... i vilken vår hjältinna säger 1234

Just det. 1234. Antalet minuter jag lagt på träning i maj. Det fördelar sig på 486 min löpning, 238 minuter cykling, 230 minuter promenerande/ powerwalking, 160 minuter i crosstrainer och 120 minuter med styrketräning. Det är fasen inte illa! Ska bli spännande att se om jag toppar detta i juni. Kan bli svårt med tanke på att ett antal dagar faller bort direkt, i samband med SRF.

Dagen vid sjön blev fin. Vi tog med vatten, mackor och frukt och en sportdryck till Matilda - hon behövde helt klart lite socker och salt i någon lösning... Matilda tyckte hon lika gärna kunde ligga där, i lite halvskugga, som att ligga hemma i sängen men till slut blev det för jobbigt för henne och då gick vi hem, i sakta mak. Frampå kvällen fick jag henne änteligen att ringa sjukvårdsupplysningen och de tyckte hon skulle åka in direkt och kolla. De misstänkte en eventuell blindtarmsinflammation och sådant skojar man liksom inte bort, så vi tog taxi in till SÖS. När hon avlämnats där i goda händer - och med vatten, frukt och en tjock bok - tyckte hon jag skulle åka hem igen. Väntetiden är ungefär tre timmar och jag kan ju liksom inte göra någon nytta i alla fall. Hon ringer så snart hon har fått någon form av besked.

Så jag pysslar lite här. Färgar håret. Diskar. Plockar fram lite som ska packas med till festivalen. Äter en liten skål med blåbärssorbet - underbart god!


















(Matildas knän... :))

... i vilken vår hjältinna tränat pannbenet

Jag är antagligen verkligt dum i huvet som ger mig ut att springa min mil i den här värmen - på fastande mage och utan att ta med något att dricka. Som straff var jag tvungen att GÅ 5 av de 75 minuterna vilket drog upp min snitthastighet (alt. snittlångsamhet? ;)). Men det är precis RÄTT ÅT MIG.

Å andra sidan GJORDE jag det och jag tror minsann att pannbenet tjocknade lite på köpet! :)))
Sammanfattningsvis är jag inte en glad motionär - jag är en överlycklig löpare!

Nu har jag och Matilda packat ner lite matsäck, filtar och läsestoff och drar till något soligt ställe vid Drevvikens strand. Gör som jag och ha en underbar söndag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har snokat

Nu vet jag hur det gick för Linda! Härligt!!!

... i vilken vår hjältinna tar dagen som den kommer

Vilken lat och skön dag det har varit. Förutom pyssel i lagom takt med tvätt och lite plock med ryggsäck och festivalgrejer har jag verkligen inte gjort många knop. Druckit kaffe, kollat Stockholm Marathon lite, småpratat med Matilda och suttit på balkongen ibland. Lagat middag; det blev fullkornspasta med en sås på ett par finhackade schalottenlökar, ett par pressade vitlöksklyftor och ett par grabbnävar champinjoner som fick fräsa i lite smör, kryddas med salt och grovmalen svartpeppar och sedan koka ihop med en skvätt kelda lagalätt. Blandad sallad till det.

Matilda mår inte bra. Har haft krångel med magen och har sovit och läst mesta delen av dagen. Det är inte bra att hon är sjuk, förstås, men även när hon är frisk hör hon till de där som vet hur man softar och inte vill ha blåsorkestrar och fullspikade dagsprogram. Det enda vi planerat för helgen är en solpicknick vid Drevan imorgon, om hon mår bättre då.

Jag har också ägnat en del av eftermiddagen med att läsa igenom inspirationskällan Lindas blogg(ar). Den tjejen är ett föredöme inte bara när det gäller löpning och träning utan i personlig utveckling och jävlaranamma! Jag är spänd på att höra hur det gick för henne i dagens mara, samtidigt som jag vet att hennes mål ursprungligen var att springa maran först nästa år. Underbart jobbat, tjejen!

Jag ska inte springa någon mara nästa år, men väl en halvmara. Under förutsättning att jag först fixar de tre millopp jag ska springa i år. Det har jag lovat mig själv. Dock vet jag inte än vilket lopp som kan bli aktuellt. Efter vad jag hört är Göteborgsvarvet alldeles för bökigt och slabbigt och knôkat. Tänk om det funnes en halvmara i vacker natur? Jag får kolla runt.

Tidigare idag hade jag en idé om att ge mig ut och springa en mindre runda i eftermiddag. Men jag tog sedan ett aktivt beslut att i stället ta en runda imorgon bitti, innan värmen kommer. Känns benen okej får det bli 10k. Annars 5.

Kvällen är inte över och jag lurar på att lägga lite färg i håret. Eller... om jag kanske ska göra det imorgon kväll. Svåra beslut, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna önskar lycka till!

En av mina allra närmaste och absolut bästaste vänner gifter sig idag! Jag önskar honom och hans Anna en helt magisk dag att minnas och ett fint liv tillsammans! Jag säger som Bob skrev, som en personlig dedikation, i boken ("Kärlek. Hur fan gör man?") Peter fick i julklapp av mig:

"Lycka till med det nya! Måtte det bliva gammalt!"

... i vilken vår hjältinna vaknar på balkongen

Inte så att jag har sovit här, men när jag vaknade vacklade jag ut i köket och gjorde mig min morronfix och tog med den ut på balkongen tillsammans med laptopen. Första muggen på dagen är den allra godaste! I all synnerhet en lördag som denna då solen skiner, himlen är klarblå och bortsett från en repa till tvättstugan är dagen full av möjligheter till allehanda trevligheter - eller kanske att t o m göra absolut ingenting! Ljuvligt!

Jag trodde det skulle vara tungt att cykla hem igår, med morgonens pass i kroppen plus en hyfsat aktiv arbetsdag, och tänkte att allt under 70 minuter är fullt acceptabelt - inte minst med tanke på att det är mer trafik på eftermiddagen, puckon som går på cykelbanan, cyklar i bredd, längre intervaller vid rödljusen osv. Men jag gav järnet ändå (varje pass är en tävling mot mig själv, ju - och ett stärkande av undertecknads pannben) och klockade in på 65 minuter! Fortfarande en minut snabbare än att åka kollektivt! Tjohej!

En snabb dusch och sedan iväg på middags- och bluesdejten. Pendeltågstrafiken hade knackat ihop totalt pga spårbrist inne på centralen - och jag raljerar gärna över hur det kan bli spårbrist sådär helt plötsligt, bara? Är det någon som glömt lägga ut lite räls på morgonen? - men efter diverse sms-kommunikation (alltid lika "roligt" med kasst batteri på mobilen...) sammanstrålade vi i alla fall på rätt tåg och att sedan, när vi kommit dit vi skulle, kunna välja exakt vad som helst på menyn väl vetandes aytt varenda kalori (och liiiite till) redan var uppbränd var en skön känsla. Så jag smackade i mig vitlöksbröd och sedan en rejäl entrecôte med klyftpotatis, blue cheesesås och en god lite sallad. Dock sköljdes det ner med vatten och cola light; jag sparar mig inför SRF i alkoholhänseende... ;-)

Sedan var det ganska najsigt faktiskt att sitta i en gräsig backe och lyssna på Sven Zetterberg. Han var i okej form, men som P sa så var det ungefär som en dag på jobbet för Sven. Helt okej, men inget toksväng direkt. Fullt njutbart ändå och dessutom ganska roligt att sitta och kolla in - och kommentera elakt! - publiken... ;-)

Jag hann hem innan Matilda och Rille anlände från Arlanda. De har ju varit en vecka i Tunisien och var väldigt nöjda. Målet med resan var bara att så en vecka av sol och total slacking och det hade det fått. Riktigt bra väder hela dagen, fräscht boende och allmänt najsigt. Rille åker nog vidare idag. Han ska hemta Shaboo hos ett par polare och sedan vara hos sina föräldrar några dagar, medan Matilda stannar hos mamma, hon. Mysigt!

Det snurrar en del festivaltankar i huvudet på mig just nu. Mest glad förväntan och så ska det bli intressant att se om jag kan göra som jag tänkt och ta den mellanstora ryggan i stället för den megastora. Jag tror det ska gå - bekymret är skofrågan. Att ha mina Undergroundkängor är ju något av en tradition, men jag måste isåfall ha dem på när jag åker och det är väldigt sköna kängor att ha och knata omkring i 16 timmar på en festival, men mindre skönt att sitta med dem på ett tåg... Agneta spår regn men gummistövlar blir det inte tal om. Hellre då ett par snabbtorkande Converse. Jag får klura vidare på detta.

Ha en skön lördag så länge, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna klarat av första halvlek

Jag har ridit på en energivåg hela förmiddagen. Tankade lite mer solljus och värme när jag/vi promenerade till skolan där vi äter vår lunch. När jag gick över torget i centrum luktade det ganska starkt av intorkad, solvärmd urin. Inte så trevligt, faktiskt, men onekligen en del av atmosfären...

Möten och annat är avklarade. Nu ska jag läsa en kvalitetsrapport och förbereda ett trevligt pyssel inför avslutningsdagen, vilket får bli mitt bidrag eftersom jag inte är här då. Tänkte runda av arbetsdagen senast vid tre och bege mig hemåt, för en skön dusch och sedan dejt med P. Lite blues kan det nog också bli.

