lördag, januari 31, 2009

... i vilken vår hjältinna vill till himmelen

Nej, det vill jag inte. Inte på det viset, i alla fall. Men... jag ser Såsom i himmelen... och... den här filmen... den är så vacker. Och när den av sin karl (Per Morberg gör ännu en vidrig slemmoroll) så misshandlade Gabriella (Helen Sjöholm) sjunger sin sång... så ställer sig håret rakt upp i nacken på mig - och tårarna rinner.

Och ni som minns hur jag tidigare skrivit om det ljuvliga i att sjunga tillsammans med andra... och som förstod vad jag menade... ni fattar det andra också... det ljuvliga och vackra och smärtsamma. En film att älska, som berättar en historia att älska, om människor... att älska.

... i vilken vår hjältinna håller räkningen

... och det är 28 dagar kvar.

... i vilken vår hjältinna hyllar bibblan















I Anne-Maries blogg skriver hon så härligt om bibblan att jag bara måste börja fundera på hur det var, jag också!

Jag har läst hela livet. Verkligen. Jag började läsa tidigt; troligen var jag knappt tre år när jag - på egen hand och genom att vara väldigt frågvis - knäckte läskoden. Sedan började äventyret - och det pågår fortfarande! Min extrema lästörst har lett mig på många kringelikrokvägar och har ibland varit snudd på fysiskt påtaglig. Jag har haft ett sådant behov av att läsa att jag verkligen läste t ex allt i mina föräldrars - och andras - bokhyllor vilket är en av anledningarna till att jag läste de flesta ryska klassikerna innan jag var 10 år (save for Dostojevskij, som jag fortfarande brottas med...), tjocka böcker om livet ombord på de stora segelskutorna på vetetraden, deckare, böcker om nålbindning, kantarellsök med hund, biografier, Jack London, erotiska berättelser och så vidare ad infinitum.

Men... den enskilt största källan till läsupplevelser var, är - och förblir - biblioteket! Jag minns alla mina skolbibliotek (och det har varit några, för en flyttfågel som jag) och hur de luktade och känslan av att gå in där och bara lassa på med böcker - i låg- och mellanstadiet var fredagarna lånedagar - och beräkna så det skulle räcka en vecka. Bodde jag i stan hade jag alltid bibliotekskort på "stora biblioteket" också och dit gick jag på vardagskvällarna för att låna ännu mer att läsa... När jag var i 10-11årsåldern låg stadsbiblioteket i Karlstad nere vid kanalen, mittemot Herrhagen, och det var en underbar känsla att gå dit genom den omgivande lilla parken i vintermörkret. Lite som när Bosse sitter ensam i kvällsmörkret i Tegnérlunden med ett gyllene äpple i handen (innan han får veta att han ju är prins Mio i Landet i Fjärran)... Magiskt, på något vis.

Sedan flyttade vi omkring lite igen och efter en kort sejour på en pytteliten halländsk byskola (vars tunna bibliotek fick mig att låna mer böcker i mammas hylla och därvidlag kunde hittas sittandes i uppehållsrummet läsandes Aldous Huxleys Du sköna nya värld och Guy de Maupassants mer avancerade noveller...) hamnade vi på Våxnäs i Karlstad. Där fanns lokalbibliotekens lokalbibliotek! Så mycket som jag var där borde de haft svängdörrar. Jag var ofta trött och ledsen och att komma in på biblioteket var som att komma hem till något varmt och tryggt och fint. Där inte bara lånade jag böcker, utan upptäckte att det också var väldigt fint att sitta där på kvällarna och läsaläsaläsa. Allt. Lucky Luke- och Asterixalbumen, George Orwell, kärleksromaner och massor massor massor av ungdomsromaner av det realistiska slag som översvämmade mitt sjuttital... Sven Wernströms böcker om trälarna... Hellbergs böcker (Puss o kram, Jag är Maria, jag... och alla de andra) ... Kerstin Thorvalls böcker... böcker om unga killar och tjejer... och... en bok som jag så gärna skulle vilja läsa om... som av någon anledning (och jag vill finna ut vilken) gjorde ett otroligt starkt intryck på mig; Det kallas soul av Kristin Hunter. Jag läste den flera gånger. Om och om igen. Verkligen älskade den!




















(Mitt nu-jag greppar mitt 13-åriga då-jag)
Ofta - på det progressiva sjuttitalet - ordnade Våxnäs bibliotek också musikkvällar med visor och jazz och grejer och jag var såklart där. Ofta.

Antagligen var jag en skitkonstig unge.

Sedan har det bara ångat på. Det första jag gör när jag kommer till en ny stad är att fixa mig ett bibliotekskort! Och sedan lånar och läser jag. For free (more or less... there's no such thing as a free lunch... men detta är en av anledningarna till att jag gärna betalar skatt)! Bibblan är en livsstil!

























Nuförtiden har jag ju också något som är alltför anspråkslöst för att kallas bibliotek, men som ändå är en källa till mycket läsglädje, för mig och mina nära! Det är med böcker som med skivor; de gör man sig inte av med. De är ens följeslagare i livet!

fredag, januari 30, 2009

... i vilken vår hjältinna håller helg

Jag avslutade arbetsdagen med ett föräldrasamtal som jag gruvat mig för, en smula, men som ändå slutade i god anda och samförstånd. Det kändes bra. Sedan gick jag hem via affären och Glasbanken (för en flaska gott Masí Campofiorin). Drog en borste genom håret och gick ner till Konditori Fenix för att träffa en ung vän och prata och fika. Skönt och avslappnat samtal i skön miljö.

Jag hann lagom med tåget in till stan och styrde stegen mot Intersport vars skoavdelning har gott renommé. Jag fick god hjälp och vi diskuterade pronering och sånna goa grejjer. Till slut gick jag därifrån med ett par Nike Max Moto, som har generös dämpning och är lämpade för min fotisättning och det faktum att jag ofta springer på hårt underlag. 1200 spänn kostade de, men så var de nedsatta till 790,- vilket ju kändes som en trevlig överraskning!














(Me beauties!)
Dessutom hann jag, i teknikbutiken, hitta exakt rätt hörpluggar till min iPod. Originallurarna bara trillar ur och det gör mina Koss expanderbara också. Men Sony's med bass boosters sitter som gjutna! Äntligen! Ljuvligt!

Efter stadsresan var det skönt att komma hem till stugvärmen - det är bara några få minusgrader, men den lite fuktiga luften gör att det känns betydligt kallare - och äta het, spenatbaserad grönsakssoppa med några kokta ägg till. Nu sitter jag, lätt rödkindad, i tevesoffan och funderar på vad jag ska göra med min kväll medan jag sippar på ett glas rött och kollar väderrapporten. Imorgon ska skorna invigas! JÄJ!

Tror jag inleder med På Spåret. Ha det gott, me lovely ones. Det har jag!

... i vilken vår hjältinna ska ha en Fin Fredag igen

Det kan du också ha. Prova får du se. Det handlar inte bara om vad som händer utan mycket mer om din egen inställning. Hur är det talsättet lyder? "Det är inte så mycket hur man har det som hur man tar det." Ungefär så är det också med Fina Fredagar. Och... man får aldrig roligare än man gör sig.

Min arbetsdag inleds med möte i antimobbningsteamet och sedan är det lektion, lite snabb fredagsmysfika (Bosse & jag står för det idag), lektion igen, planeringstid (då brukar jag passa på att ta en mugg kaffe till, i lite långsammare tempo, och så ska jag städa på mitt skrivbord) och så en sista lektion igen innan jag går hem för dagen.

Ett gott rött ska handlas hem och i övrigt blir det både en trevlig caféfika och inköp av skitbra skor att springa i. Stadsresa, alltså.

Ikväll ska jag göra så lite som möjligt. Äta något gott, smutta vin och kanske se en film. Jag får se. Man vet aldrig. Kanske blir jag jättesugen på att inviga skorna också - men det får isåfall bli innan mat/vin/film...

Stay tuned, me lovely ones...

Och det är 29 dagar kvar.

torsdag, januari 29, 2009

... i vilken vår hjältinna utökat sin vokabulär

"Assymetriskt hot". Sedärja. Det var ett nytt uttryck, minsann. Det handlar om läskiga och jäääättefarliga saker som inte faller inom de "vanliga" ramarna. Exempel: terrorism. Islamism. Akutaliserat (hoppsan... där tangentbordsslarvade jag... men... det blev ju ändå rätt, tycker jag... och så gjorde jag ett nytt ord också... hade ju tänkt "aktualiserat"... men "akutaliserat" känns minst lika användbart...) av situationen i Rosengård och en rapport som kraftigt ifrågasätts av forskare i bl a Lund. Läs här om ni är intresserade.

