... i vilken vår hjältinna reser bort

... för att komma fram - och på sätt och vis hem. Det ska jag strax göra. Jag har, för ovanlighetens skull en megapackning. Har ju med mig träningskläder (just in case...) och jobbkläder (ska ju vara på mitt nya jobb hela måndagen!) och lite annat smått och gott. När jag tar fram stora ryggan (55l) får jag festivalkänsla! Så i ren festivalyra (samt av omsorg om ryggen och knäna nu när det är halt och jävligt ute) beställde jag taxi. Det är värt 70 spänn att inte behöva traska till stationen.

Jag önskar er en absolut trevlig nyårsafton. Och tro inte att nu slipper mig för idag; jag avser att dyka in med någon form av årssammanfattning under dagen.




















(Mina fina festivalkängor!)

Så... stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna haft en absolut genomslö dag

Den har dessutom varit helt underbar. Jag tror klockan var bortåt fyra innan jag fick på mig någon form av kläder och det var enbart för att jag kom på att jag kanske skulle ta och lägga fram morgonrocken för nerpackning. Dessförinnan hade jag mest mejlat, skajpat, slösurfat, bloggat, läst, lyssnat på musik, kollat med ett halvt öga på teven och druckit kaffe. Och lagat till en rostbiff som sedan fick ligga ett antal timmar och dra i en lag av örtkryddor, persilja, lök, vitlök, salt och svartpeppar. Det blir fint med en krämig potatisgratäng till imorgonkväll.

Andra nyttigheter jag ägnat mig åt är lackering av naglar och ett varmt bad.

Och så har det hänt en väldigt spännande och viktig sak. En mycket viktig pusselbit har fallit på plats. Ett stort bekymmer mindre, vad gäller mina framtidsplaner. Jag återkommer om detta endera dagen.

Nu tänkte jag nog inta horisontalläge. Läsa lite och sedan sova. Tidig uppstigning imorgon.

Ha en skön kväll, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna tänker på musikens makt

Jag har just sett en dokumentär på SVT1, om ett gäng ungar på en brittisk skola, som bildar en kör. Det rörande är inte sjungandet i sig, utan vad körandet gör för och med dem som individer och som grupp. När de återförenas efter en tid blir jag tårögd. Glädjen, gemenskapen och stoltheten går inte att ta miste på!

Att sjunga tillsammans med andra är en rent magiskt grej. Ungefär i höjd med högläsning. Man kommer i kontakt med sig själv, sina egna känslor och kan spegla dem i andras. Man åstadkommer något otroligt vackert (hmm... ;-)) tillsammans. Vars och ens bidrag är viktigt för helheten. Jag har både sjungit i några körer och helt spontant tillsammans med andra i olika sammanhang. Det kan vara allsång - Dust in the wind eller Carry On My Wayward Son - med tusentals andra tillsammans med gubbsen i Kansas på festival eller i köket på en blöt fest eller tillsammans med sina ungar i bilen, på långfärd. Alltid lika roligt och helt klart bondande.

Jag ser aldrig Allsång på Skansen, men jag fattar att det är ett populärt program! Att sjunga ihop med andra är en snudd på berusande känsla! Ibland sjunger man också när man är berusad men det förringar inte den inre upplevelsen. Möjligen den yttre! I det läget är det dock inget man fäster något större avseende vid... ;-)



























Och jag säger som Caroline af Ugglas:
ALLA KAN SJUNGA!

... i vilken vår hjältinna vidtagit vissa förberedelser

Jag fick inte tag på Guillouboken, på biblioteket, så jag reserverade den. Hoppas jag inte behöver vänta alltför länge. Å andra sidan hittade jag en ny Paasilinna - Uppdrag: skyddsängel - , Bruno K Öijers samlade verk och så Mons Kallentofts Midvinterblod.

På Konsum blev det mjölk, glödlampor och en fransyska som kommer att bli en god örtagårdsrostbiff. Ska laga till den imorgon och sedan marinera den.

På systemet hittade jag en liten dam, änka till på köpet, som jag förbarmade mig över och tog med hem. Så snäll är jag. Hon ska få vara med på nyårsafton.


















(Änkan Clicquot-Ponsardin målad av Léon Cogniet)

Nu sitter jag med ömma fötter (powerwalkandet är tufft mot dem) i ett varmt, skönt fotbad och ser ett program om filantropi, på Kunskapskanalen. Gränsen mellan filantropi och allmoseutdelande kan ibland kännas hårfin och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det ska inte behövas. Staten ska se till att resurserna fördelas rättvist.
Å andra sidan tror och hoppas jag att jag själv, om jag skulle bli sådär vidrigt rik, skulle dela med mig av mitt överflöd. Knepigt det där.

Just nu sitter Johan Staël von Holstein och tycker att landet ska drivas som ett företag, av företagare, och med en regering som sköter fördelningspolitiken. Jo tjena... inte skulle väl en sådan regering sitta i knät på makthavarna, dvs. de med pengarna... Näääääää... Pfft.

... i vilken vår hjältinna tagit vara på solen

Jag drog på mig lager på lager med sköna, bekväma träningskläder, stoppade ner iPoden i behån och gav mig ut på en rask powerwalkmil i kylan och solen. Efter bara någon kilometer kom jag ut på lite öppnare - och därmed soligare - mark och vantarna åkte snabbt av. Helt underbart att pila fram bland highland cattle, hästar, snötyngda träd och en och annan timmerbil.