... i vilken vår hjältinna hållt fast vid ett beslut

Jag skulle ju börja cykla till jobbet en dag i veckan. Fredagar. Igårkväll la jag fram träningskläder, packade ner duschgrejer och fräscht ombyte i ryggsäcken och bredde ett par mackor. Vaknade i natt av mystiska ljud. Efter att ha kommit upp ur mitt mest omtöcknade tillstånd insåg jag att ljudet härrördes från regn mot mina fönster. Smått deprimerad, och lite kinkig, drog jag täcket över huvudet och somnade om. Vaknade kvart över fem av telefonväckaren och klev upp. Satte på en mugg kaffe och konstaterade förnöjt att det visserligen var mulet men i alla fall uppehåll. Klädde mig, precis som jag tänkt, och satte mig framför morgonteven några minuter med kaffemuggen och kollade vädret. SOL över Stockholm idag! Sålunda peppad hojade jag iväg 05.59 och var framme på jobbet 07.02. Dörr till dörr på 63 minuter alltså. Det är faktiskt 3 minuter snabbare än när jag åker kollektivt! WOHOO!!!

Tog en skön dusch på jobbet, åt ett äpple, satte på en kanna kaffe och drack sedan mitt kaffe och mumsade i mig mina medhavda mackor. Och... utanför mitt fönster skiner solen idag!

Det är en Fin Fredag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är lite, lite mör (uppdaterad!)

Det känns i kroppen idag att peppdrottningen Linda fick mig att lägga på ett extra kol igår. Men... vilken skön känsla! Den ska jag bära med mig idag genom jobb, tandläkarbesök och städning här hemma!

... i vilken vår hjältinna rusat

Sådärja. Nu har jag sprungit Vårruset med Linda, Jossan, Jossans tös och ungefär 15000 andra. Det fanns en hel hoper startfält och jag tänkte ställt mig i ett av de bakre (för sådana som åtminstone orkar springa runt hela banan...) men Linda tyckte att det ska vi så fan heller och drog med mig till "springa fort" (som var andrafållan; den första var för dem som springer i direkt tävlingstempo). Linda har varit med förr så jag litade på henne. En bra sak. Men trots att vi stod där så var det dels så tjockt med folk att vi var tvungna att GÅ och småjogga på stället, nästan, flera hundra meter säkert innan det gick att börja springa och dels visade det sig att en massa kärringar (fast några foppatofflor såg jag lyckligtvis inte till; det hade liksom varit droppen) ändå gick. och gick på vänstersidan av vägen dessutom, trots att den skulle vara till för de snabbare och för omspringningar. Kör de bil som de "springer" är jag glad att åka kommunalt och cykla...

Linda hade med sig sin Garminklocka (står numera på min att-köpa-lista) och kollade våra tider och bortsett från knôket i början höll vi en fart som hade gett oss (mig - Linda bara joggade upp sig, ungefär...) en tid på under 30 minuter! Nytt personbästa för yours truly, alltså! När den värsta irritationen lagt sig kände jag mig skitpeppad och det var enbart roligt att springa!

Efter att ha gått i mål gick vi bort till det lilla campet som Jossans sambo Thomas fixat (där han dessutom vaktade våra grejer) och överraskades med goda mackor och dricka! Vilken underbart omtänksam människa! Det smakade verkligen gott.

Vi var också eniga om att vi blev svårt sugna på festivalen när vi var där mitt i allt folkmyllret och det var musik och liv och rörelse runt omkring oss! Om en vecka är vi där och i full gång! Ljuvligt att se fram emot! Men innan dess ska Linda springa Stockholm Maraton! Heja!!!

Annat att se fram emot är... Tjejmilen också, tydligen... ;-)

... i vilken vår hjältinna outar sin sexuella läggning

Stockholm har fått en ny biskop. En lesbisk biskop. En öppet lesbisk biskop. Där ser man. Är den sexuella orienteringen så viktig att detta måste utannonseras? Det visar i så fall att vi inte kommit särskilt långt, tycker jag. Först när folks sexuella läggning/preferenser/orientering/whatever är helt ointressant är vi en bit på väg. Anser jag, dårå. Det är väl föffan betydligt mer intressant - i den mån det överhuvudtaget är intressant - att se vad denna nya biskop har att komma med som en av svenska kyrkans andliga ledare?

Eller?

Själv är jag en öppet heterosexuell lärare och inte en kotte lär bry sig. Utom möjligen P, då. Han får gärna vara jätteglad för detta. Men i övrigt hoppas jag innerligt att det är totalt försumbart, mätt i nyhetsvärde.

... i vilken vår hjältinna har en vanlig dag

Vanliga dagar för mig är rätt ovanliga. Eller om det är det ovanliga som är vanliga? Eller... betyder det samma sak? Nå... jag har i alla fall en rätt vanlig jobbdag. Kom till jobbet vid halvåtta samtidigt som min cyklande kollega Ray. Jag låste upp cykelrummet åt honom (vem som har nycklar till vad och varför är ett stort mysterium, på det här stället) och gick sedan upp och pratade med vår SYV Solbritt en stund. Sedan fixade jag kaffe och åt mina goda frukostmackor i godan ro. Ray dök upp efter att ha duschat och tog sig lite käk han också och sedan åt vi under bekväm tystnad. Marianne och Leo dök upp och var lätt stressade (de skulle ju med ut på kajakhajken och hade tusen och en saker att packa) och jag och Ray gick ut en promenad för att sätta upp tipsfrågorna (HAHA! Inte ens Ray visste att Ken Rings andra namn är... ÅKE!) och samtidigt fick vi ju en skön morgonpromenad. Eleverna började droppa in, vi satt och pratade lite, några gjorde sig toasts och fika och vid tio gick Ray och Eugene ut med ungdomarna medan vi andra pysslade med annat.

När de kom tillbaka rättade vi frågorna och sedan blev det ett spontant gruppsamtal om sex och samlevnadsfrågor och hur saker och ting smittar och varför det faktiskt är jävligt smart att ha en kondom eller två i plånboken, även om man är tjej vilket i sin tur ledde till frågan hur man döljer en sådan sak för sin mamma om man är tjej och det skulle innebära otroliga komplikationer om ens mamma fick nys om det... "Göm den i behån, då", föreslog en tjej men fick till svar: "HerreGUD... där har jag ju redan cigaretterna och tändaren och läppstiftet... hur skulle jag få plats med kondomer också?"... och det är faktiskt så att det är vanligare än många tror att unga kvinnor/tjejer är extremt hårt hållna och verkligen får sina liv väldigt begränsade i olika avseenden och det är en diskussion i sig självt att föra, men det får vi göra en annan gång... Men vi får nog anledning att komma tillbaka till både det och sexsnacket; att börja prata om det var som att öppna en tryckventil - alla ville prata och fråga och diskutera.

Medan ungdomarna diskuterade vilken film som skulle ses efter lunch fixade ett par av lärarna med grillningen, drog fram bord och bänkar och t o m dukade med dukar och gjorde fint i det solvarma hörnet bakom huset och under tiden gick jag och Solbritt och plockade ner tipsfrågorna. Sedan satt det gott med småprata och nygrillad hamburgare med tomater och lök, i solgasset!

Nu kollas det på film. Elevassistenterna är med och Karin och Solbritt och jag pysslar med vårt och ett par andra är på väg ut. Ute skiner solen och en varm vind blåser. Blåser ganska hårt t o m. Eftermiddagen ligger lugn och fin framför mig och sedan är blir det till att åka ut till Frescati och möta upp med Linda & Co. Roligt och spännande!

... i vilken vår hjältinna ska kolla extra noga imorgon

... för nu står det en liten röd stuga på toppen av Globen! Jag visste att den skulle upp, för det är en av Rilles polare som svetsat ihop den! Och nu är den alltså på plats! Nice!

... i vilken vår hjältinna stannar hemma - igen

Det märks att terminen sjunger på sista versen. Betygen är satta och ungdomarna småpysslar mest. Avslutar mindre arbeten, spelar basket, softar i sofforna och tar det lilla lugna. Flera av dem kommer ju tillbaka i höst och då är det nya friska tag. I morgon ska ett gäng ut på kajakhajk. Dock inte alla och för dem som stannar kvar har vi ordnat tipspromenad (på engelska) i skogen ner mot sjön, grillunch och därefter film.

Jag gled lite tidigare från jobbet idag för att fixa lite priser till tipspromenadvinnarna och passade på att utnyttja tisdagslugnet på Apoteket Röda Näsan till att inhandla en Talisker och en Malibu (fast jag borde nog, vid närmare eftertanke, köpt två), att ta med till Sweden Rock. Jag var inne en sväng på Stadium också, men bestämde mig för att inte köpa en fin jättegul adidastopp, i skönt funktionsmaterial, förrän efter Vårruset. Som en slags belöning.

Apropå att springa fick jag mail från chefen idag; de som vill springa Midnattsloppet ska anmäla sig och betala och sedan ge honom kvittot, så blir det full spons på det. JÄJ! NAJS! Jag fick ett annat mejl också, från kollegan Kia som nyss fått en liten bebbe: After Work hemma hos henne på måndag kväll. Det blir en trevlig upptakt till Sweden Rockresan det!

Ikväll är det Anders F Rönnblom Band på El Mundo och jag hade verkligen bestämt mig för att gå, men nu är jag lite småtrött och har dessutom en del att fixa med här hemma. "Valkval" är bara förnamnet, men om jag skippar kvällens spelning kommer jag ändå ha en, eller rentav två, möjligheter att se honom inom överskådlig framtid. Jag tror jag spar tid, krafter och - inte minst - pengar och hoppar det ikväll, faktiskt.