Jag brukar verkligen försöka tycka om mig själv. Emellanåt lyckas jag. Men vet ni... ibland... ja, då älskar jag mig själv. Just nu är ett sådant tillfälle. Efter att ha kommit hem sent efter samtalscirkeln och uthungrat ätit fullkornspasta och keso mini och pustat lite i soffan så drog jag på mig träningskläder och gav mig ut. Jag sprang (eller joggade - vad är egentligen skillnaden?) 5 km. Idag gick det på 30 minuter. Och jag stannade inte en enda gång - inte ens för att pusta eller bara dra efter andan. Andningen funkade perfa och benen bara jobbade på. Det märkliga är att knät som bråkat lite med mig i veckan inte kändes ett enda dugg medan jag sprang, men så snart jag kom hem och bara skulle ner till tvättis för att fixa mig en tvättid, så gjorde det ont igen. Skumt. Men jag tror att jag ska ha skor med ännu bättre dämpning, bara. Ska ordna det imorgon.

Nu ska jag bara njuta av kicken och att jag gav mig själv det här.
Och det är 30 dagar kvar.

... i vilken vår hjältinna fryser

- När det är riktigt kallt finns det inget som värmer som en mugg te, säger pappa Ingalls i Lilla Huset på prärien (bokserien, mind you).

Faktum är att han har rätt. Långpromenaden var kall, rask och skön men under väntan på eftersläntrarna vid rundans slut hann jag bli nerkyld, sådär så att jag började frysa inifrån och ut. Jag försökte med kaffe, men det halp inte. Nu är jag dock hemma en sväng för att byta om innan eftermiddagens samtalscirkel och passar på att göra en bautamugg te. Och så snart jag börjar dricka sprider sig en helt underbar värme i hela kroppen.

Mysko.

... i vilken vår hjältinna fått lite sovmorgon

Idag är det friluftsdag på skolan. Jag ska inleda min dag med att ta med ett gäng ungar på en långpromenad. I rask takt, även om det inte är något träningstempo för mig. Men vi börjar inte förrän nio, så jag har fått lite extra respit och det känns bra. Jag var trött igår kväll efter jobb, 45 minuters jävelcykling och betalande av månadens räkningar men hade ändå svårt att somna och just när jag lyckats med det ringde en förälder och hade lite bekymmer inför friluftsdagen (egentligen hade ju hennes barn bekymmer, men mamman var språkrör) och vi löste det på ett vettigt vis, men sedan var det hart när omöjligt att somna om.

Friluftsdagar är fina grejer; jag får röra på mig på betald arbetstid, jag får vara ute, jag får ha sköna träningskläder på mig och - inte minst, verkligen! - det brukar bli många roliga samtal och nya kontaktytor som öppnas visavi eleverna. Så det här blir en fin dag, tänker jag, medan jag dricker mitt nybryggda Hazienda och småkollar lite på morgonteve i SVT1.

Stay tuned, me lovely ones

onsdag, januari 28, 2009

... i vilken vår hjältinna prickar av











Som jag skrev igår hjälper det mig att ha papper och penna i handen när jag har det för rörigt omkring mig. Då kan jag snabbt strukturera och prioritera. Just nu har jag först och främst delat upp allt i "hemma" och "på jobbet". Det som hamnar under "på jobbet" ska jag lista imorgon. På jobbet. Det andra listar jag nu och sedan gör jag. Det hjälper ju föga att göra listor om man inte gör.

"Hemma"-saker jag gjort efter jobbet idag:

- Beställa flyttbil - CHECK (och den supernajsiga bokningstjejen var egentligen från Kosta och kunde tipsa om bästa vägen, var billigaste tankstället är och hur lång körtid som jag ska räkna med!)
- Köpa flyttkartonger - CHECK
- Avtala med miljöstationen om hämtning av diverse grunkor - CHECK

Återstår att göra:

- Lämna biblioteksböckerna
- Sälja soffan (ska visa den imorgon för hugad spekulant)
- Städa ur 3 garderober
- Hämta kassar till böckerna
- Tömma skrivbordet innan hämtningen
- Slänga dödsdömda växter
- Göra flyttanmälan
- Börja packa
- Städa
- Avskedsfest

A walk in the park, när jag ser listan. Lugn o fin.
Det är 31 dagar kvar.

... i vilken vår hjältinna är morgontrött

Det märks att det är mycket nu. Förra veckan hade jag ändå en del energi (till t ex träning) på morgnarna men den här veckan är det verkligen tungt att masa mig upp ur bingen. Allt bara far runt i huvudet och runt omkring mig. Flyttkartonger och råddande och sälja soffan och elevbekymmer och prestationskrav (egna, mind you) på att alla lektioner ska vara bäst i världen och orka läsa klart boken om Che och lämna böcker på bibblan och träna och börja sortera mina grejer på jobbet och städa ur de sista garderoberna och kanske investera i nya, riktigt bra skor att springa i och hänga med i nyheter och debatter och hålla ordning härhemma (inte så kul att städa och pyssla när jag ändå snart ska flytta) och fundera på nya jobbet och vara lite orolig för hög hyra i nya lyan och boka lastbil och hinna ta det lite lugnt och komma ihåg alla möten på jobbet och inte glömma bort att svara på mejl och sms och kolla fastighetsbolag med förstahandslägenheter och vattna växterna och lacka naglarna och skriva till mina föräldrar (fortfarande inte gjort, alltså) och fundera över senaste bandsläppen till SRF (det var ju kul med Kamelot och Jon Oliva's Pain t ex, men gladast blir jag faktiskt för Grand Magus!) och försöka tänka och kanske rentav skriva något på mitt obefintliga skrivprojekt men egentligen vill jag bara rymma några dagar och ligga mjukt och hålla om och bli omhållen och strunta i allt utom däret och dået - eller om det kanske då blir häret och nuet...

tisdag, januari 27, 2009

... i vilken vår hjältinna pustar lite
















Mitt jobb innehåller ibland arbetsuppgifter som kan liknas vid att hålla reda på en flock galna kvigor. Medan man reder i det ena problemet är de redan i full färd med att hitta på ny jävelskap, för andra och varandra. Och alla skyller på alla och det är en jämrans röra. Det är då jag tar ett djupt andetag, sätter mig en stund i ett avskilt hörn (nåja... allt är relativt...) med block och penna och tänker. Försöker se vilken trådände jag ska börja dra i. Sedan drar jag i den. Idag har jag dragit i minst tre olika trådar, som inte ens hör till samma trasselsudd. Därutöver försöker jag hålla stimulerande, intressanta och givande lektioner och dessutom vara både social och kollegial.

Så skönt att sedan trilla hem till tystnaden. Kolla posten (tack CSN för att ni minns mig... eller inte...) och slänga en liten slatt olivolja i en gryta. Hacka upp rödlök, grön paprika och vitlök och slänga i tillsammans med salt, grovmalen svartpeppar, chilikrydda och spiskummin och sedan ett par rejäla nävar champinjoner och toppa med något så fuskigt som en tetra "tomatsås med italienska ostar" och en skvätt vatten. Låta det puttra ihop medan jag tar en burk blandade, kokta bönor (bra med protein där) ur frysen och låter den tina. Sedan tänder jag ljus i vardagsrummet och äter maten, fotfarande under tystnad, i vardagsrummet. Sitter efteråt och bara är, en stund.

Ringer Ingrid och diskuterar lördagens planerade fest. Lite man- och kvinnofall gör att det är tveksamt om vi ska ses och nu känner sig Ingrid krasslig också. Kan ju vara något övergående, men det kan ju också vara influensan och vi tar det säkra före det osäkra och planerar annan fest vid lite senare tillfälle. Vi hinner.
Det är 32 dagar kvar.

Ringer Peter och bara småpratar en stund. Om inget särskilt alls. Är bara så skönt att växla några ord. Vänskapen behöver inte alltid mer än så. Kontakt. Avstämning. Hur mår du? Är det bra med dig? Vad gör du? Hur går det med lägenheten? En helt otrolig sak hände mig idag... Hur gick det med offerten på Jättejobbet Allan? osv...

Ringer hem till en elev och försöker lugna och informera en bekymrad och orolig mamma kring nuläget i mitt ämne. Det går sådär. Mammor är oroliga, ofta. By default. Oavsett hur man än är öppen och förklarar och berättar hur vi jobbar så har de inte tillräcklig insikt i varken yrket eller skolans värld för att riktigt förstå hur det ser ut. Ibland är det ju så att oavsett vad vi lärare gör så fungerar ändå inte inlärningen. Jag önskar emellanåt att jag liksom kunde skruva av toppen på skallen på en del elever, stoppa ner ett rejält ordförråd, lite grammatiska färdigheter och en fet dos jävlaranamma där - och sedan skruva på igen.

Just jävlaranammat är viktigt. Språkforskningen visar tydligt att det är "risktagarna" som lyckas bäst att lära sig ett nytt språk; de som vågar slänga sig ut och pröva och prata och chansa och som litar till att de kan förstå många nya ord av det sammanhang i vilket de ingår - och därmed inte behöver ord-för-ord-översättning etc.












