inte kan ha den där chica frisyren. Jag passar inte ens i knallrött läppstift. Jag får jättestor mun, då.
... i vilken vår hjältinna lussar
Perfekt morgon. Vaknar av mig själv strax efter åtta. Ligger och drar mig lite. Kliver upp, knäpper på kaffebryggaren och häller en slatt mjölk i skummaren och sätter den på plattan. Tar fram en mugg. Hämtar DN ute på hallgolvet. Skummar upp den nu heta mjölken, häller först kaffe i en stor mugg och sedan mjölken.
Tar med mig mugg och tidning och tassar tillbaka till sängen som fortfarande är lite varm. Sitter med mjuka kuddar som ryggstöd och gör en första läsning av tidningen. Sörplar ganska tyst av kaffet. Noterar några artiklar och notiser jag ska läsa lite noggrannare, senare. När det är dags för påfyllning av kaffemuggen tar jag på mig min röda morgonrock och raggsockar, tar med mig tidningen och fortsätter min lussemorgon vid köksbordet. De sista lussebullarna får flytta från frysen till köksbordet, via micron. Tänder ljus. Ser ut över allt som återigen är grönt. Så mycket för den vita luciadagen. Här inne är det mjukt, mysigt och varsamt - precis som en fin söndagsmorgon ska vara.lördag, december 12, 2009
... i vilken vår hjältinna pysslar järnet
Helt planenligt använder jag dagen till att pyssla. Tonvikten ligger på att göra klart lite olika projekt.
Så jag har fäst en triljard trådar på Wiggos Sverreluva:
Så jag har fäst en triljard trådar på Wiggos Sverreluva:
Jag har pimpat den lilla svarta väskan jag stickade och tovade häromsistens:
Detalj:
Jag har äntligen sytt fast de droppformade pärlorna på den moccabruna mohairsjalen (tack för dem, min nästangranne!):
Och jag har, för första gången sedan jag gjorde halsband i tonåren, testat att leka lite med pärlpysslet Sara gav mig:
Nu ska jag börja på Johnathons pösmössa!
... i vilken vår hjältinna skuttar
... i vilken vår hjältinna erinrar sig
Hmm... Jag glömde helt bort en grej jag läste i DN igår. Det är ju tydligen på det viset att Stockholms Stad försökt leja några av landets främsta poeter för att skriva hyllningsdikter till dottern i landets fräckaste socialbidrags-tagarfamilj, och hennes karl. Bara det är skrattretande! Eller en smula äckligt.
Men riktigt roande - eller snarare riktigt, riktigt irriterande! - börjar det bli när man läser om reaktionerna!
Politiker i Stockholms kulturnämnd är några av dem som stöder poeternas nej! Så här svarar några av poeterna själva... Och snyggast av alla tycker jag att Bruno K Öijer gör det som använder delar av sin underbara Dimman av allt, i sitt genmäle.
Läsarna stormar mot poeterna och tycker att de ska skämmas! Say WHAT? Det handlar om två vuxna människor som inte vill pynta sitt eget bröllop. Och vi pratar inte om något litet förmiddagsbröllop, direkt... Nej, det anses helt okej att kalaset ska kosta oss skattebetalare över 25 miljoner (om jag minns siffran rätt). Därtill kommer att de minsann inte kan bo i en vanlig kåk som de kan fixa till efterhand. Nejdå. De ska bo flott i ett redan tjusigt slott... som ska rustas för 10 mille. Och eftersom brudgummen inte kan jobba så ska han också beviljas socialbidrag.
Samtidigt och i samma stad... bara några kilometer från det här paret... finns det en tjej som är 17 år och som väntat i fyra veckor nu på att soc ska kunna ge henne ett bidrag till glasögon. Till dess de har bestämt sig lever hon som i en dimma. Glajjerna går på 950 spänn... Det finns en annan tjej, 18 år, som legat i sin säng och gråtit sedan i måndags kväll då soc gav henne beskedet att vill hon fixa sina grundskolebetyg inom ramen för den vanliga gymnasieskolan (på IV; inte Komvux - hon är för ung för att gå där) så får hon låna av CSN. Och hon vill inte skuldsätta sig för något som andra får gratis... De här tjejerna får representera tusentals människor i vårt land som, per definition, är fattiga. Även om de skulle vilja så har de inte råd att ens köpa en ful mugg med det där brudparet på.
Så vem, eller vilka, är det som ska skämmas, va'? Vavava?
Men riktigt roande - eller snarare riktigt, riktigt irriterande! - börjar det bli när man läser om reaktionerna!
Politiker i Stockholms kulturnämnd är några av dem som stöder poeternas nej! Så här svarar några av poeterna själva... Och snyggast av alla tycker jag att Bruno K Öijer gör det som använder delar av sin underbara Dimman av allt, i sitt genmäle.
Läsarna stormar mot poeterna och tycker att de ska skämmas! Say WHAT? Det handlar om två vuxna människor som inte vill pynta sitt eget bröllop. Och vi pratar inte om något litet förmiddagsbröllop, direkt... Nej, det anses helt okej att kalaset ska kosta oss skattebetalare över 25 miljoner (om jag minns siffran rätt). Därtill kommer att de minsann inte kan bo i en vanlig kåk som de kan fixa till efterhand. Nejdå. De ska bo flott i ett redan tjusigt slott... som ska rustas för 10 mille. Och eftersom brudgummen inte kan jobba så ska han också beviljas socialbidrag.
Samtidigt och i samma stad... bara några kilometer från det här paret... finns det en tjej som är 17 år och som väntat i fyra veckor nu på att soc ska kunna ge henne ett bidrag till glasögon. Till dess de har bestämt sig lever hon som i en dimma. Glajjerna går på 950 spänn... Det finns en annan tjej, 18 år, som legat i sin säng och gråtit sedan i måndags kväll då soc gav henne beskedet att vill hon fixa sina grundskolebetyg inom ramen för den vanliga gymnasieskolan (på IV; inte Komvux - hon är för ung för att gå där) så får hon låna av CSN. Och hon vill inte skuldsätta sig för något som andra får gratis... De här tjejerna får representera tusentals människor i vårt land som, per definition, är fattiga. Även om de skulle vilja så har de inte råd att ens köpa en ful mugg med det där brudparet på.
Så vem, eller vilka, är det som ska skämmas, va'? Vavava?
... i vilken vår hjältinna korrigerar
Jag tog fel på tvättid, visade det sig så det blir inget tvättat idag. Och lika bra är väl det. Jag hade ändå inte så mycket. Däremot utökar jag listan från förra inlägget med två saker:
* kolla Existens 14.55, på SVT2
* kolla Khaled på Debaser, på SVT2 kl 15.55
Härligt med ledig latlördag. Dammsugningen (och tvätt av golv) bäddandet och badrumsstädningen är avklarat. Nu väntar seriös slacking och myspyssel!
* kolla Existens 14.55, på SVT2
* kolla Khaled på Debaser, på SVT2 kl 15.55
Härligt med ledig latlördag. Dammsugningen (och tvätt av golv) bäddandet och badrumsstädningen är avklarat. Nu väntar seriös slacking och myspyssel!
... i vilken vår hjältinna skriver en lista
Nu ska jag dra igång min lata dag. Jag hade egentligen bestämt mig för att inte dammsuga, men så tänker jag att den där nystädade känslan förhöjer mig goda helgstämning så jag gör det i alla fall. Därutöver ska jag, utan inbördes rang- eller tidsordning:
*tvätta
*bädda
*städa badrummet
*montera en rolig väska
*fästa trådar i Wiggos snowboardmössa
*pimpa en svart väska jag stickat och filtat
*vattna mina växter
*läsa
*skriva
*läsa klart tidningen
*sy fast pärlor i en schal jag virkat
*sticka en svart, pösig luva till Johnathon
*börja pyssla med litet jag fick som fölsedagsprickasent av Sara
*äntligen testa min spikmatta
*kanske se Still Walking, igen
*telefonera med minst två sköna vänner
Jag tror det räcker så... *s*
*tvätta
*bädda
*städa badrummet
*montera en rolig väska
*fästa trådar i Wiggos snowboardmössa
*pimpa en svart väska jag stickat och filtat
*vattna mina växter
*läsa
*skriva
*läsa klart tidningen
*sy fast pärlor i en schal jag virkat
*sticka en svart, pösig luva till Johnathon
*börja pyssla med litet jag fick som fölsedagsprickasent av Sara
*äntligen testa min spikmatta
*kanske se Still Walking, igen
*telefonera med minst två sköna vänner
Jag tror det räcker så... *s*
... i vilken vår hjältinna tänker om kravgrisar
Dubbelsidigt i DN. Det handlar om Kravgrisar. Man vill ju gärna tro att det handlar om söta griseknoar men i själva verket så är kravgrisar ofta mycket sjukare än sina olycksbröder inne i grisfabrikerna. Eftersom de är så snabbväxande (från 25 kilo till 115 på tre månader...) så får de ofta ledbesvär. Det riskerar fabriksgrisarna också, men de får dessutom preventiv medicinering. Det kan inte kravisarna få, för då är de inte kravisar längre. En del påstår också att ledbesvären blir orsak till mer lidande eftersom de ledsjuka grisarna kan hoppa och skutta när de vistas fritt. Kravgrisarna får också i betydligt högre utsträckning inälvsparasiter (20% får spolmask, jämfört med 5% i fabriken). Det är ett resultat av att de går ute och bökar i det fria (jag vet att även vildsvin ofta har inälvsparasiter - men så äter de väldigt skumma grejer också... som älgkadaver, till exempel...).
