dyermaker

... i vilken vår hjältinna tackar för sig

2010-04-07T07:00:00.007+02:00

Vi är alla hjältar och hjältinnor i våra egna liv. Jag i mitt och du i ditt. Ibland får vi förmånen att vara hjältar eller hjältinnor i andras eller möter sådana som är hjältar/hjältinnor för oss. Men i första hand måste vi vara hjältar och hjältinnor själva. Ta hand om oss. Se till vårt liv - så att vi också kan se till andras.

2096 blogginlägg på tre år och nio månader. I runda slängar 1,5 inlägg varje dag. Många långa. Troligen långt mer än 150 ord i snitt, men om vi ändå räknar med det så gör det, lite slarvigt avrundat, ungefär 315 000 ord. Hej och hå. Om jag resonerar som Frank Zappa och tänker att "I figure the odds are fifty-fifty, I just might have something to say" så kanske jag ändå sagt en del klokskaper mitt i alltihopa. Om inte har jag i alla fall haft roligt! Skrivandet är en nödvändighet för mig! Så ni fattar ju att jag inte tänker sluta - jag tänker bara fortsätta H Ä R istället. Lite ny layout och kanske en lite annan ton - och ändå; det är ju jag som skriver så förvänta er inga lappkast. Bara lite fräschare, lite friare, lite... mer privat? Eller inte. Time will tell.

Jag fortsätter vara hjältinna i mitt liv. Bara så ni vet. ;-)

... i vilken vår hjältinna är halvvägs

2010-04-06T21:16:00.003+02:00

Fem dagar har gått av mitt lov nu. Men det är FEM dagar kvar! GÖTT!

... i vilken vår hjältinna soffar

2010-04-06T16:34:00.002+02:00

Först gick jag ut i trädgården med brassestol, termos, kaffemugg och bok. Där satt jag i solen och läste en god timme. Gick en vända och tittade på eldgropen. Petade på ett par glödande pinnar. Sedan gick jag in, gjorde varsitt par mackor som vi kanske äter när min käraste kommer hem och landade här i soffan för vidare läsning. Herr Roos och herr Barbarotti är intressanta herrar.

... i vilken vår hjältinna rört på sig

2010-04-06T13:56:00.004+02:00

Solvärmen kändes lite uppfordrande och jag fick på mig jeans och hippiejackan och gick ut en runda. Jag hade ambitionen att få upp pulsen och det såg inledande backen till att jag fick. Sedan gick det av bara farten. Jackan var dock alldeles för varm. I morgon ska jag ta en luvtröja istället! Jag tog ett par fina bilder, men av någon anledning har den här laptopen bestämt sig för att inte vara kompatibel med mobilen, så de bilderna får ni vänta på. Eller inte se alls.

Jag har bara gått den där rundan en gång tidigare, när jag var här för första gången. Då var det fullt av snö och jag mindes inte riktigt hur det skulle se ut, så en bit upp i skogen, där vägen såg ut att sluta vid en vändplan, fick jag ringa min käraste på jobbet och fråga om jag verkligen var på rätt väg. Men det var jag och jag hittade resten av vägen utan guidning. Hade förresten med mig min Garmin Forerunner 305. Sträckan är 4.04 km och det tog 39 minuter och 1 sekund att gå den. Lite långsamt, för att vara mig, men jag inledde rundan med ett telefonsamtal och så fick jag ju ringa däruppe i skogen också. Inledande backen skojar man inte heller bort - den är rätt tung, men känns ändå skön.

Nu är jag inne igen, dricker några glas vatten och när jag diskat och hängt tvätt ska jag ut i trädgården. Kanske ska jag göra någon nytta; kanske ska jag bara ta med mig en termos och boken om herr Roos och sitta och vara improduktiv och njutningslysten.

... i vilken vår hjältinna funderar på livskvalitet

2010-04-06T08:29:00.002+02:00

Livskvalitet kan verkligen vara att sitta nära varandra på en liten släpvagn, dricka en torr äppelcider, prata om sådant som känns viktigt och titta på en eld som man mödosamt släpat ihop mat till.

Det ryker förresten ur eldgropen, fortfarande.

... i vilken vår hjältinna njuter

2010-04-06T08:01:00.002+02:00

P Å S K L O V. Ljuvligt!

I skrivande stund sitter jag i sängen och dricker kaffe som min käraste bryggde innan han körde in till jobbet. Jag lyssnar på morgonteven (jag vill inte lämna sängvärmen för att sjunka ner i soffan), läser vidare om herr Roos och slösurfar.

Vi har verkligen inlett en bra trend här. Oavsett om vädret varit fint eller inte så har vi tillbringat många timmar ute varje dag (utom i söndags, då, men då var det ju familjemiddag som skulle råddas). Igår föll regnet när vi skulle ut och elda (det var ju planen; att det skulle vara vinstilla och blött, så vi inte råkade sätta fyr på mer än avsett...) men då tog vi bara på oss regnkläder och gummistövlar och traskade ut i trädgården. Jag fick dessutom låna en keps. En mörkblå som det stod HMS Carlskrona på. Jag har nog inte burit keps sedan eldkvarn brann, ungefär, men det var skönt med skydd mot regnet och dessutom höll den håret på plats när jag kånkade ris och grenar. Snyggofaktorn är inte så hög när jag eldar skräp, men jag trivs! Det är roligt! Vi fick upp ångan och passade på att riva växthuset (gammalt och fallfärdigt) också. Samt elda upp ett oerhört defekt piano. *s*

Jag tänker fortsätta på vår inslagna väg. Det är inte så fint väder ute, men faktiskt inte så fult heller och jag tänker tillbringa en del av min dag utomhus. När jag väl tagit mig ur bingen, vill säga.

... i vilken vår hjältinna stannar inne

2010-04-04T14:28:00.002+02:00

Idag har vi innedag. Vi vaknade mjukt och skönt och gick upp och drack lite kaffe och kollade upp lite arter i en fågelbok och sedan tog vi reda på om de vackra djuren vi såg igår var kron- eller dovhjortar. Det var dovhjortar. En hel flock. De lever vilt i lövskogen på väg ner mot Nättraby. Man får köra sakta för rätt vad det är drar det bara ut ett gäng framför motorhuven, på väg ner mot ängarna vid ån. Vackra varelser!

Vi har lagat mat idag. Gjort ett stort fat med laxsnittar och ett stort fat med ägghalvor som det ligger godsaker som hemlagad majonnäs och räkor på. Till varmrätt blir det en krämig potatisgratäng, en timjan- och vitlöksdoftande lammstek och så haricots verts till det. Han är fantastisk i köket [också], min käraste. Orkar vi något mer finns det vaniljglass, en oförsvarlig mängd godis samt en Bowmore. Vi ska nog klara oss!

I skrivande stund har jag tagit ut lammsteken ur ugnen, vispat skyn ur pannan och satt in potatisgratängen i ugnen (jodå - vi hjälps faktiskt åt även om han chefar, vilket jag inte har något emot). Min käraste är inne i stan och hämtar sina barn (som inte har körkort) och en medföljande flickvän (till en av sönerna, då). Ute regnar det lite försiktigt.

... i vilken vår hjältinna haft en dröm

2010-04-03T23:07:00.003+02:00

Jag drömde i natt igen. Jag orkar inte rekapitulera hela men vi var en grupp människor, av vilka jag kände de flesta, som var tillfångatagna av någon anledning. Alla trodde det skulle ordna sig. Alla hoppades. Bara jag förstod att det var förgäves. Att hoppet var ute. Att de bara lekte med oss - vi skulle alla dö. Jag visste till och med när. Halv två. Jag såg en stor klocka framför mig. När den visade några minuter i halv insåg jag att det verkligen är sant... i slutet av allting står man ensam.

Då vaknade jag. Totalt skärrad och med hjärtklappning. Jag guck upp och gick på toa. Tog en sväng inom köket och drack ett glas vatten. Något lugnare. Men så snart jag la mig i sängen kom den där förlamade känslan tillbaka. Jag är glad att jag inte sover ensam. Att det fanns någon jag kunde lägga mig väldigt nära. Liksom bara hålla fast mig i. Någon som alltid får mig att känna mig trygg. Någon jag älskar.

Till slut somnade jag om. När jag vaknade föll ett mjukt ljus genom fönstren.

... i vilken vår hjältinna samlar ihop dagen

2010-04-03T22:53:00.004+02:00

Sol idag igen! Lite varmare än igår, också. Det blev ett par timmars arbete i trädgården igen. Det är kul när vi jobbar tillsammans. Var och en gör sitt (jag räfsade och min käraste klippte ner ett äppelträd) och mellan varven möts vi, fyller släpet till åkgräsklipparen med allt vi räfsat och klippt, och så pratar vi lite, pussas och sedan jobbar vi en stund till. Går där och känner hur solen tar i ansiktet och lyssnar på alla fåglar.

Efter trädgårdsarbetandet åkte vi in till stan för att komplettera förråden och sedan tog vi itu med lite städning inomhus. Med dånande rockmusik, ett glas rött (jag) och en öl (min käraste) gick det undan och var rätt roligt att dammtorka, plocka undan, städa badrummet, köra ett par maskiner tvätt och så dammsuga och såptvätta golven.

Medan jag duschade och dukade fixade min käraste fram sill, lax, potatis, bröd, ägg, smör, ost, öl och nubbe. Sedan åt vi, sjöng små snapsvisor och hade det allmänt mysigt. Jag diskade och sedan landade vi i soffan i lagom tid för att se Millenium.

... och det är åtta dagar kvar av min ledighet! Det känns fantastiskt!

... i vilken vår hjältinna önskar alla GLAD PÅSK!

2010-04-03T10:18:00.002+02:00

Igår var det Good Friday. Idag är det Even Better Saturday!

Jag önskar er alla en helt underbar påskhelg!

... i vilken vår hjältinna pysslar med lite hemlisar

2010-04-03T10:11:00.003+02:00

Över 40000 besökare i bloggen, sedan jag satte in räkneverket för drygt två år sedan. Oavsett om det är 40000 unika besökare, eller en tapper återkommande skara känns det helt... märkligt. Och roligt, förstås!

Bloggen kommer att genomgår vissa förändringar framöver.

I will tell you on a need-to-know basis, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna firar påsklov

2010-04-03T09:22:00.002+02:00

Jag sitter i den stora sängen. Genom de jalusiförsedda fönstren silar ett mjukt dagsljus in. På sängbordet bredvid mig står en mugg nybryggt kaffe, som min käraste har bryggt. När jag tassade upp för att hämta det kikade jag ut över sjön. Det har varit kallt inatt, 6 minusgrader, och det är alldeles klart väder. Sjön ligger blank.

I knät har jag min minsta laptop och bredvid mig på täcket, med oregelbundna ränder i vitt, beige och brunt, ligger Berättelse om herr Roos. Jag har kommit en liten bit in i boken och tror det är en bok jag kommer att tycka mycket om.

På sängbordet ligger en liten trave böcker. Överst ligger Keplers Hypnotisören. Den fick jag i present i torsdags, av min käraste. Jag fick en flytväst också! Den hoppas jag ska komma till mycken användning i sommar!

Det är skönt att ha påsklov. Jag har längtat så eter det och jag har dessutom ärligen förtjänat det! Och det är nio dagar kvar! Ljuvligt!

Det blir mera trädgårdsarbete idag. Vi hann mycket igår, och idag tänker jag att det mestadels är lite sluträfsning som återstår - och kanske att ta ut trädgårdsmöblerna?

Vi pratar boendet på Sweden Rock. Kanske skulle man köpa en husvagn? Men jag känner att engagemanget från de andra deltagarna inte är direkt övertygande, bortsett från Vanja som vet vad hon vill. Och när jag själv bara ska vara där max två nätter, och de två övriga inte kan bestämma sig definitivt så tappar jag helt listen att ens kika på en hyrvagn. Jag har ett utmärkt tält. Det kan funka det också...

... i vilken vår hjältinna är skönt trött

2010-04-02T19:09:00.002+02:00

Fem timmars intensivt trädgårdsarbete i soligt vårväder, med avbrott för att gå in och göra smörgåsar, laga kaffe och hämta ett par öl och sedan förtära detta på en solig bänk i lä. Arbetet och, inte minst, gemenskapen ger en känsla av välbefinnande. Vi såg fiskgjusen igen - och dess maka. Fint! Väl inne delar vi en flaska vin och några viktiga förtroligheter och sedan tar jag en lång, varm och helt ljuvlig dusch. Nu doftar det gott från köket och jag känner hur hungrig jag är.

Efter middagen lär vi däcka i sköna soffan med lite "påskekrim". Trevlig norsk tradition som fungerar fint även i Blekinge.

... i vilken vår hjältinna skådar fåglar

2010-04-02T10:28:00.002+02:00

Igår flög det förbi en fiskgjuse utanför fönstret. Den häckar här vid sjön, säger min käraste. Jag kommer att tänka på en annan sjö. I De Djupa Skogarna. Där bor det också fiskgjusar. Jag vet inte om solen skiner över den sjön idag, men påskhelgerna är ofta fina där. I vilket fall lyser solen över sjön här, och himlen speglar sig i vattnet och gör det blått.

... i vilken vår hjältinna räknar ner

2010-04-01T14:12:00.001+02:00

Om mindre än två timmar börjar mitt PÅSKLOV!
Det ska bli 10 helt underbara dagar!