När tåget, på hemvägen, rullade förbi de så gott som stillastående bilköerna på valfri bro/trafikled fick jag ett litet lyckhugg i magen. HOHO vad skönt det ska bli, på fredag, att susa förbi dem alla på min cykel! Egentligen borde jag göra ett broderi på ryggen till en tisha och ha på mig. Det kunde kanske stå: "Där kan ni sitta och få infarkt, era miffon!" eller "Jag är smart! Du kör bil!" eller varför inte bara ett retstickigt "HA HA HA!"? Detta tål att funderas på.

Medan jag funderar ska jag äta kycklingfilé och en stoooor driva grönsaker. Sedan är dagens kaloriranson förbrukad.

Ha det, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna åker tunnelbana

När jag sitter på tunnelbanan och tåget stannar till vid T-centralen måste jag titta på klockan. Jo… den är verkligen 07.03. Jag kommer liksom inte över den smått surrealistiska känslan av att inte bara vara uppe sådär tidigt, utan dessutom ha varit ur sängen en och en halv timme, redan. Ha hunnit duscha och dricka kaffe och kolla nyheter och annat jag gör på morgnarna. Helskumt egentligen.

Idag är det Alan Parsons Project i lurarna. Ja, jag erkänner – jag har stulit plattorna mha Pirate Bay. Shame on me. Typ. Men vänner av ordning kan vara lugna; plattorna är så sköna att jag avser att köpa dem alla. Jag snackar sjuttitalet, alltså. Från Tales of Mystery and Imagination till Turn of a Friendly Card (som visserligen släpptes 1980, om jag inte är felunderrättad). Sedan gick det raskt utför. I och för sig har jag bara lyssnat på Vulture Culture, dårå, men… den gillar jag inte. Så är det bara. Period.

I min väska ligger, förutom två kalendrar (jag köper ju läsårsindelade kalendrar och befinner mig sålunda i gränslandet mellan 08/09 och 09/10…), plånbok, telefon, jobbnycklar, hemnycklar, en glasburk med 385 vita bönor (utslagsfråga till morgondagens tipspromenad på engelskan), en broschyr från Louis Poulsen, två skinkmackor att förtära när jag kommer till jobbet, månadskort, ett färgat läppcerat och en läppglans, hårborste, dagens Metro (fikaläsning för eleverna), ett rosa (!) nagellack, handcrème, några lösdrivande pennor, tandborste och tandkräm samt mina glasögon (i fodral).

Jag ser ut genom fönstret (tåget går ovan jord långa sträckor) och solen lyser mig rakt i ögonen. Det är skönt. Jag har lite koll på trafiken på cykelbanorna som ibland löper parallellt med rälsen. Det är inte så trångt och bökigt som man skulle kunna tro, vid den tiden på morgonen. Bra. Jag vill kunna trampa på i hyfsad fart på fredag.

Jag växlar till Tales of Mystery… och försöker tränga undan det smånervösa fladdret i magen. Det är ju skitlöjligt, men jag är faktiskt lite nervös för morgondagens Vårrus. Inte för själva halvmilen, den vet jag ju att jag fixar, men allt det andra runtomkring… trängseln, att hitta dit, att hitta mitt lag och… äsch… jag vet inte. Egentligen är jag också ganska förväntansfull – jag har inte sprungit i någon tävling sedan högstadiet, och då var jag hyfsat oengagerad trots att jag ju faktiskt hade möjlighet att vinna… Nu handlar det ju bara om att jag utmanat mig själv. Och att defilera förbi ”en massa kärringar i jeans och foppatofflor” (HOHO! Lindas uttryck!).

Vid halvåtta kliver jag av tåget och är framme vid jobbet efter två minuters promenad. Jag låser upp och larmar av och – om jag har tur – får en liten, liten stund för mig själv innan arbetskamrater och elever och lektioner och möten och förberedelser och att-göra-saker tar över för de närmaste 8½ timmarna…

... i vilken vår hjältinna bestämmer sig

Jag sitter och slöglor på teven. En norsk serie, Berlinerpopplarna. Lite trivsam och PK, dessutom, med inte bara ett utan två homopar. Andra säsongen tror jag och jag känner igen karaktärerna så jag såg antagligen ett, eller två, avsnitt av förra omgången. Nåväl... det får vara hur det vill med det; det jag ville komma till är att ett gott gäng just avnjutit en trivsam middag ute i det fria. God mat och dryck och lite skratt, samtal och skön samvaro. FAN vad jag saknar den sortens umgänge. På den tiden då jag var gift med BF* var det vardagsmat. Vårt stora köksbord var alltid fullt med mat och dryck och kringränt av ungar och kompisar (deras och våra) och just den biten av livet kändes skönt okomplicerat (eller... det var mindre komplicerat, i alla fall).

Så nu kom jag på det: jag ska dra hem lite folk på middag en av de allra närmaste lördagarna. Nu blir det ju ändå lite framförhållning eftersom det är rockfestivaler och sånna goa grejjer i görningen. Men sen så! JÄJ! Jag tror jag ska köra på det gamla GLÖGG-konceptet; alla behöver inte alls känna alla. Det räcker om alla känner mig. Typ!

Vill du komma? ;-)

Jag LOVAR; det blir inte Beijinggrönsaker i buljong!


*Barnens Far

... i vilken vår hjältinna matbloggar

Vanligen, när jag lägger ut "recept", brukar jag skriva om något som är smarrigt och kanske rentav lite genomtänkt. Så icke idag. Jag var tokhungrig när jag kom hem, men hade inte så mycket kalorier kvar att äta upp (ja, jag räknar dem). Så jag slet upp frysen, rev ut en påse med färdiga wokgrönsaker Beijing, klippte upp den, hällde upp 500 gram i en gryta, tillsatte lite vatten, kastade i en grönsaksbuljongtärning och körde tre varv med pepparkvarnen. När det kokat upp hällde jag upp det i min bautamugg och smaskade i mig. Och - faktiskt! - det var gott.

Nu är jag mätt.

... i vilken vår hjältinna mornat sig

Jag vaknar av någon anledning med Marilyn Mansons Putting Holes In Happiness i huvudet och fortfarande när jag sjunker ner på tunnelbanan (eller tuben som en del säger här, men det känns lite väl stockholmifierat för min del...) går den på repeat.

När jag står och väntar på bussen noterar jag hur otroligt blå himlen är och hur de illgröna träden utgör en skarp avgränsning mot det där blåa. Jag liksom ser det men tar ändå inte riktigt in det.

På tåget läser jag Bob och tänker vidare. När jag läser tonar Manson bort och ersätts av Bobs mjuka, varma skånska. Jag försvinner in i boken, men lika mycket in i de reflektioner över min egen pågående relation som tankarna och känslorna i boken väcker, petar och pillar på. Bob skriver att det är så jävla enkelt med kärlek; det är tvåsamheten som är knepig. Att träffa någon... att bli förälskad... kär... det är rätt lätt. Det är ju sedan som jobbet börjar. Det gemensamma arbetet. Råslitet. Jag tänker att det är så det är. Att det är så det ska vara till och med. Hur ska en relation annars kunna fördjupas, bli en relation och inte bara en flyende känsla?

Jag vaknar till för en stund när tåget stannar en lite längre stund vid en station, med öppna dörrar. Genast tränger fågelsången in; hur obetvinglig och envis som helst. Jag bara måste gilla de där gynnarna som liksom aldrig ger upp.

Sedan öppnar jag boken igen, läser vidare och kan knappt stänga igen den när jag närmar mig min destination. Jag kliver av och ut i solen och även om jag verkligen inte har den minsta lust att jobba idag (heller) så blir jag varm och glad och pigg av det sköna vädret och jag tänker att det blir en bra dag, det här.

... in which our heroine is damned

That's the way it is, me heartie...

... i vilken vår hjältinna turistat lite

(Himlen var oskyldigt blå...)
Här i krokarna finns tre företeelser uppförda på Världsarvslistan; Birka/Hovgården, Drottningholm och Skogskyrkogården. Eftersom jag tar en vilodag från träningen idag, men kände att benen behövde röras på tog jag mig en långpromenad till, och runt, det som ligger mig närmast, geografiskt. För att garantera att det verkligen bara blev en trevlig och skön promenad (även om tempot blev rätt hyfsat ändårå...), och inte en powerwalk, tog jag med kameran. På Skogskyrkogården ligger väldigt många begravda. Väldigt många. Under träden är det svalt och stilla. Även om bruset från trafikleden hela tiden svävar högt över allting är det mestadels fågelsång och ljudet av mina egna steg jag hör.

(A bit fishy...)
Jag gick där och tänkte och kikade. Det finns en judisk del, en muslimsk, en katolsk, en grekisk-ortodox osv. I ett litet hörn stod små vingliga gravstenar som det bara stod ett namn på (inga familjegravar, alltså), de flesta var kvinnor och alla hade dött 1939. I ett annat hörn ligger Greta Garbo begravd. Jag lät henne ligga ifred; det är ju inte som att vallfärda till Jim Morrison's grav, precis.