Personligen tänker jag ändå att även om en gris är sjuk så måste det ju ändå vara "skönare" att vara sjuk i en vänligare och mer tillåtande miljö, än i en grisfabriks trängsel och misär.
Men jag frågar mig om jag inte, i stället för att bara köpa kravkött (vilket jag är mycket sämre på än när det gäller andra livsmedel), skulle dra ner rejält på köttkonsumtionen överhuvudtaget. Och därmed göra en insats för miljön och dessutom inte vara med och bidra till att vi människor utnyttjar djur på ett ovärdigt - och ibland vidrigt -sätt.
Personligen tänker jag ändå att även om en gris är sjuk så måste det ju ändå vara "skönare" att vara sjuk i en vänligare och mer tillåtande miljö, än i en grisfabriks trängsel och misär.
Men jag frågar mig om jag inte, i stället för att bara köpa kravkött (vilket jag är mycket sämre på än när det gäller andra livsmedel), skulle dra ner rejält på köttkonsumtionen överhuvudtaget. Och därmed göra en insats för miljön och dessutom inte vara med och bidra till att vi människor utnyttjar djur på ett ovärdigt - och ibland vidrigt -sätt.
... i vilken vår hjältinna fått gehör
Sådärja. Nu är det ett längre inslag om klimatmötet, Jordens vänner-demonstrationen och klimatarbete i USA. Där ser man! Det lönar sig att muttra! ;-)
... i vilken vår hjältinna muttrar
Jag sitter som alla mornar i min sköna soffa och dricker kaffe, läser tidningen och kollar på morgonteve. Det är då ett jävla tjat om Tiger Woods. Visst... han har burit sig åt som ett svin, men det har ju massor av andra också. Så varför hänga ut just honom hela tiden, och ta en massa värdefull mediatid från annat som är mycket viktigare att uppmärksamma? Jag vill se mer från klimatmötet! Jag vill ha mer kött på benen kring exempelvis diskussionerna om huruvida utsläppen ska förmås minska via handel med utsläppsrätter eller om det ska bli via skatter. För att inte tala om hur man ska kunna kolla att det inte sedan fuskas? Läste i en blänkare i tidningen (som också skriver om Idol-Erik II och T. Woods, men där kan jag ju åtminstone välja att bläddra förbi...) om att Canada, enligt Kyotoavtalet, lovade minska sina utsläpp och sedan visar sig istället ha ökat dem med 28%...
Men nejdå... det är ännu en loser till otrogen svikare och så en liten Idolvinnare, med för mycket vax i håret. Det är vad man få si serverat till morronkaffet. Huff.
Men nejdå... det är ännu en loser till otrogen svikare och så en liten Idolvinnare, med för mycket vax i håret. Det är vad man få si serverat till morronkaffet. Huff.
fredag, december 11, 2009
... i vilken vår hjältinna fredagsfikat
Som jag befarade drog arbetslunchen/lunchmötet ut. Två timmar. Sedan var det bara att traska tillbaka till jobbet, dricka en mugg kaffe och sedan dra hemåt. Jag hade lagt upp strategierna under lunchmötet och genomförde - på väg mot tunnelbanan - en mycket precis kommandoräd mot Indiska (svart underklänning som jag sett ut tidigare) och en frisörsalong (hårfärgsinköp) och sedan virkade jag mig hem. Soundtrack fick bli Våld, ur F-boxen. Jag var trött och grinig (jag har kommit på att den senaste tidens myckna trötthet kan bero på det faktum att jag så sällan ser dagsljus) och då är det perfekt med iPod och virkning. Allt och alla utesluts ur min bubbla. Till slut blir det så meditativt att jag nästan somnar.
När jag kom hem var Olle hemma. Han satt och lirade lite bas i soffan och slökollade på teven. Jag var kaffesugen och så blev det att vi - sällsynt! - drack kaffe och smarrade lussebullar och pratade i nästan två timmar. Vi diskuterade existentiella frågor och filosofi. Förortstalibaner. Och musik. Jaco Pastorius, Jonas Hellborg och drum-and-bass'ens ursprung (hur fadringen vi nu kom in på d&b). Jag hade inte en aning om att hela genren egentligen kommer ur ett bara några sekunder långt (kort!) stick ur en traditionell gospellåt, med lite trumlir, som sedan byggts vidare på. Så lärde jag mig något nytt idag igen. Bra.
När jag kom hem var Olle hemma. Han satt och lirade lite bas i soffan och slökollade på teven. Jag var kaffesugen och så blev det att vi - sällsynt! - drack kaffe och smarrade lussebullar och pratade i nästan två timmar. Vi diskuterade existentiella frågor och filosofi. Förortstalibaner. Och musik. Jaco Pastorius, Jonas Hellborg och drum-and-bass'ens ursprung (hur fadringen vi nu kom in på d&b). Jag hade inte en aning om att hela genren egentligen kommer ur ett bara några sekunder långt (kort!) stick ur en traditionell gospellåt, med lite trumlir, som sedan byggts vidare på. Så lärde jag mig något nytt idag igen. Bra.
... i vilken vår hjältinna prövar nytt
I mina arbetsuppgifter ingår verkligen allt möjligt; från rena läraruppgifter (inkl en massa trôkpappersarbete) till att vara hittepåkurator, bullbakare, bollplank, extrakompis, fritidsledare, vaktmästare, städare, inspiratör och kaffekokare - för att nämna något lite.
Idag kan jag dessutom lägga "sömmerska" till mina erfarenheter. En av eleverna hade lyckats riva sönder sin fina dunjacka, på flera ställen. Jag blev så bevekande ombedd att jag givetvis föll till föga och nästade ihop de revor som gick att fixa. Eleven hade också lagat ett större hål med brun paketeringstejp. Den tog vi bort och så ersatte jag den med en perfekt tillklippt bit gaffatejp - så där snyggt så att det nästan såg ut som en reflex som kanske var meningen att den skulle sitta där... ;)
Som tack fick jag lite gladare ögon och en varm kram. Det räcker långt. Mycket långt.
Idag kan jag dessutom lägga "sömmerska" till mina erfarenheter. En av eleverna hade lyckats riva sönder sin fina dunjacka, på flera ställen. Jag blev så bevekande ombedd att jag givetvis föll till föga och nästade ihop de revor som gick att fixa. Eleven hade också lagat ett större hål med brun paketeringstejp. Den tog vi bort och så ersatte jag den med en perfekt tillklippt bit gaffatejp - så där snyggt så att det nästan såg ut som en reflex som kanske var meningen att den skulle sitta där... ;)
Som tack fick jag lite gladare ögon och en varm kram. Det räcker långt. Mycket långt.
... i vilken vår hjältinna vinner på karusell, men förlorar på en gunga
Risgrynsgröt till lunch ska det bli. BLEH. Ska jag käka "rysningsgröt" (som mina barn sa när de var små) ska jag be att få hemlagad, tack. Tyvärr är det där med maten ett bekymmer emellanåt då pedagogisk lunch ingår i mina arbetsuppgifter... Idag är en sådan dag.
Men... fler tyckte som jag idag och då bestämde vår lagledare att vi ska ha lunchmöte, istället. Vi ska alltså äta lunch på något ställe i centrum! Utan elever, dessutom (de flesta taggar ändå direkt efter lektionerna på fredagen, eftersom de slutar efter lunch). Men "lunchmöte" innebär också just vad det låter som; lunchrasten bränner inne.
I'm too old for this shit, känns det som ibland. Eller så blir jag bara... trött.
Men... fler tyckte som jag idag och då bestämde vår lagledare att vi ska ha lunchmöte, istället. Vi ska alltså äta lunch på något ställe i centrum! Utan elever, dessutom (de flesta taggar ändå direkt efter lektionerna på fredagen, eftersom de slutar efter lunch). Men "lunchmöte" innebär också just vad det låter som; lunchrasten bränner inne.
I'm too old for this shit, känns det som ibland. Eller så blir jag bara... trött.
... i vilken vår hjältinna är fredlig
Jag såg glimtar av Obamas tal i Oslo igår, på teve. Han har ett intressant kroppsspråk. Hans sätt att inta försvarsposition och böja huvudet lite bakåt. Skjuta fram hakan. Och han kan nog behöva försvara sig. Jag lyssnade på det han sade och inlindat i det där han pratade om kring fredssträvandena (?) i exempelvis Afghanistan hörde jag tydligt ett eko från George Orwells 1984:
"KRIG ÄR FRED"
Jag tycker att Fredspriset känns värdelösare än någonsin. Det lämnar en fadd, nästan unken, smak på tungan. På en del, i fredspriskommittén ingående norrmän, har det antagligen lämnat en mellanbrun färg på sagda kroppsdel, dessutom.