... i vilken vår hjältinna tycker det är vår

2010-04-01T10:19:00.003+02:00

OK. Nu är det vår. Inga minusgrader i natt. En sädesärla trippar på en taknock utanför fönstret till mitt arbetsrum. Snön är borta och en blyg sol skymtar fram. Sommartid har vi också. April är en vårmånad. Även om det skulle ramla mer snö.

Och kolla här vad som står på bordet i vårt fikarum:

Har The Easter Bunny varit framme, månne?

... i vilken vår hjältinna kryper till kojs

2010-03-31T20:58:00.003+02:00

På väg ner till min käraste lyssnar jag vidare på Gentlemen. Sista CD:n nu. Det är inte utan sorg jag snart kommer att skiljas från bröderna Morgan. När jag kör in på gårdsplanen och öppnar bildörren slår dofterna emot mig. Det luktar mustigt av landet, av sådant som växer, av vinden från sjön och av förväntan. Av våren, helt enkelt. Fåglarna sjunger som galna. De är väl vårkåta, förstås. Det vet ju även vi människor hur det kan kännas. Fast inte sjunger vi för full hals för det. Eller... kanske lite, ändå?

Efter en snabb middag på god soppa och knäckemackor med cheddarost drar vi på oss lite ledigare kläder och går ut (tjoho... jag har mina rödrutiga gummistövlar!) för att göra ännu ett intensivt ryck i trädgården. Riset och lövhögarna vi fick ihop i söndags ska forslas bort från gräsmattan. Vi jobbar koncentrerat i kanske en och en halv timme och sedan känner jag att mina axlar och ryggen börjar få nog. Men vi hann få väck så gott som allt - och det var minsann inte lite det! Härligt! I morgon kommer jag ner betydligt senare så då blir det inget trädgårdsfiffande, men håller väderlekstjänsten vad den lovar så kan det nog hända en hel del på fredag!

Det där med att jobba i trädgården... alltså... säg nu inte detta till någon men... jag gillar det. I synnerhet så länge det görs rejäla saker som lövkrattning och sådant. Plantering i krukor är också roligt, vare sig det är kryddväxter eller annat. Men det där andra finliret... luka... rensa... gallra... Usch och fy. Verkligen inte min tekopp. Men att gå där och räfsa och bli varm och rödkindad... det är meditativt på samma vis som en del träning kan vara. Idag tänkte jag väl i och för sig inte på några större djup; jag funderade på en viss förändring av bloggen... inte så mycket innehållsmässigt (jag skriver om vad som faller mig in och det gör jag för att jag tycker om det, för att det - för mig - fyller en funktion) som kanske ett namnbyte och kanske lite layoutmässiga nymodigheter. Vi får väl se.

Planering för påskhelgen är gjord och vi har värmt oss med varsin mugg te. Nu blir det tandborstning och bingen. Tidig uppstigning i morgon (typ 05.50, alltså)...

G'natt, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna fnissar lite

2010-03-31T15:14:00.003+02:00

Jag har kreativitetskli i fingrarna. Undrar vad min käraste skulle säga om han fick en stickad tröja. En sådan här, till exempel:

... i vilken vår hjältinna rört på påkarna

2010-03-31T13:00:00.008+02:00

Idag sträckte vi ut vår lunchPW (a k a pedaGOgical Walk) till hela Hälsans Stig, vilket - eftersom vi var så inne i vårt samtal att vi missade en avtagsväg och därmed gjorde en liten omväg - landade på 5,2 km på 44 minuter. Helt åkej. Pulsen gick upp och jag blev tillräckligt varm för att gratulera mig själv till det smarta draget att ta med en ombytestisha för rundan.

Nyvaskad och med hälsans röda rosor på kinderna gick jag sedan tillbaka till the mothership för att äta min medhavda lunchyoghurt och två grova mackor med leverpastej. Jag fastnade en stund i korridoren i ett samtal med vår lokalvårdare. Hon börjar jobba fem på morgonen och efter avslutat värv går hon till sitt andra jobb (hon sköter administrationen i ett familjeföretag med 15 anställda) och via reflektioner kring våra kroppars envisa vilja att behålla vintertiden, på morgnarna, kom vi in på vikten av att vara rädd om sig, sova tillräckligt och lyssna på kroppens signaler. Hur kommer det sig att alla fattar att man måste sköta sin bil (tanka den, fylla på olja, kolla däcktryck, serva och rostskydda och fan och hans mormor) för att den inte ska dö i förtid, men att många har så svårt att greppa att det i ännu högre grad gäller vår egen kropp?

I lunchrummet fördes en helt annan diskussion, men på något sätt ändå besläktad. Några kollegor spånade kring vad man skulle gjort om man vore den lycklige vinnaren av de där 214 miljonerna som trillade ut i helgen. Jag vet vad jag skulle göra; jag skulle säga upp mig och sedan starta upp mitt efterlängtade bok- och musikcafé och jag skulle fullständigt strunta i huruvida det vore lönsamt eller ej! Därutöver skulle jag ge mina barn ekonomisk hjälp till självhjälp (nå... jag skulle såklart ge dem lite cash också... ;-)) och sedan skulle jag resa. Massor. Med min käraste. Frågan är vad jag sedan skulle höra med alla de andra tiotalen miljoner..? 214 miljoner kronor är en obscent stor summa pengar. Vad skulle ni göra med en sådan summa, me hearties?

... i vilken vår hjältinna är redo

2010-03-31T07:46:00.004+02:00

Ny dag. Nya insatser! Jag har druckit mitt morgonkaffe, lyssnandes på P1-morgon och läsandes DN i nätversionen. Det skrivs om debatten kring lärares arbetstid och jag suckar inombords. Don't go there... Det enda som gör mig argare just nu är möjligen katoliker. Inte direkt mainstreamkatolikerna, utan deras ledare. Vi pratade om dem häromdagen, min käraste och jag. Vi funderade på hurpass varmt och kristet kärleksfull man är om man exempelvis förbjuder användande av kondomer i det så hårt AIDS-drabbade Afrika... om man systematiskt våldtar och utnyttjar småpojkar - eller vet om att det förekommer och bara mörkar alltihop... Det finns mycket dubbelmoral inom den religiösa sfären - inte minst då den kristna delen av den. Men frågan är om inte katolska kyrkan är dess spjutspets. Som sagt... I won't go there... Not now... I'm off to work.

... i vilken vår hjältinna varit listig

2010-03-30T20:02:00.002+02:00

Det var mycket listigt av mig att se till att ha träningsväskan packad och liggande i bilen (som jag tog till jobbet idag, eftersom jag körde upp från min kärastes viste i Blekinge). Efter jobbet körde jag direkt - utan att passera Gå! ;-) - till träningscentret och bytte om. Sedan gav jag mig själv en tuff och svettig uppvärmning på motionscykeln, körde igenom ett nautiluspass (la på mer vikt rakt över) och rundade av med 10 minuters hålligång på CT:n. Varm, rödkindad och med schysst puls gick jag till omklädningsrummet, plockade ut mina grejer ur mitt skåp och körde hem för att ta en lång skön dusch i hemmets stilla vrå. Jag var lite sugen på bastu, men det kanske kan bli nästa gång, det.

Hemma har jag ätit en enkel pastamiddag, småplockat, läst (jag började med Torgny Lindgrens Bat Seba!) och tagit ett långt, varmt bad. Nu är jag redan ganska sömnig, men innan jag lägger mig ska jag ta rätt på den där sista kartongen med kläder som liksom bara blivit stående, trots att det är flera veckor sedan vi var på IKEA och jag skaffade en bunt galgar.

... i vilken vår hjältinna kikar ut igen

2010-03-30T12:17:00.001+02:00

Det ser klart bättre ut idag, än i går!

... i vilken vår hjältinna är på jobbet

2010-03-30T10:55:00.001+02:00

Vädret växlar verkligen snabbt. När vi vaknade i morse var det klart och lite kallt. På andra sidan sjön låg en tunn hinna av is. Men fåglarna verkade ganska glada ändå, och solljuset gjorde att jag ganska snabbt vaknade till ordentligt.

Jag vet inte om det är varmt ute. Det ser småvarmt ut, men jag kan inte gå ut och kolla. Jag skulle gärna vilja, men jag har planeringstid och pausar bara helt kort nu, med en mugg te, mellan inläsning av information kring nationella prov, diskussioner kring sekretessbestämmelser (fortfarande NP), lektionsplanering och nyhetssök på nätet, för att kunna erbjuda mina B-kursare några autentiska texter att arbeta med.

Jag ser fram emot ett svettigt träningspass efter jobbet.

... i vilken vår hjältinna är ikapphunnen

2010-03-29T18:55:00.007+02:00

Här i nutiden bär jag med mig inte bara framtiden utan följs också av dåtiden. Ibland hinner den ikapp mig och oftast är det en angenäm händelse. Idag har mitt 13-14-åriga jag hunnit ifatt mig inte bara en utan två gånger. Först ett mail från en av mina allra käraste barndoms- och ungdomsvänner, Mats (vi hittade varandra igen tack vare internet och brukar mejlväxla med ojämna mellanrum), och sedan en Facebookförfrågan från en klasskamrat som jag skildes från i sjuan. Men jag kände igen henne direkt! Och tänk... jag mindes på en gång att hon gillade Bajen... och det gör hon fortfarande!

... i vilken vår hjältinna får sin vilja igenom

2010-03-29T15:09:00.002+02:00

YES! Gud hör bön. Eller... inte? Typ.
De spelar på lördagen!

... i vilken vår hjältinna stannar inne

2010-03-29T14:42:00.004+02:00

Jag gick nyss ner till gymnasiet från högstadiet. Det får räcka som promenad idag. Det är inte kul att vara ute när vädret är så här:

Så jag stannar inne tills min arbetsdag är slut. Ska ringa några samtal, förbereda en del och försöka hinna rätta något också. Det ska nog gå fint - jag har en stor mugg te bredvid mig här!

... i vilken vår hjältinna måndagssvamlar

2010-03-29T12:54:00.002+02:00

När telefon och väckarklocka började larma några minuter före sex kändes hela idén med sommartid väldigt korkad. Nu är det ju mörkt igen när jag ska kliva upp!?

Dock kände jag mig en smula upplivad när jag några minuter senare stod i duschen och hörde en koltrast sjunga utanför. Det är nog en av de vackraste fågelsånger jag vet.

Morgonkaffet smakade så där underbart som det bara kan göra när det är belöningen för att jag varit redig och klivit upp riktigt tidigt. Jag önskar bara att jag hade en termosmugg så jag kunde ta med mig en påtår i bilen eller, som idag, på bussen. Det hade för övrigt varit guldläge att ha med en virkning på bussen i morse, men jag tänkte inte på att packa ner någon när vi körde söderut i lördagsförmiddag. Å andra sidan blev det en knapp timmes läsning av Gilsenan, i stället. Bra.

Gårdagen var för övrigt ganska flitig! Vi städade kylskåpet, körde tre maskiner tvätt och var ute i trädgården i flera timmar och krattade och klippte en ohemul mängd rotskott från de stora träden. Dessutom begick vi utomhus-fika-premiär med kaffe och kanelbullar på trappen!

(Märklig trä[d]fågel... ;-))

... i vilken vår hjältinna gratulerar

2010-03-28T11:26:00.004+02:00

Tvåfaldiga gratulationer idag:

Världens bästa Jenny fyller 26!

TOKGRATTIS till dig, du söta, fina, rara!!!

(Jenny i Frognerparken, juli -08)

Dessutom gratulerar jag mig själv, ständigt, till dessa underbara människor som är mina barn!

... i vilken vår hjältinna lägger upp planer

2010-03-28T11:04:00.005+02:00

Söndag. Det stod i DN att man kan känna sig en smula jetlaggad för den förlorade sommartidstimmen. Bah! Det är ju bara att ligga och dra sig lite längre? Det har vi gjort idag. Min käraste har läst ut boken han fick av mig (Håkan Nessers Berättelse om herr Roos) och om jag nu kan citera honom korrekt så tyckte han att det var en bra bok om "livsåskådningsfrågor i form av en kriminalroman". Jag ska läsa den, jag också.

Själv håller jag på med en pluggbok. I delkursen ingår att vi ska läsa en klassiker / ett standardverk inom vårt valda ämnesområde och med tips från Jonas valde jag Michael Gilsenans Recognizing Islam. Jag läser en stund i taget. Bäst så. Dessutom har jag diskat och bryggt kaffe. Ute på sjön släpper isen, en bit i taget, och nu finns det stråk av öppet vatten för kanadagässen, så jag fattar inte vad de håller på och gastar om. Kanske vill de bara höras mest i den kakafoni av fågelsång som brakat loss nu när mildvädret gjort detsamma? Ibland hör jag tranor också. Jag undrar om de stannar för att häcka här i krokarna, eller om de bara avvaktar lite bättre resväder? Förra veckan, när han var hemma och sjuk, såg min käraste en havsörn (världen slarvigaste fågel? ;-)). Det skulle jag också vilja se. Han säger att de syns lite då coh då, så jag får väl vara uppmärksam. Och ha linserna i...