Nu har jag duschat och ätit middag och sitter och laddar för en promenad ner till byn för att proviantera lite bubbel och en rökt lammfiol samt svänga inom bibblan och se om de har Jan Guillous Men inte om det gäller din dotter inne. Jag är mycket sugen på att läsa den! Jan Guilliou hör kanske inte hemma i den litterära kanon men det skiter jag högaktningsfullt i. Han har skrivit en hel del läsvärt. Punkt. Det har Stephen King också. Han är väl inte heller betraktad som riktigt salongsfähig, men tänk... jag skiter i det också. På min litterära parnass (a k a "bokhyllan") samsas Bob Hansson med Ferlin, Diana Gabaldon med Joyce Carol Oates, Dostojevskij med Aleister Crowley, Douglas Adams med Salman Rushdie och nobelpristagare som Toni Morrison (som var en stor favorit hos mig långt innan hon fick priset), J M Coetzee och Doris Lessing med Marjane Satrapi, Robert Ludlum och Arto Paasilinna, to mention a few. En bra bok är en bra bok är en bra bok.

Tänkte förresten på det när jag var ute och plockade min mil; på svenska heter det nobel"pristagare" alt. "vinnare" medan det på engelska heter "laureate" - så jäkla mycket snyggare det låter, med en antydan om ärorik lagerkransbehängning snarare än krass tävlan (vilket iofs är mycket sannare... ;-)). Det är väldigt skönt att bara låta tankarna sväva omkring sådär, förresten. Skönt och nyttigt.

Nu ska jag gå till byn. Sedan ska jag hem och laga mig en kanna kaffe och mysa till det. dammsugningen får vänta tills imorgon. Dammråttorna smiter knappast...

... i vilken vår hjältinna har en hemlig önskan

TÄNK om jag fick sådant här besök hemma, på gymmet eller på jobbet:

Vad GLAD jag hade blivit!
Suverän reklam, tycker jag!

... i vilken vår hjältinna drar åt

Igår var jag rik. Idag är jag fattig. Så är det ofta när månadens räkningar är betalda, och i synnerhet den här tiden på året när julandet grävt ett extra stort hål i plånboken.

En vanlig januari hade jag inte brytt mig. Jag har så jag klarar mig. Men det blir ingen vanlig januari. Det blir en extra spännande, turbulent, pirrig och möjligen också utgiftig januari.

Svångrem på!

... i vilken vår hjältinna känner sig frusen

Men bara om jag tittar ut. När jag vaknade vid halvtio - efter ännu en natt med röriga, konstiga drömmar - var det nio minusgrader ute. Det liksom syns. Fast solen är framme, lite till och från, är det alldeles frysvitt överallt. Och den lilla snön som kom på jualfton ligger kvar. Det kom t o m lite puder igårkväll, men inte så mycket - mest som florsockret på en semla. Vilket påminner mig om att det säkert redan är semmeltider. Knappt hinner lussebullarna lägga sig på magen och höfterna innan det är dags för ännu större kaloribomber...




















Det värsta är att jag verkligen älskar semlor. Det bästa är att jag ändå bara äter max en om året. Och den ska inte ätas nu. Den ska ätas en fin dag i mars, kanske. Nu är det ju fortfarande jul, typ. Och jag ska faktiskt baka en liten laddning nya lussebullar, eftersom det finns någon som väldigt gärna vill ha...

En sak som dock alltid får mig på lika gott humör är när de första tulpanerna dyker upp i butikerna. De kan aldrig komma för tidigt och de påminner mig varje år om att det kommer att bli ännu en vår. Tulpaner kan vara de finaste blommor jag vet!









Inne har jag det varmt och gott, dricker mitt kaffe, har raggsocksfötterna på bordet och en bra bok inom räckhåll. Lite senare ska jag ta mig en powerwalkrunda, men nu ska jag bara mysa.

Stay tuned me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna läser tidningen

Och där står det att Israel lyckts med "bedriften" att döda över 200 palestinier i flyganfall mot Gaza.

Ptja... så kan man ju också fira Chanukka... tydligen? :-(

















Jag säger som i den gamla sången; When will they ever learn..?

... i vilken vår hjältinna återtagit goda vanor

Sedan i torsdags har vi nu tagit en daglig powerwalktimme, Jenny och jag. Så även idag! SKÖNT! Kallt och halkigt och blött (igår) men så gott att röra på sig ordentligt.

Jag sitter och kollar var, i min blivande nya hemstad, det finns uppmätta vägar och slingor. Hälsans känns bra, tycker jag, eftersom de vanligen går i bebodda och upplysta trakter, vilket gör att jag kan gå ut även under dygnets mörkare timmar (jag nattränar inte, men så här års är det ju bara ljust mellan typ 08-16).

Å andra sidan skulle det vara underbart att gå - och jogga! - på mjukare underlag och med skog och ängar som omgivning. Jag ska leta efter sådant också. Dessutom kan jag ju be om viss guidning. Det är en skön tanke!

Powerwalken och frukosten är alltså avklarade. Nu ska jag strax följa Jenny till stationen och passa på att köpa en tjock, härlig DN att krypa upp i soffan med, framåt kvällningen.

Stay tuned, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna firar romjul

Romjul är norska för mellandagarna. Det firar jag nu.

Jag & Jenny har fikat och promenerat och lagat lite mat och druckit vin och slösurfat och kollat teve.

När vi zappade runt hittade vi Sagan om ringen, som just börjat, men vi fick båda spel på de frekventa reklamavbrotten så vi tog fram DVD:n istället och såg första filmen (extended version, förstås) rakt av. Sedan ville vi se Sagan om de två tornen, men insåg att dels skulle vi troligen inte orka och även om vi gjorde det skulle vi inte orka se Sagan om konungens återkomst så vi la ner det. (Fundrar på att se dem imorgonkväll, själv...)

Nu har Jenny lagt sig och jag har dragit mig tillbaka till sängen med dator och julklappsböcker. Jag fick The Heretic's Daughter (Kathleen Kent) och Drageløperen (Khaleid Hosseini) av Jenny och av Hjärter Kung fick jag Kaxiga fåglar (med underbara foton av Brutus Östling och text av Staffan Ulfstrand). Så nu har jag att göra några dagar! ;-)

G'natt me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna njuter av efterjulen

(In order of appearance: Johanna, jag, Jenny, Linus, Rille, Matilda & så lille Shaboo)

Julen kom och gick. Så även mina barn. Det har varit helt underbart att ha alla här - och jag räknar in både Rille och Shaboo i min "extended family", såklart!

