... i vilken vår hjältinna varit listig

Det var mycket listigt av mig att se till att ha träningsväskan packad och liggande i bilen (som jag tog till jobbet idag, eftersom jag körde upp från min kärastes viste i Blekinge). Efter jobbet körde jag direkt - utan att passera Gå! ;-) - till träningscentret och bytte om. Sedan gav jag mig själv en tuff och svettig uppvärmning på motionscykeln, körde igenom ett nautiluspass (la på mer vikt rakt över) och rundade av med 10 minuters hålligång på CT:n. Varm, rödkindad och med schysst puls gick jag till omklädningsrummet, plockade ut mina grejer ur mitt skåp och körde hem för att ta en lång skön dusch i hemmets stilla vrå. Jag var lite sugen på bastu, men det kanske kan bli nästa gång, det.

Hemma har jag ätit en enkel pastamiddag, småplockat, läst (jag började med Torgny Lindgrens Bat Seba!) och tagit ett långt, varmt bad. Nu är jag redan ganska sömnig, men innan jag lägger mig ska jag ta rätt på den där sista kartongen med kläder som liksom bara blivit stående, trots att det är flera veckor sedan vi var på IKEA och jag skaffade en bunt galgar.

... i vilken vår hjältinna kikar ut igen

Det ser klart bättre ut idag, än i går!

... i vilken vår hjältinna är på jobbet

Vädret växlar verkligen snabbt. När vi vaknade i morse var det klart och lite kallt. På andra sidan sjön låg en tunn hinna av is. Men fåglarna verkade ganska glada ändå, och solljuset gjorde att jag ganska snabbt vaknade till ordentligt.

Jag vet inte om det är varmt ute. Det ser småvarmt ut, men jag kan inte gå ut och kolla. Jag skulle gärna vilja, men jag har planeringstid och pausar bara helt kort nu, med en mugg te, mellan inläsning av information kring nationella prov, diskussioner kring sekretessbestämmelser (fortfarande NP), lektionsplanering och nyhetssök på nätet, för att kunna erbjuda mina B-kursare några autentiska texter att arbeta med.

Jag ser fram emot ett svettigt träningspass efter jobbet.

... i vilken vår hjältinna är ikapphunnen

Här i nutiden bär jag med mig inte bara framtiden utan följs också av dåtiden. Ibland hinner den ikapp mig och oftast är det en angenäm händelse. Idag har mitt 13-14-åriga jag hunnit ifatt mig inte bara en utan två gånger. Först ett mail från en av mina allra käraste barndoms- och ungdomsvänner, Mats (vi hittade varandra igen tack vare internet och brukar mejlväxla med ojämna mellanrum), och sedan en Facebookförfrågan från en klasskamrat som jag skildes från i sjuan. Men jag kände igen henne direkt! Och tänk... jag mindes på en gång att hon gillade Bajen... och det gör hon fortfarande!

... i vilken vår hjältinna får sin vilja igenom

YES! Gud hör bön. Eller... inte? Typ.
De spelar på lördagen!

... i vilken vår hjältinna stannar inne

Jag gick nyss ner till gymnasiet från högstadiet. Det får räcka som promenad idag. Det är inte kul att vara ute när vädret är så här:

Så jag stannar inne tills min arbetsdag är slut. Ska ringa några samtal, förbereda en del och försöka hinna rätta något också. Det ska nog gå fint - jag har en stor mugg te bredvid mig här!

... i vilken vår hjältinna måndagssvamlar

När telefon och väckarklocka började larma några minuter före sex kändes hela idén med sommartid väldigt korkad. Nu är det ju mörkt igen när jag ska kliva upp!?

Dock kände jag mig en smula upplivad när jag några minuter senare stod i duschen och hörde en koltrast sjunga utanför. Det är nog en av de vackraste fågelsånger jag vet.

Morgonkaffet smakade så där underbart som det bara kan göra när det är belöningen för att jag varit redig och klivit upp riktigt tidigt. Jag önskar bara att jag hade en termosmugg så jag kunde ta med mig en påtår i bilen eller, som idag, på bussen. Det hade för övrigt varit guldläge att ha med en virkning på bussen i morse, men jag tänkte inte på att packa ner någon när vi körde söderut i lördagsförmiddag. Å andra sidan blev det en knapp timmes läsning av Gilsenan, i stället. Bra.

Gårdagen var för övrigt ganska flitig! Vi städade kylskåpet, körde tre maskiner tvätt och var ute i trädgården i flera timmar och krattade och klippte en ohemul mängd rotskott från de stora träden. Dessutom begick vi utomhus-fika-premiär med kaffe och kanelbullar på trappen!