Vad ska göras idag, då? Vi har några maskiner tvätt att tvätta. En ansenlig mängd köttfärs ska också anrättas; jag tänker att vi gör en chili på den. Det blir gott till någon av veckans luncher också. Om det inte blir regn idag (det ser faktiskt ganska ljust ut) så skulle vi nog behöva kratta gräsmattan, också. Massor med gamla löv och snömögel. Men kanske har vi tur och slipper. Blir det inte regn kanske vi skulle ta oss en promenad också. Jag har gummistövlarna redo, för såväl krattning som våt promenad.

Men vi startar mjukt; mera kaffe! Och frukost!

... i vilken vår hjätinna har ambitioner

2010-03-28T10:30:00.007+02:00

Torgny Lindgren verkar vara en cool kille. Jag såg honom på reprisen av Babel igår där han delade med sig av ovärderliga tips för oss med skrivarambitioner. Han sa att en författare måste ha väldigt sköna tofflor (check!), dricka te (check!) och... ha en hund. Hmm... där sket det sig. En bra författarhund ska liksom ligga nära husse/matte och "trycka på lite". När man sedan skriver något man är riktigt nöjd med klappar man på hunden lite.

Hund kommer helt enkelt inte på fråga. Inte ens en liten katt, i nuläget. Frågan är om hunden (ev. katten, men det hade herr Lindgren inte testat) går att ersätta med något annat? En guldfisk? En trevlig krukväxt? Eller... kanske Någon som pussar en i nacken emellanåt och serverar det där teet? Det vore i och för sig väldigt mysigt, men jag misstänker att det vore i lika mån distraherande. Det kanske inte skulle bli så mycket skrivet.

(Herr Lindgren med hund. Tofflor och te utom synhåll.)

Herr Lindgren hade vidare mycket svårt att förstå hur författande skulle kunna vara ett yrke i sig självt. Han sa att han alltid betraktat sig som arbetslös, och att han skrivit så mycket för att han ju liksom haft tid till det. En mycket anspråkslös och tillbakalutad attityd. Det gillar jag. Jag måste, skam till sägandes, säga att jag bara läst en enda av hans böcker - Bat-Seba. Det ska jag göra något åt.

Frågan är bara hur jag, som ju inte är arbetslös, ska få tid till att skriva? Jag pratade lite med min käraste om det men inte heller han, som annars har många kloka synpunkter, kunde riktigt svara på det. ska man gå upp en timme tidigare varje morgon? Nej. Skriva en timme efter jobbet? Avsätta varje söndag förmiddag? Skriva på loven? Jag vet inte. Jag får helt enkelt klura vidare på det och fortsätta skriva här i bloggen, så länge.

En skrivarkurs vore för övrigt roligt att prova på! Det kanske skulle låta sig göras i sommar?

... i vilken vår hjältinna har snygga fötter

2010-03-27T22:24:00.002+01:00

Dagen till ära har jag mina finaste tåstrumpor på mig, de svarta med tår i glada färger. De symboliserar på något vis mitt goda humör. Trots att förmiddagens soldis övergick i tokregn så småningom så har det ändå känts som en verklig vårdag idag. Bara det att kunna gå omkring i trädgården och titta på vintergäck och snömögel, i bara tishan, är helt ljuvligt! När vi spankulerade omkring där i den ljumma luften hörde vi åska på avstånd och en stund efter att vi kommit in var det verkligen som om himlens dammluckor hade öppnats och med ett dån föll det första regnet. Efter en sen lunch var det inte alls dumt att gå och lägga sig en stund för att läsa lite. Nu blev det naturligtvis inte så och när jag vaknade var klockan bortåt fem...

Jag såg att Cathedral kommer till SRF. Vågar jag hoppas på ett lördagsgig?

... i vilken vår hjältinna överträffar sig själv

2010-03-27T10:04:00.002+01:00

Snudd på, i alla fall. Klockan är strax efter tio en lördagsmorgon och jag är inte bara uppe, är nyduschad och har ätit frukost - jag har varit på 60 minuters spinning! Sug på den, va'!

Varför man utsätter sig för sådant? Ptja... bortsett från den känsla av välbefinnande och allmän oöverträffbarhet som infinner sig efter avslutat pass så gjorde jag det, tillsammans med mina kollegor, för en god sak: Spinn of Hope. Det var för övrigt så utmattande roligt att jag är sugen på att börja gå på lite sådana pass. Varje timme under dagen (ja, idag då) är det ett nytt musikaliskt tema; jag fick reggaepasset och undrade om det inte skulle vara i softaste laget. Låt mig säga så här: det var det inte.

Nu plockat vi ihop lite grejer, min käraste och jag och åker hem. Till honom, alltså.

... i vilken vår hjältinna är månatlig

2010-03-26T17:48:00.002+01:00

Yyyyl. Jämmer och elände. Sveda och värk. Det är den tiden i månaden igen.

Jag betalar mina räkningar...

... i vilken vår hjältinna skriver dagbok

2010-03-26T13:22:00.002+01:00

Kära dagbok!

Igår åt vi våfflor med gräddfil, finhackad rödlök och ishavsrom.
Till efterrätt åt vi våfflor med vispad grädde och ljuvlig blåbärssylt.

SMARR!

... i vilken vår hjältinna upplever magi

2010-03-25T09:11:00.003+01:00

Jag sitter i ett klassrum. Det är knäpptyst. Jag är inte ensam. 20 elever sitter och arbetar med en text utifrån några olika verktyg jag tillhandahållit. Allt för att de ska bli mer och mer diversifierade när det gäller att själva kunna välja hur de vill arbeta utifrån vad det är de vill lära sig. Färdigheten är givetvis nyttig i engelskakursen, men samtidigt får de med sig en kunskap som de kan komma att ha nytta av resten av livet.

Tystnaden är verkligen inget mål i sig självt. Oftast sorlas det och diskuteras och det är något jag trivs med och uppmuntrar. Men den här tystnaden är ett kvitto av annat slag. Det handlar om koncentration. Kanske för att uppgifterna de fått faktiskt fungerar?

Det känns lite magiskt.

... i vilken vår hjältinna ser ljust på framtiden

2010-03-25T07:22:00.002+01:00

Himlen är mycket ljusare idag. Termometern visar 1.5 plusgrader men SMHI har lovat att det ska bli relativt varmt idag. Det hoppas jag!

Som vanligt har jag fullt upp på mitt arbete men jag har roligt, jag trivs och jag känner en mening och ett sammanhang (KASAM!) vilket gör att jag gärna arbetar intensivt. Arbetsglädje ftw!

Jag drömde rörigt i natt igen. Jag minns inte riktigt miljön, men det kan ha varit på en skola. Massor av familj, vänner och bekanta figurerade; alltifrån någon gammal skolkompis via diverse elever och annat löst folk till en bastant romsk herre som är pappa till en av mina förra elever. Inte konstigt att jag ibland är trött när jag vaknar, när jag håller på och styr med grejer hela nätterna.

Jag är lite fysiskt trött också, även om jag inte har någon direkt träningsvärk. Mer som att det molar lite här och var i kroppen. Det känns skönt på ett lite skumt vis. Nu tror jag inte jag ska gymma mer den här veckan utan i stället se till att vara pigg och utvilad till lördagens spinningpass.

Dags att fylla på kaffemuggen och kolla lite mejl innan jag går till jobbet. Ha en alldeles osedvanligt trivsam torsdag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna höjer på ögonbrynen

2010-03-24T21:29:00.005+01:00

När jag kom hem från träningen lyssnade jag på Studio 1 medan jag vispade ihop min omelett. Där berättades bland annat om att tio EU-länder kommit överens om gemensamma regler för skilsmässor. Sverige lade in sitt veto. Vi har en mycket liberal lagstiftning som gör att det inte är alltför krångligt att skilja sig - rent juridiskt (i övrigt är väl skilsmässor sällan särskilt lättsamma tillställningar). Malta la likaså in sitt veto - men där är skilsmässa förbjuden och det ville man försäkra sig om att det fortsätter att vara. Osäkerhet vilken lag som gäller när man gifter sig över nationsgränser och kanske bosätter sig i ett tredje land anges vara en av grundfrågorna bakom beslutet.

Finland framhölls som ett avskräckande exempel, i den diskussion som föregått de tio ländernas beslut, eftersom lagstiftningen där säger att parterna inte behöver vara överens om skilsmässa, för att den ska kunna träda i kraft. Ehh... och? Skulle det vara en bra sak att om en av parterna inte vill skiljas ska man alltså vara tvungen att fortsätta vara gifta? Hur ofta sker det egentligen att ett gift par är sådär rörande överens om skilsmässa? Hur ofta klamrar sig inte den ena parten fast och vill fortsätta? Det vore ju ett öde värre än döden att behöva fortsätta vara sammanlänkad med någon man inte längre älskar - eller rent av måste bort från..? Huvva.

Sverige ställer sig alltså utanför de där idéerna. Här gäller enbart svensk lagstiftning, vilket faktiskt känns som en bra sak i sammanhanget. *phew*

Sedan kan man ju föra en intressant diskussion om hur pass jämställt Europa är när ovanstående överenskommelse också sägs ha kommit till för att skydda kvinnor såsom varande en vid skilsmässor särskilt utsatt part, särskilt i ekonomiskt hänseende...

... i vilken vår hjältinna är behagligt slö

2010-03-24T20:32:00.007+01:00

Soffor är fantastiska uppfinningar. Särskilt min. Jag bara sitter här och päser i den, medan världen kommer till mig via telefon (najsigt samtal med Matilda och minst lika najsigt samtal med min käraste som är på hemväg nu), teven (reportage i Uppdrag granskning om hur ett helt samhälle sviker en våldtagen flicka å det allra grövsta... de borde jävlar i mig skämmas långt in i nästa århundrade - och den där slemme prästen... vilken osedvanligt vidrig företrädare för den svenska kyrkan... *morr*) och datorn (Fejan, mejl och DN i nätversionen).

Ingrid och jag fick oss en skön, rask promenad efter det nationella provet. Tempot var bra och efter påsk är det vi som sträcker ut och kör vår sköna mil! Vi går där - fort som fan - och samtalar om allt möjligt. Idag blev det mest träningssnack. Ingrid har också börjat träna på gym och vi diskuterade träningsmetoder, intervall, reps och hur ofta man ska träna. Vikten av att både hitta en träningsform man tycker om, så att man inte ger upp, och balansen mellan konditions- och styrketräning. Nästa vecka pratar vi antagligen om något annat.

Efter jobbet kom jag mig iväg till gymmet. Rejäl uppvärmning på träningscykel, holmgång med maskinerna (hela programmet) och så avrunda med crosstrainern. Skönt! Och knät håller sig fortfarande lugnt och fint.

Väl hemma igen gjorde jag en ostomelett som jag la på ett par skivor grovt bröd, åt och kände mig styrkt av. Tappade upp ett hett bad, i vilket det var skönt att låta min smått rådbråkade kropp glida ner och sedan ligga och fnissa medan jag läste klart i Marian Keyes Under the Duvet. När jag badat klart drog jag på mig de slappaste kläder jag kunde hitta och landade i soffan där jag sedan hållit hov i min ensamhet. Och lackat naglarna. Nu tror jag att jag ska fixa mig en mugg te och sedan krypa ner under täcket. Jag är klar med Om Jesus också och ska nu sätta tänderna i Michael Gilsenans Recognizing Islam. Det är rätt okej att plugga under ett duntäcke!

... i vilken vår hjältinna är mitti

2010-03-24T07:34:00.002+01:00

Onsdag. Mittwoch. Mittiveckan. Om en liten stund ska jag gå till jobbet. På programmet idag står först NP i engelska för år 9. Writing. Och när det är över blir det lunchpromenad med Ingrid! Idag sträcker vi ut vår promenad lite grann. Målet är ju att börja traska vår sköna mil någon gång efter påsk!

Lektioner i eftermiddag och en del annat pyssel av det slag som bruka kallas "det andra jobbet på jobbet". Efter arbetsdagens slut ser jag fram emot en vända till gymmet!

Ljusgrått och milt ute och snön kryper undan allt mer. Ljuvligt!

... i vilken vår hjältinna gjort annat

2010-03-23T20:45:00.003+01:00

Det blev inget arbetat. Jag satt visserligen mysigt uppkrupen i soffan, men valde att se förra avsnittet av Åh, herregud på SVT Play, i stället för att skoja till det med grammatiken. Men den finns ju kvar i morgon kväll. Nu är jag sugen på att se nästa avsnitt på teve. Det börjar om en kvart! Mycket bra serie, på min ära!

... i vilken vår hjältinna är smått fiffig

2010-03-23T19:19:00.002+01:00

Visst är mitt köksbord både snyggt och rejält tilltaget i storlek. Men... nu har jag ju en riktig skön soffa också. Jag tänkte arbeta någon timme nu och det fiffiga är att jag kan göra det uppkrupen i soffhörnet med tända ljus på bordet, raggsockar på fötterna, insvept i en filt och med en kanna te inom räckhåll. Kom an bara mina små grammatiska regler - och undantag!

... i vilken vår hjältinna är kulinarisk

2010-03-23T18:36:00.011+01:00

På den tiden då min storfamilj (barn, deras far, extrabarn, barns kompisar och senare pojk- och flickvänner) levde i knät på mig 24/7 var en ensam kväll hemma en ofattbar och i det närmaste ouppnåelig lyx. Då festade jag på vaniljyoghurt med kalaspuffar eller kanske gröna bönor direkt ur en konservburk. Bara för att jag kunde, liksom. Nu har jag kommit lite längre på vara-ensam-skalan.