Jenny är kvar tills imorgon, vilket är en mysig sak! Vi slöar, pratar, läser, kollar film och teve, Jenny lagar jeans på min symaskin och vi tar en rejäl powerwalk varje dag. Om en liten stund ska vi äta frukost på Konditori Fenix. En klassiker, men det ska bli så skönt att - i en inte särskilt avlägsen framtid - kunna gå ut och ta en fika utan att stressa för att fiket stänger klockan ett, eller bli irriterad för att det kanske är söndag och fiket inte ens är öppet...

Här är Rille och "lille" Shaboo (11 mån):(som fortfarande är övertygad om att han är en jätteliten, söt valp på typ 5 kilo... *s*).

Jag & Matilda: Mamma, pappa & bebisen:(de har högtidligen lovat mig att om de någon gång får för sig att skaffa ett människobarn ska de kalla varandra "matte" & "husse"... :D)

Johanna och den vita julen (utanför fönstret!):
Linus i julklappsbrallerna som jag till slut hittade och som han blev väldigt, väldigt glad för:
Linus, Johanna & Jenny äter julaftonsmiddag:Matilda och Rille är gulliga:Det är Jenny också, på sitt lilla vis:

Vi fick en vit jul också, precis som Linus hade önskat sig. Snön ligger fortfarande kvar och lyser upp i mörkret.
Och nu ska vi snart ut och traska lite i den!

Stay tuned me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna önskar er...

... god fortsättning!

Stay tuned, me lovely ones. There's more to come.

... i vilken vår hjältinna tänker att...

... hon nog inte ska äta mer i år. BLEH.

... i vilken vår hjältinna önskar er en synnerligen

... GOD JUL!!!

... i vilken vår hjältinna börjar få huset fullt

Matilda, Rille och Shaboo (galen hund) har anlänt. Första laddningen kaffe och saffransbullar inmundigat.

Matilda slår in paket, Rille rastar Shaboo och jag ska strax ta ut den färdiga skinkan ur ugnen.

Johanna och Linus på väg i bil. Jenny med tåg.

Snart är vi alla samlade!

Najs!

... i vilken vår hjältinna ska ta en promenad

Jag har helt klart vänt på min dygnsrytm nu. Jag kom på igår, strax efter midnatt att det kunde vara en fiffig sak att tvätta på natten så jag slapp släpa mig upp så himla tidigt på morgonen. Dessutom kunde jag ju köra alla maskinerna vilket gjorde att hela proceduren, inklusive torkning och ihopvikning, tog knappt två timmar. Medan tvätten blev klart paketerade jag de sista klapparna och pysslade undan lite. En stunds slösurfande bidrog till att jag troligen inte somnade förrän framåt halv fyra. Ändå vaknade jag strax före nio. Jag kanske skulle sova middag ett tag sedan? Det var ett tag sedan.

Alldeles strax - när jag druckit ur kaffet och klätt mig - ska jag ta en förlängd promenad ner till byn och köpa vin och kanske något mer. Allt annat är hemma nu och eftermiddagen ska ägnas åt skink- och grötkokning i sakta mak medan jag lackar naglarna och läser något bra och underhåller mig med skön musik.

Simma lugnt nu, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har uppesittarkväll

Andra eller kanske tredje på raken. Det är mysigt. Ikväll har jag gjort rödbetssallad. Jag undrar varför jag aldrig har gjort det tidigare? Det är ju säkert 10 gånger så gott som den färdiga jag annars brukar köpa. Dessutom var det tokenkelt och supersnabbt! En kålrotslåda har jag just tagit ut ur ugnen, också. Förberett för den tidiga morgonens tvättstugepass. Nu ska jag fulpyssla lite och sedan ska jag väl slå in paket och greja halva natten.

Ljusen på vardagsrumsbordet är tända och teven maler lite tyst i bakgrunden.

Jo. Just det, ja... Det var ju en sak jag tänkte säga... Om ni bara har tänkt att ni ska läsa en bok i år, så... läs två ändå.

Läs dels Isabella Lövins Tyst hav - om ni inte redan gjort det - och dels Mattias Gardells Tortyrens återkomst. Isabella Lövin kunde ses i en bra repris i Kunskapskanalen igårkväll. Länk finns här, om den nu funkar - annars får ni själva leta upp henne på SvtPlay. Programmet heter En bok - en författare. När man läst boken känns det väldigt sorgligt och frustrerande. Vi håller på och utrota det vi trodde var en oändlig resurs - torsk, ål, pigghaj... listan kan göras lång. Och nu räcker det liksom inte att bara fiska lite mindre eller hålla upp ett litet tag. Återhämtningen funkar inte...

Tortyrens återkomst avslutade jag på tåget hem från stan, idag. De åtgärder som USAs makthavare har vidtagit för att på "laglig" väg få tortera misstänkta terrorister i bl a Guantánamo och Abu Ghraib, med hjälp av tekniker som "systematisk sinnesdeprivation, skräcknätter med attackhundar och förnedringesritualer". Genom sofistikerad propagandametodik är det uppenbarligen [nästan] inga amerikaner som protesterar eller ens bryr sig. Boken presenterar en undersökning där ett skrämmande stort antal amerikaner faktiskt tycker att tortyr kan vara helt berättigat.

Det är fullständigt vidrigt och Gardell har helt rätt; åtal måste väckas mot George W Bush, Dick Cheney, Donald Rumsfield, Condoleezza Rice, John Yoo, Jay S Bybee och några ansvariga till, för brott mot mänskligheten. Internationella brottsmålsdomstolen i Haag bör göra en rättslig prövning av deras förehavanden. Dessutom har han rätt även i sitt andra krav; att inte bara stänga det fysiska Guantánamo (vilket ju Obama säger sig ska göra), utan dessutom ska "det globala Guantánamosystemet" avvecklas.

