Solen lyckades inte bryta igenom. Ett väldigt konstigt gulgrått ljus ute. Jag sitter i soffan, dricker nybryggt Pasión Colombia, äter ett par mackor på nybakat, varmt bröd och ser ett intressant program om situationen i Tibet. Tanken var att mysa lite, samtidigt som jag låter händerna göra något annat än hålla i de klirrande stickorna (jag blir lite stel till slut, ju). Men... tortyr, tvångsförflyttningar, tvångssteriliseringar av fullt friska kvinnor (utförda utan ordentlig bedövning och med vanliga värktabletter som smärtlindring efteråt), språklig diskriminering, olika former av restriktioner som gör att tibetaner blir exkluderade i sitt eget land, råvarudränering (i ett land vars oljetillgångar beräknas vara värda 4 triljarder dollar...)... detta är det soligt leende OS-Kinas vidriga bakgård. Ju mer jag tänker på det, ju smaklösare är det att Kina fått lov att hålla OS.
Jag förstår att medelsnittskinesen inte har någon som helst koll på detta, och att många gläder sig mycket åt detta stora evenemang. Men... nej. Usch. Jag kommer inte att se något OS på teve. Jag är iofs extremt ointresserad av sport - som åskådare - men det händer ibland att jag t ex kollar lite på friidrotten. I år blir det dock inte så. Jag inser att det inte gör någon som helst skillnad, varken till eller från... fast... det gör det. För mig.
Inlägg