Min käraste ringer när han går iland från ett fartyg i Stockholmstrakten. På spisen puttrar risoni i hönsbuljong. Jag trycker mobilen mellan örat och axeln (vilket går sådär eftersom telefonen är liten och tunn och mitt örhänge är i vägen) och medan vi pratar om dagen som varit finhackar jag schalottenlök, soltorkade tomater (som ligger i en påse och inte i olja) och kalamataoliver och fräser dem i lite olivolja. Vi pratar om att jag fått hem senaste bibban kurslitteratur och det faktum att jag - precis som väntat och kalkylerat - inte hinner hålla samma takt som helfartsstudenterna. När risonin är färdig rör jag snabbt ner ett par äggulor och lite finriven parmesan. Sedan blandar jag ner det uppfrästa, rör ett par varv med en träslev och kör ett par varv med pepparkvarnen över härligheten. Min käraste har en del jobb kvar i kväll så vi önskar varandra god natt, säger rara saker och lägger på, medan jag lägger upp min ensamma middag på en tallrik och dekorerar med lite basilikablad. Jag känner mig lite ensam ikväll. Jag saknar honom. Men jag har kommit en liten bit på väg när det gäller att äta något vettigt och gott även när jag inget middagssällskap har. Det har jag.

Och här är förresten en annan kille - något yngre än min käraste - som har koll på marina grejer!

... i vilken vår hjältinna känner efter

2010-03-23T07:31:00.003+01:00

Jag sitter i soffan. Tända ljus på bordet. Nyhetsmorgon på SVT1. Kaffe i en mugg. Ute är det grått och vått och det känns fint eftersom snön smälter undan så att det både hörs och syns. Jag tar det lite lugnt nu på morgonen. Gick upp i god tid och unnar mig att njuta av en stunds stillhet innan dagen drar igång. Jag känner in mitt hem. Det känns bra här. Lägenheten är trivsam och ljus och jag funderar på om jag kanske faktiskt ska strunta i att sätta upp några gardiner här i vardagsrummet.

Jag sträcker på mig lite. Känner en försiktig, lite dov värk i musklerna i överkroppen. Lite i benen också. Jag är tveksam om det kan kallas träningsvärk, men det är ändå efterdyningar av gårdagens träningspass. Det känns lagom. Ingen anledning att ha tokvärk på grund av en massas sönderslitna muskelfibrer.

Jag trivs med gymmet här i Byn. Fräscht och modernt och sällan någon direkt trängsel. Undviker man allra värsta rusningstiden, som jag tror är runt sex-sjutiden på kvällen, behöver man sällan vänta vid maskinerna. Bra blandning på folk också; både män och kvinnor i alla åldrar och fasoner. Trevliga, avslappnade och målmedvetna men utan choser. I morgon ska jag dit igen, är min tanke. Ikväll blir det möjligen en promenad. Sent möte på jobbet och sedan tänkte jag kolla om Catharina är hemma så jag kan svänga förbi och ses en stund.

Jag börjar jobbet om ungefär tjugo minuter. Jag hinner gott fylla på kaffemuggen. Fint det.

Det är en trivsam tisdag, me hearties!

... i vilken vår hjältinna hedrar

2010-03-23T07:28:00.002+01:00

Idag skulle Akira Kurosawa ha fyllt 100 år. Mästaren av mäktiga filmer och föregångaren för många andras filmer!

... i vilken vår hjältinna känner sig uppgiven

2010-03-22T20:42:00.003+01:00

Men... WTF..? Jag går fram till CD-hyllan för att plocka ut Amy Winehouseplattan så jag kan lägga in den i shufflen. CD:n är väck; där står bara den andra, Frank, som är bra men inte så bra. Jag letar fram och tillbaka i hyllan för att se om den bara hamnat fel men den är och förblir försvunnen. Ger upp och sätter mig i soffan för att slökolla lite på Arnserien på TV4 innan jag lägger mig för natten. Ser lite suddigt så jag trevar efter glasögonen. Och... då är de också plötsligt helt väck - och jag hade dem ju på mig för en liten stund sedan? Jag har letat i hela rummet, lyft på soffkuddarna, kollat under soffan och i och kring CD-hyllorna men de är bara puts väck... Jag ger upp.

Go'natt, me hearties.

... i vilken vår hjältinna varit snabb

2010-03-22T20:06:00.001+01:00

Sådärja. Inkomstdeklarationen avklarad. Några knapptryckningar så var det klart!

... i vilken vår hjältinna fått tummen ur

2010-03-22T19:27:00.004+01:00

Helgen var så fin och mysig. Kanske en smula lat men, med tanke på att min käraste fortfarande var lite krasslig och jag själv var trött efter en arbetsvecka på 47 timmar, det är faktiskt helt okej att vara superlat emellanåt. Och vi läste, lagade mat, tvättade ett par maskiner tvätt, köpte en soffa som vi körde hem till Byn och så eldade vi i kakelugnen. Så helt lamslagna var vi ju ändå inte! Idag kände jag mig laddad för arbete och det har varit en fin måndag! Uppe på högstadiet träffade jag Ingrid och det visade sig att vi hade en gemensam lucka på eftermiddagen, där vi hann klämma in en skön promenad på några kilometer. Tyvärr lyste solen enbart med sin frånvaro, men vädret var milt och gott och vi hade - som alltid - mycket att prata om. På onsdag tar vi kanske en lite längre runda, på vår lunch!

Efter jobbet fick jag då äntligen tummen ur och tog min träningsväska och körde* bort till gymmet/simhallen där jag löste ett årskort och sedan tog jag mig en skön timmes träning där jag varvade kondition (motionscykel och CT) med ett styrkepass. Hur skönt som helst, och som det verkar fungerar det bra med knät, så länge jag inte lägger på belastning på cykeln. Jag kompenserar det med hastighet i stället. Jag kom till och med ihåg att ta med iPoden (den stora) så att jag kunde köra skön musik. Moby funkar fint att cykla till när jag vill ha högt tempo och för styrketräningen är Amy Winehouses album Back to Black helt suveränt! Det jag inte gillar med simhallen är själva duschrummet. Visst, det är en offentlig anläggning men det vore lite småkäckt om det åtminstone fanns enkla väggar som avskärmar duscharna. Lite privacy vill jag faktiskt ha, både för egen del och andras...

Efter middagen (grovmacka med leverpastej och gurka och så en omelett) pysslade jag lite med den lilla iPoden (Shuffle 3rd generation) och nu är den preparerad för såväl cykling som gym och löpning! Imorgon blir det nog en promenad efter jobbet om inte vår APT drar ut alltför mycket på tiden. Jag är på gång!

Och här sitter jag nu i mitt nya, sköna soffynd och dricker te, kollar nyheterna och är skönt trött. Det blir en tidig kväll här, med Jonas och Jesus, tror jag!

* Ja, jag tog faktiskt bilen de två och en halv kilometrarna till träningscentret. Min träningsväska är tung och jag vill inte fresta på knät. Men så snart det blir bara några få grader varmare kommer jag såklart att cykla, istället. Åtminstone när vädret är okej... ;-)

... i vilken vår hjältinna bildar en klubb

2010-03-21T16:20:00.003+01:00

10000-metersklubben känner de flesta till. Men hur många skulle vilja joina 300-kronorsklubben? Efter att först ha köpt en jättefin köksgrupp för 300 kronor hittade jag (nej, det var egentligen min käraste som hittade den åt mig) idag en mycket fräsch, vit, snygg och väldigt skön soffa för samma runda och trevliga summa! Den står nu hemma i mitt vardagsrum, och vi fick oss en liten söndagsutflykt på köpet. Så jag bildar den nu. 300-kronorsklubben. Antagligen blir jag enda medlem. Men det gör inget. Soffan är IKEAs Nikkala och den ser ut så här:

... i vilken vår hjältinna eldar på

2010-03-20T18:22:00.002+01:00

Ute ligger dimman tät över sjön och den lilla byn. Skymningen sänker sig och härinne sprakar kakelugnen. Jag tänder några ljus och vi börjar fundera på vad vi ska ha till middag. Teven är släckt och tyst. Det är den ofta. Vi har så mycket att prata om. Vi samtalar om språkhistoria (!)... ords uppkomst och släktskap... om politik... om relationer... om böcker... om saker vi ska göra ute i trädgården när snön smält undan... om musik... minnen... idéer... planer... tankar...

Men ikväll vid nio ska vi försöka komma ihåg att börja titta på Millennium. Vi har läst, och verkligen gillat, böckerna. Det blir spännande att se dem filmatiserade.

... i vilken vår hjältinna firar

2010-03-20T17:12:00.002+01:00

Jag visste att det fanns en anledning att fira idag! Det är ju vårdagjämning! Det har så här långt högtidlighållits med mys och gos, kaffe på sängen, amerikansk frukost (pancakes & blueberry jam), flera timmars läsande i sängen och om en stund blir det nog både god middag och kanske ett glas rött till det. Jag har läst klart Mankells Kinesen nu och det var en annorlunda Mankellbok. Mycket läsvärd! Grymt spännande och med en intressant udd av historia och samhällskritik. Frågan är vad jag ska läsa nu? Jag får snoka i min kärastes bokhylla.

Ute är det milt, blött och grått. Det lockar inte till några promenader. Så vi stannar inne. Jag tror jag ska gå ut och hämta ved och börja elda i kakelugnen. Det är mysigheters mysighet, det!

... i vilken vår hjältinna vaktar

2010-03-19T09:51:00.002+01:00

20 treor skriver tenta för Business English Certificate. Tyst som i graven i rummet. Enstaka stolar hörs knirka och en och annan djup suck dras. Jag bara supervajsar. Ser till att allt flyter. Finns på plats. Funkar. Ler uppmuntrande emellanåt. Om 9 minuter är första delen klar. Medan jag väntar och de jobbar bloggar jag. Här och där.

... i vilken vår hjältinnna känner draget

2010-03-19T09:26:00.002+01:00

Jag hörde ett svischande ljud och insåg att det var arbetsveckan som drog förbi. Fredag igen, alltså. En ganska Fin Fredag, även den här veckan. Som den existentialist jag är, är jag övertygad om att saker och ting blir vad man gör dem till; så även fredagar, alltså.

Planerna för resten av dagen - efter arbetet - är att gå hem och plocka med vad jag kan tänkas behöva för en helg med min käraste, göra ett par ärenden och sedan köra söderut. Jag är ganska trött efter en krävande vecka och siktar på en stillsam soffkväll, efter en god middag.

... i vilken vår hjältinna instämmer

2010-03-18T06:53:00.002+01:00

Det här var så bra skrivet att jag bara lägger upp en länk! Och den här var inte så dum, den heller.

Jag har förmånen att ha en modern chef som visar mig och mina kollegor just det förtroende som de 198 omoderna skolcheferna verkar sakna för sin personal. Men ett politiskt beslut i den riktning de 198 bakåtsträvarna önskar skulle skapa oro och bekymmer och garanterat skulle någon skolpolitiker, vars enda erfarenhet av skolverksamhet är de år h*n själv - motvilligt - tillbringade där i sin ungdom, tycka att detta är en jättekäck idé och se till att även skolcheferna i vår kommun rättar in sig i leden...

... i vilken vår hjältinna gjort sitt

2010-03-17T20:56:00.002+01:00

Alla grammatikdiagnoserna rättade. Vi har en del att jobba med, S2:orna och jag, i morgon. Det roliga med grammatikarbetet är att jag fräschar upp mina egna kunskaper också! Någonstans inne i mitt minne finns de där; reglerna, funktionerna... Hjärnan är i sanning en märklig tingest. Ingenting försvinner - allt finns kvar. Konsten är bara att hitta det. Och då helst när det behövs.

Jag har hunnit prata med min käraste i telefon också. Och en Anna.

Nu blir det det där badet jag inte tog igår, tillsammans med Jonas och Jesus. Det blir lite trångt, men det funkar.

G'natt, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna gör det igen

2010-03-17T18:51:00.004+01:00

Jag utnämner härmed den 17 mars till Inkonsekvensens Dag. Jag har inte bara käkat tårta utan dessutom tagit med en bunt arbete hem. Det var inte igår. Det var knappt ens förra året. Jag har som princip* att inte ta med arbete hem, utan hellre sitta kvar ett tag längre på min arbetsplats. Där är där och här är här och här är där jag inte jobbar, ungefär. Men för att jag ska kunna gå igenom grammatikdiagnosen med S2 imorgon så måste jag rätta ikväll; det händer alltid så mycket annat på mitt arbete, under skoltid, att jag inte alltid hinner sitta så mycket med den typen av göromål. Och eftersom min käraste är jättesjuk... så sjuk att han vill vara själv (vilket jag också vill när jag är toksjuk)...så kunde jag lika gärna jobba lite i kväll. Jag kunde iofs suttit kvar på jobbet, men jag var hungrig och ville hem. Så nu ska jag jobba en stund. Och beundra mina köksgardiner som jag nyss sydde klart och hängde upp!

*Jag säger som Groucho Marx: "Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others..."

... i vilken vår hjältinna hyllar en princip

2010-03-17T12:57:00.003+01:00

Jajaja. Jag har börjat ett nytt liv, nu igen. Och jag var ute på en härlig och mycket rask runda med Ingrid under lunchrasten. Har jag sagt en sak så gör jag den också. Det kallas att vara konsekvent.