Att fred inte är detsamma som avsaknad av krig och att en del krig måste föras i fredens namn, det begriper till och med jag. Likväl har jag svårt att fördra att överbefälhavaren för världens mäktigaste nation (vilken nation har åtskilliga krig att skämmas över...) erhåller just ett fredspris. Som han själv sa finns det rätt många andra som förtjänar det bättre. Läs gärna dagens ledare i DN, om ni har lust.
Att fred inte är detsamma som avsaknad av krig och att en del krig måste föras i fredens namn, det begriper till och med jag. Likväl har jag svårt att fördra att överbefälhavaren för världens mäktigaste nation (vilken nation har åtskilliga krig att skämmas över...) erhåller just ett fredspris. Som han själv sa finns det rätt många andra som förtjänar det bättre. Läs gärna dagens ledare i DN, om ni har lust.
... i vilken vår hjältinna är på plats
Fredagsmorgnar kan ibland vara lite mer avslappnade, här på jobbet. Åtminstone på ytan. Vi står och pratar (jobbsnack iofs, men ändå...) i caféet och dricker kaffe. Men under ytan lurar stressen. Alla ser ut att ha lite dåligt samvete för att vi inte springer omkring och... producerar. Jag tror jag sagt det förut; jag gillar inte jobbkulturen på den här arbetsplatsen. Samtidigt är det roligt att knäcka med att alltid vara först på plats. Tyvärr har det glömts bort vid slutet av dagen. Skulle jag gå hem efter exakt 8 arbetade timmar skulle det inte tas väl upp...
Ajusteja... Jag visste att det var npgot jag glömt. Ska ringa facket och kolla vad som egentligen gäller kring ramtid för ferieanställda. Jag undrar om jag verkligen kan beordras att vara på jobbet mer än 35 timmar. Att jag sedan kan välja att lägga en del av min förtroendetid här... är mitt val. tror jag. Det är det jag ska kolla upp. Wish me luck.
Ajusteja... Jag visste att det var npgot jag glömt. Ska ringa facket och kolla vad som egentligen gäller kring ramtid för ferieanställda. Jag undrar om jag verkligen kan beordras att vara på jobbet mer än 35 timmar. Att jag sedan kan välja att lägga en del av min förtroendetid här... är mitt val. tror jag. Det är det jag ska kolla upp. Wish me luck.
... i vilken vår hjältinna triumferar
Jag fick rätt! Igen! Det blev verkligen fredag den här veckan också! Fin Fredag, till på köpet!
Jag känner mig småglad och förväntansfull på den här dagen. Den nya slipsen sitter som en smäck, kaffet smakar ljuvligt, ljusen brinner på mitt bord och när jag kommer hem ikväll väntar en orörd helg på mig. En lugn hemmahelg i pysslandets och mysandets tecken.
Men innan dess ska jag ha en bra morgonlektion med mina elever. Just nu högläser jag Flickan under gatan en stund varje dag. Mycket uppskattat. På sätt och vis touchar den deras egen verklighet - och ändå inte. Efter första lektionen är det gemensam lussefika och sedan har eleverna dramalektion med Ray. Också väldigt uppskattat!
Eftermiddagen brukar rinna undan i ett nafs; idag ska vi ha kort möte och fixa sista detaljerna inför julavslutningen. Och så har vi ju det som började som Fin Fredagsfika men som nu nligger på vårterminens schema som Veckoavslutningsmöte. Mellan 14.30 och 16.00. På en fredag... Ja, ni vet ju hur det brukar se ut med de 40 timmarna redan strax efter lunch på fredagarna, för min del (och för andras också)...
Nåväl. Inte mycket kvar nu. Jag står ut.
Fin Fredag till er, me hearties!
Jag känner mig småglad och förväntansfull på den här dagen. Den nya slipsen sitter som en smäck, kaffet smakar ljuvligt, ljusen brinner på mitt bord och när jag kommer hem ikväll väntar en orörd helg på mig. En lugn hemmahelg i pysslandets och mysandets tecken.
Men innan dess ska jag ha en bra morgonlektion med mina elever. Just nu högläser jag Flickan under gatan en stund varje dag. Mycket uppskattat. På sätt och vis touchar den deras egen verklighet - och ändå inte. Efter första lektionen är det gemensam lussefika och sedan har eleverna dramalektion med Ray. Också väldigt uppskattat!
Eftermiddagen brukar rinna undan i ett nafs; idag ska vi ha kort möte och fixa sista detaljerna inför julavslutningen. Och så har vi ju det som började som Fin Fredagsfika men som nu nligger på vårterminens schema som Veckoavslutningsmöte. Mellan 14.30 och 16.00. På en fredag... Ja, ni vet ju hur det brukar se ut med de 40 timmarna redan strax efter lunch på fredagarna, för min del (och för andras också)...
Nåväl. Inte mycket kvar nu. Jag står ut.
Fin Fredag till er, me hearties!
torsdag, december 10, 2009
... vilken vår hjältinna tar sig hem
Jag skulle köpa ut ett gäng biobiljetter, men Film-"staden" i Vällingby öppnar inte kassan förrän 17, så jag åkte hemåt och hoppade av vid Medis och fixade det hela på Söder istället. Bokade upp platser åt oss också. Jag och mina mentorselever och ett par av våra elevassistenter, Ray och Vera, ska se New Moon. Jag är småskeptisk men ändå glad eftersom eleverna först ville sett 2012 om vilken jag bara hört skit och dessutom är den 2½ timme lång... *phew*
Jag tog mig en rask promenad längs Götgatan och kikade in på Myrorna där jag hittade en fin slips. Sobert randig i två grå nyanser. Det blir fint imorgon!
Under veckan har jag lyssnat igenom nästan hela F-Boxen (Anders F). Jag har bara Caviar Pizza, Våld och Det hysteriska draget kvar. Njutbart!
Wiggos mössa blev färdig i höjd med Råcksta i morse. Jag ska bara fästa alla trådar också, men det är inte tunnelbanegöra. En ny mössa är redan påbörjad. Glada färger. Den ska jag sälja. Om någon vill köpa.
Torsdagskvällar är trevliga. Lite kravlösa. På något vis tar jag mig ju alltid igenom fredagen så jag behöver inte gå och lägga mig toktidigt. I all synnerhet gäller ju detta om jag ändå bara ska vara hemma på fredagskvällen. Och det ska jag. Jag är visserligen sugen på att gå på In Flames på Hovet, men... jag har kikat i min plånbok och fattat ett vuxet beslut; här ska sparas. Jag kommer att ha en del utgifter i vinter, som till exempel kurslitteratur och en och annan resa. Det är skönt att kunna lägga undan till det redan nu.
Så jag blir hemma. Får jag lust kan jag kolla på DVD:n som kom häromdagen - Still Walking.
Men än är det bara torsdag. Jag har nyss ätit middag. Nu tänder jag några ljus, lagar mig en stor mugg te och myser i sköna soffan.
Att mysa är nödvändigt, me lovely ones!
Jag tog mig en rask promenad längs Götgatan och kikade in på Myrorna där jag hittade en fin slips. Sobert randig i två grå nyanser. Det blir fint imorgon!
Under veckan har jag lyssnat igenom nästan hela F-Boxen (Anders F). Jag har bara Caviar Pizza, Våld och Det hysteriska draget kvar. Njutbart!
Wiggos mössa blev färdig i höjd med Råcksta i morse. Jag ska bara fästa alla trådar också, men det är inte tunnelbanegöra. En ny mössa är redan påbörjad. Glada färger. Den ska jag sälja. Om någon vill köpa.
Torsdagskvällar är trevliga. Lite kravlösa. På något vis tar jag mig ju alltid igenom fredagen så jag behöver inte gå och lägga mig toktidigt. I all synnerhet gäller ju detta om jag ändå bara ska vara hemma på fredagskvällen. Och det ska jag. Jag är visserligen sugen på att gå på In Flames på Hovet, men... jag har kikat i min plånbok och fattat ett vuxet beslut; här ska sparas. Jag kommer att ha en del utgifter i vinter, som till exempel kurslitteratur och en och annan resa. Det är skönt att kunna lägga undan till det redan nu.
Så jag blir hemma. Får jag lust kan jag kolla på DVD:n som kom häromdagen - Still Walking.
Men än är det bara torsdag. Jag har nyss ätit middag. Nu tänder jag några ljus, lagar mig en stor mugg te och myser i sköna soffan.
Att mysa är nödvändigt, me lovely ones!
... i vilken vår hjältinna fixar snö
Nej, se det snöar! Det var väl roligt? Hurra! ;-)
(Vill ni fixa i era egna bloggar så gör ni det här!)
... i vilken vår hjältinna är bussig
Jag åker buss varje morgon. Ungefär sex minuter. Oftast är det samma busschaufför som kör. Han kör offensivt och det gillar jag. Dessutom är han så trevlig. Han hälsar så glatt och när man kliver av vid Hökis hojtar han alltid någon trevlig hejdåfras. Ibland konverserar han också. Idag tyckte han jag hade det lyxigt som fick åka helt ensam i hela bussen. Jag sa att jag höll med; det är en förmån att sitta helt ensam i en stor buss - och knappast lönsamt för SL... han berättade att det är hans sista arbetsdag för i år. Klockan tolv går han av sitt pass och sedan är han ledig tills in i januari. Jag frågade vad han skulle hitta på... om han kanske skulle resa någonstans, men nej... han skulle bara vara hemma och ha det lugnt och skönt med sin familj. Det lät sympatiskt, tyckte jag.