(Märklig trä[d]fågel... ;-))

... i vilken vår hjältinna gratulerar

Tvåfaldiga gratulationer idag:

Världens bästa Jenny fyller 26!

TOKGRATTIS till dig, du söta, fina, rara!!!

(Jenny i Frognerparken, juli -08)

Dessutom gratulerar jag mig själv, ständigt, till dessa underbara människor som är mina barn!

... i vilken vår hjältinna lägger upp planer

Söndag. Det stod i DN att man kan känna sig en smula jetlaggad för den förlorade sommartidstimmen. Bah! Det är ju bara att ligga och dra sig lite längre? Det har vi gjort idag. Min käraste har läst ut boken han fick av mig (Håkan Nessers Berättelse om herr Roos) och om jag nu kan citera honom korrekt så tyckte han att det var en bra bok om "livsåskådningsfrågor i form av en kriminalroman". Jag ska läsa den, jag också.

Själv håller jag på med en pluggbok. I delkursen ingår att vi ska läsa en klassiker / ett standardverk inom vårt valda ämnesområde och med tips från Jonas valde jag Michael Gilsenans Recognizing Islam. Jag läser en stund i taget. Bäst så. Dessutom har jag diskat och bryggt kaffe. Ute på sjön släpper isen, en bit i taget, och nu finns det stråk av öppet vatten för kanadagässen, så jag fattar inte vad de håller på och gastar om. Kanske vill de bara höras mest i den kakafoni av fågelsång som brakat loss nu när mildvädret gjort detsamma? Ibland hör jag tranor också. Jag undrar om de stannar för att häcka här i krokarna, eller om de bara avvaktar lite bättre resväder? Förra veckan, när han var hemma och sjuk, såg min käraste en havsörn (världen slarvigaste fågel? ;-)). Det skulle jag också vilja se. Han säger att de syns lite då coh då, så jag får väl vara uppmärksam. Och ha linserna i...

Vad ska göras idag, då? Vi har några maskiner tvätt att tvätta. En ansenlig mängd köttfärs ska också anrättas; jag tänker att vi gör en chili på den. Det blir gott till någon av veckans luncher också. Om det inte blir regn idag (det ser faktiskt ganska ljust ut) så skulle vi nog behöva kratta gräsmattan, också. Massor med gamla löv och snömögel. Men kanske har vi tur och slipper. Blir det inte regn kanske vi skulle ta oss en promenad också. Jag har gummistövlarna redo, för såväl krattning som våt promenad.

Men vi startar mjukt; mera kaffe! Och frukost!

... i vilken vår hjätinna har ambitioner

Torgny Lindgren verkar vara en cool kille. Jag såg honom på reprisen av Babel igår där han delade med sig av ovärderliga tips för oss med skrivarambitioner. Han sa att en författare måste ha väldigt sköna tofflor (check!), dricka te (check!) och... ha en hund. Hmm... där sket det sig. En bra författarhund ska liksom ligga nära husse/matte och "trycka på lite". När man sedan skriver något man är riktigt nöjd med klappar man på hunden lite.

Hund kommer helt enkelt inte på fråga. Inte ens en liten katt, i nuläget. Frågan är om hunden (ev. katten, men det hade herr Lindgren inte testat) går att ersätta med något annat? En guldfisk? En trevlig krukväxt? Eller... kanske Någon som pussar en i nacken emellanåt och serverar det där teet? Det vore i och för sig väldigt mysigt, men jag misstänker att det vore i lika mån distraherande. Det kanske inte skulle bli så mycket skrivet.















(Herr Lindgren med hund. Tofflor och te utom synhåll.)

Herr Lindgren hade vidare mycket svårt att förstå hur författande skulle kunna vara ett yrke i sig självt. Han sa att han alltid betraktat sig som arbetslös, och att han skrivit så mycket för att han ju liksom haft tid till det. En mycket anspråkslös och tillbakalutad attityd. Det gillar jag. Jag måste, skam till sägandes, säga att jag bara läst en enda av hans böcker - Bat-Seba. Det ska jag göra något åt.

Frågan är bara hur jag, som ju inte är arbetslös, ska få tid till att skriva? Jag pratade lite med min käraste om det men inte heller han, som annars har många kloka synpunkter, kunde riktigt svara på det. ska man gå upp en timme tidigare varje morgon? Nej. Skriva en timme efter jobbet? Avsätta varje söndag förmiddag? Skriva på loven? Jag vet inte. Jag får helt enkelt klura vidare på det och fortsätta skriva här i bloggen, så länge.

En skrivarkurs vore för övrigt roligt att prova på! Det kanske skulle låta sig göras i sommar?