Men tyvärr fungerar varken språk- eller annan inlärning på det där skruva-av-och-stoppa-ner-viset. Ibland fungerar det inte på andra vis heller. Det går liksom bara inte in, ibland. Det kan bero på hög frånvaro (som kan vara hur giltig som helst), koncentrations- svårigheter, utmattning pga nattligt WOW- och CS-spelande, ovilja, lathet, ingen som helst inre drivkraft, sociala problem, eller - ibland, faktiskt - begränsade begåvningsresurser. Det kan också bero på brister hos läraren, feltänk i inlärningssituationen, sammansättningen av elevgruppen och en triljard andra saker. Ibland något av det; ibland en kombination av flera faktorer. Ibland är det också så att eleven greppar läget, och har betydligt mer realistiska förväntningar, än vårdnadshavarna.
(Nu är det nog på sin plats att förtydliga: här drog jag iväg och förde en generell diskussion kring elevers inlärningsproblematik och föräldrars förväntningar på skolans underverksuppdrag - det handlar inte om den specifika elev vars mamma jag ringde. Det handlar inte ens om den mamman.)

Tror jag ska laga mig en mugg te och läsa en stund. Under tystnad. Samtal är en sak. Slammer från stereo och teve en annan. Ikväll vill jag inte ha sådant.

Ha det gott, me lovely ones. Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna inte startar en ny blogg

Jag har sett att en del bloggare har en särskild träningsblogg och jag har också funderat i de banorna. Men så tänker jag att den här bloggen ju är en spegel av många aspekter på mitt liv (om än inte alla ifall nu någon trodde det...;-)) och att träningen och i-form-kommandet-och-hållandet ju är en vital del av det där livet. Och så bestämmer jag att låta det vara såhär. Alltså blir det fortsatt spridda skurar av trivialiteter, aktualiteter, jobbskvaller och svettstänk.

Jag hade en vag plan att kanske gå upp tidigt idag och cykla en halvtimme, men det ville inte min kropp vara med på. Och hur eller hur (som di säjer i Småland) så ska vi ju samarbeta, kroppen och jag, och då måste jag ju lyssna på den. Igår ville den ut och se så bra det blev! Nu ville den vila och vakna mjukt och fint. Så jag sitter här med havregrynsgröten som bomull i magen och kollar lite på morgonnyheterna och ser på mina tända ljus och msn:ar lite med Agneta och samlar ihop mig inför dagen. Jag fundilerar på att liksom hitta en form av rutiner för träningen... vilka dagar som ska vara vilodagar... vilka träningsformer jag ska ägna mig åt... och låter den här, liksom förra veckan, bli en hipp-som-happ-vecka så kanske jag kan göra någon form av utvärdering sedan. Samtidigt är det ju ingen idé att tokstrukturera eftersom jag antar att jag ändå måste hitta nya träningsrutiner (kanske träna på lunchen etc) när jag flyttat och börjat nytt jobb.

Per Sinding Larsen sitter mittemot mig i en ärtgrön kofta (ja, i teven, dårå) och hur peppigt och inne det än är finns det inte en chans i havet att jag kan tycka det är snyggt. Och nu ska försvaret bantas ner rejält och (fp) ylar. Jag säger: skrota hela skiten. Tillsammans med den ärtgröna koftan.

måndag, januari 26, 2009

... i vilken vår hjältinna tänkt om

När jag kom hem från jobbet var jag frusen och trött. Det är jag alltid på måndagar, vilket är lite skumt eftersom det visserligen är veckans längsta arbetsdag, men också - by far - den softaste. Jag hade lagt fram träningskläder så att jag snabbt skulle kunna byta om och ge mig ut och springa en halvmil men jag var inte upplagd, tyckte jag, så jag proklamerade raskt måndagar som vilodagar! Sedan lagade jag middag - jag fräste upp lite bacon, purjolök, rödlök och en försvarlig portion champinjoner och sedan la jag i lite ris som blev över från igår, och spajsade upp det hela med svartpeppar, cayenne och spiskummin - och beredde mig på en lat kväll under en filt, eller nåt.

Men... plötsligt... kom springet i benen (det jag kände i förmiddags) tillbaka och raskt fick jag på mig träningskläderna och susade ut. 32 minuter senare var jag tillbaka med en halvmil bakom mig. Ingen superfart direkt men jag sprang hela vägen... stannade bara för att hämta andan ett par gånger och samtidigt krångla med en reflex... Det är så jämrans skönt när jag kommer in efter en sådan grej, men faktum är att jag redan känner av det bästa av allt; njutningen medan jag springer. Känslan av att benen bär mig dit jag vill och som jag vill! Dessutom fick jag in en bra andningsrytm direkt och då är det bara att ånga på!
Wohoo! *endorfinkickar*

Och nu, me lovely ones... Nu är det verkligen dags för den där filten!

... i vilken vår hjältinna börjar nedräkningen

Idag fick jag definitivt besked.
33 dagar kvar.

... i vilken vår hjältinna känner sig unik

Jag fick en statistikuppgift häromdagen. Den handlar om Familjen Medelsvenson. Hur ser den familjen ut, egentligen? Till att börja med kan jag upplysa er om att de inte ens heter Svensson; de heter faktiskt Johansson. Pappa heter Lars Erik och är född 1967. Han kallas Lars. Mamma heter Anna Maria och kallas Anna. hon är född 1964. De är gifta med varandra, sedan 14 år. Ungarna är två, en kille och en tjej, och de heter Simon och Emma.

Familjen bor i en tätort, i villa, och bägge föräldrarna har 2-årig gymnasial utbildning. De kör... Volvo. Familjen har dator och tillgång till internet och pappa tjänar 25400/mån. Mamma tjänar 20200. Bägge jobbar heltid; Lars inom industrin och Anna i vården. De dricker tillsammans 1 liter vin i veckan, tar sig varsin 6:a snaps och dricker tre burkar starköl därtill. Varje vecka äter familjen 1,2 kilo godis och 1,2 kilo kaffebröd.

Jag brukar känna mig hyfsat vanlig. Plötsligt känner jag att jag faller utanför de flesta ramar och normer, bortsett från det faktum att jag driver ett ensamhushåll - något jag delar med en enorm mängd svenskar. Å andra sidan stöder sig SCB:s statistik ovan på medelvärden, medianer, typvärden och annat finurligt och lyckligtvis ser nog verkligeheten annorlunda ut för de flesta av oss. Ni vet... det finns lögn, förbannad lögn och statistik. ;-)

Och oavsett hur många statistiska mätningar som görs så får SCB ändå aldrig veta vad vi tänker...

Ha en mysig måndag, me lovely ones.

söndag, januari 25, 2009

... i vilken vår hjältinna lyft sig själv i håret (nästan i alla fall)

Efter sen frukost bestående av havregrynsgröt med lättmjölk och två kokta ägg samt en jättemugg Earl Grey med socker och mjölk softade jag lite och sedan laddade jag CD-växlaren med Pink Floyd, J J Cale och Jan Johansson och la mig på sängen under en gosig filt för att läsa och lata mig ännu mer. Kanske somnade jag rentav en liten stund.

Sedan gjorde jag något jag länge tänkt, men liksom aldrig fått tummen ur till; jag tog fram min poweryogaDVD som jag köpte för säkert ett och ett halvt år sedan och aldrig har använt. Jag rullade undan soffbordet, la ut min blå yogamatta och sedan körde jag ett 60-minuterspass. I de 60 minutrarna ingår ca 10 minuters uppvärmning och lika mycket nervarvning/avslappning, så effektiv tid blev det kanske 40 minuters poweryogande ungefär. Inte riktigt som 90-minuterspassen jag gick i höstas men ändå en rätt skön genomkörare som gjorde mig både svettig och lite trött.

Efter en sådan övning smakade det väldigt gott med en röra (eller vad jag nu ska kalla det) ris, grönsaker och lite knaperstekta baconbitar, strösslade över det hela.

Dagen har varit jätteskön, precis sådär skön som söndagar ska vara. Lagom doser av fysiskt aktivitet och totalslöande. Inte blev förmiddagens PW/joggingrunda sämre av det helt underbara vädret som bara varade just den där timmen jag var ute. Och snart är det tillräckligt milt ute för att återuppta de långa cykelrundorna utomhus igen. Det är något jag ser fram emot.

Nu är jag sömnig och ska plocka undan lite härhemma, förbereda lite inför morgondagen och sedan ge mig själv en tidig läggning i belöning för den här dagens aktiviteter. Skivorna ligger kvar i CD-växlaren; jag ska somna till dem.

Imorgon börjar en ny vecka med nya insater!

Ha det gott, me lovely ones!