Så... vill ni ha intressant läsning i mellandagarna har ni just fått tipset av mig! Och vill ni kanske veta mer om vad som händer just nu på Guantánamo så får ni en bra länk till Amnesty här.

Nu ska jag pyssla vidare. Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna företar en stadsresa

Nu har jag gjort allt jag föresatt mig att göra på förmiddagen. Kvar att göra ikväll är lite fulpyssel, paketinslagning och därtill hörande glöggsmuttande, till ackompanjemang av Trans-Siberian Orchestra.

Men först ska jag in till stan en sväng för lite stilla stros, ett julklappsinköp samt kanske en fika.

Sista återvunna julkortet:Ha en fortsatt skön dag, me lovely ones.
Och tänk på:
Ikkje noen stress!
(Sägs med fördel på västnorsk dialekt.)

... i vilken vår hjältinna skämtar allvarsamt

Jag tänker att Knutna nävar (tack för input, Hjärter Kung!) rodnar över en del alster de producerade genom åren. Å andra sidan kan jag själv sätta mitt ekologiska och rättvisemärkta kaffe i halsen när jag lyssnar på den här låten på Youtube och begrundar dagsläget. Under solen intet nytt...

... i vilken vår hjältinna har en synnerligen soft söndagskväll

Vilken skön kväll! Efter en mycket kort stunds söndagsdepression kom jag ju på att jag har JULLOV, och hällde raskt upp ett Lindeman Bin 45 och satte mig tillrätta i soffan i sällskap med denna...












... och lite material.

Om någon timme repriseras programmet om Hotel Chelsea på Kunskapskanalaen och direkt därefter ett program om Andy Warhol och the Factory. Guldigt! Jag ska se till att toknjuta varenda minut av det här lovet!

... i vilken vår hjältinna risajklar

Gamla julkort blir som nya!

... i vilken vår hjältinna bockar av på sin att-göra-lista

Det blev städning. Handlingen får vänta till morgondagen. En dryg timmes insats gav nyskurat badrum (inkl. lite avloppsbråkande), avdammade vågräta ytor i hela lägenheten, vattnade växter, undanplockande av diverse pysselsaker och tidningar och kameror och sladdar och säkert tre par raggsockar, dammsugning (även under o bakom soffan) samt våttorkning av golven. Dessutom hittade jag sex öl i en låda på balkongen. De kommer säkert att gå åt.

Soundtrack: Camels s/t + Mirage.

Frågan är vad jag ska hitta på nu? Tror jag ska smussla lite med julklappar som inte är riktigt paketeringsklara än. Jag kan ju inte skriva vad det är jag gör, for obvious reasons. Den här bloggens väggar har öron. :-)

... i vilken vår hjältinna stökat vidare

Saffransbullar - check
Limpor med grekisk touch - check
Chokladfudge - check
Coleslaw - check

Jag gjorde först en pilotstudie av coleslaw'en. Det fick bli min lunch.

Nu är frågan om jag ska städa eller gå och handla resten av julmaten.

... i vilken vår hjältinna lägger upp en bild

... i vilken vår hjältinna kanske skulle ta och blota lite?

Hur passande är det inte att på denna årets absolut kortaste dag så dyker, helt oförhappandes, solen upp?!! Som att den vill säga "hej... jag finns faktiskt!"

Jag har inte kommit längre än till soffan än, men har långt framskridna planer för dagen. Planering är väldigt viktigt. Jag tänker ofta på min gamla praktikhandledare Inger som brukade framhålla de fem P:na:

Proper
Planning
Prevents
Pissy
Performances

Det går att applicera på såväl yrkesmässiga insatser som lussebullsbak och fudgekokande.

Så här sitter jag och planerar. Och funderar. Det är alltså den dag då solen, vid 13-tiden, når sin all time low för att sedan börja stiga allt högre på himlen fram till midsommartid. I min multikultireligiöskitschiga värld är detta dagen då man bör förrätta sitt midvinterblot.









(Midvinterblot, Carl Larsson)
En gång har jag faktiskt varit med och gjort just detta. Vi hade en stor eld ute i en äppelträdgård, där vi stod i snön, under stjärnorna, och glodde och sjöng lite. Mitt bidrag var The Mamas & the Papas' Dream a Little Dream of Me, vilket kanske var en smula oortodoxt men den funkade och sedan blotade jag lite Laphroaig. Sedan gick vi in och åt ett vanligt julbord och snapsade och blev allmänt odrägliga.

Idag ska jag inte bli odrägligare än normalt, men däremot kanske jag skulle ta och förrätta ett litet blot på balkongen. Mina grannar ska slippa höra mig sjunga amerikanska slagdängor (det har de f ö redan gjort så det räcker in i nästa årtionde...) men någon form av lämplig musik måste bilda bakgrund. Hmm... Jag tror det får bli Fairytale of New York - där snackar vi den ultimata julstämningen, med fylla och misär. :-)

Nu är snart min ställtid avverkad. Köket - here I come!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna pysslat omkring

(Banksy önskar God Jul...)
Startsträckan var mer än lovligt lång idag. Klockan hann bli över fyra innan jag kom i kläderna och kom mig utanför dörren, i riktning mot affären för lite seriös förnödenhetsanskaffning. Med ryggsäck och kassar fullknôkade traskade jag sedan hemåt lyan med mina skatter och efter att ha pratat med Johanna en stund fick jag så småningom upp farten här i köket och har nu kokat Saras Ljuvliga Fikonmarmelad (och provsmakning ger vid handen att den verkligen är ljuvlig!), trillat och stekt fula men goda köttbullar, gjort Världens Godaste Jansson och Världens Godaste Lax- och spenatlasagne (som ska ätas på kvällen den 23:e när vi alla samlats). Det är fasen inte illa för en lördagskväll!