Där är lugnt och vackert. Bitvis är det väldigt ansat och bitvis vanliga skogspartier, med blåbärsris och omkullvälta träd. Många besökare vandrar mellan gravarna, pysslar och vattnar eller sitter och vilar. Andra cyklar eller joggar. När jag gick där och kände in stämningen kom jag på exakt var jag upplevt samma känsla; när jag besökt polska koncentrations- och utrotningsläger... Där har varit samma intensiva grönska, samma bedrägligt idylliska fågelsång och samma dämpade framtoning hos besökarna. Och hela tiden har döden och den outsägliga sorgen legat precis under markytan som en påminnelse till oss som vandrar på den... memento mori...

(De saligas ängder..?)
Så småningom vände jag tillbaka hemåt och väl hemma smakade det fint med en omelett på skogschampinjoner och ett par knäckemackor med rökt skinka. Nu ska jag lägga mig tillrätta här i soffan och läsa dagens DN.

(A Stairway to... nej... det är för öppet mål... ;-))

Ha en skön söndag, me lovely ones! Och glöm inte att ni är dödliga; se till att få ut det goda och fina av livet - nu!

... i vilken vår hjältinna lagt ännu en mil bakom sig

När jag väl är ute och springer grunnar jag inte så mycket; då fokuserar jag istället på att andas jämnt och fint och att ha ett bra flyt i steget. Idag tänkte jag experimentera och ta med iPoden ut i spåret. Det var meckigt och behöver absolut förberedas bättre inför nästa gång. Jag trodde jag kunde köra på med Hey Joe, på tokrepeat, som jag brukade förr. Men det funkade ju inte - det var alldeles för slött även när jag provade med att öka steglängden. Jag försökte med annat och fastnade till slut för In Flames och deras Clayman som åtminstone har den där skönt aggressiva energin. I backarna kändes det rejält skönt och framförallt då Swim som hade exakt rätt tempo för att jag skulle klara dels den långa sugande backen och den tokbranta sugande backen alldeles galant! Men givetvis började sedan lurarna krångla (kanske duggregnet gjorde sitt till?) och med säkert 3.5k kvar fick jag till slut dra ur dem ur öronen och springa med fanskapet i handen. Dock hade jag kvar låten i huvudet så det gick ändå rätt fint.

Med 1k kvar hände nästa malör. En cyklande snubbe stannade mig och jag mitt fån trodde han ville fråga om vägen, bara. Men ånej... han ville snacka löpning. Berätta om fornstora dar då han sprang fyra mil plättlätt. Jada jada jada... Och sedan frågade han var jag hade min kille nånstans? Öhm..? Joråsåatte... Svettraggning - det nya svarta? ;-)

Nu ska jag springa (bildligt talat, mind you) ner till affären och köpa något gott till middag. Jag är sugen på fisk, men lär inte hitta någon fin så det får nog bli kyckling. Inte heller så dumt! Och sedan blir det myyyyys hela eftermiddagen och kvällen! Me like!

Ha det fortsatt gott, me hearties!

... i vilken vår hjältinna smågrunnar på det här med att springa

Jag sitter här i min soffa, dricker nybryggt Zoegas och ser ut genom fönstret. Det regnar lite smått därute. Jag är träningsklädd och ska ut så småningom, men avvaktar ett tag. Det gör verkligen inget med en regnskur medan jag är ute och springer, men det är inget kul att bli blöt redan innan jag blivit varm. Så jag tar det lugnt här. Jag hinner. Dagen är lång och inga direkta planer finns. Jag hade visserligen tänkt gå ner till biblioteket och EU-rösta i förtid men jag kan gå till bibblan bredvid mitt jobb, på måndag, också. Jag hinner.

Istället är det ganska skönt att sitta här och slösurfa och läsa lite tidningar och bloggar. När Linda var här igår med nummerlappen följde det med lite info kring både Vårruset och andra lopp. Det är lustigt, men det här med att springa är verkligen en rolig grej! Jag trodde väl aldrig att jag skulle tycka om att springa. Men det gör jag! Det är en skön kick och jag blir så glad när jag känner hur kroppen faktiskt gör det jag vill!

Att delta i motionslopp ("tävling" låter alltför ambitiöst för mig - jag tävlar enbart mot/med mig själv och därmed är varje runda en tävling... ;-)) är en grym morot, för mig. Jag har inte ens sprungit Vårruset än, men har redan anmält mig till ett millopp! Jag vet ju att jag kan springa en mil och för att fortsätta springa målmedvetet är det spännande att utmana mig själv att faktiskt också göra det tillsammans med andra - trots att jag absolut helst springer ensam. Jag har ju fått erbjudanden om att springa med andra, men jag är väldigt tveksam. Att springa känns som min ultimata egotripp och jag vill göra det i mitt tempo, på mitt vis och när jag vill. Däremot tar jag gärna grymma långpromenader och powerwalks i sällskap med andra!

Vilket för mig in på nästa tankegång: vad är det för skillnad på en joggare och en löpare? Har det med farten eller med utövarens inställning att göra? Jag lutar helt klart åt det senare. Jag har visserligen inte världens högsta fart (fast jag lär knappast komma allra sist i Vårruset, heller) men jag har tydliga mål med mitt springande. Visst springer jag för att må bra och kanske sänka vikten något men också för att det är så förbankat skönt och för att utmana mig själv till att göra det både fortare och längre. Framförallt längre, faktiskt! Det är en sådan otrolig boost att upptäcka att när jag sprungit en timme, så kan jag springa en god stund till! I min bok är det en "löpare" medan en "joggare" har en mer laid-back stil. Kanske är det som Nike vid något tillfälle definierade det (minns bara inte var jag såg/läste det); de som springer i plyschdress är joggare - alla andra är det inte? *s*

Kanske är man också "löpare" om man börjar prioritera inköp av träningskläder före andra kläder? Själv ska jag belöna mig, efter Vårruset, med ett par riktigt tuffa löpartajts. Och ännu ett par toppar i funktionsmaterial. Och riktiga sockar - vanliga från Lindex håller ungefär en mil - två, om jag har tur... Dessutom har jag fallit till föga och börjat småkika på en kombinerad pulsklocka och GPSgrunka. Och jag inser att jag behöver ytterligare en tracktop. Och handskar - fast det är till cyklingen, då. Hej och hå! ;-) Grejen med alla träningskläder är ju både känslan att ha dem på när jag springer... det är liksom På Riktigt, då... men också en väldigt praktisk grej; jag har ingen egen tvättmaskin utan bokar den gemensamma. Med olika sorters träning 5-6 dagar i veckan behöver jag rätt många fräscha ombyten, helt enkelt.

Nu ska jag laga lite mer kaffe. När jag druckit ur det, tillsammans med en macka, drar jag på mig skorna - nu ser det ut att hålla upp!

Ha en ljuvlig lördag, me lovely ones! Stay tuned!


















(Det finns egentligen inget dåligt väder - bara dåliga kläder. De här skorna är inget att springa i, men de funkade fint på tysk hippiefestival! ;-))

... i vilken vår hjältinna stannar hemma

Det blev ingen orgelkonsert. P bangade och även om jag inte har några problem med att gå på grejer helt solokvist har jag ingen lust med det ikväll. Så; ingen orgelkonsert.

Det blev inte heller någon smörstekt gösfilé ikväll. Hade det blivit det hade den blivit tillagad så här:

Smör hade smälts i en rymlig stekpanna och sedan hade filéerna fått steka några minuter på varje sida (kanske 5-6). Salt och peppar på det.

Till detta hade jag gjort en vitvinssås på schalottenlök och ett friskt äpple (fint hackade) som fått smälta i lite smör och sedan kokas några minuter i vitt vin innan jag tillsatt lite fiskfond och slagit i lite grädde. Efter att härligheten kokat ihop en god stund hade jag kört ner min stavmixer i det hela och fått en slät fin sås.

Anrättningen hade serverats med kokt potatis och smörstekta (mycket smör, men inte kvantitetsmässigt, nödvändigtvis) portobellosvampar och skogschampin-joner.

Det får bli en annan kväll. Nu ska jag istället soffa lite mer, hänga på Funbeat och ett par andra välkända ställen, kanske. Och ladda för en mil imorgon förmiddag!

... i vilken vår hjältinna carpat lite diem

Matilda och Rille var här strax efter midnatt. Jag hade somnat, men vaknade och gick upp och kramade om dem lite och sedan ramlade jag i säng igen. Vaknade vid halvnio i morse, ganska utvilad. Kroppen gjorde lite motstånd; jag tror det var gårdagens cykeltur som satt kvar. Efter att ha soffat lite med en stor mugg kaffe fick jag på mig träningskläderna och gav mig ut på min 5k-runda. Det kändes lite stelt i början (uppvärmning är för sissies) men efter en km hade jag fått upp värmen och andningen och det kändes fint. Nere vid sjön är det halvvägs och det som jag tidigare definierat som uppförsbackar är numera bara försumbara små motlut som jag knappt registrerar. När jag hade en knapp kilometer kvar tänkte jag se om jag kanske kunde öka på farten lite och sipåfan om det inte gick alldeles utmärkt! Kom hem och klockade mig på 33 minuter, vilket fortfarande inte är något att skriva hem om, men ändå PB för våren!

Väl hemma tog jag en skön dusch och sedan var det fint att ta en lång powerfrukost med Matilda och Rille.

Annars har vi inte gjort många knop. Matilda har mest varit rastlös och Rille har pysslat med sin GPS och kollat på hundar på nätet. Vi gick och handlade och lagade sedan tortellinisoppa på det här viset:

Koka en påse tortellini (vi valde ostfyllda, eftersom Rille är vegetarian).