Men principen om konsekvensen skulle bli så tråkig... så trist... och så... öhm... konsekvent, om man aldrig gjorde avsteg från den. Därför hyllar jag även principen om inkonsekvensen. Den är en nödvändig motpol, helt enkelt.

Det var också denna princip som tillät mig att, för ett kort ögonblick, avvika från den smala vägen och delta i ett tårtkalas för hela skolan, föranlett av det faktum att Vilhelm Moberggymnasiets rugbylag i fredags plockade hem en mycket prestigefylld seger mot Nybro. Det kan inte ha varit helt lätt då här har siktats både blåklockor, huvudbandagering (5 stygn) och kryckförsedda elever med jätteförstorade fötter i raggsockar...

(Tack, Elevrådet! ;-))

... i vilken vår hjältinna är på onsdagshumör

2010-03-17T07:46:00.002+01:00

Milt ute idag. Precis runt nollan och alldeles jämngrå himmel. Det bådar gott för oss som vill ha bort vintern.

Idag ser jag fram emot fyra lektioner med allt från A- till C-engelska. Det ska bli extra kul att se hur det funkar med att dra igång grammatikarbetet, som jag planerat. Jag ser också fram emot en pedagågisk promenad med Ingrid (vi har verkligen massor att uppdatera varandra på!), och att fixa mig ett gymkort. Att se, och höra, takdropp, att kanske få besked från bibblan om fjärrlån och att äta middag med min käraste är annat jag ser fram emot idag!

Vad ser ni fram emot, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna är simultan

2010-03-16T20:54:00.004+01:00

Jag vet inte vad ni gör när Kelda gör jobbet, men när mitt nagellack torkar fördjupar jag mig i satsförkortningar, konjunktioner och prepositionernas underbara värld.

... i vilken vår hjältinna möjligen borde

2010-03-16T18:59:00.003+01:00

Jag borde möjligen ringa mina föräldrar. Sy köksgardinerna. Provsy en stickpåse. Montera klart Matildas bolero. Fästa upp trådarna i den sista Sverremössan. Kasta ut två risiga växter som förfular min fönsterbräda i köket. Hänga upp de allra sista kläderna så jag får ut den allra sista lådan ur lägenheten. Ta en långpromenad. Titta på ett par nyhetsprogram. Ringa upp några kära vänner jag inte pratat med på ett bra tag. Skriva några mejl. Ta bort det lila nagellacket. Måla naglarna röda, istället. Förbereda någon lunch att ta med till jobbet i morgon.

Men orka... Jag ringer min käraste, istället.

... i vilken vår hjältinna har hemmakväll

2010-03-16T18:42:00.003+01:00

Min käraste ringde mig en stund innan jag skulle gå hem från arbetet. Han är dunderförkyld och hade åkt hem tidigare från sitt jobb för att stuva sig full med medikamenter och sedan lägga sig pall i sängen och dra täcket över huvudet. Jag behövde inte komma om jag inte ville. Jag ville ju, men hur kul är det att ha mig där om han helst vill - och behöver! - sova? Inte särskilt. Och jag är nog rätt kass som sjuksköterska också. Så jag bestämde att jag stannar här i Byn, i kväll. Jag jobbade över en och en halv timme (fick rättat över hälften av de där grammatikdiagnoserna) och sedan traskade jag hem och värmde mig lite av resterna från gårdagens middag och sedan lagade jag mig te och tog fram Om Jesus. Klockan är nu ungefär kvart i sju och jag är så trött att jag skulle kunna somna tvärs över mitt fina köksbord. Men innan jag gör det (somnar, alltså, men inte över bordet när jag har en mjuk säng och fluffigt täcke) ska jag kolla upp några grammatiska funktioner. Sedan blir det minsann mer te och sängen - möjligen med en liten omväg via mitt badkar...

... och imorgon förvandlar jag mig till Florence Nightingale och kör söderut. Min käraste måste ju ha eld i kakelugnen, te att dricka, uppfluffade kuddar, kill i nacken och någon som håller om honom när han ska sova. Och jag... jag saknar honom!

... i vilken vår hjältinna smitt en plan

2010-03-16T14:08:00.003+01:00

När jag drack mitt på-jobbet-morronkaffe uppe på högstadiet i morse kom Nina förbi med en idé. En idé som jag själv burit, om än i lite annan form. Hon undrade om det skulle kunna finnas intresse för någon typ av gäng som kanske kunde samlas i textilslöjdssalen någon kväll i månaden, för att sticka, virka, sy eller pyssla med annat och samtidigt kunna umgås, snacka och fika. Det känns ju helt i linje med mina idéer om att dra igång ett stickcafé! Och eftersom det inte finns några kvällsöppna caféer här i Byn (och att sitta på Lindens pizzeria med några av samhällets olycksbarn känns måttligt lockande) är ju lokalen alldeles ypperlig; inte minst med tanke på tillgången på symaskiner, arbetsbord, bra belysning och liknande. Roligt! Detta ska vi se till att fixa!

(Och jahaja... där gick min paus... jeffla blogg...)

... i vilken vår hjältinna uppdaterar

2010-03-16T14:04:00.002+01:00

CD:n. Jag hittade den. Den låg där den skulle; i det lilla plastfodralet på insidan till BEC Vantage Testbuilder. Varför letade jag inte där först? Jag läste nyss i Barometern om min gamla rektor vars make för sju år sedan drabbades av Alzheimers. Sorglig och skrämmande läsning. Och det började med glömska...

... i vilken vår hjältinna hämtar andan

2010-03-16T13:54:00.002+01:00

Stor mugg café au lait och dimpa ner på skrivbordsstolen en liten stund. Förmiddagens NP med niorna tog totalt musten ur mig (och hur trötta ska inte de vara, då?) och halvtimmen jag hoppats få som lunchrast krympte snabbt ihop då elever ville ha hjälp med lite olika saker inför BEC-tentan. Men jag hann trycka i mig två medhavda mackor på grovbröd, ost och pepparsalami (alldeles för salt) och en halv mugg kaffe innan det var dags för en duvning med en av mina B-kurser. Jag tror banne mig jag börjar få dem på den köl jag vill ha dem! Idag körde vi På minuten, fast på engelska och de ville inte sluta. Men det var de tvungna till. På det viset kommer de att tycka det är kul även en annan gång. Sedan fick de en skrivuppgift av mig, som min käraste tipsade mig om härom morgonen när jag var renons på idéer; de fick i uppgift att göra en skriftlig beskrivning av en liten röd skruvmejsel och därvidlag inte bara beskriva hur den var konstruerad (färg, form, material, storlek etc) utan också hur man använder en dylik. Rolig övning som i nästa steg ska få bli att de får skriva om olika verktyg och göra det så bra att de andra ska kunna gissa vilket verktyg/vilken grej de beskrivit. Glada ögon - så jag tror de gillade detta också! Ska se om det funkar med min tekniktvåa (också B-kurs) som jag har om en halvtimme.

Men nu ska jag fokusera på kaffet. Och skriva in närvaron (vilket låter aningen mer positivt än "frånvaron", tycker jag). Leta rätt på en förkommen CD som jag vet att en elev lämnade mig i torsdags men som nu verkar ha blivit uppäten av ett monster. Bläddra lite i en bok jag hittade i ett klassrum - Hur man botar en fanatiker av Amos Oz - och kanske ägna mig åt lite racermeditation. Jag borde också rätta klart B-kursarnas grammatikdiagnoser men... orka. Jag gör det i morgon.

... i vilken vår hjältinna har solsken i blick

2010-03-16T07:25:00.002+01:00

En tisdag. En helt vanlig tisdag. 11.6 minusgrader ute, enligt termometern. Varmt kaffe inomhus. Anders Borg talar lite småförnumstigt om Greklands ekonomi på P1-morgon. Min egen ekonomi är inte så kaxig just nu, men jag reder ut den. Om en vecka, lite drygt, är jag på grön kvist igen. Riktigt grön, t o m.

När jag kikade i spegeln tidigare i morse kunde jag konstatera att frisyren behållt formen ganska väl. men jag behöver nog köpa mig en sådan där hårblås. Jag hade någon i gömmorna i åratal som jag slängde för en eller två flyttar sedan. Nåväl, det finns säkert något billigt skräp jag kan investera i. Det är ju inte som att jag behöver, eller vill ha, någon proffspryl, direkt.

Min käraste tyckte förresten att jag var fin i håret. "Sportig", var hans utrryck. Inte illa - inte minst med tanke på mitt nya liv. Nu behöver jag bara ett gymkort så är jag ju nästan lite sportig också. Jag hann inte köpa det igår och inte blir det idag heller. Men i morgon ska jag och kära kollegan Ingrid ändå traska förbi simhallen/gymmet på vår pedagågiska promenad, som vi nu återupptar efter ett och ett halvt års uppehåll. Jag hoppas solen skiner lika fint då som den gör nu.

Idag är det dags för nationella prov i engelska, för niorna. Jag ska upp till högstadiet och guida min lilla grupp nior genom de första två delarna av detta - som de uppfattar - katharsis. Jag har ägnat de få lektioner jag hunnit ha med dem att ömsom avdramatisera hela grejen och ömsom göra olika hörövningar. Hörövningarna för att de säger att de tycker det är så svårt och avdramatiseringen för att jag är så djävulskt trött på den hausse som råder kring NP. Jag har förklarat att visst är det ett mycket viktigt prov, men det är ändå bara en av alla de saker jag väger in när jag slutligen ska göra en bedömning. Klarar man inte provet är det faktiskt nästan tre månader kvar av läsåret och under den tiden hinner man lära sig mycket och öva upp sina färdigheter ytterligare.

Ha det gott, me lovely ones. Hörs!

... i vilken vår hjältinna gör snabbresumé

2010-03-15T22:38:00.002+01:00

Klockan ringde vid sex. Vi vaknade och låg kvar och drog oss i det längsta men till slut var det no mercy och uppstigning. Tretton minusgrader. Tjohej. Vi turas om att duscha respektive fixa frulle. Min tur med frullen idag och sedan tog jag en dusch när min käraste kört till jobbet (efter att ha skrapat mina bilrutor, den raringen).

Jag lassade in mina växter, körde hem (lyssnandes på Gentlemen), lastade av växterna och gick till jobbet. Lektioner, kaffe, mer lektion, prat med kollegor, kolla mejl, sätta upp påminnelser om tenta i C- engelska (Business Advanced), lunch, mer prat, lektion igen, plocka ihop, kila ner till frisören och bli klippt (kort nacke och lite längre längder fram vid kinderna - inte Hertha men faktiskt riktigt snajdigt) och så inom affären, köpa lite middagsmat, gå hem och sätta lite växter på plats och plocka i ordning och så småningom på med middagen i väntan på min käraste. Maten var inte riktigt klar när han kom så vi bar in köksbordet och stolarna och ägnade oss sedan åt annat och sedan åt vi och myste och gosade, typ, och nu har han kört neröver och jag ska stupa i säng med Jonas och Jesus.

A day in my life, me lovely ones.

... in which our heroine is making over

2010-03-14T14:15:00.002+01:00

Nä. Nu är det fanimej dags. Dags för en makeover. Inte blir det någon herthafrisyr, hur gärna jag än skulle vilja, men det blir ändå en smått drastisk kapning av håret. Det är tunt och tråkigt och förutsägbart. Korpsvart ska det också bli, igen. Kanske skulle jag försöka få till den röda luggen igen, också. Jag ska göra det imorgon efter jobbet. Eller... inte jag, utan en professionell frisör, dårå.

Därutöver ska jag köpa kort till sim- och träningscentret (också imorgon!) och komma igång med den biten av mitt liv igen. Knät känns mycket, mycket bättre nu och jag ska börja med sådant som inte frestar på det för mycket. Simma. Cykla. Styrketräna. Och sola. Det där sista är väldigt skonsamt för knät, tänker jag. Egentligen avskyr jag solarium. Men den fullständigt obarmhärtiga marssolen, som ännu inte kan lägga någon färg i mitt ansikte, är den värsta på hela året. Den får alla - jo... alla... - att se glåmiga och ämmliga ut.

Ändå ska jag ut i den nu. Häjhäj.

... i vilken vår hjältinna grattar

2010-03-13T15:48:00.001+01:00

GRATTIS Johanna, till ditt nya arbete! Suveränt jobbat och så tufft av dig att inte ge dig. Jag tror jag vet vem du ärvt något av din envishet ifrån. ;-)

STORKRAMEN!

... i vilken vår hjältinna har en loj lördag

2010-03-13T15:35:00.002+01:00

Åtminstone hade vi inte bråttom ur sängen, i morse. Min käraste fixade en god frukost medan jag duschade. Sedan diskade och donade jag lite, medan han duschade. Tolv var vi iväg och hämtade mitt köksmöblemang. Det är jättefint! Och handbyggt av en snickare. När säljaren berättade det i telefon var jag noga med att låta en anings aning besviken, typ "ajdå... inte IKEA, alltså..?" (fast det sa jag ju inte). Ser mycket gediget ut. Och priset; 300 kronor. Jag fick uppbåda all min behärskning för att inte le ihjäl mig medan vi lastade härligheten på släpet.