Imorgon blir det bröd- och lussebullsbakning, chokladfudgetillverkning och kanske joxar jag ihop en rödbetssallad också. Man vet aldrig. ;-) Jag gör ju bara sådant som jag tycker är roligt! Och kökspyssel och matlagning är roligt! Särskilt när den utförs utan stress och när jag vet att några jag älskar ska äta av det jag lagar!

Nu är jag lite trött och seg och när det så småningom blir dags att stänga av ugnen tror jag att jag ska krypa i säng med en god bok och lite Jan Johansson och Pink Floyd (Atom Heart Mother) på stereon, på låg volym.

Det har varit en bra dag med sköna dialoger och tankeutbyten och värme och... kärlek. Har pratat med vänner från när och fjärran, och något barn (ja, t o m min pappa vilket är sällsynt, men han hade hört att jag fått nytt jobb och ville gratulera och var såklart nyfiken. Dessutom lät han ganska stolt när han sa att "på en sådan tjänst behövs ju en mänsklig människa - och det är ju du" och vet ni... sådant känns gott att höra från sin pappa!), och inte alls bara önskat God Jul och sådant utan faktiskt också pratat om de där sakerna som är viktiga och som berör.

Dagen hade varit perfekt om jag bara inte hade längtat så. Å andra sidan är längtan en fin och skön sak. Inte minst när den uppfylls.

Här är en julhälsning från Banksy:

... i vilken vår hjältinna försöker komma ner på jorden

Festen igår blev precis sådär rolig och lyckad och glammig som en bra fest med bra arbetskamrater kan bli! Julig stämning, glatt humör och avslappnat. Nu tror jag inte att Tommy läser det här, men om du gör det så än en gång: tusen tack!

Jag var tillräckligt euforisk för att egentligen kunna lämna både xidern och vinet hemma, men det gjorde jag förstås inte utan lät det bli de stämningshöjare de kan vara. Och nu sitter jag här och försöker landa lite. Försöker ta in att på måndag ska jag säga upp mig, säga upp lägenheten och börja rådda med ny bostad. Det sista har jag dragit lite i redan; det är rent förunderligt hur saker och ting kan sammanfalla ibland. Jag har möjlighet att antingen kanske hyra mig ett litet hus i helt ljuvliga, men avskilda, omgivningar och naturen om knuten eller kanskekanske få en andrahandslägenhet med mer centralt läge.

Kan det faktiskt vara så att det liksom finns en bakomliggande mening med saker som händer? Jag värjer mig ofta mot den sortens tänk, men karma-tanken ligger ändå och maler i mitt bakhuvud... Det är egentligen inte en obehaglig tanke.

Jag är seg och slö idag och har ännu inte kommit längre än till en kanna nybryggt Hazienda och sköna soffan (som ska säljas efter helgerna...). Det gör inget. Senare idag ska jag ta mig ner till byn och köpa hem lite grejer så jag t ex kan trilla lite fula köttbullar (de blir väldigt goda men aldrig runda), göra en Jansson och baka lite mer. Men... det får bli... senare.
Nu är det dags att fylla på kaffemuggen -lagom ansträngande.

Stay tuned me lovely ones!

... i vilken vår hjältinnas Fina Fredag peakar

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

JAG

FICK

JOBBET

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


WOHOOOOOOOOOOOOOOOO!

... i vilken vår hjältinna har Fin Fredagskänsla

Terminens sista Fina Fredag. Slips, kavaj, kjol och stövlar. Hårstatus: nytvättat, klickat, ploppat. Make-up: diskret men snygg. Örhängen: dingliga. Idag tar jag med min Nikon - har lovat mina mentorselever att föreviga deras utstyrslar (det är tradition att klä ut sig till julavslutningsdagens dragkampsturnering). Kanske blir det någon julfrukostbild också. Vi får väl se.

07.45 är det julfrukost i lärarrummet. Sedan ska jag försöka klona mig så jag kan fixa mentorstid, heja på mina ungar i dragkampen, plocka ihop mina grejer och i största allmänhet avrunda den här terminen. Städa skrivbordet så det ser fint och välkomnande ut när jag kommer tillbaka efter jullovet.

Ha en Fin Fredag, me lovely ones. And stay tuned...

... i vilken vår hjältinna haft en sån DÄR dag

(Lite mys i mitt arbetsrumsfönster i morse)

Naturligtvis skulle terminens sista arbetsdag (imorgon är det ju mest bara muntrationer för både elever och lärare) bli en sån där dag. En dag som jag trodde aldrig skulle ta slut och som varit full av "det andra jobbet på jobbet" (om det nu fortfarande finns de som tror att en lärares jobb bara är att förbereda, genomföra och efterarbeta lektioner...). Fjortistjafs och skitsnack och jag blir rätt matt på dessa ständiga, likartade konflikter med samma aktriser men i skiftande roller. Och så ett samtal från en mamma som var så orolig för att hennes son inte får G i engelska... "han som jobbar så..." och jag: "jaaa, det gör han verkligen och han har gjort helt otroliga framsteg, men de räcker inte riktigt ända fram nu till julbetyget..."... långt, lugnande samtal (och en smula förklaringar av de kriterier som Skolverket satt upp och mot vilka jag måste bedöma varje enskild elev)... Sedan fick jag, i ett möte hos en av mina rektorer, avge någon form av vittnesmål om bråket igår - och jag såg/hörde bara lite av vad som faktiskt hände men nu kommer säkert "kombattanterna" att tro att jag bara är "kollegial"... Och sedan ett samtal med killen vars mamma ringde och även om det var tungt så förstod han och ger inte upp (Ära vare Buddha, typ)... och som grädde på moset ringde en av fjortisarna mamma och var så orolig och plötsligt hade jag stannat över mer än en halvtimme...

Vilken tur att jag också haft roliga och fina lektioner! Inte minst sagoläsningen i 7B, då filmen inte kommit idag heller, så jag högläste istället. Högläsning är snudd på magiskt. Ett klassrum fullt av bängliga ben och tusen tankar blir lugnt och avspänt och vi hann med att läsa om hur Freja fick Brisingasmycket genom att ligga med fyra dvärgar (fast inte samtidigt - de fick en natt var...;-)), vad som hände när Tor blev av med sin hammare och hur det gick till när Loke lurade Höder att döda Balder och hur det blev sedan...