Och när jag klev av vid tunnelbanestationen önskade vi varandra god jul och gott nytt år och jag önskade honom dessutom en tokskön semester.
Så trevligt kan man ha det när man åker kollektivt, me lovely ones!
... i vilken vår hjältinna begrundar dagens datum
Jag är inte inbjuden till Blå Hallen. Men däremot till Leopardförlaget, för glöggmingel. Tror dock jag skippar det. Såvida jag inte kan poppa förbi på väg hem från jobbet. Jag får se. Hmm... Mattias Gardell kanske är där..? ;-)
... i vilken vår hjältinna tar konsekvenserna
Tung morgon. Jag borde hoppat i säng i samma ögonblick jag kom hem igår. Men... det är så mycket man kanske borde. Det är det finaste med att vara vuxen, tänker jag; man gör faktiskt som man vill. Och tar sedan konsekvenserna av det.
Nu sitter jag här och tar konsekvenserna för fullt. Trött och småfrusen. Hittade en jättesnygg svart polo som jag inte tror jag använt sedan eldkvarn brann - den värmer skönt. Kaffet med några matskedar grädde i värmer också gott. Och värmeljusen, förstås. Jag kom på att det inte var så konstigt att jag var extra konstigt trött igår - jag var ju aldrig ute när det var ljust. Inte ens den sedvanliga lunchpromenaden gjorde jag ju, eftersom jag och Sandra stannade kvar och satte tre stora degar till lussebullsbaket. Inget dagsljus sedan i tisdags lunch, alltså. Det är fan som att jobba på en ubåt...
Baket gick fint, förresten. Bara tre krossade ägg och ett krossat glas och inte så mycket deg som kastades omkring. Det bakades lussebullar och lussekatter och lussebröst och lusseflätor och lussekukar. De som åt av dem sedan (lussekukarna hamnade aldrig på bullfatet i konferensrummet) tyckte de var jättegoda. Resten ska ätas i morgon då det blir lussefika für alle.
(FYI: Roham är över 18 och har gett sitt medgivande till att vara med på bild!)
onsdag, december 09, 2009
... i vilken vår hjältinna kramats
Sa jag att jag älskar stickgraffiti? :-)
(Stolpkramning vid Mariatorget)
(Stolpkramning vid Mariatorget)
... i vilken vår hjältinna varit på teater
Efter jobbet (8 tim 44 min - utan raster...) träffades vi några arbetskamrater för att äta en enkel middag på Helenes Krog, vid Mariatorget. Jag lyckades få ihop en mycket schysst LCHF-middag med hjälp av en trevlig servitör. Jag gillar när jag bara ber att jag ska få mitt kött utan klyftpotatis och detta inte bara sker, utan att jag dessutom får ett extra lass grönsaker!
Sedan promenerade vi bort till Teater Tre, på Rosenlundsgatan, för att se Top Boy. Vilken sjukt grym, testosteronstinn och laddad pjäs! Jag blev helt golvad! Hoppashoppashoppas att vi får loss lite pengar ovanifrån så vi kan se den med alla våra elever!
Sedan promenerade vi bort till Teater Tre, på Rosenlundsgatan, för att se Top Boy. Vilken sjukt grym, testosteronstinn och laddad pjäs! Jag blev helt golvad! Hoppashoppashoppas att vi får loss lite pengar ovanifrån så vi kan se den med alla våra elever!
... i vilken vår hjältinna frågar sig
Hur är människor funtade som alltid måste framhäva sin egen förträfflighet så snart det går vägen för någon annan än dem själva? Är det så jävla svårt att ge cred till någon annan ibland, och själv stå tillbaka?
... i vilken vår hjältinna funderar över fördelning
Tiden är rättvis. Den får vi alla exakt lika mycket av. Varje dygn. Du kan inte köpa tid; inte i bemärkelsen att du kan skaffa dig mer än de 86400 sekunder du fått dig tilldelat.
Pengar däremot. De kan fördelas rättvist, men i minst lika stor utsträckning orättvist. Det är som det bibliska uttrycket "åt den som har ska det varda givet"... Detta blir till exempel tydligt när resurserna ska fördelas mellan jordens rika och fattiga länder. I DN idag kan man läsa detta:
"Ett läckt EU-dokument visar att flera av de rika EU-länderna tänkt ta klimatpengar från de befintliga budgetarna för bistånd. Det innebär att u-ländernas bistånd minskar och att de istället får klimatpengar. De fattiga länderna menar att ett nytt avtal utan ytterligare resurser är oacceptabelt."
Jahaja. Snacka om att grötmyndigt ge med ena handen och ta tillbaka med den andra. Läs mer här! Det ska jag göra så snart jag kommer till jobbet. Kan bli ett intressant underlag för diskussion med eleverna.
... i vilken vår hjältinna har fått tilldelning
När jag öppnade ögonen 05.10 upptäckte jag att jag fått en hel onsdag till skänks! Bara sådär, liksom! Och... det har ni också! Visst är det läckert?! Jag ska göra det allra bästa av den här dagen, för jag kan ju ändå inte spara undan något av den till i morgon. Vad ska ni göra?
tisdag, december 08, 2009
... i vilken vår hjältinna fnissande frågar sig
Jag undrar vilket som är mest fnissretande; att det som troddes vara en stun gun i en elevs ficka visade sig vara en rejält tilltagen buttplug med sladd och kontroll eller... att ett par av kollegorna inte visste att det finns sådana? Hihi...
... i vilken vår hjältinna sökt och fått bekräftelse
När Matilda ringde och gjorde mig lomhörd med sitt glädjefnattiga ylande om att hon blivit antagen till just den utbildning hon helst av allt ville komma in på - och dessutom gjort det efter inte så lite jävlaranamma och envishet i samband med krångel och trassel med behörighetsfrågor och liknande uppslitande grejer - var jag ju tvungen att gå in och kolla på studera.nu och se om jag kanske också hade fått mitt antagningsbesked.
Och... jodå... Så här står det:
| Prio | Anm kod | Utbildning | Högskolepoäng | Resultat | |
| | |||||
| 1 | xxxxx | Religionsvetenskap, fördjupningskurs (D-nivå, Växjö) 30hp Fristående kurs, Normal undervisning, Linnéuniversitetet | 30 | Antagen | |
Och i min inbox i mailen ligger en bekräftelse på att jag tackat ja!
LYCKA!
... i vilken vår hjältinna GRATULERAR!
GRATTIS MATILDA
TILL PLATSEN PÅ DITT ÖNSKEPROGRAM PÅ STOCKHOLMS UNIVERSITET! DU ÄR SÅ OTROLIGT VÄRD DET OCH EXTRA KUDOS FÖR ATT DU DESSUTOM INTE GAV UPP NÄR DET KRÅNGLADE MED ANTAGNINGEN!
WOHOO!!!
TILL PLATSEN PÅ DITT ÖNSKEPROGRAM PÅ STOCKHOLMS UNIVERSITET! DU ÄR SÅ OTROLIGT VÄRD DET OCH EXTRA KUDOS FÖR ATT DU DESSUTOM INTE GAV UPP NÄR DET KRÅNGLADE MED ANTAGNINGEN!
WOHOO!!!
... i vilken vår hjältinna planerar
Alla elever iväg till Solna på klättring. Utsträckt idrottslektion. Det betyder att jag får något så ovanligt som en hel eftermiddag till planering. Först kände jag mig nästan lite handlingsförlamad, men sedan kom jag igång bra med både väggtidning kring klimatmötet, utskrift av ETC:s Klimatspecial och uppdatering av bloggarna (klass- respektive engelskadito). Jag ska faktiskt ta och strukturera upp resten av lektionerna fram till jul, också. Vi har inte så många kvar och jag måste se till att vi hinner klart åtminstone något. Eller i alla fall se till att det skulle kunna gå rent teoretiskt. Sedan brukar det ju bli som det blir ändå.
På mitt skrivbord står ett timglas. Jag tycker om timglas. Jag hade ett fint litet sådant när jag var barn. Men som så mycket annat försvann det någonstans i en flytt eller kanske någon lek. Timglaset ger mig perspektiv på hur tiden bokstavligen rinner undan. Men också hur den är konstant. Tiden är också det rättvisaste av allt; vi får alla precis lika mycket varje dygn och vi kan inte lägga något av den på hög.
På mitt skrivbord står ett timglas. Jag tycker om timglas. Jag hade ett fint litet sådant när jag var barn. Men som så mycket annat försvann det någonstans i en flytt eller kanske någon lek. Timglaset ger mig perspektiv på hur tiden bokstavligen rinner undan. Men också hur den är konstant. Tiden är också det rättvisaste av allt; vi får alla precis lika mycket varje dygn och vi kan inte lägga något av den på hög.
... i vilken vår hjältinna avger lägesrapport
Nu har vi vatten igen. Förklaring från gubbarna som var här och fixade det hela; det är något fel med vårt larm som stör ut kallvattenförsörjningen... Say whaaat..? Visst är vårt larm skumt, och har alltid varit, men det här var något nytt...
