... i vilken vår hjältinna tänker om förortstalibaner och religionsfrihet

Jag pratade med en kvinna om förra veckans Agenda, det SVT-program där bland annat två unga muslimska tjejer deltog. Hon tyckte att Agendas redaktion agerat opportunt och att det minsann finns viktigare saker att fokusera på. Visst finns det viktigare saker. Absolut. Jag tycker ändå inte att det hindrar att man ibland även låter lite mer marginella problem få ta plats i det offentliga samtalet. Inte minst eftersom det inte är ett så litet problem – i all synnerhet inte för de människor det faktiskt drabbar. Och de är inte så få. Dessutom befinner de sig redan i en utsatt position i vårt samhälle och om de inte blir sedda och får stöd från oss alla runtomkring finns risken att de tappar även den lilla tillit de eventuellt har kvar…

I dagens DN gör Nalin Pekgul ett debattinlägg som är väl värt att läsa. Trots att jag vet att detta verkligen händer, på daglig basis, så blir jag ändå mörkrädd när jag läser om det. Vi skulle alla behöva göra enad front mot förortstalibanerna som självsvåldigt tar på sig såväl moralpolisfunktion som tolkningsföreträde i något som verkligen måste läggas upp på bordet och dissekeras. Inte bara för unga muslimers rätt till rörelsefrihet utan också för att det står för något mer; för det svenska samhällets flathet och ”vår” oförmåga att kollektivt nyansera debatten så att ”vi” vågar säga det som måste sägas, och samtidigt garantera religionsfrihet – även i uttryckets mest tvetydiga betydelse…














... och för de unga kvinnor som deltog i programmet finns nu en reell risk att överhuvudtaget visa sig i Tensta och Rinkeby eftersom ryktena där (spridda av vilka, kan man undra... eller kanske inte?) bland annat säger att de i teveprogrammet offentligt avsade sig sin tro... Gissa hur de mår idag.

... i vilken vår hjältinna nickar instämmande

Jonas Gardell skriver om flunsevaccinering här. Jag kan inte låta bli att hålla med.

... i vilken vår hjältinna möjligen har Nya Influensan (inkl.Vårdguide)

Hur ska man veta om man har det, såvida man inte kommer till en vårdcentral och får lämna ett prov? Vårdguidens nätsida (komma fram på telefon är omöjligt) säger:

"Svininfluensan, som den nya influensan A(H1N1) allmänt kallas, ger i stort sett samma symtom som den årliga influensan: feber, hosta, halsont, ont i kroppen, huvudvärk och trötthet. Du kan också få diarré och kräkningar.

Bara genom att ta ett prov från näsan kan man säkert fastställa att en person är smittad av svininfluensa. Prover tas i första hand på personer som blivit allvarligt sjuka i influensa eller som har någon annan sjukdom som gör att de riskerar bli allvarligt sjuka.

Sjukdomen varar normalt fem till sju dagar, men du kan känna dig trött i ytterligare två till tre veckor. Liksom den årliga influensan kan också svininfluensan leda till följdsjukdomar som lunginflammation, bihåleinflammation och andra infektionssjukdomar."

OK. Feber - check, hosta - check, ont i kroppen - check, huvudvärk - check, trötthet - check. Dessutom känns andningen tung och jag är alldeles yr i huvudet. Kloka Anders som jag pratar med på Fejsan sa att det sätter sig där man är som svagast; själv hade han problem med magen. Så jag är väl klen i huvudet då... ;) Men... de här symptomen är ju som för vanlig flunsa/bonnförkylning också? Anders hade dessutom lyckats komma fram till Sjukvårdsupplysningen på telefon och de hade sagt att man nog ska utgå från att blir man sjuk så är det svininfluensan och därmed undvika att smitta ner andra. Vårdguiden på nätet säger:

"Det här kan du göra själv:

* Stanna hemma från arbetet eller skolan tills du har varit feberfri en dag. Det tar ofta fem till sju dagar.
* Undvik att göra ärenden eller träffa människor om du inte måste. Det är viktigt att inte smitta andra.
* Drick mycket vätska.
* Vila och ta det lugnt.
* Sov mycket.
* Ta febernedsättande och smärtstillande medicin om det behövs."

Ska jag för en gångs skull följa rekommendationer av det här slaget ska jag alltså bereda mig på att stanna hemma resten av veckan. Oh well... Det blir dyrt för mig, men det är inte mycket annat att göra. Som det känns nu orkar jag inget annat än att sova, eller sitta uppspetad i soffan emellanåt. Jag försökte sitta vid köksbordet men jag höll på att trilla av stolen...