Jag har också hunnit med ett par sköna samtal med kollegor jag tycker extra mycket om (och kommer att toksakna om jag nu får det nya jobbet) - och varm chåkla.

Dessutom har jag varit på vernissage med mingel och cider! Vår bildlärare påbörjat något som jag hoppas blir en återkommande tradition:
Bjurbäcksskolans Julsalong!
















Elever - främst åttor - har under hösten arbetat med kända konstnärers verk (utifrån ett fritt val) och tolkat dem med hjälp av olika tekniker. Vi bjöds på Mondrian, Van Gogh, Picasso, Warhol, Miró, Kandinsky, Matisse m fl storheter.





















(Picasso av Anonym)
En del har varit ytterst noggranna ner i minsta detalj - andra har gjort friare tolkningar.
















(Titta! Les Amants - min älsklingsmålning av Magritte! - anonym kille, år 8)
Hur eller hur (ah... detta genuint småländska uttryck!) är det ett gäng duktiga ungdomar - om än blygsamma; de flesta hade inte vågat signera sina tavlor. Inte den här killen (år 8) heller...





















...men låt mig säga att han verkligen har konstnärligt påbrå - hans morföräldrar är ett av glas-Sveriges absolut mest kända designer- och konstnärspar. ;-)

Jag hoppas hon drar igång en vårsalong också!

Vuxenpoäng har jag också skaffat mig. En av de otaliga teleförsäljare som terroriserar mig fick napp idag. Hon blev så överraskad att hon började snubbla på orden. Men jag tackade iaf ja till att eventuellt låta företaget hon representerade hjälpa mig med mina fondval. Jag börjar bli lite soft, tror jag. Å andra sidan har jag ju Indien som Plan B, men det sa jag inte till henne.

... i vilken vår hjältinna funderar lite på medias makt

Det har varit upplopp i Rosengård inatt. Islamiska föreningens källarlokal skulle stängas av med containrar eftersom kontraktet är uppsagt och det blivit upprörda känslor i samband med detta. Att islamiska föreningen, och andra boende också, blir arga är väl inte så konstigt? Att de börjar agera är inte heller så konstigt tycker jag (utifrån den knapphändiga information som gått att vaska fram ur Sydsvenskans artiklar) - känner man sig tillräckligt kränkt, tilltryckt och - inte minst! - maktlös så kanske man tar sig makten. Eller..?

Att man sedan väljer att, medelst stenkastning, gå på snuten som mest bara exekverar en beställning från bovärd/myndighet/whatever och att man börjar elda i soptunnor (som iofs inte verkar sådär jätteläskigt, givet att dessa är placerade utomhus) är en sak. Jag tror inte på våld som lösning vid konflikter. Men jag undrar vilken agenda media har när man i nyhetssändningarna på teve poängterar att man misstänker att "vänsteraktivister" är inblandade. Vad vill man ha sagt med det? Att islamiska föreningens medlemmar inte själva klarar av att sätta ner foten? Att kommunistspöket är på frammarsch? Jag vet inte. Jag bara frågar. Men jag vill veta. Det var liksom en konstig kommentar som kändes snudd på irrelevant, just i sammanhanget.

... i vilken vår hjältinna belönar sig (OBS! Varning för ohejdad reklam!)

Inte för att jag gjort så mycket, då... Men jag har plockat undan och diskat och tänt ljus. Nu ska jag se nyheter och avnjuta en helt flytande äppelpaj:





















Ljuvligt gott med en mugg varmt sådant!

... i vilken vår hjältinna svävar i ovisshet

(Saris änglar, som fick följa med till jobbet idag.)
De senaste veckorna har min sömn varit minst sagt störd. Inte så konstigt med tanke på allt jag har omkring mig. Men pusselbitarna faller på plats en efter en och just nu känns det som att jag bara kan vänta... avvakta... se vad som händer. Det jag kan göra har jag gjort. De ringde ju från mitt nya (?) jobb igår, för att en blivande (?) kollega ville prata lite med mig och det kändes helt klart som en bra sak. När vi avslutade vårt samtal - jag lätt ihjälstressad eftersom hon ställde så mycket frågor som jag ville besvara på ett vettigt vis, samtidigt som jag hade en grupp elever som stod och väntade på mig någonstans - sa hon "jaa... men... då ses vi kanske snart då... hoppas jag". Det kändes ju faktiskt väldigt bra. Idag har jag kopierat mitt examensbevis och fixat så jag ska få ett utdrag ur belastningsregistret. Nu kan jag liksom inte göra mer, känns det som. Inget mer än ägna mig åt en oviss, och smått nervös, väntan... och god nattsömn. ;-)

Arbetsdagen flöt undan fint även om det börjar bli en smula enerverande att jag alltid glömmer ta med mig lunchmat. Att bara dricka ett par muggar varm chåkla är ju bara en snabb sockerboost och sedan är jag lika hungrig igen. Imorgon måste jag komma ihåg att ta med mig något. Å andra sidan fanns färdigkokta ägg härhemma som jag klöv och la i en snabblagad spenatsoppa och avnjöt med ett par mackor på speltknäcke. Mmm...
















Och apropå mat börjar jag fundera kring julmat och vad som kan tänkas vara aktuellt att laga till inför julhelgens anstormning. Skinka måste det förstås bli, och gröt till frukost. Lite sill, kanske, men den lägger jag nog inte in själv - sillstryparna måste ju leva de också. Jansson ska göras (ljuvlig maträtt!), och jag vet att det önskas både revbensspjäll, köttbullar, lax och lasagne. Kålrotslåda måste också fixas, liksom ytterligare ett par vegetariska/veganska alternativ. Ett par goda sallader också... kanske en cole slaw?