Såhär blev min träningsvecka, förresten:

TRÄNING v 4/09

Måndag:
cyklat 30 min (23 km)

Tisdag: -
Onsdag:
cyklat 30 min (23 km), morgon

cyklat 30 min (23 km), eftermiddag
Torsdag:
cyklat 30 min (22 km), morgon

cyklat 30 min (23 km), eftermiddag
Fredag: -
Lördag:
cyklat 60 min (46.33 km), förmiddag

Söndag:
PW/joggning 60 min (1 mil), förmiddag
poweryoga, 60 min, kväll

... i vilken vår hjältinna fått en rejäl utskällning

Jag kom ut just som solen lyckades jaga undan de flesta gråa molnen. Powerwalkade första kilometern, som uppvärmning, och började sedan intervalljogga. Joggade en låt... powerwalkade en halv... joggade en låt... osv. Uppe vid Åleberg mötte jag de två små ettriga schnauzrarna (en schnauzer - flera schnauzrar?) som tokskällde och sprang efter mig en lång bit. Deras husse stod och lastade någonting så jag kunde inte fota till dem. Men jag skällde tillbaka. Då blev de rädda. Korkade, ouppfostrade skitjyckar.*s*

Just nu är jag hög på springet. Det är liksom en svävande sprillig ruskänsla i hela kroppen! Första halvmilen var tung och framförallt fick jag ingen ordning på andningen. Benen kan liksom bära mig nästan hur långt som helst, men andningen är jobbig om jag inte får bra rytm i den. Inte det lättaste. Men Jimi hjälpte mig (Hey Joe på repeat... vi snackar meditativ joggning...) och strax efter halvvägs så bara lossnade det och de två sista kilometrarna var ren och skär njutning. Jag kunde som vanligt inte hejda det där lyckliga fånflinet som bryter fram när jag har kanske femhundra meter kvar och jag inser att jag verkligen gjort det! Jag kom t o m på mig med att vilja springa den igen imorgon. Men det går ju inte. Än så länge är det mörkt när jag slutar jobbet, ju. Och ge mig ut på skogsvägar i kolmörker? Skulle inte tro det.

1 mil på 68 minuter. Det innebär att jag sprang större delen av sträckan!
Nu ska jag äta frukost. Because I'm worth it.

lördag, januari 24, 2009

... i vilken vår hjältinna tycker att påven är dum i huvudet



















Det tyckte jag redan innan. Dum i precis hela huvudet, faktiskt. Jag gillar inte att Benedictus XVI - formerly known as Guds Rottweiler och Pansarkardinalen - efter överläggningar med den helige Ande (?) lyfter bannlysning av det katolska prästbrödraskap (SSPX) som består av bl a högerextremister och revisionister (jag gillar inte det där med bannlysning heller, men det är en annan diskussion). En av dem såg jag intervjuas i teve bara häromdagen. Han ansåg att det inte alls hade dödats sex miljoner judar under Förintelsen. Att Förintelsen faktiskt inte hade ägt rum... lika lite som det hade funnits gaskamrar och utrotningsläger. Yeah... right...

"Gillar inte", förresten. Det är alldeles för milt uttryckt. Han är ju fullkomligt galen. Tycker att AIDS och HIV ska bekämpas med avhållsamhet och äktenskaplig trohet. Inte med upplysning och kondomer, uppenbarligen. Hej och hå. Och vad han tycker om aborter, preventivmedel och homosexualitet - vilket han anser vara en lika stor fara för mänskligheten som klimathotet. Hej å hå. Typ.

... i vilken vår hjältinna har disciplinerat sig

Ett trist regnstril, som inte upphört riktigt ännu, satte stopp för mina planer på milen. Istället fick det bli en timme på ni-vet-vad. Jag börjar faktiskt, efter lång tid, se den som en bundsförvant. En räddare i nöden. Med den tillhands kan jag inte skylla vädret för utebliven träning. En timmes snabbtrampande gav 46.33 km på trippmätaren. Some trip, huh? ;-)

Under tiden som jag trampade hann jag, med hjälp av TV4, besöka Nepal, Taiwan och Mongoliet i jakten på världens kortaste man. Dessutom hann jag besöka grottornas värld, bland annat de fantastiska grottorna i Lechuguilla (Mexico), och spana lite på djurvärlden där. Ibland gillar jag verkligen Animal Planet!




















(Schyssta fallosar... Eller om det är hattifnattar..? ;-))


Apropå tevekanaler jag står ut med att se... Kunskapskanalen är en verklig favorit och nu ska den tydligen vässas till ytterligare. Public service rular!

Och knappt har det blivit "tyst" efter FRA-debaclet innan Polismetodutredningen dundrar in och vill övervaka vår mobiltrafik. Och det handlar inte enbart och att tjuvlyssna på skurkar och banditer. Ånej, vi ska alla övervakas...





















Nu har jag duschat och ätit en god omelett på tre ägg, rödlök, tomat och lite riven ost. Snajdig smakbrytning blev det med älsklingskryddan spiskummin. Jag sitter och jäser i soffan och ska så småningom samla ihop krafter nog att brygga mig en kanna kaffe och se en Zapparulle; Video From Hell.

Stay tuned, me lovely ones.

... i villken vår hjältinna bjuder på en till

Jag kan inte låta bli. Enjoy, me lovely ones:

... i vilken vår hjältinna vaknar ganska tidigt

En stund före nio vaknar jag till liv. Njuter av lyxen att få ligga kvar en stund i sängvärmen och inte alls studsa upp med en gång och dra igång dagen. Alltför ofta är det annars det jag gör - även om det på helgerna kanske bara handlar om att sätta på kaffet.

Jag ligger och funderar på om jag ska ta min mil uppe i skogen idag. Jag har inte ork att springa hela milen (det har varit en ospringig höst) men jag kan varva powerwalkande med joggingsträckor. Sedan kan jag komma hem, svettig och trött och känna mig nöjd med min förmiddag. Men än är det lite väl gråmörkt ute. Gatlyktorna släcktes just.

Medan jag halvligger här i sängen kommer en låt till mig, i huvudet. Whispering Pines. Inte bara en låt... en fantastisk röst... sorgsen och plågad... ett legendariskt band... för att inte säga Bandet... The Band...

Ljuvligt. Och eftersom det är lördag och man ska unna sig (och andra) lite godsaker får ni en till smaklig godbit, Tears of rage:

Ha en skön lördag, me lovely ones. Jag ska ta den där milen. Alldeles strax. Ska bara ge mig själv lite kaffe först, och en chans för kroppen att hänga med i svängarna. I'll be back...

fredag, januari 23, 2009

... i vilken vår hjältinna rundar av ännu en Fin Fredag

Jag rundar av den fint; med ett glas Dooley's. Sött och lite mjukt i min mun.

Dagen blev som jag tänkte - Fin. Jag är inte mycket för hardcore-affirmationer (av typen Jag utstrålar kraft och energi... Jag lever i ekonomiskt överflöd... Jag får allt jag behöver från Universum... Jag skulle bli fruktansvärt generad t o m inför mig själv om jag stod och sa sådana saker till mig själv...) men som den superexistentialist jag är, är jag övertygad om att jag själv formar min dag likaväl som mitt liv. Visst finns det omvärldsfaktorer som jag inte kan rå över och som kan påverka mig och mitt liv - ibland mycket negativt. Men jag har fortfarande möjligheten att själv välja hur jag reagerar och agerar på dessa.

Mysfikat på jobbet uteblev. Ingen hade signat på den här fredagen. Det kändes lite tomt, tyckte vi alla. Men lektionerna var roliga, jag fick ett väldigt bra samtal med en av mina elever, beslutet jag väntat på tog ett stort kliv framåt (jag kan dock inte skriva om det här) och efter jobbet tog jag tåget in till stan för att fika med en god vän och göra några ärenden. Fikan var varm och trevlig om än kort. Men så är det när man har mycket som ska hinnas med. Jag hade också hoppats hitta ett par bra skor till vettigt pris, men det gjorde jag inte. Däremot hittade jag en mysig stickad, kort klänning till det facila priset av 150 kronor (halva reapriset). Så det blev en tillräckligt ttrivsam stadsresa för att väga upp det faktum att tåget var rejält försenat när jag skulle hem och att det blev isande kallt att vänta på perrongen. Att gå in var inte möjligt eftersom tågets nya ankomsttider hela tiden annonserades ut med 2-3 minuter i taget.

Väl hemma gick jag inom affären och handlade hem lite mat och skyndade mig sedan hem i snålblåsten. Jag hade tänkt mig rostade rotsaker i ugnen, men jag var så frusen och hungrig att det fick bli en snabb, het spenatsoppa istället, tillsammans med grova baguetter med skinka på. Gottigotti!

Sedan har kvällen förflutit med ett par shuffleklipp (Youtube) från Linus och gott prat på Skype. Tända ljus. Den där Dooley'n. Raggsocksfötter på soffbordet. Med ett halvt öga kollar jag ett program om finanskrisen i USA, på Kunskapskanalen, och det verkar mycket intressant. Tyvärr missade jag början och är för trött för slutet. Jag hoppas det går i repris för nu blir det sängen. Jag ställer laptopen bredvid och ska se Grizzly Man innan jag glider bort i drömriket.