... i vilken vår hjältinna har snygga fötter

Dagen till ära har jag mina finaste tåstrumpor på mig, de svarta med tår i glada färger. De symboliserar på något vis mitt goda humör. Trots att förmiddagens soldis övergick i tokregn så småningom så har det ändå känts som en verklig vårdag idag. Bara det att kunna gå omkring i trädgården och titta på vintergäck och snömögel, i bara tishan, är helt ljuvligt! När vi spankulerade omkring där i den ljumma luften hörde vi åska på avstånd och en stund efter att vi kommit in var det verkligen som om himlens dammluckor hade öppnats och med ett dån föll det första regnet. Efter en sen lunch var det inte alls dumt att gå och lägga sig en stund för att läsa lite. Nu blev det naturligtvis inte så och när jag vaknade var klockan bortåt fem...

Jag såg att Cathedral kommer till SRF. Vågar jag hoppas på ett lördagsgig?

... i vilken vår hjältinna överträffar sig själv

Snudd på, i alla fall. Klockan är strax efter tio en lördagsmorgon och jag är inte bara uppe, är nyduschad och har ätit frukost - jag har varit på 60 minuters spinning! Sug på den, va'!







Varför man utsätter sig för sådant? Ptja... bortsett från den känsla av välbefinnande och allmän oöverträffbarhet som infinner sig efter avslutat pass så gjorde jag det, tillsammans med mina kollegor, för en god sak: Spinn of Hope. Det var för övrigt så utmattande roligt att jag är sugen på att börja gå på lite sådana pass. Varje timme under dagen (ja, idag då) är det ett nytt musikaliskt tema; jag fick reggaepasset och undrade om det inte skulle vara i softaste laget. Låt mig säga så här: det var det inte.

Nu plockat vi ihop lite grejer, min käraste och jag och åker hem. Till honom, alltså.

... i vilken vår hjältinna är månatlig

Yyyyl. Jämmer och elände. Sveda och värk. Det är den tiden i månaden igen.









Jag betalar mina räkningar...

... i vilken vår hjältinna skriver dagbok

Kära dagbok!

Igår åt vi våfflor med gräddfil, finhackad rödlök och ishavsrom.
Till efterrätt åt vi våfflor med vispad grädde och ljuvlig blåbärssylt.

SMARR!

... i vilken vår hjältinna upplever magi

Jag sitter i ett klassrum. Det är knäpptyst. Jag är inte ensam. 20 elever sitter och arbetar med en text utifrån några olika verktyg jag tillhandahållit. Allt för att de ska bli mer och mer diversifierade när det gäller att själva kunna välja hur de vill arbeta utifrån vad det är de vill lära sig. Färdigheten är givetvis nyttig i engelskakursen, men samtidigt får de med sig en kunskap som de kan komma att ha nytta av resten av livet.

Tystnaden är verkligen inget mål i sig självt. Oftast sorlas det och diskuteras och det är något jag trivs med och uppmuntrar. Men den här tystnaden är ett kvitto av annat slag. Det handlar om koncentration. Kanske för att uppgifterna de fått faktiskt fungerar?

Det känns lite magiskt.

... i vilken vår hjältinna ser ljust på framtiden

Himlen är mycket ljusare idag. Termometern visar 1.5 plusgrader men SMHI har lovat att det ska bli relativt varmt idag. Det hoppas jag!

Som vanligt har jag fullt upp på mitt arbete men jag har roligt, jag trivs och jag känner en mening och ett sammanhang (KASAM!) vilket gör att jag gärna arbetar intensivt. Arbetsglädje ftw!

Jag drömde rörigt i natt igen. Jag minns inte riktigt miljön, men det kan ha varit på en skola. Massor av familj, vänner och bekanta figurerade; alltifrån någon gammal skolkompis via diverse elever och annat löst folk till en bastant romsk herre som är pappa till en av mina förra elever. Inte konstigt att jag ibland är trött när jag vaknar, när jag håller på och styr med grejer hela nätterna.

Jag är lite fysiskt trött också, även om jag inte har någon direkt träningsvärk. Mer som att det molar lite här och var i kroppen. Det känns skönt på ett lite skumt vis. Nu tror jag inte jag ska gymma mer den här veckan utan i stället se till att vara pigg och utvilad till lördagens spinningpass.

Dags att fylla på kaffemuggen och kolla lite mejl innan jag går till jobbet. Ha en alldeles osedvanligt trivsam torsdag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna höjer på ögonbrynen

När jag kom hem från träningen lyssnade jag på Studio 1 medan jag vispade ihop min omelett. Där berättades bland annat om att tio EU-länder kommit överens om gemensamma regler för skilsmässor. Sverige lade in sitt veto. Vi har en mycket liberal lagstiftning som gör att det inte är alltför krångligt att skilja sig - rent juridiskt (i övrigt är väl skilsmässor sällan särskilt lättsamma tillställningar). Malta la likaså in sitt veto - men där är skilsmässa förbjuden och det ville man försäkra sig om att det fortsätter att vara. Osäkerhet vilken lag som gäller när man gifter sig över nationsgränser och kanske bosätter sig i ett tredje land anges vara en av grundfrågorna bakom beslutet.