I övrigt är det väl lite godis - kanske ska jag göra fudge själv? - och glögg och clementiner och russin och dadlar och chåkla och nötter och julmust och öl och en låda vin och lite annat småpyssel som ska råddas ihop. Kanske baka en laddning lussebullar till. Och be Lotta om receptet på den mjuka saffranskakan (yes... I'm a saffron addict...).

Jag tror jag ska göra en del på söndag och resten på tisdag. På måndag tänkte jag köpa ett par sista julklappar och träffa kompisen Dee för en fika i Växjö. Ingrid har nog inte tid, med familjen och allt, men jag ska i alla fall kolla upp med henne. Det var ett tag sedan sist. Å andra sidan lär vi ju ses på fredag, förstås. Tänkte inte på det...

Nu ska jag fiffa och moffa lite. Avsluta ett par julklappar. Slå in några paket. Tända ljus och dricka glögg och gotta mig åt ett mail som ramlade ner i min låda tidigare idag:

"Hej

Good news... Jag börjar i Växjö i januari. Där går rel vet på d-nivå. Enbart självstudier verkar det som. Jag tycker du ska anmäla dig och testa om det funkar. Ämnet håller på att omstruktureras, så det kan bli mycket intressant som händer där framöver.

Hoppas vi ses

Jxxxx"

Jamen WOHOO, alltså! Självstudier!?! Det innebär ju att jag dels kan plugga i egen takt, och dels inte blir bunden till att bo nära mitt lärosäte. Kan det bli bättre? Vavava?

På detta ska jag tänka nu, me lovely ones. Detta och... något mer... något varmt och fint och omvälvande.

Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna räknar ner

Egentligen är det ju lite sent att räkna ner. Det är ju bara tre dagar kvar till jullovet. Varav två schemalagda dagar. Vi rundar av, kollar filmer och försöker göra trevligheter. Typ. Det känns bara sisådär. Vissa lektioner skulle kännas bättre att ställa in, men så gör man ju inte...

På fredag är det dragkampsturnering på förmiddagen. Jag ska inte vara med i lärarlaget i år. Inte med min onda arm. Den gör iofs inte så ont så ofta längre, men jag vill inte riskera att få tillbaka det. Jag får heja från läktaren, istället. Coacha min mentorsklass. Och plocka ihop mina grejer.

På kvällen blir det fest! Gött!

Jag lever ett privilegierat liv. Det gör du också. Alla gör inte det. Jag läser i senaste numret av ETC om hemlöshetsindustrin. Om hur det läggs massor av pengar på att hålla ungefär 17 000 hemlösa under armarna på allehanda välvilliga, men till intet förpliktigande, sätt. Pengar som faktiskt skulle räcka till att bygga bostäder och kunna ge Sveriges alla hemlösa något av det mest grundläggande av allt; en egen bostad... ett eget hem. Jag undrar varför det inte görs..?

Jag köper julkappar till mina barn. Det gör jag. Men vi svenskar lägger mer pengar på julklappar än vad det skulle kosta att bygga de bostäder jag skrev om i förra stycket.

Att ha en egen bostad... ett ställe där det är varmt och torrt och bekvämt och där man kan stänga dörren om sig och rå sig själv - är något av det mest grundläggande som finns. Vi (ja... Sverige, alltså) har undertecknat och ratificerat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och där ingår att ha en skälig boendestandard. Det känns inte alls som att frälsishärbärgen och hårt reglerade försökslägenheter sorterar under den paragrafen...

Något för oss att fundera på, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna har aktiverat sig

Jag har inte bara diskat, packat upp och plockat undan. Jag har också hittat kollegieblocket med anteckningarna från kursen i fornnordisk tro - och den fina skissen jag gjorde av Midgård - och mitt examensbevis, som min nya (?) arbetsgivare ville ha. Grejt!
Dessutom har jag pratat med en av syrrorna i telefon och slösurfat lite på Facebook. Nu tar jag Bang! och Språktidningen och kryper i säng.
(Havtornsudd)
G'natt me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är passiv

Det känns konstigt att det bara är tre dagar kvar innan jullovet slår till. Jag undrar vart höstterminen tog vägen? Jag hörde ett swoooschande ljud och tänkte att det kanske var en passerande deadline för något, men antagligen var det höstterminen. Det har verkligen varit intensivt. Fullt upp. Och nu är det dags att inte bara knyta ihop säcken utan också göra en fin rosett på snöret.

Jag är trött. Har inte gjort något vettigt alls efter jobbet, mer än läst lite tidskrifter. Jag borde packa upp mina grejer och kanske rentav diska. Men... orka. Känner mig passiviserad, men det är ju inte så konstigt. Jag behöver sova. Det ska jag snart göra. Men först ska jag faktiskt ta itu med ryggsäcken. Och innan jag gör det ska jag försöka ta mig ur soffkoman.

Jag googlar på havtorn. Denna lilla havsnära buske har inte bara smarriga och användbara bär som är fullständigt fullspetade med vitaminer och antioxidanter utan spelar också en viss roll i John Ajvide Lindqvists Människohamn. Den har också gett namn till en liten fin udde på Gålö, varifrån man kan se Dalarö lite i fjärran. Skärgård är fint, tycker jag - som annars vill ha fritt blås ut mot horisonten.

Jag kommer på att eftersom de från AV-centralen beställda filmerna inte kommit måste jag leta upp mitt gamla anteckningsblock från kursen i norrön mytologi så jag kan göra en rolig föreläsning för 7B, imorgon. Skissa upp Yggdrasil, där Oden sig hängde i nio dagar och nio nätter för att få del av runornas hemligheter, och Midgård och Nifelheim och berätta om Ratatosk, Midgårdsormen och Fenrisulven och rimtursar och asar och vaner. DÄM - jag vet inte ens var jag ska börja leta.

Lite att ta tag i, alltså. Jag bryter mig ur passiviteten och sätter igång. Sedan blir det sänggående för hela slanten.