G'night, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna vaknat till en Fin Fredag

Ingen träning nu på morgonen. Jag startar mjukt med att sova lite längre, ta en varm dusch och sedan dricka mitt morgonkaffe med tända ljus i tevesoffan.






















På teven diskuterar biskop Caroline Krook, Helle Klein m fl om kyrkan och äktenskapet. Jag förstår inte hur kyrkans officiella hållning är att man kan tänka sig att viga homosexuella par men inte kan tänka sig att kalla det "äktenskap". Vad är det i ordet "äktenskap" som anger att det enbart kan gälla ett förbund mellan en man och en kvinna? Om nu det förbundet är så förbannat heligt (Oops! Oxymoronvarning där, va'? Eller... en paradox?) - varför sanktionerar de då att homosexuella par ska vigas och välsignas inom kyrkans ram? Skulle deras vigda liv tillsammans vara mindre värt än de heterosexuellas? Är inte ett "äktenskap" ett formaliserat förhållande mellan två personer som älskar varandra och vill visa det för sig själva och omvärlden?

Och nu fegar en massa präster ur och vill att kyrkan ska lämna ifrån sig vigselrätten så de slipper ta ställning. De är ju föffan som.. hmm... folkpartister. Fast utan Jan Björklund, då.

Vore det inte bättre att man omhuldade och värnade om alla de som faktiskt älskar varandra... som har fått förmånen att möta någon som man vill leva med?

Vi har nog inte sett slutet på den här debatten än på ett tag.

Ute är det grått och milt och snart är det dags för mig att gå ut i det där och promenera till jobbet. Undras om jag får besked idag..?

Stay tuned, me lovely ones!

torsdag, januari 22, 2009

... i vilken vår hjältinna räknar ner

Arbetsveckan snart slut! Fin Fredag imorgon!

Idag har jag jobbat, varit på samtalscirkel för engelsklärare (jag tror den blir mycket givande!), tagit ytterligare 23 km/30 min på ni-vet-vad, ätit fullkornspastamiddag, chattat med Matilda och P, sett en film om isbjörnar samt ringt Peter N en stund. Nu ska jag strax inta horisontalläge med boken om Che. Den är mycket bra och känns lite lagom kritisk men jag är ju så sömnig att jag bara hinner några sidor innan jag somnar. Jag får se hur det går ikväll.

Fortfarande inget riktigt besked om hur det blir med min önskade, förkortade uppsägningstid. What are they pyssling with?

Ha't så gutt, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna mallar sig

Nana nana naaaaanaaaaa... HOHO!

Jag måste bara skryta lite! Jag var uppe tidigt idag igen, och jävelcyklade en halvtimme! Att cykla en halvtimme är i sig självt inget att skriva hem om, kanske, men att jag gör det före sex på morgonen - det, mina vänner, det är en märkvärdig sak. Det bygger givetvis på att jag kommer i säng tidigt på kvällen men just nu faller det sig väldigt naturligt att göra. Kvällarna är tomma och tråkiga i alla fall, ju.

Nytränad, nyduschad med kaffe och fibermacka med ost i magen är jag nu taggad att möta veckans näst sista arbetsdag. Den blir lite förlängd, eftersom jag ska delta i en samtalscirkel för engelsklärare. Jag har vissa förhoppningar att den ska bli bra, men lär väl återkomma om det ikväll - eller en annan dag.

Dagen idag ska i alla fall bli bra - det har jag bestämt och desutom har den ju redan börjat fint!

Vi hörs, me lovely ones!

onsdag, januari 21, 2009

... i vilken vår hjältinna är rätt nöjd med sin dag

Sådärja. Nu är jag nycyklad och nyduschad. Tvättmaskinerna går nere i tvättstugan och på spisen puttrar lite bacon och ägg. Min kropp sa att den vill ha det och snäll som jag är så lyssnar jag.

Dagen i övrigt har också varit bra. Tufft tempo på onsdagarna, men samtidigt flyger ju tiden iväg. Fortfarande inget besked från min arbetsgivare om hur det blir med att få förkortad uppsägningstid, som jag bett om. Oavsett vems felet är så är det slött. Väldigt slött.

Men jag ska inte hänga upp mig på det. Istället ska jag strax äta, ta rätt på min tvätt och ha en njutbar kväll.

Ha det gott, me hearties!

... i vilken vår hjältinna tänker om sanning

Det finns ingen absolut sanning.
Vi innehar alla våra egna versioner och våra egna sanningar. Vi bär till och med våra egna sanningar om våra sanningar. Det är därför det viktigaste att alltid vara sann mot sig själv - för det är den sanningen vi (jag) sedan ska leva.

Jag halkar in på detta när jag ser eftermiddagsreprisen av morgonprogrammets diskussion kring Liza Marklunds böcker om "Mia" - och någon framkastar tanken att det nog inte lär bli så många böcker framöver som beskrivs som "en sann historia".

Sedan får jag Thomas Di Levas ord i huvudet, de som inleder hans Naked Number One... "I am based on a true story...". Och jag får inte ur dem med mindre än att jag jagar upp låten på Youtube och lyssnar/ser på den.

Lyssna ni också, me lovely ones. Själv ska jag ta en dryg halvtimme på ni-vet-vad...

... i vilken vår hjältinna är pigg

Igår blev det ingen träning. Men det var ett helt medvetet val. Jag var trött och frusen och gick hem från jobbet och lagade mig en god löksoppa som avnjöts med fibrigt rostebröd och ost och en stunds skajpande. Eller... stund och stund... min logg säger 1 tim 44 minuter.

Sedan gjorde jag tidig kväll och kröp i säng med Bruno K Öijers Samlade dikter. Det tar ju sin lilla tid att komma igenom den. Den låter sig knappast läsas som en roman, liksom. Men jag höll inte ut så länge. Jon Blund kom förbi en sväng och jag föll för lockelsen.

Men.... mina vänner... men... jag gick upp kvart i sex och hann därmed jävelcykla en halvtimme. 23 km på 30 minuter verkar vara ungefär vad jag pallar med och jag är så himlans nöjd - inte bara den rent fysiska tillfredsställelsen av att ha fått ta ut mig en stund, utan också den mentala biten. Andens seger över materien, ungefär. Detta kommer jag att ha glädje av hela dagen, tänker jag! Och den behagliga känslan ska jag försöka spara så att jag kan ta fram den imorgon bitti igen, och kliva upp vid samma tid!

Dessutom ska jag ta en "runda" på "hojen" även i eftermiddag! Perfekt när vädret är grått, kulet och lite rått.

Nu: kaffe!
Ha en skön förmiddag, me lovely ones! Det ska jag ha!

tisdag, januari 20, 2009

... i vilken vår hjältinna känner sig lite lökig

















Fast på ett positivt sätt. Ett par tallrikar het, hemlagad löksoppa med ost på rostat bröd är perfekt för en lite småkulen tisdagseftermiddag! Träningen sköt jag upp, men bara tills imorgon bitti. Innan jobbet, that is.

Gissa om de här grabbarna blev glada när de räddades efter en månad, försmäktande på havet i ett isskåp...









Jag kan inte låta bli att fundera över vad man tänker på... vad man pratar om... hur man håller kvar sitt förstånd och sitt humör och hopp uppe i ett sådant läge. Att det är mänskligt möjligt vet jag. Det har ju gjorts. Mer än en gång. Men jag skulle vilja träffa dem och fråga själv.

... i vilken vår hjältinna ska åka kollektivt

Det bör ju helt klart vara miljövänligare att resa med tåg, än med buss. Därför känns det extra surt att SJ har mage att ta ut dubbelt så mycket för en stockholmsresa jämfört med Swebus. 1475 spänn skulle en tågbiljett kosta, för en spontan helg i en hyfsat nära framtid. 716 kr tar Swebus. Då måste jag iofs betala resan till & från Växjö också, men den går bara på en dryg hundring. Buss får det bli. Förhoppningsvis sista resan innan flytten.

... i vilken vår hjältinna snällt ätit sin ekologiska morrongröt

Jag har slarvat med frukosten ett tag, också. Hoppat över den. Men nu verkar det bli ordning på det också. Det är fasen inte illa.

Idag installeras Barack Obama som USAs president. Förväntningarna på honom är mycket höga och därmed också risken att han gör många besvikna om det inte blir så fantastiskt som det kanske är tänkt. Hans utrikesminister Hillary Clinton har f ö sagt att hon inte vill prata med Hamas. Hur ska han då kunna skapa fred i Mellanöstern? Måste inte Hamas vara en aktiv partner i fredsansträngningarna? Hmm...

måndag, januari 19, 2009

... i vilken vår hjältinna faktiskt gjort det!

Jajamen! En trist trend är bruten. Jag traskade raka vägen hem, bytte om och ryckte 23 km på 30 min på ni-vet-vad. Nu är jag nyduschad och mätt i magen och lyssnar på Jesus Christ Superstar och känner en liten varm lyckoglöd inuti för att jag faktiskt gjorde det! Faktum är att detta räcker för att jag ska vara tillbaka i sadeln igen - och då inte enbart cykelsadeln...