... i vilken vår hjältinna håller igen
Inte annat att göra. Ingen av våra fyra toaletter går att använda, här på jobbet, eftersom vi inte har något vatten... Inga andra toaletter i huset fungerar, heller. Vi borde antagligen skicka hem eleverna när de dyker upp, men då lär de inte komma tillbaka till lunchtid när de ska åka till Solna och klättra. Dilemma. Men vi är vana...
... i vilken vår hjältinna funderar på världsherravälde
På morgonteven alldeles nyss visades en nyhetsrepris där unga aktivister slängs ut från något event alltmedan de ropar högt om att hela klimatmötet är en komplott för ett globalt maktövertagande. I går kväll började jag läsa Tillsammans där Folke Tersman faktiskt skriver om det och om hur det kan vara så att det är den enda möjligheten att kunna ta ett samlat grepp över klimatkrisen. Han ingår i en forskningsgrupp som studerar just den möjligheten och i boken presenterar han hur en demokratiskt vald världsregering skulle kunna vara en av lösningarna. I sak har han möjligen rätt (jag får uttala mig om det närmre när jag läst klart boken), men det känns på många plan som något jag inte vill vara med om.
Intressantast så här långt är hans tankar kring huruvida ansvaret för planetens överlevnad är individuellt eller kollektivt och han diskuterar kring hur vi kanske faktiskt måste anamma en ny slags moral, där vi är beredda att ta ett långt större kollektivt ansvar även för de små, individuella valen i vår vardag. Det gör verkligen ingen som helst skillnad om jag tar bilen till jobbet eller åker kollektivt/cyklar. Ingen alls, faktiskt. Men... om vi är väldigt många som ändå fattar beslutet att åka kollektivt/cykla... ja... då får det faktiskt stor effekt! Vi måste sluta tänka så smått. Vi måste tänka stort! Även i det lilla...
Intressantast så här långt är hans tankar kring huruvida ansvaret för planetens överlevnad är individuellt eller kollektivt och han diskuterar kring hur vi kanske faktiskt måste anamma en ny slags moral, där vi är beredda att ta ett långt större kollektivt ansvar även för de små, individuella valen i vår vardag. Det gör verkligen ingen som helst skillnad om jag tar bilen till jobbet eller åker kollektivt/cyklar. Ingen alls, faktiskt. Men... om vi är väldigt många som ändå fattar beslutet att åka kollektivt/cykla... ja... då får det faktiskt stor effekt! Vi måste sluta tänka så smått. Vi måste tänka stort! Även i det lilla...
måndag, december 07, 2009
... i vilken vår hjältinna gjort en förbaskat bra sak
Ibland blir jag glad över mig själv, faktiskt. Ni vet... man får ibland möjligheter som man inte tar och sedan går man och grämer sig för att man inte gjorde eller sa det man tänkte. Idag, på bussen till Spånga, stod två unga tjejer bredvid mig. Kanske 12- 13 år max. Utan att direkt tjuvlyssna hörde jag att de hade engelskläxa. Någon form av muntlig presentation och den ena tjejen var så himla duktig och hade ett helt fantastiskt uttal. Hon hjälpte sin kompis och kompisen verkligen ansträngde sig och lät rätt bra hon också. Jag tänkte att hon (tjej No1) kanske faktiskt var uppväxt i något engelskspråkigt land, men samtidigt gjorde hon en del grammatiska missar så jag vet inte... Men uttalet var underbart. Och när jag gick av bussen lutade jag mig fram (de hade fått varsin sittplats till slut, allteftersom det tunnades ut i bussen) och gjorde det! Jag sa:
- 'Scuse me... Can I say something? I heard you talk earlier and I must say... you have a wonderful accent!
Och tjejen lyste upp och sa Thank you och log ända upp till öronen och jag blinkade uppmuntrande även till hennes kompis som inte var lika duktig kanske, men ivrig att få hjälp och lära sig.
Fan vad det kändes skönt att få uppmuntra någon helt okänd... att få se henne bli så glad! Det gjorde min dag! Och kanske även lite av hennes? Vi är nog generellt alldeles för kassa på att ge varandra cred, tänker jag. Om någon misshagar oss är det så jävla enkelt att häva ur sig någon sur kommentar, men hur ofta visar vi genuin uppskattning?
- 'Scuse me... Can I say something? I heard you talk earlier and I must say... you have a wonderful accent!
Och tjejen lyste upp och sa Thank you och log ända upp till öronen och jag blinkade uppmuntrande även till hennes kompis som inte var lika duktig kanske, men ivrig att få hjälp och lära sig.
Fan vad det kändes skönt att få uppmuntra någon helt okänd... att få se henne bli så glad! Det gjorde min dag! Och kanske även lite av hennes? Vi är nog generellt alldeles för kassa på att ge varandra cred, tänker jag. Om någon misshagar oss är det så jävla enkelt att häva ur sig någon sur kommentar, men hur ofta visar vi genuin uppskattning?
... i vilken vår hjältinna ska läsa ännu mer
På hallgolvet låg ett paket från Bokus. Folke Tersmans Tillsammans. En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat. YES! Den ska bli spännande att läsa. Frågan är bara... när? Kanske skulle jag låta The Return of the King ligga på vänt några dagar. Att lägga Ken Follett på hyllan känns väldigt avlägset. Ja, så får det nog bli.
Nu ska jag se klart på SVT Play och Dokument inifrån. Jag funderar på om Aje Carlbom verkligen är så ute och cyklar. Visst säger han att det är islamistiskt att se allt som religion och religion som allt, och därmed problematiskt. Han hårdrar lite där, men å andra sidan så är jag osäker på om han verkligen har så fel. Pratar han inte egentligen mer om att vissa som har en politisk agenda - radikal eller med moderat - oemotsagda (eller..?) får lov att tala för alla muslimer; även de som inte har en sådan agenda? Och det är problematiskt och ger luft åt islamistiska företrädare. Lite som att Jehovas Vittnen, Brödraskapet Pius och Plymouthbröderna skulle få tala för alla som ser sig som kristna, i Sverige.
Och efter det ska jag laga te och se något helt väsenskilt; Livet i Fagervik. Det är ju måndag!
... i vilken vår hjältinna fått prickasenter!
En avi på mitt hallgolv i torsdagskväll, när jag kom hem. Jag blev så nyfiken men har inte hunnit hämta ut det förrän idag när jag gick hem från bussen. En fölsedagsprickasent från raraste, goa Johanna! TACK, sötisen min!
Spikmatta (svart - vad annars? ;-)) och isformer i form av gitarrer! Spikmatta har jag länge varit nyfiken på och nu måste jag ju testa! Ska göra det lite senare ikväll och sedan rapportera här. Den känns klart vassare än den ser ut...
... i vilken vår hjältinna mjukshoppat
Efter jobbet tog jag bussen till Spånga där Malin mötte upp, efter ett besök på The Mothership i Tensta. Sedan styrde vi kosan mot en liten garnbutik i en villa där i krokarna. Målet var att köpa på oss lite av det härliga Izmirgarnet som fanns på Kistamässan tidigare i höst. Och det gjorde vi ju. Men så visade den vänliga damen oss också ett annat garn i 90% lammull och 10% angora. Mjukt och gosigt som en dröm! Det fick bli ett par sådana också. Av dem ska jag göra en långsmal schal (eller "korv" som Malin kallar det) till mig själv.
... i vilken vår hjältinna frågesportar
Nu har klimatmötet i Köpenhamn börjat. Jag ska följa det så mycket jag kan.
Här kan ni testa era kunskaper om klimatpolitiken. Själv fick jag 6 rätt av 8 vilket inte är särskilt imponerande. Bakläxa till mig! Hur gick det för er? (Jag missade på fråga 2 och fråga 8.)
Här kan ni testa era kunskaper om klimatpolitiken. Själv fick jag 6 rätt av 8 vilket inte är särskilt imponerande. Bakläxa till mig! Hur gick det för er? (Jag missade på fråga 2 och fråga 8.)
... i vilken vår hjältinna mornar sig
Efter en natt av god sömn och en dusch sitter jag nu och dricker mitt morgonkaffe och känner mig en smula klimatsmart, läser DN på nätet och lägger över Anders F Rönnbloms F-box i min iPod. Målet är att lyssna igenom hela innan jullovet. Det blir njutbara resor till och från jobbet. Mycket virkning blev det också; jag fastnade ju i World Without End på tåget och virkade inte en enda maska. Nu vill jag bli klar med Wiggos mössa och sedan har jag en beställning på en mössa, från en arbetskamrat. Hon ville ha vantar också. Kul!
För övrigt kan jag bara konstatera att det är måndag morgon. Milt, blött och kolmörkt ute. Men jag har något trevligt att se fram emot, efter jobbet, varje dag den här veckan så det ska nog bli bra. Dagens trevlighet blir ett besök i en garnaffär med arbetskamraten Malin. Här ska köpas ulligt Izmirgarn! JÄJ!
Stay tuned, me lovely ones!
söndag, december 06, 2009
... i vilken vår hjältinna vänskapar
Vi pratar om vänskap, Netti och jag. Om detta att vänskap - nära vänskap - inte är något man delar ut till höger och vänster utan måste förtjänas. Att låta någon komma en verkligt nära. Det är liksom inget som händer fort och ofta.