Väl hemma igen, via en fiskdisk där vi köpte hälleflundra, fick vi lust att vara ute. Solen värmde så gott! Så vi tog och planterade om/dressade lite krukväxter. Av bara farten fixade vi lite med tvätten sedan, när vi väl kommit oss in igen. Nu är det softande som gäller. Vi har bläddrat lite i kokböcker för att se om våra idéer med hälleflundran skulle kunna funka och tills det är dags för middagslagande blir det lugna gatan. Livet på landet... Jag gillar det!

Jag har beställt litteratur till nästa delkurs också. Vi förväntas läsa en avhandling, en monografi och ett klassiskt (standard-) verk inom vårt område. För min del har jag valt Anne Sofie Roalds "Muslimer i nya samhällen" (monografi) och Jonas Svenssons Women's human rights and Islam (avhandlingen). Maildiskussion pågår, med Jonas, kring vad som kan vara ett lämpligt standardverk. Det rullar på!

... i vilken vår hjältinna är hungrig

2010-03-12T18:55:00.004+01:00

Min käraste kockar för fullt och jag assisterar och dricker ett glas av det goda röda jag fick av Ray, när jag slutade på Salut. Har gjort en mjaddara (med reservation för att min arabiska är en smula rostig) vilket handlar om röda bönor. Dessa sammanvigs med en sås gjord på ett par feta vitlöksklyftor som krossas och sedan rörs till en smet med nån tesked salt. Sedan pressar man över generöst med citron och spär med en god olivolja. Perfa till grillat, men också till den fläskfilé som nu står i ugnen, fylld med mozzarella, tomater och andra godsaker. Medan fläskfilén står i ugnen och nu har fått sällskap av potatisen pratar vi om Björn Ranelid. Kaxig som få men troligen suveränt bra också - även när han inte själv säger det. Jag har inte läst något av honom, men ska faktiskt ta tag i Krigaren så snart jag läst klart Om Jesus, av skäl som jag ska berätta mer om en annan dag.

Hoppas maten är klar snart! Jag är hungrig! På maten men också på kocken. Hmm... jag kanske skulle börja med desserten..? ;-)

... i vilken vår hjältinna tycker

2010-03-12T10:50:00.004+01:00

Turkiet. Jag har aldrig varit där. Många som varit där säger att där är både trevligt och vackert. Kan så vara, men jag kan emellanåt få en idé i huvudet och sedan ha lite svårt att ändra mig. Turkiet är ganska kassa (milt sagt) när det gäller en del mänskliga rättigheter, till exempel. Ute på den turkiska landsbygden lever fortfarande den så kallade hederskulturen. Och kvinnor (och en del män också, för den delen) dör med den. Turkiet har undertecknat flyktingkonventionen, men erkänner inte flyktingstatus för personer som kommer från länder som inte är medlemmar i Europarådet. Asylsökande som söker sig till Turkiet får inte det skydd de är berättigade till utan riskerar istället döden. Den turkiska polisen och säkerhetsstyrkorna använder sig fortfarande, enligt rapporter från Amnesty, av tortyr (vilket iofs även exempelvis USA också gör...). Och det är fan inte särskilt kul att vara kurd i Turkiet, heller.

Och nu har Turkiet blivit putt och kallat hem sina ambassadörer eftersom riksdagen beslutat att det skedde ett folkmord på bland andra armenier i det ottomanska riket 1915. Jag tycker nog att det är till att överreagera. Att folkmordet verkligen ägt rum är ett fasansfullt faktum. Att vår riksdag ska fastslå detta 95 år senare känns märkligt. Men att sura ihop så till den milda grad, som den turkiska regeringen gör nu - det är infantilt.

Och... med den associationsbana som endast är min egen bjuder jag er... Mupparna:

... i vilken vår hjältinna åker tidsmaskin

2010-03-12T10:23:00.002+01:00

När jag passerade cafeterian för en liten stund sedan hörde jag den svagt och for i ett enda huj tillbaka till Sunne (där jag bodde, mer eller mindre in transit). 1978. Första gången jag hörde den var en smått kulen fredag. Jag hade en kvällsstädning på Millers Stämplar och gick där bland lasermaskinerna som ritade tapetmönster och moppade golv. Jag var ensam på hela bygget och radion stod på på maxvolym. Plötsligt hörde jag det mest fantastiska intro jag någonsin hört (om man eventuellt räknar bort känslan när jag, 12 år gammal, för första gången - på lilla skivbutiken i Haga i Karlstad - fick på mig de stora hörlurarna och totalt golvades av Smoke on the Water från Machine Head som just släppts...). Efter jobbet kom Freddie* hem till mig, över helgen, och hon hade hört den i bilen. Vi var båda eniga om att samtidigt som det var det fräschaste vi hört på år och dag så var den som att vi redan hört den tidigare.

Vilken låt? Den här, såklart:

Enjoy, me lovely ones!

*Freddie är numera politiker. Hon sitter i styrelsen för (mp), i Göteborg. Snyggt jobbat! :)

... i vilken vår hjältinna känner vittring

2010-03-12T07:27:00.003+01:00

Jag vädrar lite med näsan i luften. Det doftar... Fredag! Fin Fredag! Jag tar det som ett gott tecken att jag vaknade tio minuter innan telefonen skulle väcka mig, och inte bara vaknade utan kände för att kliva upp dessutom. En snabb dusch, på med kläderna och kaffebryggaren och sedan lite make-up och ett spänne i håret. Naglarna nylackade och P1-morgon. När jag kikade på termometern visade den bara -0.5 grader. I min mejllådas skickat-box: fem mindre papers till första delkursen. På bordet: DN. Dagen börjar bra!

Arbetsveckan så här långt har varit... rolig! Många glada ögon, mycket prat (på engelska) och en del skratt. Jag har bara två lektioner idag. Långt planeringspass emellan. När jag stänger dörren till mitt arbetsrum strax efter två, för att köra ner mot Karlskrona och min käraste, kommer hela nästa vecka att ligga planerad. Det känns bra. Att jag sedan kanske måste rucka på min planering gör inget. Så blir det ju ibland. Rätt ofta, faktiskt. Men ju bättre förberedd jag är ju mer kan jag improvisera och ta ut svängarna. Och det är då det blir riktigt roligt!

Det kliar lite i mina stick- och virkfingrar. Jag tror jag ska sticka något litet bebisaktigt i det mjuka, sköna sojagarnet jag köpte i höstas. Kanske börjar jag redan i kväll. Överhuvudtaget har jag lust på praktiska grejer; pyssla, plantera om växter... sådana saker. Kan det vara våren?

... i vilken vår hjältinna klappar sig på axeln

2010-03-11T21:17:00.003+01:00

"Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor..."

Vacker text av Nils Ferlin med minst lika vacker tonsättning av Lille Bror Söderlundh. Jag kom att tänka på den alldeles nyss, när jag rundat av arbetet med min inlämning. Första delkursen (10p) avklarad. A small step for mankind men ett bra kliv framåt för mig, mot den där hägrande magistern.

Huruvida den diminutiva snuthäcken här skulle vara till brädden fylld av slödder och skarn kan nog diskuteras och inte tror jag att det finns särskilt många slinkor här i Byn heller (åtminstone inte till professionen...) men det är odiskutabelt kväll, i alla fall. Stjärnorna är tända (fast de gömmer sig bakom molnen) och grannens svartvita katt sprang nyss över gården. Själv är jag trött i både kropp och själ och ska ta mig ett snabbt varmt bad och sedan krypa till kojs med Jonas Gardell. Det har jag ärligen förtjänt, me hearties!

... i vilken vår hjältinna går framåt

2010-03-11T16:51:00.004+01:00

Jo, jag tänker ju bli magister vad det lider. Idag är det deadline för sista uppgiften på första delkursen, för min del. Jag har rustat mig så gott jag kan inför eftermiddagens/kvällens verksamhet; ätit middag, diskat, bryggt en kanna gott kaffe, iklätt mig mjuka, sköna kläder och varma raggsockar samt betalat en eftersläntrande räkning. Och just det, ja... jag har läst den aktuella litteraturen också.

Mycket väl tajmat anlände Jonas Gardells bok Om Jesus idag och den ligger och ser frestande ut på fönsterbänken här i köket. Men icke! Jag ska inte ens glänta lite på den och bara småkika, ens. Inte förrän jag har mejlat in uppgiften till uni. Svårt, men det ska gå.

Off I go. Typ.

... i vilken vår hjältinna funtar på en remake II

2010-03-11T10:39:00.002+01:00

Jag måste göra något åt mitt hår. Verkligen. Jag skulle vilja klippa av en bra bit. Tänk om jag kunde bli såhär snygg...

(Hjärta Hertha!!!)
... eller om jag åtminstone kunde ha en sådan frisyr?

... i vilken vår hjältinna funtar på en remake I

2010-03-11T10:12:00.004+01:00

Ska jag kanske göra om bloggen och låta delar av den bli en hjärtespaltsblogg? Mina väninnor och andra kvinnliga bekanta (inte alla, mind you, men tillräckligt många) beklagar sig inför mig om hur deras bättre (?) hälfter inte riktigt når upp till fullkomlighetsribban (och här tänker vi oss "ribba" som nivåmätare och inget annat). De dammsuger för sällan eller skurar inte badrummet på rätt sätt. När de gör en insats vill de ha hyllningar och hjältestatus. De glor på teve jämt och är inte pratbara. De kollar nätporr på reguljär basis men är trista - eller overksamma - i sängen. De vill ha sex jämt. De vill aldrig ha sex. De tar sina kvinnor för givna. Är själviska. De lagar ingen mat själva, men har ändå synpunkter på tillredning och smaksättning. Vill inte ha barn. Vill ha barn, men smiter sedan undan mycket av ansvaret. Osv osv ad infinitum.

En hel del av klagomålen handlar om verkligheten och har man det på det viset kanske man bör ta sig en funderare om det är en relation värd att stanna kvar i. Jag tror också att en del också handlar om att man bara behöver ventilera lite. Få perspektiv. Och kanske efter en stunds mental vädring komma underfund med att det egentligen inte är så jävla illa. Att det kanske till och med är rätt bra. Att det går att påverka. Att man själv kanske har en del skavanker och att det bästa man kan göra är att sätta sig ner med sin partner och diskutera. Kommunicera. Jag hoppas i alla fall det. För varför stanna hos någon som inte har vett att uppskatta en? Som enbart sätter sig själv främst? Som är nonchalant och tar en för given? Som kanske är rakt av oförskämd och respektlös? (Den här kvinnan... varför stannar hon, till exempel?)

Svar: rädsla. Rädsla för att inte hitta någon annan. Rädsla för att bli ensam. Rädsla att hamna utanför. Rädsla att inte klara sig ekonomiskt (jo, faktiskt... även 2010 finns det kvinnor som tror så... själv trodde jag det i slutet av 90-talet...). Och denna rädsla gör att många (både kvinnor och män) stannar i kassa relationer. Relationer som inte bara är charmiga renoveringsobjekt utan utdömda rivningsdito. Trots att man är värd så mycket bättre.

Nja. Jag ska nog inte ha en hjärtespaltsblogg när allt kommer omkring. Jag lyssnar gärna på mina väninnor (på mina manliga vänner också, men de beklagar sig sällan, vilket ju också kan föranleda en del funderingar) och jag diskuterar gärna med dem. Ber de om min åsikt kan de t o m få den. Men jag känner mig själv. Jag vet hur frustrerad jag blir till slut... efter åratal av suckar och beklagande... då de ändå inget gör åt sin situation... Då de stannar trots att inget blir bättre och mycket blir ännu sämre. Jag ska bespara mig det. Och er. ;-)

... i vilken vår hjältinna är kommunikativ

2010-03-11T10:06:00.003+01:00

Ibland nästan glömmer jag att jag har en annan blogg också. Egentligen har jag tre till, (förutom den du läser just nu) men två vilar. Den tredje vill jag dock ska leva. Jag får bättra mig...

... i vilken vår hjältinna gjort en insats

2010-03-11T08:17:00.003+01:00

Då min lägenhet - ganska mycket pga att jag bara använt den som transitarea - börjat anta formen av ett lokalt katastrofområde skyndade jag mig hem efter jobbet igår (via affären för viss proviantering) för att göra en humanitär insats. Mest riktad mot mig själv, men också till förmån för exempelvis min käraste som ju helst inte ska vända i ytterdörren när han kommer hit... Så jag diskade, plockade, bäddade, fiffade i badrummet, dammsög, rensade lite i kylen, gick ut med sopor och fyllde ljuslyktor och ljusstakar med ljus. Av bara farten bakade jag en plåt alldeles för torra cappucinomuffins också. Sedan tänkte jag att jag var rätt hungrig och att min käraste nog var på ingång så jag började med middagen. Det fick bli pasta och köttfärssås. Det var en liten evighet sedan jag åt det sist och med lite kycklinglever nerhackat i såsen fick den lite extra skjuts. Och nu vet ni också vad som ligger i min lunchlåda, här på jobbet.

Sedan däckade jag. Nästan. Jag blev så trött att jag bara nätt och jämnt orkade hålla min käraste sällskap vid teven en stund efter middagen, och att så småningom krypa i säng kändes som en ren välsignelse! Det brukar det i och för sig göra när min käraste är inblandad, men... ja... ni fattar.

Typisk sak: Just när min käraste anlänt och vi skulle sätta oss att äta ringde min mobil. Det var min granne och arbetskamrat I. som undrade om jag ville komma över på en fika. Nå. Det går fler tåg. Hoppas jag. Ikväll är jag förvisso hemma, men har egentligen inte tid för grannfikor ändå; jag ska skriva en inlämning till rel.vet-kursen.