Jag hade tänkt se Kautokeino-upproret ikväll. Men jag känner inte ett dugg för det. Inte ett dugg. Istället ska resten av kvällen ägnas åt att läsa vidare i Björn Kumms Che. Och sedan blir det tidig läggning.














(Foto: Alberto Korda. Jag har bara snott det. Men det visste ni redan.)

G'night, me hearties. Sleep tight.

... i vilken vår hjältinna jobbloggar IGEN

Det föll snö inatt igen. Inte mycket utan bara sådär så att det låg som florsocker över gräsmattor, cykelställ och hustak. När jag gick till jobbet var luften mild och med lite (nej… rätt mycket, egentligen) god vilja kunde jag känna lite vår i luften. Eller så var det bara att jag kände mig pigg och utvilad efter att ha somnat före åtta igår, och sedan sovit till kvart över sex…

Jag sitter på jobbet och förbereder mitt deltagande i en samtalscirkel för engelsklärare. Föreläsningen jag var på i torsdags var en uppstart till detta. Vi ska prata om kunskapssyn, arbetssätt och bedömning. Jag tror att det kan bli intressant! Och jag vill inte undanhålla er ett roligt, men också sant, citat som Emil Tyberg visade oss:

”Våra elever lär sig engelska trots att de går i skolan.”

Det är så sant! Inte för att engelskundervisningen är undermålig – absolut inte! – men hela inlärningssituationen är så fullständigt onaturlig! Även de elever som har det tuffast med att lära sig språket inom skolans väggar skulle givetvis öva upp en allsidig kommunikationsförmåga om de exempelvis bodde i något engelskspråkigt land en tid. Det finns mer jag vill säga i ämnet, men tar det i min mer jobbrelaterade blogg istället.

Om en stund är det dags för måndagskonferensen och därefter får jag äntligen komma hem! Just nu går all min jobbenergi till elever och lektioner – jag har svårt att vara superengagerad i det andra. Runtomkringet. I tanken är jag redan på mitt nya jobb, ju…

Förra veckan fattade jag beslutet att det nu får vara slut på advents-glögg-jul-och-nyårsslöandet. Hände det något, då? Näää… Men idag är det faktiskt dags. Jag ska inte utmana ödet genom att ens fundera på att ge mig ut och springa. Däremot ska det bli några mil på jävelmotionsjävelcykeljäveln (som f ö får följa med i flytten, nu när jag ändå fick en lite större bostad). Rapport kommer senare ikväll.

Stay tuned, me lovely ones…

söndag, januari 18, 2009

... i vilken vår hjältinna gör ett smart drag

Jag tänkte sett den tredje hyrfilmen också - Kautokeini-upproret - men jag sparar den tills imorgon kväll. Istället tog jag mig ett varmt skönt bad med skum och ljus och en bra bok och nu kryper jag i säng med den braiga boken och har jag tur somnar jag och tar ikapp lite av den sömn jag skulle haft inatt. Smart, va'?

Imorgon ska jag också göra några andra saker jag hade tänkt göra idag; skriva två brev (till Fanny och till mina föräldrar) och ringa Helmer och berätta hur samtalet med Åskar gick. Dessutom ska jag boka tvättstugan och ge några döende krukväxter aktiv dödshjälp.

G'natt, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är lite mammig

Jag har minifilmfestival. Nu:

Stay tuned, me hearties!

... i vilken vår hjältinna tänker på hur allt liksom löser sig

Efter ett kort sammanbrott i går förmiddag drog jag i de trådar jag kunde dra i och ibland är det verkligen helt otroligt hur saker och ting liksom löser sig - och ibland till något som rentav skulle kunna vara till det bättre.

Innan eftermiddagen gått över i kväll hade jag plötsligt löfte om en annan tvåa. Större. Och ännu bättre läge (om än inte lika vacker utsikt). Dyrare, ja. Men bara detta att den ligger på samma tunnelbanelinje som min arbetsplats så att jag slipper omstigningar är värt en hel del. Restiden till jobbet blev 4 minuter längre. Det kan jag leva med.

Catharina kom över och jag hade lagat en variant på Flygande Jacob. Jag är inte överförtjust i jordnötter i mat så jag slängde i en näve pinjefrön istället. Och så smaksatte jag med en överjävligt het currypasta (gul). Basmatiris, broccoli och ett gott vin till det. Ljuvlig saltlakritsglass lite senare. Och mera vin. Och massor av prat om allt från kollegialt skvaller och didaktiska fundringar till religionsfilosofi och relationer.

När Catharina åkte hem kopplade jag upp skype och blev hängande där tills klockan var nästan fem. kändes det som den bästa av idéer - och det gör det fortfarande - men jag kommer att få betala för detta på jobbet imorgon och troligen på tisdag också. Oh well... Den dagen, den sorgen. Bruno K Öijer kan analyseras i evighet. Nästan, i alla fall. Och svensk progg är det hög nostalgifaktor på. Liksom gamla vänner...

Nu ska jag dricka ännu en mugg Hazienda och se The Chronicles of Narnia: Prince Caspian.














Råkylig dimma utanför fönstren, men tända ljus och en skön filt inne. Vi hörs, me lovely ones.

lördag, januari 17, 2009

... i vilken vår hjältinna upplever ett bakslag

Jag säger som Raskens Ida (i teveversionen då, med Gurie Nordwall):

- En sa allri' räkna ut'at...

När jag öppnade mailen på morgonen fick jag besked om att det inte klaffat med lägenheten i Stockholm. Jag gjorde som jag brukar; bröt ihop och reste mig sedan och började dra i diverse trådar. Inget resultat än, men ändå några hoppfulla uppslag.

Tycker dock att den här bildreprisen känna adekvat:
















Nu har jag varit och handlat hem lite mat och hyrt mig några filmer (Mamma Mia, Kaoutokeino - Upproret och Narnia). Om några timmar kommer en väninna på middag! Trevlans!

... i vilken vår hjältinna varit mycket stygg

... och därför möttes av den här synen när jag skulle logga in på mitt andra hem:
















Haha... jag ba' skoja ju. Fan till att vara stingslig webmaster, då. Antagligen kan jag logga in snart igen. Men tror herr webmaster att jag ska be om att få komma tillbaka kan han glömma det. Fetglömma.

fredag, januari 16, 2009

... i vilken vår hjältinna ägnar sig åt The Friday Mys

Hem direkt efter jobbet. Lite övertid blev det, eftersom jag vikarierade för sjuk kollega. Tog hand om sju små sexor som hade valt språkval svenska/engelska. OMG vad de är små. Söta och rara och nervösa. De tyckte att skolan var jättestor och våra elever lite läskiga. Jag kände mig som en hönsmamma när jag guidade dem genom korridorerna på jakt efter ett ledigt klassrum (givetvis var det en dubbelbokning på det klassrum som gruppen fått sig tilldelat och den sal som enligt salschemana skulle vara ledig, och som jag därför tog de små adepterna till, var också upptagen... så jädrans oproffsigt...) och de följde mig som en liten ängslig flock.

Jag lagade en kanna kaffe, bredde messmör på några fullkornsskorpor och öppnade skype. Sedan har jag mestadels suttit här och pratat och bitvis asgarvat och druckit vin och ätit lite och kollat med ett halvt öga (eller kanske snarare 1/8 eller så) på teven och slösurfat och hittat helt sjuka sidor och tramsat en del och nu lyssnar jag på Mob Rules med Black Sabbath och tänker att det faktiskt är så himla gott att leva ibland. Dessemellan är det bara gott... ;-)

Och än är kvällen ung. Cornelis i repris på teven nu. Bruno K Öijer om en stund. Och sedan fortsätta skajpa och mera slösurf och kanske lite popcorn och mer musik och så småningom slutet på Midvinterblod, som jag sparat till sängdags...

Den här fick jag skickat till mig för en stund sedan. Mob rules, alltså. Jag låter er, me lovely ones, njuta av den också. Skön musik ska delas med andra... Enjoy...

... i vilken vår hjältinna nätar på jobbet

Mina niondeklassare övar på läsförståelse ur ett nationellt prov. Koncentrationen är snudd på 100%-ig. Tystnaden kompakt. Pannor är rynkade och en och annan tung suck hörs. Det är en viktig övning. De får känna på provsituationen, se hur testen är uppbyggda och erfara nivån som krävs för att få godkänt. Jag försöker få dem att inse att proven enbart är vägledande - och absolut inte allena avgörande - i min betygssättning. Men... visst... det är räkenskapens timme (om än på engelska).












Jag och sjuorna har läst om äventyrare och när vi såg uppgiften att Göran Kropp, på sin väg till Mount Everest, cyklade genom tolv länder ville vi ju veta vilka tolv länder det handlade om. Jag har tjyvkollat nu. Detta är vad jag fann:

Göran cyklade från Stockholm till Nepal och han passerade Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Iran, Pakistan och sedan Indien och Nepal. Det tog honom 132 dagar att cykla till Nepal 11406, 6 km. Det blir som att cykla från det nordligaste stället i Sverige till det sydligaste stället ca 5 gånger (Treriksröset- Smygehuk).