Men... när det väl sker... då är det en vänskap som håller. En vänskap som är djup. En vänskap som innehåller en självklar acceptans av varandra, sådana man är. En vänskap som inte kräver ständig bekräftelse, att man ringar varandra varje dag eller måste träffas ofta ofta. Ändå finns man verkligen där för varandra. Alltid och hela tiden. Nu och om många år.
Sådan är vår vänskap, Nettis och min.
... i vilken vår hjältinna upplever läslycka
På Pocketshop skulle jag leta efter en helt annan bok, men mer eller mindre snubblade över Ken Folletts World Without End. Fristående fortsättning på The Pillars of the Earth.
1.237 sidor genuin läslycka! WOHOO!
1.237 sidor genuin läslycka! WOHOO!
... i vilken vår hjältinna glammat
Sådärja. Nu är jag hemma igen, efter en skojsig utflykt till Dalarna. Falun, närmare bestämt. Ett gäng intressanta och vackra damer, god mat och dryck och en massa skön musik - då vill det gärna blir bra! Arty party all night long, fram till åtminstone halvtvå, för min del. Inte först i säng, men inte heller sist. Somnade tvärt och sov gott ända tills jag vaknade. Inte fullt lika morsk som igår kväll kanske, men ändå ganska alert! Lillis goda morgonkaffe hjälpte till att lyfta livsandarna.
Sedan fick jag dessutom nöjet att köra Nettis sexväxlade Vectra till Borlänge, där jag skulle kliva på tåget. Tokskön att köra och fasen vad jag kan sakna bilkörning ibland!
Nu har jag landat hemma, ätit lite middag och ska strax dricka te och smarra saftiga lussebullar. Ska man synda kan man lika väl göra det ordentligt. I morgon är en annan dag.
Sedan fick jag dessutom nöjet att köra Nettis sexväxlade Vectra till Borlänge, där jag skulle kliva på tåget. Tokskön att köra och fasen vad jag kan sakna bilkörning ibland!
Nu har jag landat hemma, ätit lite middag och ska strax dricka te och smarra saftiga lussebullar. Ska man synda kan man lika väl göra det ordentligt. I morgon är en annan dag.
lördag, december 05, 2009
... i vilken vår hjältinna preparerar sig
Jag sitter i soffan, dricker min morgonlatte och ser ut på ett grått och lite snålblåsigt Stockholm. Mycket att tänka och fundera på just nu, men jag väljer den lättare vägen och undrar om det är snö i Falun idag. Samtidigt som jag försöker förtränga att Malena Ernman sjunger i teverutan.
Ryggan är snabbpackad, stövlarna putsade och naglarna nylackade. Jag ska läsa DN på tåget, tänkte jag. Och så ska jag naturligtvis virka. Jag tycker om att resa. Det är fint att komma fram till ett emotsett mål men även själva resan kan vara en fin del av helheten.
Stay tuned, me lovely ones. Och ha en skön och avslappnad myslördag! Eller kanske en partylördag? ;-)
Ryggan är snabbpackad, stövlarna putsade och naglarna nylackade. Jag ska läsa DN på tåget, tänkte jag. Och så ska jag naturligtvis virka. Jag tycker om att resa. Det är fint att komma fram till ett emotsett mål men även själva resan kan vara en fin del av helheten.
Stay tuned, me lovely ones. Och ha en skön och avslappnad myslördag! Eller kanske en partylördag? ;-)
fredag, december 04, 2009
... i vilken vår hjältinna har turistat igen - och efterarbetat
Jag slutade vid tre och åkte in till city med Malin. Vi strosade över Hötorget och ner mot Sergels Torg där det är julmarknad varje dag fram till jul. Vi tittade på stickat och mjuka schalar och polsk korv och ostar och kex och sedan fastnade vi en god stund framför ett stånd med helt ljuvliga, handgjorda franska tvålar och var helt enkelt tvungna att provlukta alla sorterna. Godast var de som doftade verbena, patchouli eller vanilj. Jag kunde omöjligen välja så jag köpte en av vardera.
Hungrig som en varg var jag (ingen ätbar LCHF-lunch idag och när jag passerade Vällingby Torg glömde jag köpa med mig något...) så vi åkte upp i Kulturhuset och tog varsin sallad och satt sedan en god stund och pratade och såg ut över ljusen och vimlet där nere.
Sedan promenerade vi hem till arbetskamraten Maria, på Riddargatan, som hade bjudit hem oss alla på After Work. Helt fantastisk vindsvåning på säkert 150 kvadrat i ett sekelskifteshus. Stora öppna ytor och härlig utsikt. Takterass. Och hon hade gjort en hel buffé och bjöd på vin och det var allmänt gemytligt och trevligt. Kändes dock bra att bryta upp innan halvtio och åka hem, eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Hungrig som en varg var jag (ingen ätbar LCHF-lunch idag och när jag passerade Vällingby Torg glömde jag köpa med mig något...) så vi åkte upp i Kulturhuset och tog varsin sallad och satt sedan en god stund och pratade och såg ut över ljusen och vimlet där nere.
Sedan promenerade vi hem till arbetskamraten Maria, på Riddargatan, som hade bjudit hem oss alla på After Work. Helt fantastisk vindsvåning på säkert 150 kvadrat i ett sekelskifteshus. Stora öppna ytor och härlig utsikt. Takterass. Och hon hade gjort en hel buffé och bjöd på vin och det var allmänt gemytligt och trevligt. Kändes dock bra att bryta upp innan halvtio och åka hem, eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
... i vilken vår hjältinna klädbloggar
After Work ikväll. Tjejmiddag med vackra dalkullor i morgon. Dessa aktiviteter kräver vin. Mycket vin. Gott vin. Det fick bli ett par flaskor Campolieto (ripasso) och ett par Masí Valpolicella Bonacosta. Nu ska jag inte dricka upp allt själv; två av flaskorna köpte jag för att dela med ett par arbetskamrater ikväll. De andra två ska jag dock ha själv - men det lär säkert bli så att jag bjussar. Två flaskor vin en kväll är inte riktigt jag liksom, även om jag vet att jag och goda, goda vännen Peter delade en BiB mycket rättvist en junikväll för ett och ett halvt år sedan, när vi storstädade (läs: sanerade) bussen och firade SRF-afton ute i St. Olof.
Faktum är att jag inte behöver särskilt mycket alkohol för att känna av det ordentligt nu när jag LCHF:ar. Billiga fyllor, helt enkelt. Det är en av fördelarna med LCHF. En annan är att morgonkaffet blir så lent och rart med vispgrädde i. ;-)
Och... justeja... På vägen mellan Systembolaget och jobbet gled jag in på Indiska och köpte mig en svart tunn klänning med vita prickar. Inget märkvärdigt, men den är fin. Jag har haft span på den ett bra tag nu. Idag var tiden mogen att slå till. Blir det bild på den blir det på julafton, eftersom jag tänkte premiäranvända den då.
Faktum är att jag inte behöver särskilt mycket alkohol för att känna av det ordentligt nu när jag LCHF:ar. Billiga fyllor, helt enkelt. Det är en av fördelarna med LCHF. En annan är att morgonkaffet blir så lent och rart med vispgrädde i. ;-)
Och... justeja... På vägen mellan Systembolaget och jobbet gled jag in på Indiska och köpte mig en svart tunn klänning med vita prickar. Inget märkvärdigt, men den är fin. Jag har haft span på den ett bra tag nu. Idag var tiden mogen att slå till. Blir det bild på den blir det på julafton, eftersom jag tänkte premiäranvända den då.
... i vilken vår hjältinna fotograferar
Min mobilkamera är ju inte världens bästa, men den är rätt fiffig att använda för de där ögonblicksbilderna. Till exempel när morgonrusningstrafiken nästan ser lite mysig ut...
... i vilken vår hjältinna får en flashback
På väg nerför trapporna vid tunnelbanan i Vällingby såg jag en tjej med... buffaloskor! WHOA!!! Minns ni dem? Jag trodde de var sedan länge utrotade. DÄM.
... i vilken vår hjältinna är trögstartad
HUH... Jag satt nog uppe lite för länge igår, men jag ville så gärna få klart Leos mössa samtidigt som jag kollade ett debattprogram på teve. Det var lite tröttsamt att se muslimer och andra snudd på tävla i vem det var mest synd om och en ung kvinna ville minst av allt styra debatten mot det faktum att även om muslimer verkligen är en utsatt grupp i samhället, så utsätter de undergrupper inom sina egna led för samma marginalisering och förtryck. Kontraproduktivt eftersom det ju ger belackarna vatten på den berömda kvarnen.
Att fästa trådar är ett långsamt petgöra, men till slut var den färdig och miffomonstret visade si ha blivit något som, med lite god vilja, liknar en val. Jag tycker den blev rätt bra, jag! Idag tar jag itu med Wiggos mössa, på tunnelbanan.
Fin Fredag idag! Slirren är på, men snart ska jag nog köra med klänning, istället. Dagen blir bra, förstås, och efter jobbet blir det After Work hemma hos Maria. Najs! Men det får inte bli särskilt sent eftersom jag ska ut på annan galej imorgon...