Oink, oink, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna släpar sig fram

När jag åkte till jobbet i morse var jag i god färd med vante No. 2. Den var nästan klar när jag kom fram. Bara tummarna återstod. På hemvägen var jag helt inställd på överlevnad och inget annat. Inget stickande, alltså. När jag kom hem däckade jag i soffan ett par, tre timmar men sedan samlade jag ihop mig, med hjälp av medikamenter och te, och gjorde klart tummarna. Sedan fick jag vila lite. Men nu har jag fäst trådar och dekorerat dem. Helt slut är jag igen... men... de är färdiga! Och... de är ju redan sålda! :)

... i vilken vår hjältinna avbrutit

... och återvänt till base camp. Här är det nu Panodil Zapp, pappersnäsdukar, te, kuddar och filtar som gäller. Orkar inte ens lyssna på musik. Måste sooooooooooova.............

... i vilken vår hjältinna gör ett försök

Om det inte går att jobba idag, så åker jag hem igen. Så får det bli.

Panodil, pappersnäsdukar och kaffe samt en varm dusch har gjort att jag, åtminstone i nuläget, känner mig hyfsad.

Oh well, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna bejakar sin manlighet

Ja, jävlar i havet vad jag är manlig just nu. Sjuk som en hel karl. Lätt döende, faktiskt. Bonnförkylningen från helvetet eskalerar. Ynk och gnäll och snor och huvudvärk och hjälplöshet och ont i kroppen och rinnande näsa och irriterade ögon och en förlamande trötthet. Klockan är sex och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Måste bara göra ännu en bautamugg te först och samla ihop mina saker tills imorgon. Jo, där går gränsen för min manlighet; jag tar ett par panodil och gör ett försök med jobbet imorgon, om jag överhuvudtaget kan ta mig ur bingen. Inte för att vara tapper utan för att jag inte har råd att vara sjuk den här månaden också. Inte har jag tid heller. Det är som jag och ett par av arbetskamraterna konstaterade häromdagen; det är jobbigare att vara hemma än på jobbet. Man måste ju ändå hela tiden vara med på vad som händer, stötta med idéer och planering osv. Och när man sedan kommer tillbaka så är det ett smärre kaos att reda upp...

Host, snörvel och snyt på er, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna testat något nytt

I ett par veckor har jag stickat på en härligt lila väska. Att det tagit sådan tid beror inte på stickhastigheten, utan på att garnåtgången som angavs i beskrivningen inte stämde, så jag blev tvungen att bryta 2 ggr för att komplettera. Men nu är den stickad, monterad och... tovad! Det är en ny grej; jag har aldrig provat att tova tidigare. Men det blev riktigt bra och jag ska göra en till väska snart. Dock helt efter eget huvud den här gången!

Stay tuned, me hearties!





















(Suddigt. Ska nog sluta plåta med mobilen.)

... i vilken vår hjältinna frivirkat

Frivirkade tunnelbanevantar! Mjukaste ull. Skönaste passformen. Varmaste goa!

... i vilken vår hjältinna är drabbad

Welcome to my nightmare; The Bonnförkylning From Hell, pt II. Jag blir inte av med eländet. Kände det redan för några dagar sedan, men hej! jag är ju lärare... yrkeskategorin med högsta sjuknärvaron... så jag tryckte bara undan det. Och fick naturligtvis tillbaka det på rekylen - med råge. Feber, snor, rinnande ögon, hostande, huvudvärk. Knarkar Panodil Zapp och bälgar i mig hett te. Igår med grädde och socker; idag är det dekokt på limefrukter jag torkat och honung. Raggsockar, givetvis. Och mycket tyck-synd-om - fast mest från mig själv då. Jag är tveksam om självömkan egentligen är så effektivt, men det skadar säkert inte att försöka.

Måste släpa mig ner till tvättis och köra ett par maskiner, plus en extra med ett stickprojekt som jag ska testa att tova. I övrigt så lite aktivitet som det bara är möjligt, utan att ge upp livet...

... i vilken vår hjältinna är diskret

Det gäller att tassa tyst så jag inte väcker syrran. Själv vaknade jag före nio och kunde inte somna om, så jag klev upp, lagade mig en kanna kaffe och hämtade in tidningen till sängen. Skönt att sitta här, smutta på det heta, svarta kaffet och läsa i godan ro. Därutanför är Stockholm jämngrått och väldigt blött. Idag blir det ingen promenad. Idag blir det en stanna-inne-och-mysa-dag.

Jag delar upp tidningens fem delar i den ordning jag vill läsa dem. Börjar med huvuddelen, sedan Kultursöndag och så DN Söndag. Ibland läser jag därefter ekonomidelen men sportbilagan går till pappersåtervinningen direkt. Alltid.