(Göran Kropp på topp)

Får se om eleverna hittar samma uppgifter.

Dags att ta ett litet varv i klassrummet igen.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna frukosterar

Kaffe, förstås. Och ett par ägg. Lagom.

Ute är det -12 grader.

Fin Fredag. Ta vara på den.

Stay tuned, me lovely ones.

torsdag, januari 15, 2009

... i vilken vår hjältinna samlat ihop sig något

Jag gjorde ett snabbt städröj efter att ha låtit allt bara flyta i några dagar - eller egentligen sedan jag kom hem förra tisdagen - och dessutom stökat till extra när jag garderobsröjde i helgen.

Det var gjort på ett kick (ville inte dra igång dammsugaren bara, vid den här tiden på kvällen) och nu sitter jag här med tända ljus, en stor mugg te och Midvinterblod i knät.

Jag önskar er en fortsatt fin kväll, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är lite tankspridd

Eftermiddagens föreläsning för kommunens engelsklärare var intressant. Emil Tyberg från Växjö Universitet pratade med oss om kursplaner och innehåll och jag antecknade en hel del bra tankar som jag vill fundera och spinna vidare på. Dessvärre gick jag ifrån mitt anteckningsblock på jobbet. Jag kom på det strax efter att jag upptäckt att jag också gått ifrån kassen med skorpor och messmör och frukt som jag köpte på lunchen, när jag ändå var tvungen att gå ett ärende. *suck* Jag som är så sugen på te och skorpor. Men... nå... det får väl blir mitt fredagsmys, då. Skulle haft en kollega/vän på middag men en rejäl förkylning satte stopp för våra planer.

Jag hade också tänkt skriva ett brev till Fanny (systerdottern) men kan inte komma på var jag lagt brevet jag fick under jullovet.

Med tanke på min kaffekonsumtion kan det knappast vara demensen som slagit till utan det troligare är att jag bara är lite allmänt splittrad. Eller kanske trött. Jag kokar mig lite te och ser om jag piggnar till.

... i vilken vår hjältinna vill uppmuntra lite

Någon jag gillar väldigt, väldigt mycket (och som brukar läsa min blogg) är inte riktigt på humör idag.
Här får du en liten uppmuntran.











Var snäll mot dig, me lovely one.

... i vilken vår hjältinna är hälsosam

Kaffe!
Denna gudadryck utan vilken jag näppeligen skulle komma igång på mornarna. Eller kunna börja jobba vid åttatiden. För att inte tala om hålla ångan uppe under långa, tuffa arbetsdagar. Kaffe som är ett socialt smörjmedel av nästan samma dignitet som alkohol. Dessutom har nylig forskning visat att kaffedrickande har positiva effekter när det gäller att hålla demenssjukdomar borta. Dricker man några muggar om dagen minskar risken att drabbas av t ex Alzheimers med ca 65%. Härliga halmstrån att hålla i för en koffeinaddict! ;-)

Det har varit stjärnklart och månljust inatt. Vid ett par tillfällen har jag vaknat till och då har månen lyst mig rakt i ögonen. Hade jag inte varit tvungen att gå upp i ottan hade jag nog försökt hålla mig vaken lite och liksom bara njuta av det hela, men istället fick jag vända mig och dra täcket över huvudet och somna om. Varför kan inte sådana mysgrejer hända på helgerna?

Hoppsan! Kaffemuggen tom! Måste fylla på! Ha en skön dag, me lovely ones. Stay tuned...

onsdag, januari 14, 2009

... i vilken vår hjältinna hängett sig åt poesin


















Bruno K Öijer. På Södra teatern. Fast på teve då.
Ändå så nära, på något vis.

Jag håller på och läser honom nu. Lånade Samlade dikter (1973-1995) på biblioteket och läser både i ordning och bläddrar hit och dit. En del är svårt. Jättesvårt. Annat enbart vackert och berörande. Den här dikten är en av de finaste. Den handlar om hopp och längtan och att återvända till livet och om det omöjligas möjlighet. Kanske.
Jag har inte letat upp den själv. Jag har fått den. Tack, du.

jag frös
jag hade inget att leva för
månader blev till år

när jag måste dragit min kropp

närmare intill mej

jag måste anat en blå strimma under
alla lager av svärta
vid banvallen

låg ett omkullvält lok

tungt och kallnat
svart svartare än svart

låg det på sidan

och under kom blåsippor upp

ömtåliga och små

måste dom växt till sig på sina stjälkar

och slagit ut till en blå rymd

som långsamt pressade sig högre och högre

och välte tillbaka loket

lyfte upp det till rälsen


(Ur Det Förlorade Ordet, 1995)

Dags att krypa i säng. Godnattsagan är läst.
Jag släcker, blundar och svävar sakta ut...

... i vilken vår hjältinna fascinerats

Jag har just sett ett underbart program - Isbjörnar, hundar och videoband - om en man som heter Einar Sletbak och som har tillbringat massor av tid, ensam, uppe på Svalbard. Under sin tid där (han har t o m stannat över vintern vid något tillfälle) har han filmat hur isbjörnarna ofta, ofta kom och hälsade på och letade mat och sökte kontakt med hans grönlandshundar. Det var helt fascinerande att se hur nyfikna isbjörnarna var och hur försiktigt de uppträdde mot hundarna, som var kedjade och som rimligen borde ha varit snacks för björnarna. Och ändå lyckades hundarna ofta skrämma iväg björnarna om de blev för närgångna.

Visst. Isbjörnen är ett av världens farligaste rovdjur och Einar gick ständigt beväpnad, t o m när han satt på dass hade han ett vapen i hand. Men... de verkar ha andra sidor också. Inga automatiserade mördarmaskiner.

Och så vackra att se på!

... i vilken vår hjältinna haft en späckad dag

Onsdag är veckans mest intensiva arbetsdag. Fullt ös medvetslös och bara kortkorta raster emellan lektionerna. Tempot och lektionernas struktur gör att det inte räcker att vara ordentligt förberedd; jag måste vara tokförberedd och det är en av anledningarna till att de tuffa onsdagarna också brukar bli veckans bästa dagar. Så även idag. På förmiddagen hade jag de två nya, stora klasserna och av bara farten har jag redan lärt mig en hel massa namn!

Jag stannade kvar en extra stund för att hinna sköta lite mailväxling och traskade sedan hem i den fuktiga, lite råa eftermiddagen. Väl hemma lagade jag lite middag på den sista laxbiten, ris, soltorkade tomater och rödlök och annat smått och gott. Ingrid ringde och undrade hur jag tänkt kring hejdåfest. Sanningen att säga har jag inte tänkt sådär jättemycket, även om jag visserligen tänkt mig något, men det hade hon gjort och det känns underbart både att någon tänkt på det och att denna någon dessutom tar tag i det och fixar och donar lite. Det blir najsigt!

Sedan ringde Bosse i ett par elevärenden och vi blev sittande en stund. Det är inte alltid så lätt att vara lärare, men det är fasiken inte så lätt att vara unge heller. Mycket oro, ångest och press från alla möjliga (och omöjliga) håll och kanter.

Mystiske P skajpade mig, när jag satt och småputtrade på msn med Linus och så blev vi sittandes en lång stund och pratade om ditten och datten.

Flyttbil bokad. Jag kommer inte att anlita någon flyttfirma (senaste offerten låg på 25000:-)- utan fixar det själv, med god hjälp.

Strax: Cornelis och kärleken. Och 21.30: Bruno K Öijer! Dessemellan: Lars Winnerbäck. Hur ofta kan en tevekväll bjuda på så mycket gott?

... i vilken vår hjältinna sovit gott

Och länge. Igår kväll var jag så trött att jag var i säng före åtta, med en god bok (snart klar med Mons Kallentofts Midvinterblod), men orkade inte hålla ögonen öppna mer än några sidor och sedan somnade jag. Vaknade vid tolv och trodde det var morgon, men sjönk tillbaka in i sömnens rike. Sedvanlig tillvakning vid tre också, men somnade om. Jag är fortfarande trött och seg, men tänker att jag kommer att känna av de positiva effekterna under dagen. Och ikväll, så jag orkar se Bruno K Öijer på teve (SVT2 21.30).

Jag ser på morronteve: Amerikanska försvarshögkvarteret hävdar att en allt större andel frisläppta fångar, från Guantánamo, återgår till stridsverksamhet. Jaha? Är de förvånade? Goes around comes around, typ. Minsta unge brukar fatta, när man resonerar lite kring det, att våld föder våld och efter att kanske ha suttit inspärrad utan rättegång och under vidriga förhållanden med förnedring och tortyr som reguljära inslag i de dagliga rutinerna kan nog den fredligaste och mest oskyldige känna hämndbegär och hat.