Medan det kokar fräser du en finhackad lök, eller två, i lite olivolja och när den blivit gyllene häller du i en tetra, eller två, passerade tomater och späder med vatten. Släng i en grönsaksbuljongtärning också. Låt det koka upp, krydda med italiensk salladskrydda (jo... det är sant!) och häll i en liten tetra, eller två, av Kelda Lagalätt 5% (eller vispgrädde... eller något däremellan). Lite svartpeppar i det och så i med de nu spänstigt kokta, och avrunna, tortellinisarna. Voilà! Maten är färdig!

Vi valde att äta soppan tillsammans med en i ugnen sprödvärmd baguette och lite smör, bara. Smarrigt och supersnabbt!

Och vid fyratiden drog de mot Arlanda, via ett par kompisar till Rille, på söder. Jag smygkikade på yr.no och det ser ut som att de får mestadels riktigt härligt semesterväder!

Lite senare kom Linda förbi med min nummerlapp och lite info för Vårruset. Det blev en del löparsnack (den tjejen vet hur hon ska peppa!) och så förstås lite peptalk inför Sweden Rock, också. Mellan Vårruset och SRF ska Linda springa Stockholm Marathon! Jag är sugen på att åka in och heja på henne!

Nu ska jag äta mig en macka och snygga mig lite för att sedan åka in till Katarina Kyrka och lyssna på en orgelkonsert med Jean Guillou (inte att förväxla med den skrivande alfahannen Jan Gulljo)! Ha en skön fredagskväll, me lovely ones. Det ska jag ha!

Jean















... och Jan.

... i vilken vår hjältinna hunnit med en hel del

Trots att jag lät förmiddagen bli rejält slö känns det här ändå som en rätt aktiv dag! Cyklat har jag ju gjort. Med det tempo jag höll räknar jag det lätt som träning. Dessutom har jag kört några maskiner tvätt och städat härhemma. Nu ska jag tappa upp ett skumbad, tända lite ljus och fylla CD-växlaren med lite Ravi Shankar. Läsa lite och njuta av att jag har tre lediga dagar kvar, att fylla med trivsamheter i lagom mängder. Och framåt midnatt kommer Matilda och Rille! Najs!

... i vilken vår hjältinna begått inte mindre än två premiärer

Jajamensan! Efter att ha vårservat cykeln, skaffat en cykelkarta och köpt cykelhjälm fanns det inte så många undanflykter kvar. Alltså var det dags idag. Av två anledningar: dels att inte ha stressen på mig att hinna fram till en viss tid (vilket är svårt när man inte riktigt kan beräkna hur lång tid det ska ta) och dels att det var något mindre trafik, eftersom det är helgdag.

Två premiärer: dels användande av cykelhjälm (vilket faktiskt inte kändes ett dugg idiotiskt) och dels att cykla genom stan och bortåt mitt jobb för att lära mig hitta vägen.

Cykelkartan var till god hjälp vid något tillfälle, men bäst var faktiskt den tydliga skyltningen till en av de avgörande punkter jag behövde hitta. Jag hade bestämt mig för att vända där och cykla hemåt igen, eftersom det därifrån är raka vägen (cykelbana mestadels) till min arbetsplats.

Så efter 15 cyklade kilometer vände jag och trampade hemåt igen. Efter ett par broar hittade jag en bra skyltning igen och hade just bestämt mig för att följa den när jag såg en annan skylt till en ort i närheten av mitt hem och jag blev fundersam. Valde att följa den skyltningen - givetvis uppför en seeeeg backe, särskilt med mina vid det laget lite trötta ben - insåg efter en stund att det inte var den väg jag valt till jobbet och beslöt mig för att vända tillbaka och cykla "rätt" väg. Där tappade jag lite tid, men som det verkar kommer jag att ganska snart kunna cykla till jobbet på ungefärligen samma tid som det tar med kollektivtrafiken. Tufft! Inte för att jag avser att cykla varje dag, men minst en gång i veckan ska det få bli så!

Och... vilken fin stad jag bor i! Visserligen cyklar jag parallellt med trista trafikleder, men också genom skogsdungar, gamla villakvarter med lummiga trädgårdar och gammaldags mysiga kvarter, förbi grönområden och över broar med ljuvlig utsikt!

Nu ska det bli gott med ett par mackor och en kanna nybryggt kaffe, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna borde

Egentligen borde jag blogga om hur det kan bli när man druckit lite Jäger och öl och vin och umgåtts med en snacksalig australiensare ett antal timmar. Men det jag orkar säga är att det känns skitskumt att utanför Kelly's, på väg hem, sikta en vit skitfet limo, gå fram till chauffören och upptäcka att det verkligen är syrrans polare från i söndags och ha en kort, men kärnfull, konversation och först efteråt, på väg ner i tunnelbanan, inse att samtalet försiggick på... engelska? But why?

... i vilken vår hjältinna öppnar officiellt

Ja, jag har t o m satt upp en skylt så ni lätt hittar hit:

... i vilken vår hjältinna minns soligare dagar

Jag minns till exempel hur det var i söndags när jag och syrran Cia var ute och långpromenerade i eftermiddagssolen, ute i "min" skog. 12 sköna kilometer blev det och eftersom vi bara gick fick kameran följa med. Vi började i den gröna, skira lövskogen utanför mitt hus och fortsatte sedan genom kolonistugeområden, runt en liten sjö och genom en skog.

Varmt, soligt och vackert. Det känns fint att tänka på idag, när jag sitter och huttrar på jobbet och det är blåsigt och ganska jämngrått därutanför fönstret.

Just nu är det annars ovanligt lugnt här; eleverna har idrott och jag har just lagt in betygen i årets betygskatalog. Om en liten, liten stund ska jag gå bort till gymmet och köra mig ett ordentligt pass innan jag åker hemåt. Jenny och Jonathon är senare än tänkt (varför blir jag inte förvånad? ;-)) så de får inte nöjet att möta mig i stan, utan får leta sig hem till mig på egen hand. Men det är nog inga problem eftersom jag smsat en hitta-till-mamma-for dummies till Jenny... Så även om hon inte är så van vid Stockholm så bör hon hitta rakt på, liksom. ;-)

... i vilken vår hjältinna öppnat för säsongen

Vanlig jobbmåndag. Avrundade arbetet nere i källaren under Tensta Gymnasium där jag och en arbetskamrat spanade in lite fina möbler som vi ska lägga rabarber på inför "ommöbleringen". Sedan tog jag tunnelbanan in till stan och tandläkaren. Rotfyllning och avgjutning för pelare och krona stod på programmet. Hon är så lätt på handen. Ingen bedövning.

Efteråt fick jag den ljusa (?) idén att ta bussen till Gullmars, för den stannar precis utanför kliniken. Visst... man får se så mycket mer av stan om man åker ovan jord men... vilken tid det tog. Sedan tog jag ännu en buss hemåt, gick nerom affären och handlade lite och skyndade mig sedan hem och meckade ihop en mästarlasagne. Nu står den i kylen, färdig att gräddas imorgon, direkt efter jobb & träning.

Jag får nämligen gäster imorgon. Och inte vilka gäster som helst; nej, det är min Jenny som kommer hem (vi har inte träffats sedan i julas!) och hon har sin nya pojkvän, Jonathon, med sig. Spännande, to say the least! Vi ska ses i stan, när jag är på väg hem från jobbet, och så tar vi sällskap hem. De stannar bara till torsdag morgon så det blir till att utnyttja tiden maximalt! Jag jobbar tyvärr hela onsdagen, ju...

Och... på torsdagkväll får jag nya nattgäster; Matilda och Rille som mellanlandar här och ska sova på natten och hänga här på fredagen (och då är jag iaf ledig - det är klämdag!), för att sedan ta sig ut till Arlanda på eftermiddagen fvb Tunisien där en veckas sol och vila väntar dem.

Det verkar inte bättre än att Pensionat Olsson öppnat för säsongen! Dags att boka, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna bara berättar

... att jag haft en lugn och fin helg.

Mötte upp med syrran på Mosebacketerassen. Tog en fika i solskenet och sedan en promenad runt söder innan vi åkte hem och lagade en pastamiddag med lax, mozzarella, basilika och tomater. Kvällen ägnades åt bra samtal.

På söndagen åkte syrran in till stan för att träffa en kompis och kom tillbaka i skitfet, vit limousine! Kompisen är alltså chaufför och var snäll och körde henne hem! Haha... tror ni grannarna glodde, eller?

Efter en stunds balkongslackande gick vi en riktig långpromenad (12 km) i ljuvligt väder och härlig natur och sedan blev det lite mer balkongliv innan vi åt middag och sedan bara snackade, slötittade lite på Agenda och drack en kopp te.

Stillsam helg, alltså. Välbehövligt.

Och nu är det måndag. Måste rusa till bussen. Ha en skön måndag, me hearties!

