... i vilken vår hjältinna tänker på pinnar

Hon är kanske ett och ett halvt år. Den röda jackan lyser. I handen håller hon en lång, svajig kvist som hon ömsom använder till att vifta med - farligt nära mormors/farmors ögon - och ömsom petar på intressanta saker med, där hon går över min innergård.

När blir vi för gamla för att gå omkring och peta med pinnar? Blir vi det, förresten? Det undrar jag. Är man ute i en skog och knatar är det ju helt okej, men varför ser jag aldrig några vuxna som har pinnar i händerna och petar på saker med, eller viftar lite glatt med, när de strosar i byn eller i går på vanlig promenad? Jag antar att det är en åldersrelaterad grej. Mystiskt.