Att fästa trådar är ett långsamt petgöra, men till slut var den färdig och miffomonstret visade si ha blivit något som, med lite god vilja, liknar en val. Jag tycker den blev rätt bra, jag! Idag tar jag itu med Wiggos mössa, på tunnelbanan.
Fin Fredag idag! Slirren är på, men snart ska jag nog köra med klänning, istället. Dagen blir bra, förstås, och efter jobbet blir det After Work hemma hos Maria. Najs! Men det får inte bli särskilt sent eftersom jag ska ut på annan galej imorgon...
Allt gott, me hearties!
torsdag, december 03, 2009
... i vilken vår hjältinna inte vilar på lagrarna
Hemåt fungerade tunnelbanan som den skulle. Det firade jag med att åka en station extra och gå av i Farsta centrum, för garninköp. Det blev ganska många nystan ull i olika färger, för några snowboardmössor jag ska virka ihop. Sedan åkte jag hem utan att avvika vare sig till Indiska eller Panduro.
Väl hemma värmde jag lite av gårdagens kycklingbröst och gräddstuvade bladspenat till det. Det värmde gott i den kyliga kvällen. Och sedan var det lite undanplockning, disk och så premiärtvättning i nyrenoverade tvättis efter det. Himla fräscha maskiner och fiffigt med elektronisk bokning, men surt att tvättstugan stod tom före min tvättid men att jag ändå inte kunde komma in och tvätta förrän klockan var exakt 19.00.
För övrigt har jag sett ikapp måndagens Livet i Fagervik på SVT Play (missade ju i måndags när jag var på tuffa stickcaféet) och nu ska jag snart fixa mig en mugg te och virka lite till på Leos mössa.
It's all in a day's work, me lovely ones!
Väl hemma värmde jag lite av gårdagens kycklingbröst och gräddstuvade bladspenat till det. Det värmde gott i den kyliga kvällen. Och sedan var det lite undanplockning, disk och så premiärtvättning i nyrenoverade tvättis efter det. Himla fräscha maskiner och fiffigt med elektronisk bokning, men surt att tvättstugan stod tom före min tvättid men att jag ändå inte kunde komma in och tvätta förrän klockan var exakt 19.00.
För övrigt har jag sett ikapp måndagens Livet i Fagervik på SVT Play (missade ju i måndags när jag var på tuffa stickcaféet) och nu ska jag snart fixa mig en mugg te och virka lite till på Leos mössa.
It's all in a day's work, me lovely ones!
... i vilken vår hjältinna klarar skivan
När tunnelbanetåget kom till Skärmarbrink var det stopp. "Signalfel i innerstan." Vi fick vänta nästan en kvart innan vi rullade till nästa station (Gullmarsplan) där vi blev stående ytterligare en stund innan vi fick byta tåg och rulla över till Skanstull. Ny väntan. Information om att det inte var någon som helst t-banetrafik mellan Medborgarplatsen och Hötorget. Rull till Medis. Där fick jag nock, sprang över till Södra station och hann precis i tid till pendeln mot Jakobsberg. Hoppade av i Spånga och hade aptur igen och lyckades slänga mig på en buss (som i och för sig visade sig vara lååååångsaaaaam...) till Vällingby. Nästan på minuten 2 timmar efter det att jag klev på bussen hemma i Sköndal var jag framme på jobbet. Lätt stressad. To say the least,
... där det visade sig att det bara var jag och dunderförkylda Marianne inne av lärarna. Och under vårt, minst sagt, försenade morgonmöte blev hon akutsjuk och fick bli hemskjutsad av en av elevassistenterna. Hej och hå. Men tillsammans fixar vi ju detta. Vi bestämde på stående fot att de som vill (2 st) får plugga inne hos mig och resten ser film och käkar popcorn tillsammans med assistenterna.
Så... det klarar sig idag också. Frågan är hur vi ska ordna det imorgon. Men hej! vi har ju knän - vi får trolla med dem! ;-)
... där det visade sig att det bara var jag och dunderförkylda Marianne inne av lärarna. Och under vårt, minst sagt, försenade morgonmöte blev hon akutsjuk och fick bli hemskjutsad av en av elevassistenterna. Hej och hå. Men tillsammans fixar vi ju detta. Vi bestämde på stående fot att de som vill (2 st) får plugga inne hos mig och resten ser film och käkar popcorn tillsammans med assistenterna.
Så... det klarar sig idag också. Frågan är hur vi ska ordna det imorgon. Men hej! vi har ju knän - vi får trolla med dem! ;-)
... i vilken vår hjältinna föreslår en deal
OK. Vi gör så här: ni som gillar att käka ål lovar att inte ha den på julbordet, så lovar jag att skippa lutfisken.
Eller... jag gör det ändå.
Eller... jag gör det ändå.
... i vilken vår hjältinna lärt sig något nytt igen
Jag lär mig något nytt varje dag. Idag skedde det ovanligt tidigt på dagen, får jag lov att säga. Jag virkar ju en snowboardmössa till lille Leo och igår, när jag satt på tunnelbanan, spelade det ingen roll hur jag vände och vred på det hela så blev färgbytet inte snyggt. Den gamla och den nya färgen gick liksom in i varandra. Men ära vare Internet! Nyss googlade jag upp det hela och hittade på ett par sekunder en kanonbeskrivning av exakt hur man ska göra. Jag hämtade virkningen i påsen, repade upp det jag gjort och sipåfan om det inte belv en perfekt avgränsning av färgerna nu! JÄJ!
Även i övrigt börjar dagen bra med levande ljus och kaffe, med en liten gnutta vispgrädde i - lent och gott. Detta blir nog en Trivsam Torsdag, me lovely ones - eller vad tror ni?
... i vilken vår hjältinna upprepar sig
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; debatten kring islam och muslimer i Sverige måste nyanseras. Vi måste våga stötta de som väljer sin egen väg och därmed riskerar utsättas för starka, och grova, påtryckningar av andra självsvåldiga och självgoda fundamentalistiska muslimer.
Religionsfrihet innebär att i frihet få utöva sin religion på det sätt man finner gott - så länge man inte stör eller skadar andra. Att vara exempelvis muslim, att ha en [minaretförsedd] moské att gå till, att klä sig som man vill (niqab/kort kjol/tajta jeans/whatever) och låta ens handlande vara en sak mellan individen och Gud - det måste få fortsätta vara en rättighet. Det måste också få vara en rättighet att ha en striktare syn på sin tro och hur man väljer att bete sig.
Men med rättigheter följer som bekant skyldigheter (eller tvärtom) och det måste också få vara en absolut skyldighet att lämna andra trosfränder, eller de med en annan tro (eller ingen tro alls), ifred och få ha sin egen uppgörelse med Gud.
Det är vårt gemensamma ansvar - långt viktigare än att låta sig vaccineras, tycker jag - att både stoppa politisk islamism och de fundamentalistiska muslimer som agerar självutnämnda moralpoliser och att samtidigt garantera stöd och fortsatt frihet att utöva sin religion/tro för de som så önskar. En skör men nödvändig balansgång som man också kan läsa om i Annika Ström Melins signerade ledare i DN idag.
Religionsfrihet innebär att i frihet få utöva sin religion på det sätt man finner gott - så länge man inte stör eller skadar andra. Att vara exempelvis muslim, att ha en [minaretförsedd] moské att gå till, att klä sig som man vill (niqab/kort kjol/tajta jeans/whatever) och låta ens handlande vara en sak mellan individen och Gud - det måste få fortsätta vara en rättighet. Det måste också få vara en rättighet att ha en striktare syn på sin tro och hur man väljer att bete sig.
Men med rättigheter följer som bekant skyldigheter (eller tvärtom) och det måste också få vara en absolut skyldighet att lämna andra trosfränder, eller de med en annan tro (eller ingen tro alls), ifred och få ha sin egen uppgörelse med Gud.
Det är vårt gemensamma ansvar - långt viktigare än att låta sig vaccineras, tycker jag - att både stoppa politisk islamism och de fundamentalistiska muslimer som agerar självutnämnda moralpoliser och att samtidigt garantera stöd och fortsatt frihet att utöva sin religion/tro för de som så önskar. En skör men nödvändig balansgång som man också kan läsa om i Annika Ström Melins signerade ledare i DN idag.
onsdag, december 02, 2009
... i vilken vår hjältinna efterjobbetfikadejtat
Vi sågs på Ritazzo, på centralen, efter jobbet. Att sitta mitt i vimlet och fika och prata känns liksom privat, ändå. Alla är inneslutna i sina bubblor. Vi drack latte och pratade om våra lärarjobb och om musik i allmänhet och jazz och Zappa i synnerhet. Två timmar rann undan snabbt och sedan skulle han vidare, hemåt. Jag också. Hem åt mitt håll.
- Jag vill att vi träffas snart igen, sa han.
Men... jag tror inte det ska bli så.
- Jag vill att vi träffas snart igen, sa han.
Men... jag tror inte det ska bli så.
Sprang ihop med Matte Marschall i Suckarnas Gång, när jag hastade mot tunnelbanan. Vi hann bara stressheja, men det gjorde mig glad att se honom; det var ett år sedan sist, tror jag!