Nu: Jobba!

... i vilken vår hjältinna gör affärer

2010-03-10T12:54:00.009+01:00

Jag åkte ner till min käraste igår efter jobbet. Vi skulle slakta lamm. Eller… inte direkt slakta, kanske… men nästan… Han hade i alla fall köpt ett halvt lamm (redan avdagataget…) och jag skulle vara lite i vägen medan han styckade det. Samt fixa mackor och värma soppan. Men när han hämtade lammet visade det sig att det redan var styckat och paketerat. Så han värmde soppan och med gemensamma krafter råddade vi ihop grymma mackor med lufttorkad skinka, ruccolasallad, mozzarella, tomater och färsk basilika över vilka lite olja ringlades och flingsalt strösslades. Liten smaskig godisglassbit till dessert och sedan intog vi soffan och sjönk ner där.

Men så ringde en kille som hade annons ute på blocket och ville sälja en garagedörr och eftersom han bodde i krokarna åkte vi och befriade honom från den. Sedan återvände vi till soffan. Det finns kvällar då soffsittande är ungefär det enda jag orkar. Vardagskvällar är ofta sådana.

Ikväll kommer min käraste hit, fast det blir dock inget soffsittande. Men det beror på att jag fortfarande inte införskaffat mig någon soffa. Så vi får väl sitta på kuddar eller turas om med LC4:an. Jag har inget köksbord heller. Inte än. Men snart, så. Jag hittade ett på Blocket. Kriterierna var: björk, runt och med plats för minst fyra personer. Antagligen är runda bord ute (eftersom det var väldigt ont om snygga dito på IKEA) eller så oerhört inne att de lyckliga satar som [bildligt talat] sitter på sådana inte vill skiljas från sina dyrgripar. Något runt bord blev det alltså inte, men väl ett med rundad iläggsskiva så att jag, med lite god vilja, skulle kunna kalla det ovalt, i alla fall. Dock är det tillverkat av björk (och dessutom av en snickare, vad nu det betyder… är inte alla trämöbler det?) och har ledigt plats för sisådär minst sex personer. Dock har jag bara köpt fem stolar, varav en är vad man kanske skulle kunna kalla en… hmm… reservdelsstol? Hursomhaver är det en mycket trevlig liten köksgrupp och priset – 300 kronor! – var liksom inte mindre trevligt, det! När jag hämtat hem det ska jag slänga upp en bild på härligheten.

Soffa återstår dock att ragga upp.

(Smarrigt med vitlök och timjan, ackompanjerat av en krämig potatisgratäng!)

... i vilken vår hjältinna länkar

2010-03-09T15:27:00.004+01:00

Haha! Den här länken hittade jag hos fuldesign.se

Underbar tagline:

When DIY meets WTF

... i vilken vår hjältinna är infernalisk

2010-03-09T14:56:00.002+01:00

Det är märkligt vad en grammatikdiagnos kan göra med en lite bullrig tekniktvåa... ;-) Här är tyst som i graven. Det enda som hörs är pennors raspande mot papper, en och annan suck av det tyngre slaget och så det tysta knattret från mitt tangentbord, då.

HEH. ;-)

... i vilken vår hjältinna är pigg

2010-03-09T12:48:00.004+01:00

I DN läser jag att kvinnor och män idag är piggare högre upp i åldrarna än för tjugo år sedan. Inte alls otroligt. Det är i vilket fall helt klart att den 49-åriga Magda är väldigt mycket raskare och rörligare och mår ungefär tio gånger bättre - såväl fysiskt som mentalt - än den 29-åriga. Faktiskt. Och då har jag ändå latat mig Big Time, på sistone.

Ja, jag mår till och med så bra att jag plötsligt fann mig själv ha sagt ja till att vara med i skolans Spinn-of-Hopelag... Hur nu det gick till..?

... i vilken vår hjältinna har det körigt

2010-03-09T12:24:00.002+01:00

Bråda dagar.

Det har varit några bråda dagar, på sistone. Och har de inte varit bråda har jag tillåtit mig att luta mig tillbaka och bara vara. Njuta av nuet. Stunden.

Helgen kändes kortare än vanligt, eftersom jag arbetade hela lördagen. Så söndagen fick bli en göravadjagvilldag. Inte ens lite bloggande ville det bli. Och i måndags var jag på jobbet före sju för att hinna kopiera svarskort, uppsatser och annat som behövs för framtida bedömning. Och så skulle ju alla original räknas igenom, läggas i bokstavsordning och sedan i respektive kuvert. Vissa uppgifter skulle fyllas i, så att mottagaren vet från vilken enhet proven kommer och sedan skulle det hela emballeras och skickas iväg med posten. Och så lektioner på högstadiet. Hinna kopiera gamla nationella prov i mellantiderna så att eleverna ges möjlighet att se hur ett prov ser ut, hur det funkar och vilka delar som ingår. Allt för att avdramatisera själva NP-grejen så mycket det bara går, samt låta dem prova på några delar och se lite var kunskaps- och färdighetsnivåerna ligger. Avslutade arbetsdagen med ett möte kring just nationella proven, på högstadiet, och skyndade mig sedan hem.

Jag ignorerade det faktum att mitt hem såg ut som ett smärre katastrofområde, la ner ett ombyte i en kasse och körde ner till min käraste i Blekinge. Han höll på att laga soppa när jag kom ”hem” och jag diskade, dukade och tände i kakelugnen och sedan var vi duktiga och – efter maten – plockade undan och röjde lite innan vi till slut sjönk ner i den röda, sköna soffan och slötittade på en ganska rar liten film om en musiklärare, med Richard Dreyfuss i huvudrollen. Ett avsnitt av Two and a half men och sedan blev det horisontalläge.

För att hinna i tid till jobbet var jag uppe före sex. Det kändes väldigt tidigt, kan jag meddela. Det måtte vara minst en evighet sedan jag klev upp kvart över fem varenda vardagsmorgon..?
Jag körde norrut med Björn Kjellman läsandes Gentlemen i bilstereon. Var på jobbet fem i åtta och hann med en pratstund med min chef och en mugg café au lait från maskinen i cafeterian innan det var dags att dra igång första lektionen C-engelska. Svår kurs. Duktiga elever. Roligt!

Nu har jag lunchrast. Soppan från igår och en mjuk macka med underbar kryddost smakade fint!

... i vilken vår hjältinna varit på IKEA

2010-03-09T11:15:00.005+01:00

IKEA, då.

Vi stannade länge i sängen i söndags. Jag tassade upp och satte på kaffe och tog med varsin mugg tillbaka till sängen. När hungern till slut tog överhanden gick vi upp för att duscha och äta frukost – alldeles lagom till att Vasaloppsvinnaren gick i mål. Ett ganska smärtfritt sätt att se på sport, faktiskt; bara kolla själva den rafflande målgången och inget mer. Så kan man väl göra med fopoll och hockey också? Om man nu nödvändigtvis måste kolla, alltså? Min käraste sa, förhoppningsvis mest på skoj, att jag måste lära mig att gilla öl och fopoll. Jag är visserligen ingen direkt ölkille, men jag kan tycka att det är riktigt gott emellanåt. Inga problem. Vad gäller fopollen önskade jag honom lycka till i sina eventuella omvändningsförsök. ;-)

Min käraste, som verkligen är en alldeles unik och mycket speciell (på det mest positiva vis som finns!) man, undrade om vi skulle hitta på något… som till exempel åka till IKEA och kolla ifall jag kunde hitta något snyggt tyg till mitt köksfönster och någon form av insynsskydd till sovrummet (det är så trist att han persiennerna nere för jämnan – de är inte särskilt snygga). Det tyckte jag var en alldeles utmärkt idé. Så vi tog mått på fönstren, drog på oss solglajjerna och åkte till Kalmar i det intensiva vårljuset. Min käraste visade inga som helst symptom på pretraumatisk stress; tvärtom var han fylld av lugn och tillförsikt. Det älskar jag.

Vi strosade oss igenom varuhuset, stannade upp ibland och kollade på fina kök, någon skön soffa och diverse förvaringsattiraljer. Köksavdelningen fick lite extra uppmärksamhet medan vi raskt travade igenom barnavdelningen. Den känns inte särskilt aktuell, om vi säger så.

Tygavdelningen blev den mest positiva överraskningen! Inte bara för att där faktiskt fanns en del roliga och snygga tyger utan för att min käraste visade sig vara minst lika modig som jag – om inte mer! – när det gäller att ta ut svängarna med färger och mönster! Det var faktiskt han som både kom på vilken färg som skulle kunna vara både ursnygg och trendbrytande mitt i allt mitt röda och som sedan hittade tyget! Därutöver fastnade vi båda för några riktigt djärva, färgglada och stormönstrade tyger med mycket 70-talspsykedelisk känsla i. Tyvärr jag kan inte ha dem hemma hos mig eftersom de ständigt skulle hamna i luven på mina persiska mattor och grannarna skulle klaga på allt oväsen, men hemma hos honom blir de grymma. Jag köpte dock en liten stuvbit, för 20 kronor, som antingen får bli ett kuddfodral eller kanske om jag skulle göra en prototyp till en stickväska?

Jag älskar också hur han - apropå upphängningen av min ljusgrå, lite linnestrukturerade sovrumsinsynsskyddare – säger att vi får diskutera hur vi bäst kan lösa det. Delaktighet. Engagemang. Intresse. Se där några av de komponenter som bygger en stabil relation!

Jag har ibland sagt att IKEA är det ultimata relationstestet. I vårt fall handlar det helt klart om konsolidering och fortsatt utveckling, i stället. Me likes, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna planerar

2010-03-09T09:48:00.001+01:00

Jag förbereder grammatikgenomgångar till A-kursen. En del av övningarna jag tänkte köra är sammansatta av en språkpolis med det passande efternamnet Plith. ;-)

Mellan planeringsattackerna läser jag Saras blogg. Bebisen är ju här nu och hon både skriver om själva anländandet och visar ljuvlig bild på det nya lilla livet. Och så bloggar jag lite själv, då. Idag är en något mindre hektisk dag än de senaste arbetsdagarna. Upptagen men inte totalt fullpetad.

... i vilken vår hjältinna har bråttom

2010-03-08T13:04:00.001+01:00

Skön sovmorgon igår och efter god frukost blev det IKEA i Kalmar. Jag ska skriva mer om detta när jag hinner. För idag har jag så fullt upp att jag inte ens hinner sitta på min ändalykt. Jag får väl skriva om det också senare.

... i vilken vår hjältinna boktipsar

2010-03-06T23:32:00.005+01:00

Medan eleverna skrev så svetten lackade hann jag både rätta en hög inlämningar, läsa lite här och där i en bok med språkdidaktiska tips och läsa ut Tjuvarnas stad av David Benioff. Jag tänker inte skriva så mycket mer om den än att den är en härlig berättelse och att den mitt i sina nakna beskrivningar av fasorna i det belägrade Leningrad ändå läses med små leenden och en varm känsla i bröstet. Läs den! Njut av hur en god historia berättas för er!

... i vilken vår hjältinna slappar

2010-03-06T22:54:00.005+01:00

Jag var väl hemma från CAE-tentan vid halvfyradraget. Janne hade fixat goda mackor och kaffe och när vi hade fikat gick vi och la oss. Jag var dödens trött efter att bara ha hunnit sova fyra timmar i natt och medan Janne låg och läste somnade jag gott. Vaknade när det började kvällas, hörde kyrkklockornas helgmålsringning och tänkte att det nog började bli dags att fundera på vad som skulle vara gott till middag. Efter lite rådslag bestämde vi att det fick bli lax med en kall sås, ris och smörsvängda sockerärter. Dessutom bestämde vi att inte köra ner till Jannes ikväll utan stanna här i byn. På så vis slipper jag flänga omkring; hade annars varit tvungen att köra tillbaka hit imorgon kväll eftersom jag vill vara på jobbet senast sju på måndag morgon för att sammanställa tentorna, kopiera dem, fylla i relevanta blanketter och sedan skicka dem rekat till Lund fvb Cambridge.

Medan laxen tinade la jag mig och läste en stund. Jag har fått låna Marian Keyes Under the Duvet och jag märker att den senaste tidens grammatikfokus spiller över på min privata läsning eftersom jag låg där och blev glad över korrekt användning av prepositioner och samlade roliga idiom...

Så småningom fick jag fart på riskokningen, fick snott ihop en röd- och vitlöksbemängd sås (älska fet turkisk yoghurt!) och in med laxen i ugnen. Ofta har Janne befälet vid grytorna, (med mig som entusiastisk sidekick!) men idag tyckte jag att han kunde sitta och bara prata med mig och liksom underhålla mig, medan han tog sig en öl och jag smuttade på ett glas rött. Det gjorde han bra, tycker jag! (Och som svar på frågan "vad gör du när Kelda gör jobbet?" svarar jag: "masserar min kärastes skuldror, axlar och nacke med varma händer och en aromatisk olja med lavender och citrus".) Det var gott med en liten näve kalamataoliver till anrättningen - ackompanjerat av samtal om barndomens hemliga klubbar, scoutliv och alkohol som självmedicinering. Bland annat. Vi har alltid så mycket att prata om!