Än så länge har jag bara kommit till sidan 20 i huvuddelen. Jag håller på och läser om kvinnor i Kabul. Inget nytt, men alltid lika upprörande. Och det får bara inte bli så att det upprättas små mini-Kabul runtomkring här i Sverige. Frihet ska vara för alla! Vad som sedan är frihet kan givetvis diskuteras. Kvinnorna i artikeln anser att alla ska ha rätt till utbildning, till arbete och till utveckling. Men när det kommer till att välja äktenskapspartner är de ganska överens om att det är något man med förtroende kan låta sina föräldrar (fadern...) välja åt sig. De är ännu mer överens om att detta är en tradition och inte något som finner stöd i Koranen.

Nu ska jag fylla på min kaffemugg och läsa vidare. Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna ska skiljas

Idag kommer det en karl hit. Han ska hämta jävelmotionsjävelcykeljäveln. Det ska bli skönt att bli av med lite barlast, på denna livets resa.

Jag sitter i min säng, dricker kaffe, läser DN:s Boklördag och inser att jag läser alldeles för lite nuförtiden. Så många nya intressanta böcker och jag har knappt läst en endaste en. Jag funderar på varför och konstaterar att det naturligtvis är helt mitt eget fel (svårt att skylla det på någon annan...) men att det också har med avstånd att göra. Biblioteket här nere vid affären har faktiskt usel service och tar aldrig in något nytt och roligt. Inte ens det större biblioteket i Farsta lyckas dra hem särskilt mycket spännande titlar. Sedan har vi ju Stadsbiblioteket, förstås. Men... det ligger ju inne i stan. Hur ofta är jag där? Och jag vet hur det blir om jag åker dit och lånar; jag kommer aldrig att komma ihåg att lämna tillbaka böckerna i tid. Det är en av nackdelarna med att bo i en stor stad. Avstånden. Det otillgängliga mitt i allt det tillgängliga. I lilla Emmaboda finns ett bibliotek som kan vara ett av de bästa jag besökt, trots att det hör till en så liten kommun - eller just därför? Att avstånd inte är ett problem i ett litet samhälle är ju en defaultgrej, men att de var så snabba med alla nyheter och så himla duktiga på att leta upp det man ville ha, och fjärrbeställa vid behov - eller rentav köpa in! - det är svårslaget!

När Cia vaknar ska vi äta frukost. Långsamt. Och i eftermiddag tänkte vi oss en lång långpromenad längs Mälarens vatten. Jag tror kameran ska få följa med!

Ha nu en fin och skön lördag, me lovely ones! And stay tuned... ;-)

... i vilken vår hjältinna fnissar lite

När jag ser en Rolls bli bärgad blir jag lite full i skratt. Jag tror att det kanske har något med ödets ironi att göra; i synnerhet som det ser ut att ha varit ett klantarsel som suttit bakom ratten...

(Hökarängen, torsdag 2009-11-12 , 17:30)

... i vilken vår hjältinna haft en fin veckoavslutning

Bra dag på jobbet. Ytterligare ett par slipsbärare, och andra så fina, så fina. Gemensam fika (debriefingmöte) mot slutet av dagen. Dagens "bagare" bjöd på saffranspannkaka. Inte LCHF. Så jag smarrade inte, fast jag vet att det är jättegott! Vispgrädde däremot... det funkar ju. Så jag tog en slatt i kaffet.

På väg hem hoppade jag av vid Odenplan för ett besök på Ljungqvists Garn. Ingen flashig butik, direkt, men ganska bra sortiment. Jag ringde Cia på väg in och hon mötte upp bland lovikkagarner och alpacka. Jag behövde dels komplettera lite och dels köpa garner till de där beställda lovikkavantarna. Sedan åkte vi vidare mot söder, där jag skulle träffa Jane på Multikulti för en fin fika och överlämnande av en tavla jag sytt, på beställning. När vi kom till gamla stan kom vi på att vi glömt Cias bagage på centralen... Hon hoppade av för att åka tillbaka och hämta och senare dyka in på Multikulti, och jag åkte vidare till Slussen.

Multikulti är alltid najs och till vår lycka hade de Toubakaffe hemma, så vi fick våra smaskiga latte. Och Sweet Jane... Rara, roliga, sköna Jane... Alltid lika gott att se henne. Prata med henne. Hoppas det blir snart igen. Den här är till henne:

Sedan åkte jag hemåt. Hann handla i Hökarängen, medan jag väntade på bussen, och sedan blev det blomkålsmos med smör och grädde och stekt bacon. Jag har plockat undan lite, satt igång diskmaskinen och frågan är om jag kanske skulle ta och korka upp den fina ripasson jag köpte på båten i lördags..?

... i vilken vår hjältinna hyllar Fina Fredagar

Nu är det slut på veckan... Nu är det dags för FredagsFiiiiint!