... i vilken vår hjältinna börjat dagen med en kickstart

Nu ljuger jag kanske lite. Först satt jag ju i soffan, kollade nyheter på teve, drack kaffe och slösurfade lite. Men sedan åkte träningskläderna på och jag begav mig ut på en helt underbar runda. Först tänkte jag powerwalka ett par kilometer, som uppvärmning, för att sedan springa resten av milen men så tänkte jag på hur jag gjorde förra våren, då när jag började springa min enmilarunda i skogen ovanför min dåvarande bostad. Jag gav mig ju liksom bara ut och sprang. Och när jag absolut inte orkade springa ett steg till så gick jag lite för att sedan fortsätta springa. Så jag bestämde mig för att attackera min nya mil på exakt samma vis. Sagt och gjort; jag gick ut, ner på stigen utanför min port och så började jag springa. Efter en kilometer ungefär hade jag blivit riktigtt varm i kläderna och tracktopen - den magiska! - åkte av och så bara jag fortsatte att springa. Och springa. Jag visste ju, sedan i söndags, att jag kan springa över en timme i ett sträck så jag bestämde mig för att göra det och helt enkelt se hur långt jag kom. Efter en timme hade jag inte så långt kvar hem så jag liksom bara fortsatte. Och fortsatte. Tiden är verkligen inget att skryta om, men jag gjorde min mil på 75 minuter (inkl. snabb kisspaus) och då ska ni veta att banan är rejält kuperad, bitvis! Och vacker! Man skulle kunna tro att där är tjockt med folk... ni vet... ett härligt naturområde så nära bebyggda trakter, men det är hur lugnt som helst. Jag möter någon enstaka motionär och en och annan hundrastare. Det är allt.

Planen för morgondagen är att gå rundan, tillsammans med syrran. Då ska jag ta med kameran och är vädret fint kan det nog bli en del riktigt fina bilder så får ni ser hur fint det är!

Planen för den här dagen är att nu ta ett varv med dammsugaren, gå ner till affären och småhandla lite och sedan sola och softa på balkongen ett par timmar innan det är dags att åka in till cetralen och möta upp med Cia. Jag tänkte att om hon har lust så ska vi ta en trevlig strosrunda genom Gamla stan och upp på söders höjder och så ta en mysig fika längs vägen. Sedan åker vi hem, lagar oss en god middag och ägnar kvällen åt prat och skön musik. Låter som en skön lördag, väl?

Ha en skön lördag ni också, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna sitter in sin soffa

Det är ett av mina tyngre hemprojekt just nu; att sitta in soffan så den blir mjuk och gosig. Det lär ta tid. Men nu är det kväll och alla dagens måsten är avklarade och jag kan ägna mig åt detta helhjärtat.

Helgen bjuder på spring (tänkte springa minst en timme imorgon bitti och helt enkelt se hur långt jag kommer) och syrrebesök. I övrigt: egentid. Typ.

... i vilken vår hjältinna är på gång

Vaknade i morse, sjukt utvilad! Tog en lång dusch, plockade och pysslade medan kaffet blev klart. Valde kläder med omsorg; rutig kjol, svart topp, svarta strumpor o svarta stövlar - och i allra sista minuten tog jag av den olivgröna jackan och rotade fram min svarta vårjacka. Vit halssjal till det. Halvuppsatt hår, solglajjer och väskan laddad med goda mackor att förtära när jag kommit fram till jobbet. I och med jackbytet fick jag springa ner till bussen för att inte missa den, men HEJ! man är välan vältränad? ;-)

Marillion (Misplaced Childhood) i lurarna och Metro under ögonen på tunnelbanan.

Kommer till jobbet (ja, svinkallt men jag har ju min tjocka kofta här), försöker hjälpa Solbritt med ett datorbekymmer, fixar kaffe, plockar ur diskmaskinen, torkar av soffbordet och lägger fram färsk tidning till eleverna. Drar ut lite papper ur skrivaren och sätter mig sedan för att avnjuta en fruktat stor mugg svart kaffe och de goda smörgåsarna medan jag slösurfar och lyssnar på P1-morgon.

På nyheterna diskuteras nedskräpningen i Stockholm och det är bara att hålla med. En av världens kanske vackraste huvudstäder med massor av ljuvliga parker och grönområden - men tyvärr ser en del av dem ut som veritabla soptippar eftersom stan är full av idioter som inte har vett att plocka undan efter sig. De borde få löpa gatlopp nakna över högar med hundbajs medan man kastar solstolar, bananskal, ölflaskor, vinlådor (tomma), avgnagda kotlettben, blötsladdriga hushållspapper, begagnade kondomer, trasiga parasoller, udda skor, trasiga fåtöljer, godis- och glasspapper samt härsken västkustsallad på dem.

Bara tanken på detta event fick mig genast på gott humör! :D

Ha det gott så länge, me lovely ones. Plikterna kallar. Eller om det är påtåren?

... i vilken vår hjältinna haft en fin eftermiddag

Efter träningen (som kändes skönt tuff utan att ta kål på mig) åkte jag till T-centralen för att träffa Anna och så promenerade vi genom gamla stan och via Slussen bort längs Hornsgatan. På vägen stannade vi på en krog och åt pasta med skaldjur. Så himla skönt att strosa och prata och skratta och bara ha det allmänt gott. Dessutom fyndade jag en lampskärm, till en av mina skärmlösa bordslampfötter, för en tia på en secondhandbutik. Den blev riktigt fin, men jag har verkligen svårt att vänja mig vid det kyliga ljus som lågenergilampor avger. Skitfult, faktiskt. Jag får väl göra som så många andra och hamstra på mig vanliga miljöstygga glödlampor...

Naglarna är nylackade. I morgon är det Fin fredag. Igen! Dags att sussa.

Nattinatti, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna börjar tröttna

Nu är jag väldigt trött på detta ständiga frysande. Ska jag behöva ha det så? Jag har jeans, tröja och kofta på mig, plus en sjal runt halsen. Men jag fryser hela tiden, mina fingrar är helt stela och det är väldigt olustigt. Ventilationen tjuter hela dagarna vilket inte bara kyler ner utan renderar mig en sällsam trötthet i huvudet, dessutom. Fastighetsägaren/förvaltaren är vidtalad men än har inget hänt.

Nåväl. Om en stund blir jag rejält varm. Strax dags att tagga och axa mot gymmet för en timmes genomkörning på crosstrainer och vid maskiner innan jag ska åka in till stan och träffa Anna för en promenad och en mysig fika. Jag tror det blir Djurgården; åtminstone var det vårt ursprungliga upplägg. men kanske blir det en stadsvandring istället och ett fik i Gamla stan. Vi får väl se vartåt näsorna pekar, helt enkelt.

Mycket på jobbet idag, annars. Inte så många elever inne på förmiddagen, men de som var här jobbade helt fantastiskt bra och vi hann massor! Jag har också sluträttat uppsatserna från nationella provet (engelska) och så har vi (jag och Marianne) påbörjat planeringen inför hösten. Konkret. Vi ska göra totala rockader vad gäller rummens användning och det är ungefär en triljard grejer som ska tänkas på. Dessutom ska jag ansvara för planeringen av vårt blivande skaparrum där det ska finnas möjlighet att sy, pyssla med smycken och annat, ägna sig åt bildverksamhet och liknande. Spännande! Måste bara funta på allt som kan tänkas behövas inskaffas. Ett eget engelskarum får jag också, som också blir hemvist för mig (arbetsrum) och mina mentorselever (arbetsplatser). Måste tänka på vad som kan behövas där också, och hur jag vill inreda/utforma det. Tjohej!

Men nu är det dags för träning! Jag gittar! Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna får sig ett gott skratt

Alltså... Det är inte bara på våra personalmöten som mobiltelefoner (eller snarare bristen på disciplin kring dem) ställer till elände. :D

... i vilken vår hjältinna letat förgäves

Jag har lagt en lång stund av idogt nätletande för att få veta energiinnehållet i de påsar med "Coop Instant Cappuccino"-pulver som jag har aft liggande i min skrivbordslåda en tid. Jag är sugen på något varmt och gott innan jag går hem för dagen, men samtidigt ytterligt petig med kalorier och sådant nu. Jag hittar ingen info så jag struntar i något varmt och gott, packar ihop mina grejer och drar hem ändå.

Hemma väntar en joggingrunda och tvättstugan. Sedan väntar antagligen sängen, som vanligt. Livet i storstaden är inte allt hektiskt och glammigt, men det är faktiskt ganska skönt. Turista på riktigt ska jag göra under min semester, som till största delen ska tillbringas på hemmaplan. Ja, jag ska ha en staycation (eller hemester, på svenska?), som det har namnats till nu i lågkonjans tidevarv. Trendigt värre, alltså. Men det är väldigt frivilligt; i flera år har jag varit sugen på en vecka, eller två, i Stockholm. Nu bor jag här och det vore väl själva fan om jag inte skulle passa på att se och göra allt det där jag tänkt mig. En del i sällskap med barn, P och/eller goda vänner - en del på egen hand.

Men nu: hemgång! Stay cool, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna blir fundersam

Snart är det sommarlov och i Metro läser jag, på väg till jobbet, att Täby kommun erbjuder kursen "Girl & the City" som bland annat innehåller aktiviteter som "besöka designer, SoFo, NK, gå på spa, göra färganalys och dricka latte varje dag"*... Pris: 1.300 spänn. Och målgrupp är - håll i er nu - tjejer i åldern 11 - 13 år...

Öh... vad hände med fopollsskola, badutflykter och ridläger..?

Fritidskonsulenten Mats Blückert som kom på idén säger att "vi försöker se hur man kan få ungdomar intresserade av något som kan vara utvecklande" och jag undrar utvecklande för vem..? För affärs- och gyminnehavare? För caféägare? För kosmetikamark-naden?

Som gensvar till viss kritik kring idén och unga flickors självbilder som kanske bör stärkas på annat vis svarar han: "Är flickorna för smala får vi väl stoppa i dem en bakelse … om du förstår vad jag menar." Att vi inte tänkte på det... Lysande, Mats. Lysande.