Efter maten gjorde vi lite pigjobb; Janne satte på kaffe åt mig och offrade sig sedan och traskade ut i kylan med en knôkfull soppåse och jag - som så ofta är frusen av mig - diskade. Sedan delade vi helt demokratiskt på det sista av pekannötsglassen. Nu ligger han med huvudet i mitt knä och slumrar lite medan jag kör en jätteräcka Mountain, mha Spotify.

... i vilken vår hjältinna helgjobbar

2010-03-06T14:41:00.004+01:00

Det är lördag idag. Och jag jobbar. 21 elever har tenta i Cambridge Advanced English. Vi började halvnio och är klara om en kvart. Ute lyser solen och jag tror det är en riktigt fin och skön dag. Nå, jag ska ta vara på lite soltimmar imorgon istället. Jag kan ändå inte promenera särskilt långt; redan vid Abramisintrot var jag ju tvungen att skutta lite och pajade knät igen.

... i vilken vår hjältinna slår fast

2010-03-06T14:36:00.002+01:00

Abramis var grymma igår, i Växjö. Ännu grymmare än Debaserspelningen innan nyår. De blir fanimej bättre och bättre för varje gång jag ser dem - och då var de ju kanonbra redan fösta gången. Var ska detta sluta?

Roligt att åka dit med min käraste, en av hans söner och en polare till sonen. Nästan som en familjeutflykt... *s*

Också roligt att stöta ihop med lite bekanta från Sweden Rocksfären!

... i vilken vår hjältinna gör en upptäckt

2010-03-05T07:35:00.002+01:00

Det är ju fredag! Igen! Fin Fredag! Sådant gillar jag. Som om det inte räckte med glada ögon och lite extra omsorg om klädseln är himlen klarblå och vinden stilla. Det här blir en bra dag!

Jag har bara två lektioner och mellantiden ska jag ägna åt att planera en del inför nästa vecka. Grovplaneringen är gjord men jag har ett par idéer jag vill utveckla lite till. Jag brukar diskutera med mina elever om vad vi ska arbeta med och ibland också hur vi ska göra det. Men de är tyvärr såpass vana vid att någon annan tänkt åt dem i det fallet att de är lit trögstartade. Men skam den som ger sig. Elevdemokrati ska inte vara något hittepå utan på Riktigt. Jag jobbar på det.

Efter arbetsdagens slut väntar tvättstugan. I övrigt får helgen komma precis så snabbt den vill; jag är beredd! Janne kommer hit efter sin arbetsdag och har en av sönerna med sig. Det blir ju kul att träffa ett av hans barn. När vi ätit kör vi in till Växjö för att få oss lite kvalitetsmusik til livs; Abramis Brama! JÄJ! Sonen åker sedan åt sitt håll och vi åker hem igen. Jag kör ikväll, för jag ska jobba imorgon. Cambridge Advanced English Certificate Exam. Spännande!

... i vilken vår hjältinna varit huslig

2010-03-04T21:18:00.003+01:00

Efter jobbet gick jag för att posta ett brev åt Johanna. Hon har sökt jobb på ett dagis i Oslo och behöver utdrag ur belastningsregistret. När jag ändå befann mig i byns centrum passade jag på att köpa ett par flaskor vin till helgen.

Väl hemma gick jag ner till källaren med vad jag hoppas är allra sista vändan omöjliga pinaler och sedan rastade jag dammsugaren. Torkade av köksgolvet. Hängde några tavlor, sådär lite på prov. Kanske flyttar jag dem. Sådant där måste ibland växa fram, liksom.

Sovrumsgardinerna åkte upp också. Jag gillar mina mörkröda sammetsgardiner och de passar rätt bra även här, men ska nog också bytas ut vad det lider. Skönt ändå att ha det lite mer ombonat.

Catharina kikade förbi för att prata en stund så jag bakade något härligt kletigt som blev en hybrid mellan chokladmuffins och kladdkaka, för att smarra på till kaffet. Det finns så det räcker även till kaffet imorgon. Mumselimums.

Min käraste ringde. Han var hemma lite tidigare än beräknat från jobbresan. Skönt för honom! I morgon ska han ut och resa igen. Men bara hit. Vi ska på musikalisk begivenhet på kvällen! Gutt!

(Speaking of muffins...)

... i vilken vår hjältina varit på kalas

2010-03-04T21:10:00.002+01:00

Jag fick mig verkligen en extra glädjekick i eftermiddags när jag var uppe på högstadiet för att ha första lektionen med en åttondeklass, som jag hade i religionskunskap i sjuan. Deras lärare har slutat och jag får nu fyllt ut min tjänst till en heltid.

Killar som går i åttan brukar vanligen vara coola. Eller åtminstone försöka vara coola. Jag var inte beredd på kramkalas... Jag blev helt enkelt mer eller mindre överfallen av glada elever ute i korridoren! Det kändes helt underbart roligt! Och det blev en fin lektion där alla använde målspråket mest hela tiden! Underbara ungar!

... i vilken vår hjältinna gläder sig

2010-03-04T20:41:00.003+01:00

Det känns som att den verkliga effekten av min flytt så sakta börjar kicka in nu. Jag menar inte det där med att jag verkar kunna sova hur mycket som helst; det är ju bara efterverkningar efter själva flytteriet. Men... jag börjar finna ett lugn. Det är en skön känsla att kunna sova till halvsju på morgonen och ändå ha gott om tid att slarva omkring innan det är dags att gå till jobbet. Och... att jobba till fyra... och vara hemma kvart över - och då ha hunnit å något ärende - LYX! Jag får ju hur långa kvällar som helst!

Arbetet... Jag tänkte på det idag när jag gick hemåt efter avslutat värv; jag känner glädje. Arbetsglädje. Inte bara som i att jag trivs och har roligt på jobbet. Nej, jag känner glädje i själva arbetet. Jag känner en stor tillfredsställelse av de nya utmaningar jag möter och av att jag faktiskt tar tag i dem, lär mig nytt, återupplivar slumrande kunskaper och färdigheter och vässar mig. Det har varit mycket grammatik den här veckan och jag har enbart tyckt om det! Sug på den, va'`;-) Mina elever vill inte alls bara veta hur det ska vara utan också varför och jag tycker det känns gott att kunna visa, förklara och hjälpa dem att komma vidare.

Det är nu på det viset att jag återigen ser fram emot att gå till mitt arbete varje morgon! Livet ger mig så mycket annat fint nu, mest av allt Kärlek förstås, men att dessutom ha förmånen att ha ett arbete jag trivs med och som gör mig glad - det är jag tacksam för.

... i vilken vår hjältinna jubilerar

2010-03-04T07:21:00.005+01:00

Idag, för 332 år sedan, skakades Venedig av en jordbävning. I detta aktuella kaos föddes en liten gosse, som skulle komma att skriva en av musikhistoriens mest kända och älskade sviter, Antonio Vivaldi. Det är väl värt att fira, va'?

Jag hade helst velat lägga upp hans Våren, men med tanke på de elva minusgraderna därutanför så känns det som att Vintern passar bättre.

Dessutom är detta mitt blogginlägg nr

Inte särskilt omskakande, men lite kul tycker jag. Jag har funderat på att ändra lite på layout och upplägg, men jag får se.

... i vilken vår hjältinna ingriper

2010-03-03T16:39:00.002+01:00

Nu SKA det vara vår. Om inte annat så här i bloggen. Alltså bestämde jag att det ska vara slut med snöandet här. Tänk om det vore lika enkelt därute i naturen. Bara en knapptryckning, liksom, och så är man av med eländet.

... i vilken vår hjältinna ser ut

2010-03-03T13:12:00.002+01:00

Så här ser det ut utanför fönstret till mitt arbetsrum idag! Det som inte syns på fotot är snösmältan som ihärdigt droppar ner från takpannorna. Men det finns där! Jag lovar!

... i vilken vår hjältinna slötänker om jämställdhet

2010-03-03T09:20:00.004+01:00

I dagens DN skriver Jenny Jewert "om bitterfittor, strukturer och individens ansvar". Det är ett välskrivet och tänkvärt inlägg. Vi har på så många områden kommit verkligt långt med jämställdheten i vårt land. Men... är det kanske så att detta ändå handlar om väldigt ytliga saker? Sådant som går att lagstifta om. Som känns politiskt korrekt (hej och hå så många män som säger sig vara feminister, t ex...). Som säkert är något vi verkligen vill, men som hemma vid ett smuligt köksbord inte känns lika uppenbart?

För, som Jewert skriver, så må vi ha kommit långt i det offentliga livet men vi har inte nått riktigt innanför dörrarna till våra hem. Jag har några väninnor som utåt sett lever mycket jämställda liv. Deras karlar kan minsann göra dagispackning till ungarna, laga vardagsmat och stryka skjortor. Och ändå är det ständigt strid på kniven. Karlarna verkar inte se att det är skitigt på gränsen till äckligt i badrummet, att man får vada i drivor av smulor och andra matrester på köksgolvet eller att ungarna växt ur förra säsongens gummistövlar. De verkar ta för givet att deras gamla strumpor på ett mirakulöst vis finner sin väg från sovrumsgolvet till byrålådan och att de, minst lika mirakulöst, på denna väg också blir rena och ihoprullade. (I rättvisans namn ska också sägas att inte så få kvinnor på något sätt verkar ta för givet att bilen servas, trädgårdsgången skottas och ungarnas cyklar rullar...) Jag har själv varit där också. Familjens projektledare. Aktiebolaget Olsson, typ. En slags outtalad men mycket tydlig förväntan att jag skulle vara den som tog ansvaret för att allt praktiskt fungerade - trots att jag faktiskt också arbetade heltid (och mer än så ibland).

Det är svårt det här med jämställdhet. Jag får intrycket att en hel del män inte riktigt vill ha en jämställd kvinna. De verkar störas om hon tjänar lika mycket eller mer. Om hon faktiskt klarar det mesta på egen hand och dessutom gör det säger de att de känner sig obehövda. Inte som "riktiga karlar". Men det är viktigt att de får välja var insatserna ska göras. Det ska ske helt på deras villkor. Och det handlar ofta om just insatser. Inte om att helt och fullt dela ett ansvar, oavsett om det gäller barnen, matinköpen, veckostädningen eller tvätten. Dessutom vill de känna sig - och hyllas - som hjältar när de gör dessa insatser...

Andra män hävdar att de är för full jämställdhet, tar det som en ursäkt för att inte göra ett handtag och sedan anklaga sin kvinna för att vara självtillräcklig, envis och/eller maktfullkomlig. För att inte släppa in dem. Och visst finns det sådana kvinnor också. De är säkert rätt många. Men de är sannerligen inte hela förklaringen.

Om detta inte vore en viss spegling av verkligheten skulle, resonerar Jewert, inte en bok som Svelands Bitterfittan fått sådan genomslagskraft som den faktiskt fått. Det kan mycket väl vara så. Kanske det t o m är läge för en uppföljare - Surkuken? ;-)

Här skulle jag nog lagt in en brasklapp nu. Om att det handlar om generaliseringar och att det finns en god portion både män och kvinnor som verkligen får det att fungera. Men... jag struntar i det. Det känns självklart.

Istället skulle jag kunna skriva om hur roligt det också kan vara att göra omtänksamma vardagssaker för den man älskar. Köra en tvätt eller två. Laga en god middag. Skotta fram en brevlåda. Överraska med att göra något den andre egentligen skulle göra bara för att man vet hur glad man gör sin käraste och att det dessutom ger mer tid att göra något annat tillsammans. Att det faktiskt är helt ofarligt att göra sådant för varandra så länge man har ett vakande öga och en öppen dialog så man inte fastnar i ett mönster som på sikt kan kännas som något man inte vill ha eller leva i.

Det skulle jag kunna skriva om. Men... är inte det också rätt självklart?

... i vilken vår hjältinna organiserar sig

2010-03-03T09:08:00.003+01:00

Igår blev det lite längre arbetsdag än tänkt eftersom det låg en konferens inlagd, men dagarna är ju påtagligt längre och ljusare nu och jag slapp köra i mörker ner till min käraste. Kallt är det fortfarande, dock. Inne i hans hus var det varmt och välkomnande och vi åt en stilla middag tillsammans under diverse småprat. När vi plockat undan lite landade vi i soffan och minsann om jag inte faktiskt var vaken och såg det första programmet i Jonas Gardells serie om Gud. Det jag verkligen gillar med honom är hur han ena stunden kan vara rätt tramsig bara för att sedan drämma till med en riktigt vass tanke. Han gjorde det några gånger under programmet igår, som när han pratade om att man knappast förbjuder sådant som inte finns (exemplen handlade om att dyrka andra gudar och transvestitism...). Jag ska med nyfikenhet följa de övriga programmen!

Nu är jag tillbaka i Byn och på min arbetsplats. Lektionerna för dagen drar igång om en stund och detta är helt klart tajtaste dagen på veckan. Jag tror jag ska jobba över en stund i eftermiddag också och dels förbereda lördagens Cambridgeexamen och dels ordna en del dokument och papper och grejer i lite pärmar. Det känns fiffigt att göra det nu. Innan det börjar hopa sig.

... i vilken vår hjältinna nätshoppat

2010-03-02T14:23:00.002+01:00

Inget flärdfullt dock. Det blev Jonas Gardells Om Jesus och Ann Sofie Roalds Muslimer i nya samhällen. Jag förväntar mig utmanande och spännande läsning!