Jag reclaimar helt enkelt Fredagen såsom tillhörande helgen. Det har den förvisso aldrig gjort, här i västvärlden, men ändå liksom... Det är en skön känsla att det är lite helg redan så här på fredagsmorgonen... att dagens jobb bara är förberedelser för och upptakt till två och ett halvt dygn av relativt oansvarig frihet!

Kläderna hjälper till. Man känner sig faktiskt lite gladare, lite piggare och lite mer optimistisk! Prova får ni se! Mina Fina Fredagar sprider sig, både bland arbetskamrater och elever - och i vän- och bekantskapskretsen. En del uppfattar det som att Friday is Tie Day innebär "obligatorisk" slips, men så är det ju inte. Dock har jag det idag igen, mest för att stötta min slipsprydde elev så han inte blir besviken. En annan Fredag ska jag komma i knallröd klänning, kanske. Men idag är det svart skjorta, svarta slipsen med vita prickar, mörk jeanskjol, svarta strumpor och dito stövlar. Jag tror den svarta kritstrecksrandiga sammetskavajen får följa med också.

Nu: kaffe och pepp!

Fin Fredag till er, me hearties!

... i vilken vår hjältinna ger er ett hett tips

Här är receptet för en riktigt bra torsdagskväll:

Tända ljus, en rejäl balja Lapsang med lite råsocker och fet mjölk och så Existens på teve! JÄJ!

(A Clockwork Orange får klara sig utan mig.)

... i vilken vår hjältinna surar ihop

WTF? A Clockwork Orange på SVT2? En torsdagskväll kl 22.30??!? *muttra*muttra*

... i vilken vår hjältinna är ovetande

Det där jag skulle försöka få besked om idag... Det gick inget vidare. Jag hann inte ringa. Får se om jag hinner i morgon.

... i vilken vår hjältinna gjort det otänkbara

Jag har varit på en fopollsmatch.
Visserligen var det en elevmatch och visserligen fick jag betalt. Men ändå...

Minutkriget:
07.32 - 16.14... Ingen lunchrast... 8 tim 42 min.

Och så blev en elev så begeistrad över mina lovikkavantar att han bad mig sticka ett par åt honom. Och... det lovade jag att göra. Han pyntar garnet givetvis. Lite coolt; en över hundraårig svensk vanttradition adopteras av en frusen iranier... :)

Apropå vantar... att virka vantar av det flerfärgade garnet jag använde till en halsduk visade sig vara ett lyckokast! De blir toksnygga och garnet är oerhört snabbvirkat med en virknål av metall i stället för trä! Snart dyker de upp här i bloggen!

... i vilken vår hjältinna måste få veta

Jag har väntat på ett viktigt besked en längre tid nu. Men det kommer ju inte, mer än i form av alltför vag andrahands-information. Idag måste jag försöka få ta på personen som kan ge mig beskedet, så att jag kan vidta en del mått och steg. Så snart jag vet ska jag skriva det här i bloggen - och dessförinnan berätta det för några som jag tycker ska få veta det på annat vis än att läsa det här.

Igår kväll när jag skulle plocka fram saker tills idag (alltid skönt att slippa stressa runt med sådant på morgonen) upptäckte jag att jag lider akut garnbrist. Garn att virka av, that is. Stickegarn har jag en del, men sitta och sticka på tunnelbanan är för trångt. Jag har några saker som ska monteras (därav behovet av en lugn pysselhelg) och de där gröna ekovantarna blev inte som jag ville alls - och garnet är hart när omöjligt att repa upp eftersom det tovar ihop sig - så jag är renons på bra virkgarner. Måste åtgärda det imorgon efter jobbet. Om jag hinner. Har en fikadejt med två sköna damer efter jobbet, och sedan kommer ju Cia också.

Nåväl - jag hade en del bra garn kvar efter den flerfärgade halsduken jag virkade till mig. Inte optimalt garn att virka med, det är liksom lite motsträvigt, men det skulle kunna funka till ett par vantar. Och dessa kommer att bli bra, för nu vet jag vad jag gjorde för fel med det gröna provparet. Så, jag får väl ta det med mig och bråka med.

Idag tror jag det blir en vanlig dag på jobbet. Å andra sidan vet jag inte vad som skiljer en vanlig dag från en ovanligt dito, eftersom ingen dag riktigt är den andra lik... Och vad jag vet är att även dagens planeringstid ryker åt helvete eftersom vi har fopollsmatch mot den andra enheten och jag förväntas vara med och heja på våra killar (just det... inga tjejer... *suck*... men jag hoppas det blir ändring på det väldigt snart, då vi får en kvinnlig idrottslärare som börjar nästa vecka!) och antagligen också vara lite... security. Så är det hos oss. ;-)

Me lovely ones... jag önskar er en Trivsam Torsdag! Det ska jag ha!