Finland framhölls som ett avskräckande exempel, i den diskussion som föregått de tio ländernas beslut, eftersom lagstiftningen där säger att parterna inte behöver vara överens om skilsmässa, för att den ska kunna träda i kraft. Ehh... och? Skulle det vara en bra sak att om en av parterna inte vill skiljas ska man alltså vara tvungen att fortsätta vara gifta? Hur ofta sker det egentligen att ett gift par är sådär rörande överens om skilsmässa? Hur ofta klamrar sig inte den ena parten fast och vill fortsätta? Det vore ju ett öde värre än döden att behöva fortsätta vara sammanlänkad med någon man inte längre älskar - eller rent av måste bort från..? Huvva.

Sverige ställer sig alltså utanför de där idéerna. Här gäller enbart svensk lagstiftning, vilket faktiskt känns som en bra sak i sammanhanget. *phew*

Sedan kan man ju föra en intressant diskussion om hur pass jämställt Europa är när ovanstående överenskommelse också sägs ha kommit till för att skydda kvinnor såsom varande en vid skilsmässor särskilt utsatt part, särskilt i ekonomiskt hänseende...

... i vilken vår hjältinna är behagligt slö

Soffor är fantastiska uppfinningar. Särskilt min. Jag bara sitter här och päser i den, medan världen kommer till mig via telefon (najsigt samtal med Matilda och minst lika najsigt samtal med min käraste som är på hemväg nu), teven (reportage i Uppdrag granskning om hur ett helt samhälle sviker en våldtagen flicka å det allra grövsta... de borde jävlar i mig skämmas långt in i nästa århundrade - och den där slemme prästen... vilken osedvanligt vidrig företrädare för den svenska kyrkan... *morr*) och datorn (Fejan, mejl och DN i nätversionen).

Ingrid och jag fick oss en skön, rask promenad efter det nationella provet. Tempot var bra och efter påsk är det vi som sträcker ut och kör vår sköna mil! Vi går där - fort som fan - och samtalar om allt möjligt. Idag blev det mest träningssnack. Ingrid har också börjat träna på gym och vi diskuterade träningsmetoder, intervall, reps och hur ofta man ska träna. Vikten av att både hitta en träningsform man tycker om, så att man inte ger upp, och balansen mellan konditions- och styrketräning. Nästa vecka pratar vi antagligen om något annat.

Efter jobbet kom jag mig iväg till gymmet. Rejäl uppvärmning på träningscykel, holmgång med maskinerna (hela programmet) och så avrunda med crosstrainern. Skönt! Och knät håller sig fortfarande lugnt och fint.

Väl hemma igen gjorde jag en ostomelett som jag la på ett par skivor grovt bröd, åt och kände mig styrkt av. Tappade upp ett hett bad, i vilket det var skönt att låta min smått rådbråkade kropp glida ner och sedan ligga och fnissa medan jag läste klart i Marian Keyes Under the Duvet. När jag badat klart drog jag på mig de slappaste kläder jag kunde hitta och landade i soffan där jag sedan hållit hov i min ensamhet. Och lackat naglarna. Nu tror jag att jag ska fixa mig en mugg te och sedan krypa ner under täcket. Jag är klar med Om Jesus också och ska nu sätta tänderna i Michael Gilsenans Recognizing Islam. Det är rätt okej att plugga under ett duntäcke!

... i vilken vår hjältinna är mitti

Onsdag. Mittwoch. Mittiveckan. Om en liten stund ska jag gå till jobbet. På programmet idag står först NP i engelska för år 9. Writing. Och när det är över blir det lunchpromenad med Ingrid! Idag sträcker vi ut vår promenad lite grann. Målet är ju att börja traska vår sköna mil någon gång efter påsk!

Lektioner i eftermiddag och en del annat pyssel av det slag som bruka kallas "det andra jobbet på jobbet". Efter arbetsdagens slut ser jag fram emot en vända till gymmet!

Ljusgrått och milt ute och snön kryper undan allt mer. Ljuvligt!

... i vilken vår hjältinna gjort annat

Det blev inget arbetat. Jag satt visserligen mysigt uppkrupen i soffan, men valde att se förra avsnittet av Åh, herregud på SVT Play, i stället för att skoja till det med grammatiken. Men den finns ju kvar i morgon kväll. Nu är jag sugen på att se nästa avsnitt på teve. Det börjar om en kvart! Mycket bra serie, på min ära!