Vill ni läsa artikeln i sin helhet finns den här.




För den oinitierade kan jag meddela att "SoFo" står för South of Folkungagatan - störtlöjlig benämning if you ask me...

... i vilken vår hjältinna hinner undan

Jag tog en rask promenad tillbaka till skolan efter lunchen (som vi ju äter på en annan skola) och hann precis i tid för att slippa en bokstavlig kalldusch. Just när jag kom in i mitt arbetsrum och tittade ut genom fönstret blev himlen alldeles mörkgrå och ett hårt regn började falla. Då kändes det extra fint att ha den varma, stickade koftan att ta på sig och hälla upp en mugg kaffe.

Lunchen var däremot inte så fin. Fiskbullar funkar, men inte mer. Jag tröstar mig med att det i alla fall är magert och rätt mycket protein i.

Och så har jag varit på utvecklingsamtal med min chef. Vi pratade om vilka mål jag har framöver och hur jag vill utvecklas personligen; både jobbmässigt och annat (som t ex träning etc). Jag berättade lite hur jag tänker kring höstens arbete och vilken typ av kompetensutveckling jag önskar mig, likaväl som jag beskrev en idé jag har att jobba mer aktivt med våra tjejer som tyvärr ofta får spela andrafiolen här, bland alla pojkar som lyckas ta rejält med plats. Jag vill dock påpeka att det inte är pojkarnas "fel" utan att en del av tjejerna också har en väldigt loj inställning till verksamheten här. Det är inte så viktigt med utbildning för man ska ändå gifta sig snart... eller det är jobbigt att röra på sig; man blir varm, ja rentav svettig, och det är ofräscht... osv. Under sommarens elevuppehåll ska jag skissa på en del idéer jag har kring detta och se om inte allt kan vävas in i ett schysst temaarbete där vi också kan involvera kärnämnena. Sådana saker pratade vi om.

... i vilken vår hjältinna varit förutseende

Idag har jag äntligen med mig en varm, stickad kofta. Det var inte en dag för tidigt... Däremot lyckades jag åka ifrån min mobiltelefon. Inte för att jag väntar några direkt avgörande samtal, men det känns väldigt konstigt att inte ha den med.

Soligt ute. Blå himmel. Kyla i vinden.

... i vilken vår hjältinna tänker på glada saker

Saker som kan muntra upp en lite gråkall måndagseftermiddag på stan kan vara:

- en son och hans mor sitter bredvid mig på tunnelbanan och och samtalar på den mest underbara gôrvärmländska (jag gissar på någon mil norr om Karlstad). Av samtalet förstår jag att sonen nyligen flyttat hit och att mamma nu är och hälsar på honom. Hon frågar om stationerna och om hus vi åker förbi och han berättar lite stolt. Trots att vi pratade i telefon så sent som i går kväll så börjar jag längta efter Linus.

- en allvarlig ung man i prydligt skägg, hatt, svarta jeans och svart skinnjacka kliver på vid Slussen. Han har näsan i en bok, en virkad ros fäst vid jackan och ur fickan sticker ett knippe rabarberstjälkar upp.

- när jag går längs Odengatan och korsar Tulegatan hörs plötsligt en operasångerska genom ett fönster. Hennes röst bär, högt över trafikbruset och jag glömmer att jag fryser om händerna.

- ett telefonsamtal med yngsta syrran Malin.

Sådana saker har lyst upp min eftermiddag idag.

Nu dricker jag te och latar mig skönt i soffan. Min kropp känner av gårdagens lite längre runda och jag vilar. Jag tar igen det imorgon efter jobbet, på gymmet.

... i vilken vår hjältina nystartar

Måndag. Ny vecka. Nya insatser. Bara att köra på. Idag väntar jobb och tandläkarbesök. Man lever ett glamoröst liv här i storstan. ;-)

Gårkvällen tillbringades med en telefonlur i örat. Agneta ringde och jag tror vi pratade i två och en halv timme. Gott! Och hon kommer hit och hälsar på en vecka i sommar! ROLIGT!

Nu: kaffe, morgonnyheter och sedan långa benet före till buss/tunnelbana.

Ha en magisk måndag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna intervalltränat?

Men vilka konstiga intervall det blev. Två bara, ju. Först powerwalkade jag ca 25 minuter, sedan tänkte jag springa 30. Minuter, dårå. Men något skumt hände och jag gjorde lite som Forrest G och liksom bara fortsatte att springa, så de tänkta 30 blev 65. Sedan fann jag mig vara hemma. 12 kilometer avverkade. Verkligen inte på någon rekordtid, men det spelar faktiskt ingen som helst roll; jag är så äckligt glad och nöjd med mig själv och kom på mig med att liksom springa där och bara le och tänka på alla möjliga roliga och trevliga saker. Som till exempel Vårruset och att ta tjuren vid hornen och cykla till jobbet på fredag (jag har ju faktiskt mobilen med mig ifall jag skulle cykla vilse). Och du som tycker att jag springer alltför sakta är välkommen att själv testa nivåskillnaderna på min Runt Sjön: Extended Version-runda.. Be my guest... ;-)

På vägen hann jag också njuta av skir trädgrönska, sagolikt vacker fågelsång (jag har faktiskt lärt mig att springa utan musik i öronen), vitsippor, blåsippor, blåbärsris, stavgångare (måttligt njutbara iofs...), andras idoga kolonistugeflit, doften av skog, solvärme (regnet försvann helt - vilken lycka, men också: vilken ångbastu skogen förvandlades till...), solglitter på vatten, fina vovvar och ett par klättrare.

Nu har jag stretchat - nöjd, P? ;-) - eftersvettats, käkat en banan och druckit massa vatten. Duschen väntar och sedan ska jag passa på och städa och göra fint härhemma innan jag lagar middag och sjunker ner med DN, fulpyssel och bra bok i min sköna, goa soffa. Såvida jag inte rentav ska sätta mig på balkongen, istället.

Vi hörs, me Hearties.

... i vilken vår hjältinna trotsar vädrets makter

Äh. Egentligen är det kanske mest min inre latmask jag sätter på plats? Det regnar fortfarande, men ganska lite nu. Jag gick in i sovrummet och tittade på JMJCJ och insåg att är det något jag inte vill är det att lägga en timme på den. Så efter en uppvärmande bloggpromenad och lite internt peptalk ger jag mig ut i skogen i alla fall, nu. Det är det här med rutiner, att bestämma sig för något och sedan göra det, ni vet, som får mig att må bra. Det kanske inte blir som jag tänkt, men jag gör det ändå, liksom.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna samlar kraft

Igår blev det faktiskt inte så att jag gav mig ut igår. Annat kom emellan kan vi väl säga. Bland annat ett fulpyssel av rang. Och när jag väl kom igång med det på allvar så gav det samma kick (om än inte förbränningsmässigt, dårå) som ett pass ute i naturen. Jag har inte mycket kvar på fulpysslet och sedan kommer det förstås upp en bild här. Men innan jag gör färdigt arbetet ska jag faktiskt ut på en rätt lång runda. Planen är att powerwalka den lämgsta rundan, den som är 12 km, och emellanåt brista ut i lite spring. Vore jag pretentiös skulle jag kanske kalla det intervallträning, men jag tycker det låter mer ambitiöst än vad det egentligen är.

Dock ska en god macka med messmör och ett par rejäla muggar kaffe få sjunka undan i magen litegrann innan jag beger mig ut. Träningskläderna är dock på och jag är riktigt taggad!

Efter träningen ska lägenheten städas ordentligt, växterna ska vattnas och fulpysslet ska göras klart. Sedan får jag se. Jag började läsa en bok igårkväll, som jag tror jag ska ägna lite tid åt; Leo Afrikanen av Amin Maalouf. Den är lite speciell på fler än ett sätt; inte minst det att den stått i min bokhylla i säkert tio och år och jag har aldrig läst den tidigare. Det är nog den enda bok i min ägo som jag inte läst minst en gång. Jag fattar inte hur det gått till..?

Och NU, några minuter in i bloggskrivandet, händer följande: Jag hör mystiska ljud utanför mitt fönster och när jag lyfter blicken åt det hållet, från min sköna soffposition, ser jag att det har börjat ösregna. Inget milt sommardugg utan verkligen spöregn. Men FAN ta dig, Murphy! Men mig plockar du inte... Jag avvaktar en liten stund - sedan drar jag fram jävelmotionsjävelcykeljäveln. Sådeså.

... i vilken vår hjältinna får en försäkran

Jag läser i dagens DN att vi lärare, via Lärarförbundet, kommer att få en försäkring som ger oss pengar utöver a-kassan om vi blir av med jobbet, exempelvis i nuvarande lågkonjunktur. Försäkringen ska garantera 80% av lönen under 200 ersättningsdagar, och det utan lönetak.

Just det där med att slippa lönetaket är en bra sak. A-kassan generellt har satt taket till smått löjliga 18700, och så ska man få 80% av det. Det är ju sanslöst. Man har ju rättat sina omständigheter efter sin inkomst och skulle jag få 80% av det beloppet skulle jag antagligen bli tvungen att t ex säga upp min lägenhet. Inte för att jag riskerar att bli av med jobbet, iofs, men helt säker tror jag ingen kan vara , just nu.