... i vilken vår hjältinna varit upphöjd
Utflykt idag. Målet var egentligen polismuséet och en guidad visning där, men eftersom vi fått tid kl 15 fanns det tid att göra något innan. Efter att ha ätit lunch i Vällingby for vi in till stan, ett gäng, och vidare ut på Gärdet och sedan upp i Kaknästornet. Jag som vanligen har riktigt ont av höjder tyckte det var helt okej, faktiskt. Ända tills jag gick upp till 31:a våningen (typ 150 meter rakt upp i luften), där man kunde gå ut. Stå vid fönstren på 30:e våningen var inga som helst problem, men tydligen händer något när jag går ut. Det liksom bara sög tag i mig och jag blev helt fladdrig i knäna. Gick snabbt in igen.
Men vilken attans tajming; att efter veckor av dimma, dis och regn ha bestämt just den här dagen och så var det helt fantastiskt väder och mycket god sikt! Inga som helst moln att slita sönder... Man såg ända till Dalarna. Åtminstone nästan. Det var roligt att hitta, och känna igen landmärken runt om i stan. Och... nu drack jag bara en latte, men bakverksbuffén i caféet på 30:e våningen såg helt ljuvlig ut!
Men vilken attans tajming; att efter veckor av dimma, dis och regn ha bestämt just den här dagen och så var det helt fantastiskt väder och mycket god sikt! Inga som helst moln att slita sönder... Man såg ända till Dalarna. Åtminstone nästan. Det var roligt att hitta, och känna igen landmärken runt om i stan. Och... nu drack jag bara en latte, men bakverksbuffén i caféet på 30:e våningen såg helt ljuvlig ut!
... i vilken vår hjältinna är mångalen
Ulf Lundell må ha besjungit den romantiska månen över Haväng... Själv gillar jag faktiskt månen över Hökarängen. Och kanske är den lite romantisk, den också, även om den har konkurrens från gatubelysning och neonljus?
... i vilken vår hjältinna rustar sig
När jag drog upp persiennerna i mitt sovrum och kikade ut såg jag att bilarna på gatan är täckta med ett tjockt frostlager. Jag gick ut i köket och kollade min termometer. - 3,9 grader. Brr... Det fick bli långärmad tischa under kofta och så får mina converse stanna hemma till förmån för något mer värmande. Tjocka röda halsduken och - lovikkavantar. December är ju en vintermånad så annat är inte att vänta, förstås.
Ta på er ordentligt idag, me lovely ones!
Ta på er ordentligt idag, me lovely ones!
tisdag, december 01, 2009
... i vilken vår hjältinna snabbpysslat
Jag började med en virkad beanie à la Sverre igår, ju. Nu är jag klar. Och en bit på väg med en knallröd som ska få bli till Leo, tänker jag. Knallröd med någon illgul miffofigur på. Vad tror du om det, Malin?
Den svarta mössan blev så här:
... i vilken vår hjältinna efterlyser nyansering
I debatten och rapporteringen kring islam-muslimer-hedersvåld-våld-kvinnoförtryck-minareter-whatever saknas ofta inte bara de mer subtila nyanserna utan nyansering överhuvudtaget. Väldigt mycket vi och de. Svart eller vitt. Allt eller inget.
Jag efterlyser den nyanserade nyhetsvärdering som bland annat Anders R Olsson skriver om här.
Jag efterlyser den nyanserade nyhetsvärdering som bland annat Anders R Olsson skriver om här.
... i vilken vår hjältinna bedömer
Nu blåser det kring läraröronen igen. Skolverket har kommit med en rapport, "Likvärdig betygsättning i gymnasieskolan", där man jämfört resultat på nationella kursprov med elevernas kursbetyg och funnit en avsevärd diskrepans.
Ja, det är inte helt ovanligt att man sätter olika betyg, eftersom de nationella proven inte på något vis är avgörande för en elevs betyg. Däremot ger de ofta en bra och ganska tydlig bild av hur en elevs kunskaper och förmågor ser ut. Dock i ganska platt form, eftersom det ändå handlar om främst ett pappersprov; ett nedslag i en elevs verklighet vid en given, och för alla gemensam, tidpunkt. Det finns elever som just vid denna tidpunkt inte kan prestera sitt bästa, av många olika skäl. Därför kan ett provresultat vara sämre än det slutliga kursbetyget. Det är inte konstigare än att det sker även vid andra provtillfällen. Som språklärare kan jag också tycka att det, i de nationella proven, ligger lite för lite tyngd på exempelvis muntlig förmåga som är en av de fyra färdigheterna som ska vägas in vid bedömning. Och... det är kanske inte just vid det nationella provtillfället som en elev verkligen visar prov på kommunikativa och interaktiva färdigheter; och det är ju faktiskt till det som språkundervisningen syftar. Eller?
Därför är det viktigt att jag som lärare hela tiden iakttar, bedömer och dokumenterar mina elevers aktiviteter och vid slutlig betygsättning kan väga in så många faktorer som möjligt - för en så rättvis betygsättning som möjligt. Och här kan jag önska att det hade införlivats mer av bedömningsövningar och betygssättning i min lärarutbildning. Inte bara i att bedöma elevers verksamhet utan också att tolka och diskutera kring betygskriterierna. Under mina år som lärare har jag nu hunnit ha många sådana samtal och även viss fortbildning, men samtalen behöver föras hela tiden. Det räcker inte med att en skola utformar lokala betygskriterier och sedan tror att det är bra. Ofta ligger arbetet med dessa så långt bak i tiden att många nya lärare kommit till och därmed inte bara ska tolka de överordnade kriterierna som finns hos Skolverket, utan dessutom behöva fundera kring vad som egentligen menas med formuleringarna i de nya. Och det finns alltid en tendens att bli hemmablind, börja gå på någons lags rutin och inuti sitt eget huvud börja snickra egna, superlokala kriterier...
Jag tycker det skulle vara så att det avsattes tid varje läsår, för samtal kring och vidareutbildning i, bedömning och betygssättning!
Samtidigt... om antagningen till högskolorna inte vore så stelbent utan möjligheter till inträdesprov - så som det föreslås i huvudledaren i dagens DN - så skulle kanske detta med något felaktigt bedömt betyg inte tillmätas den katastrofala betydelse som det faktiskt kan få i en enskild elevs fall.
Ja, det är inte helt ovanligt att man sätter olika betyg, eftersom de nationella proven inte på något vis är avgörande för en elevs betyg. Däremot ger de ofta en bra och ganska tydlig bild av hur en elevs kunskaper och förmågor ser ut. Dock i ganska platt form, eftersom det ändå handlar om främst ett pappersprov; ett nedslag i en elevs verklighet vid en given, och för alla gemensam, tidpunkt. Det finns elever som just vid denna tidpunkt inte kan prestera sitt bästa, av många olika skäl. Därför kan ett provresultat vara sämre än det slutliga kursbetyget. Det är inte konstigare än att det sker även vid andra provtillfällen. Som språklärare kan jag också tycka att det, i de nationella proven, ligger lite för lite tyngd på exempelvis muntlig förmåga som är en av de fyra färdigheterna som ska vägas in vid bedömning. Och... det är kanske inte just vid det nationella provtillfället som en elev verkligen visar prov på kommunikativa och interaktiva färdigheter; och det är ju faktiskt till det som språkundervisningen syftar. Eller?
Därför är det viktigt att jag som lärare hela tiden iakttar, bedömer och dokumenterar mina elevers aktiviteter och vid slutlig betygsättning kan väga in så många faktorer som möjligt - för en så rättvis betygsättning som möjligt. Och här kan jag önska att det hade införlivats mer av bedömningsövningar och betygssättning i min lärarutbildning. Inte bara i att bedöma elevers verksamhet utan också att tolka och diskutera kring betygskriterierna. Under mina år som lärare har jag nu hunnit ha många sådana samtal och även viss fortbildning, men samtalen behöver föras hela tiden. Det räcker inte med att en skola utformar lokala betygskriterier och sedan tror att det är bra. Ofta ligger arbetet med dessa så långt bak i tiden att många nya lärare kommit till och därmed inte bara ska tolka de överordnade kriterierna som finns hos Skolverket, utan dessutom behöva fundera kring vad som egentligen menas med formuleringarna i de nya. Och det finns alltid en tendens att bli hemmablind, börja gå på någons lags rutin och inuti sitt eget huvud börja snickra egna, superlokala kriterier...
Jag tycker det skulle vara så att det avsattes tid varje läsår, för samtal kring och vidareutbildning i, bedömning och betygssättning!
Samtidigt... om antagningen till högskolorna inte vore så stelbent utan möjligheter till inträdesprov - så som det föreslås i huvudledaren i dagens DN - så skulle kanske detta med något felaktigt bedömt betyg inte tillmätas den katastrofala betydelse som det faktiskt kan få i en enskild elevs fall.
... i vilken vår hjältinna blivit utmanad
När jag kom hem igår kväll låg ett litet brunt vadderat kuvert på hallmattan! En födelsedagspresent från rara Sara! Och... eftersom Sara ofta är lite finurlig så var det material till ett, eller flera, smycken som jag får pyssla ihop själv! Kul - men också utmanande! Jag gör ju allehanda pyssel, men aldrig smycken, faktiskt. Nu måste jag testa och det i sig självt är ju en fin present! Jag ska vika luciahelgen till det, tror jag! Tack än en gång, Sara!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