Snart dags att samla ihop mina grejer och gå tll jobbet. Det känns lite tufft nu, med de två nya klasserna att snabbt försöka lära känna. Men nu har jag i alla fall träffat dem alla och det kommer att bli mycket roligt - och slitigt. Som det brukar, alltså. ;-)

Ha en skön onsdag, me lovely ones. Det ska jag ha!

tisdag, januari 13, 2009

... i vilken vår hjältinna lurat sig själv

Inte fan blev det någon träning idag. Fy mig.

... i vilken vår hjältinna fick en tanke, bara

Snabb tevebild: Hon är key account manager på en större hotellkedja, dansar street och samba, dyker, spelar golf och kör HD och när hon tvingades vara mammaledig tyckte hon det blev för stillsamt och ska nu börja plugga affärsutveckling vid sidan av mammeriet. Hur orkar folk? Vad hände med att hinna njuta lite också?

... i vilken vår hjältinna mött livet

Livet i form av en liten bebis. Så ny och röd och fortfarande lite skrynklig och med fingrar som yttepyttesmå räkstjärtar. Jag fick hålla henne en liten stund och även om jag är helt och fullt kurerad mot önskan att skaffa fler barn (sedan styvt 20 år) så smälte jag bara ihop i en liten gråtmild pöl. Hon luktade så ljuvligt och gjorde sådana där små ynkliga ljud och viftade lite med händerna och minifötterna.

Min låga känsla var som bortblåst efter en 5-minuterssession med lilla Tea. Man kan inte vara nedstämd och missmodig när livet ler en i ansiktet på det där viset.

Sedan började hon gråta och då tänkte jag att "skönt att jag kan lämna henne tillbaka till mamman nu, för lite tankning". ;-)

Bebisar. Inte hela livet, kanske. Men en del av det. Absolut!

... i vilken vår hjältinna inser sitt misstag

Fan också. Jag är i fel bransch. Jag skulle valt finanssidan istället. Enligt morgonens DN är ett av kännetecknen på en framgångsrik aktiehandlare ett ringfinger som är längre än pekfingret. Jag ser på mina händer och inser att jag är snudd på överkvalificerad. Bägge mina ringfingrar är längre än pekfingrarna; den högra t o m betydligt längre. Fan också. Jag skulle satsat på en helt annan utbildning. Då hade jag glidit omkring i rikemanskretsarna och käkat hummer på reguljär basis.

Eller inte. Jag trivs med livet som det nu är och jag trivs med mitt jobb. Visst kan det vara stressigt och tungt och krävande och äta upp mig inifrån ibland, men jag tror ändå att jag har det behagligare och makligare och mer avspänt än finansnissarna. Inte minst i dessa tider...

Jag känner mig låg idag. Känslan av en annalkande flunsa är borta, men kvar finns en olustig stresskänsla i magen. Jag tror det delvis beror på att jag inte får något klart besked om när jag kan sluta och jag vet inte vem som ska ta över, så att jag kan samplanera med denne, och jag vill ju egentligen inte alls vara här nu utan där och igång med mitt nya liv. Eller... nytt och nytt, förresten... fortsättningen på det här, snarare! ;-)

Begrundande detta - och lyssnande på tankar på teven om bojkott av varor från Israel - fyller jag på min kaffemugg och vet att jag har en halvtimme innan jag går till jobbet.

Sayonara, me hearties.

måndag, januari 12, 2009

... i vilken vår hjältinna tar nya tag

Det blev ingen jogg efter jobbet idag. Hela eftermiddagen frös jag och armar och axlar värkte. Jag var lite orolig att det kunde vara föraningar av den härjande flunsan, men hur det nu är så känner jag mig raskare och piggare och inte alls på gång att bli sjuk. Men någon runda blev det inte. Och det blir ingen imorgonbitti heller, eftersom det blåser en kall och snål vind ute.

Däremot har jag nu nått den punkt då jag ska ta upp träning och kost efter en månads utsvävningar och soffmys. Det känns som att det är läge. Att läsa DN Söndags kom-igång-och-skärp-dig-feature var den välbehövliga spark jag väntat på. Känner mig faktiskt ganska pepp!

Jag har ett mål; att utföra någon träningsaktivitet varje dag. Inte vanlig vardagsmotion typ promenader och att jag rör mig en del på jobbet, utan svettigt krävande aktiviteter (powerwalka, jogga och gymma) kombinerade med yoga. Eftersom jag inte ska vara kvar här så länge ska jag inte vara med i någon yogaklass, men jag har faktiskt både matta och DVD så att jag kan göra det hemma.

Jag skulle bli omåttligt stolt över mig själv om jag lyckades släpa mig ur bingen på morgnarna för att köra t ex en halvtimme i jävelfart på ni-vet-vad (så länge jag nu har den kvar) innan jobbet! Men det är nog överambitiöst - så jag satsar på en halvmilajogg imorgon efter jobbet, istället. Så får det bli. Så ska det bli!

... i vilken vår hjältinna strukturerar

Nu har jag diskat. Dessutom har jag plockat undan julgrejerna och prydligt paketerat dem i en låda som jag skrivit "julsaker" på.

Jag har också skrivit en lista på saker som jag ska göra. Det är garderober kvar att rensa och skåp att sortera ur. En del ska slängas, en del ska sparas. Somt ska säljas. Någon som vill köpa min jävelmotionsjävelcykeljävel? Det bär mig emot att sälja den, men den är alldeles för skrymmande så den måste gå. Skrivbordet också, men det har jag eventuellt en spekulant på. Och en espressomaskin som det möjligen gått en säkring i. Maskinen är köpt i Schweiz för flera år sedan och hittills har ingen fixat att laga den. Nåväl, till-salu-sakerna ska plåtas och läggas upp på Blocket. När jag är klar med röjningsarbetena ska jag be att få låna Saris bil och köra ett par vändor till miljöstationen. Och fixa mig flyttkartonger.

Mycket att göra framöver, men det är KUL! Just nu ser det dock inte så kuil ut här, när jag dragit fram grejer som jag går igenom och sorterar upp. Jag ställer till för att få bättre ordning, helt enkelt. Det finns ett mönster i mitt stök...

... i vilken vår hjältinna säkrat sommaren

Åtminstone försommaren. Jag har nu både köpt biljett till Sweden Rock Festival och betalat mitt boende där. Det känns skönt. Nu kan jag lägga det råddandet bakom mig. Vind i ryggen och solsken i blick!





















Dock ska jag inte sitta här och i förväg känna det kommande solgasset i ansiktet - eller den bittra juninattskylan som får mig att börja frysa inifrån, för den delen. Jag ska diska!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna fått hjärnsläpp

Plötsligt händer det. Just när jag ska sitta och planera värsta roligaste uppstarten på en kurs i religion för en niondeklass går hjärnan ner i energisparläge. Jag vet knappt vilken dag det är och än mindre vet jag hur jag ska börja kursen. Visst kan jag ta fram planeringen från höstterminsstarten men det är liksom ingen sport. Skulle jag ta för vana att göra så skulle jag snart tycka att det blev väldigt tråkigt att jobba. Och då skulle jag bli väldigt tråkig. Vilket vore tråkigt för eleverna.













Om en stund ska jag sitta vakt en timme för elever som ska göra omprov etc. Jag tar med mig planeringsgrejerna till klassrummet så får vi se om hjärnan kanske går att peta igång igen.

Wish me luck, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna tar emot anbud

Anbuden är inte direkt skamliga även om jag tycker att 18000 är rätt mycket pengar för att kånka omkring på mitt bohag några timmar...

Den här offerten är den billigaste (och roligaste!) hittills:

hejsan

Om vi ska hjälp dig med flytning så det ska kosta ca 7000 sek.

Och ni kan få 50% til baka från skatte verket.

Mvh

**eds täd

... i vilken vår hjältinna väcker sig

Måndagsmorgon. Kolmörkt ute. Det är inte helt superenkelt att vakna till liv efter nattens sömn. Men det går. Fast sakta.

Nu har jag ändå tagit mig till tevesoffan via kaffebryggaren och duschen och nu ska jag bara vila mig till liv igen. Nybryggt kaffe i en mugg på armstödet. Lite nyheter på teve. HamasGazaTränayogaSmittskyddsinstitutetNyvolvomodellska
byggasvidtorslandaVäderrapporterInfluensaspridning.

Jag lyssnar lite förstrött, läser DN på nätet och lackar naglarna.

Det har varit en stillsam helg. Mycket skajp. En hel del samtal. Bruno K Öijer. Lite garderobsröjning. Ganska bra med sömn. Något teveprogram.

Två flyttofferter har jag fått. Givet att jag packar/packar upp själv (vilket jag vill göra) vill den ena firman ha ca 9000 av mig och den andra 16-18000. Hmm...

Jag har lite spring i benen. Naturligtvis har jag det nu. Men har jag kvar springet efter jobbet idag ska jag ge mig själv en runda. Because I'm worth it. Typ.

Ha en fin dag, då, me lovely ones.