Försäkringen kommer att tecknas automatiskt såvida man inte specifikt undanber sig, och eftersom a-kasseavgiften avses att sänkas kommer det inte ens att kosta mig något extra. Bra jobbat facket! :-)

... i vilken vår hjältinna skjuter upp

Egentligen var planen att kliva rakt ur sängen och sedan ge mig ut på en runda. Men när jag vaknade ville inte min kropp springa. Huvudet ville inte heller. Så istället för en inre strid tog jag ett djupt andetag, gjorde mig en god macka och satte på en kanna kaffe. Nu sitter jag här i soffan, dricker mitt kaffe och chattar med Matilda om framtiden, livet och universum. Morgonteven står på, lite diskret. Och ute visar sig solen efter nattens envisa, och sköna, regnande. Jag vet hur det blir; senare idag kommer mitt inre att finna en samförståndslösning och jag kommer att springa den där sköna halvmilen. Till dess lutar jag mig tillbaka här i soffa, bläddrar i DN och fyller på mitt kaffe.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna jagar lammkött

Men fan också. Det verkar helt omöjligt att få lägga tassarna på lite fräscht lammkött, trots att jag är villig att betala vad det kostar.

Varken Konsum eller Hemköp här har det. Får kolla i affären hemmavid, efter jobbet. Och finns det inte där heller får jag helt enkelt lägga om strategi inför morgondagens middag.

... i vilken vår hjältinna önskar alla en Fin Fredag

... i vilken vår hjältinna telefonerat

Åh, Sari. Världens bästa Sari. Så skönt att prata. Länge och väl. Sådana saker får min värld att snurra vidare!

... i vilken vår hjältinna jobbar

Tystnaden är, som man säger, förtätad här i studierummet. Vi har uppsamlingsheat på årets nationella prov i engelska, C-delen. Tre elever skriver uppsats så pennorna glöder. Att välja tema gick fort för dem alla tre. Vid det här laget känner jag dem ganska väl och jag tror jag vet vilket tema var och en valt att skriva om. Jag sitter som provvakt och passar på att rätta en del. Och blogga, då. Till hösten ska jag aktivera eleverna med eget bloggande, tänker jag. men jag tänker annat också. Exempelvis tänkerjag på hur vi ska kunna jobba med praktisk-estetiska ämnen på ett kontiuerligt sätt, när vi inte har någon lärare för det. Kanske sätta upp en kreativ ateljé, med möjligheter att skapa saker med sina händer, till att börja med? En symaskin, bild- och formmaterial, pysselgrejer och så småningom kanske också lite snickargrejer? Jag tror - nej, jag vet - att våra elever verkligen behöver uttrycka sig konstnärligt. Förena huvud och hand, som det heter. De har så mycket inom sig som går så mycket lättare att uttrycka i inte enbart ord, utan genom olika former av skapande verksamhet.

Hur detta ska kunna lösas ska jag klura på. Som vanligt tar jag gärna emot tips från er, kära läsare.

... i vilken vår hjältinna är rutinerad

När jag kom hem från jobbet var jag frusen, trött och sjukt omotiverad att ge mig ut och springa min halvmil innan det var dags att ta itu med tvättstugan. Jag sjönk ner i tevesoffan och tittade på den underbara gamla teveserien Hedebyborna, som jag missade när den nystartade i söndags kväll. Sedan tänkte jag att även om jag kanske inte orkar springa hela vägen så ska jag ändå hålla fast vid min rutin, och så drog jag ändå på mig träningskläderna och sprang den där rundan. Och det gick riktigt bra! Jag liksom bara sprang där och även om det var jobbigt på slutet så gjorde jag det! Det var säkert den nya tracktopens förtjänst... ;-)

Och ikväll blir det Ravi Shankar som står för gonattmusiken. Här får ni ett smakprov, me lovely ones:

... i vilken vår hjältinna är varm

Just nu vräker regnet ner utanför fönstret till mitt arbetsrum. Ventilationen (som inte verkar att vare sig kunna regleras eller stängas av?) åstadkommer en smärre orkan inomhus. Mina fingrar är stela av kylan, men i övrigt är jag nu varm och go' tack vare den Adidas tracktop (svart med silverrevärer på ärmarna) som jag införskaffade på lunchen. Tunn och lätt och ändå suveränt gosig är vad den är! Jag hoppas det slutar regna tills jag kommer hem från jobbet för då ska den officiellt invigas med en joggingrunda!

Jag har förresten fått smak på ett nytt ord. Resiliens. Säg det några gånger medan ni tänker på att det [bland annat] används i betydelsen av barn och unga som, trots svår uppväxtmiljö utvecklas positivt. Jag tycker ordet är vackert. Och tufft. Precis som de unga det beskriver*. Resiliens, alltså.

*Det kan också användas om exempelvis ekosystems förmåga att klara av störningar och påfrestningar utan att förändras negativt.

... i vilken vår hjältinna håller med

Jag håller med det gamla ordspråket: En bild säger mer än tusen ord!

... i vilken vår hjältinna ifrågasätter

Men... ska jag då aldrig lära mig..? Det var, som vanligt, en behaglig temperatur hemma hos mig i morse och vädret såg ju rätt lovande ut, så jag struntade i att ta med en varm extratröja. Igen. Och här sitter jag nu och fryser. Som FAN. Våra lokaler är iskalla. Det enda positiva är väl om de håller den här temperaturen även när det blir högsommarvärme...

Jag har just lagat mig en megamugg te som jag belönar och värmer mig med, efter att bloggledes ha så smått börjat bena ut måndagens mycket intressanta temadag.

... i vilken vår hjältinna fortsätter

Utanför mitt vardagsrumsfönster skiner solen på en lätt disig himmel. Vädringsfönstret står lite på glänt och jag hör trafikbruset. Jag tänker att om jag blundar kanske jag kan inbilla mig att det är hav jag hör. Men det funkar inte. Istället tittar jag på morronteve, äter snällt min havregrynsgröt och dricker mitt svarta kaffe. Möte direkt när jag kommer till jobbet och jag har "inringningstelefonen" i väskan. Det är den telefon vi använder för att ringa våra elever på morgonen (och ibland på kvällen) för att påminna dem om att de har en skola att gå till. Jag ska ringa några samtal på tunnelbanan. Långt ifrån alla behöver den här pushningen en enda dag - andra behöver den hela tiden. Förmiddagen ska bli lugn - efter mötet har jag planeringstid. Då ska jag planera.

Ha det, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna haft en bra dag

Precis som jag avsåg blev det här en bra, men frusen, dag. Schyssta lektioner med flitiga (nåja... ganska, i alla fall...) elever, goda samtal och ett rejält träningspass på gymmet som avrundning innan jag åkte hem. Trött är jag. På ett skönt vis. Snart ska jag göra mig en mugg te, tända ljus och lite rökelse, sätta på soft musik och krypa ner under duntäcket. Helst ville jag att den softa musiken skulle bestå av Ravi Shankar som klinkar sitar, men jag orkade inte gå ner till "posten" för att hämta ut paketet med skivor när jag kom hem. Där var nog redan stängt förresten. Men lite Coltrane, Davis och Johansson blir finemang, det också.

Sussa sött, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna tar nya tag

Jag har sovit gott i natt. Och mycket. Det är skönt. Och välbehövligt. Nu har jag duschat och ätit min morgonyoghurt och ska ägna en stund åt nyheter och en stor mugg nybryggt Zoegas (Estancia). I hallen står träningsväskan packad. Solen skiner och det ser ut att kunna bli en fin dag! Jag ska i alla fall försöka göra den till en sådan.

... i vilken vår hjältinna tar hand om sig

Ett varmt skumbad ska jag ta nu. Soundtrack: Songs of Leonard Cohen. Köket är städat och jag har fått bolla mina tankar och inte enbart mot bloggen, då. Jag tänder några ljus och tänker snälla tankar till mig själv.

... i vilken vår hjältinna är nedslagen men beslutsam

Det här håller inte. Det gör det fan inte. Jag är duktig och nyttig och tränar och äter vettigt måndag till fredag lunch ungefär (såvida inte helgen infaller redan på torsdagen...) och sedan barkar det åt helvete alldeles. Inte att undra på att vågen inte rör sig en millimeter åt rätt håll. Jag har just sprungit en halvmil och det gick tungt. Det beror säkert på att jag inte blir av med den envetna förkylningen (är dock feberfri) och inte har tränat på en dryg vecka nu, men inte enbart det. Idag lyckades jag tänka medan jag sprang (inte bra egentligen; det tar för mycket energi - bättre tänka i duschen efteråt!) och nu har jag beslutat mig för att det får vara slut på suset och duset på helgerna. I synnerhet på suset. Duset kan få vara kvar. Typ. ;-)

I klartext betyder det att allt onyttigt (snacks, god ost, godis, glass och ALKOHOL) kapas bort totalt, för ett tag. Fram för lätt god mat och ork att motionera även på helgerna! Främsta boven är faktiskt alkoholen. Inte så att jag fullständigt gått ner mig, men det blir gärna både tre och fem glas vin och den seghet som infinner sig dagen efter gör att jag inte orkar ens tänka på träning. Och så blir jag sugen på allehanda godsaker. Men nu är det slut med det, för ett tag. Möjligen kan jag festa runt på lite popcorn, nångång.

Jag har kommit en så lång väg. Det har jag inte gjort för att sedan falla till föga och börja ta order av rödvin och snask.

Så var det med det. Jag kan bli nedslagen, men aldrig uträknad. Så det så.

Stay tuned, me lovely ones.