Natti, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna ska leka Blossom

Joråsåatte... På anslagstavlan i lärarrummet står det att jag ska vikariera som idrottslärare i 7A kl. 9.40 idag. HOHO! Det enda som skulle kunna vara värre vore väl att be mig vicka som NO-lärare...

Men... det får väl bli lite händerna-uppåt-sträck, raska knäböj och hoppsasteg. Eller så får de spela fopoll mot 7B.

... i vilken vår hjältinna känner sig lite omskakad

Vaknade tidigare i morse av att sängen liksom hoppade till samtidigt som det dundrade ute på balkongen som om något stort och tungt fallit på räcket, ungefär. I tillståndet mellan dröm och verklighet visste jag inte om det verkligen hänt, men jag gick i alla fall upp och kikade ut på balkongen för att se om det låg någon där, eller kanske på backen nedanför. Men allt såg vanligt ut och jag tänkte att jag kanske bara drömt. Men när jag slog på teven sa de på nyheterna att det varit ett skalv i Skåne. Det var det jag hade känt.

Tredje gången jag känner något sådant. Senaste gången var i Falkenberg på 90-talet. En kväll lät det som att pannan skulle explodera nere i källaren. Det dundrade som fan och huset bara vibrerade. Först sprang vi ner i källaren för att kolla, och sedan gick vi ut. Då stod grannarna på gatan och var lite hispiga...

Första gången var jag sju år och bodde på sjunde våningen på Orrholmen, i Karlstad. Jag minns att allt bara skakade. Fönsterrutorna skallrade och det kändes som att huset svajade. Jag minns det väldigt tydligt eftersom jordbävningar var något av det jag var allra räddast för när jag var liten. Ganska irrationellt men barn kan inte alltid sortera ut vad som kan vara rimligt eller ej. Jag vet att jag - när jag var ännu yngre - såg en film där en jordbävning inträffade och hus föll och marken sprack upp och människor föll ner i sprickorna och skrek och dog och vatten- och gasledningar gick av och det brann och det var helt enkelt bara jätteläskigt för en kanske femåring, typ. Nu i efterhand tror jag att det var någon spelfilm som handlade om den stora jordbävningen i San Francisco 1906.

Varje kväll när jag skulle sova lovade jag mina föräldrars Gud att jag skulle bli jättesnäll om han bara såg till så det inte blev några "jordbävningar, jordskalv och jordskred" (jag säkrade upp lite för genom att gå igenom de farliga alternativ jag hade hört talas om... ;-)). Nu blev det ju inte det men jag har väldigt svårt att tänka mig att det var Guds förtjänst - eller att jag faktiskt lyckades med mina snällavsikter - eftersom det under den tiden inträffade flera riktigt stora jordbävningskatastrofer runt om i världen, med massor av dödsfall som resultat... Det vore ju rätt förmätet av mig att tro att han t ex lät några hundratusen kineser dö, för att rädda mig. Det är t o m en äcklig tanke. Funkar Gud så är det lika bra att han fortsätter vara hittepå.

Nu ska jag strax borsta tänderna och fejsa jobbarkompisarna. Av gårkvällens smsskörd har jag förstått att ryktet om min frånvaro igår har spritt sig och flera verkar veta att jag varit på jobbsök. Oh well...

Have a nice one, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna landat igen

Hemma. Efter några fina dagar borta. Jag ville inte åka hem. Och jag längtar redan tillbaka. Och det har inte med mitt eventuella jobb att göra... ;-)

Men det känns som att intervjun verkligen gick bra och jag får besked om någon vecka! Spännande!

Det verkar som väldigt mycket faller på plats i livets pussel just nu.

Ljuvligt, me lovely ones. Ljuvligt!

... i vilken vår hjältinna har koll

Här är ni:











Lussekatten ser er. Glöm inte det, me lovely ones.




















MJAU...

... i vilken vår hjältinna låter ljuset möta mörkret

Luciamorgon i kyrkan med sjuor och åttor. Min rektor Henrik kommenterar min fina Ozzy-top:
"Haha! The Prince of Darkness... och just idag!"
Jag gillar honom. Skarpt.
(Rektorn alltså.)
(Fast... jag gillar ju Ozzy också...)

Sedan gled ljusets drottning förbi och det var lite småsakralt och vackert tills jag fick ögonen på de målbrottsliga stjärngossarna. De var liksom mer... gulligt förlägna.


















(Min top är inte såhär skrynklig. Den är mer... välfylld. ;-))

... i vilken vår hjältinna längtar

Ikväll är det två minusgrader här i mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet. Snön faller tungt över träd och hustak.

Imorgon är det Fredag.
Fin Fredag.
Väldigt Fin, tillåmed.

Fin och efterlängtad.

Judiskt ordspråk:

Förlängd väntan tär på hjärtat,
men en uppfylld önskan är ett
livets träd...

... i vilken vår hjältinna berikat sig kulturellt

Som vanligt när det ska utflyktas till Kalmar är det trist väder. Kallt, ruggigt och snöblaskigt. Men alla var vid gott mod och museibesöket var najsigt!

Redan i första utställningssalen blev jag glatt överraskad av att Hans Jörgen Johansen ställt ut några av sina helt underbara foton:





































Det är svårt att tänka sig att det faktiskt är mögel han plåtar, eller hur..?

På översta planet hade Magnus Lönn en fantastikutställning - Undrien gränsar till Otailen - där han bland annat lekt med ord, uttryck, former och fantastik! Jag blev helt såld på hans grejer och förbannade att jag glömt kameran hemma. Tog ett par bilder med mobilen, men kvaliteten är usel, så här är ett par jag stal från museets hemsida:













Jag passade också på att köpa hans Bråkstavsbok A B SE-bok för barn och alla undra - riktigt läcker och den ska jag ha alldeles själv! ;-)

Efter museibesöket blev det en runda på stan där jag hann med att fixa resterande julklappar, save for det Linus önskat. Jag hittar det inte på nätet heller, så det får bli en vallfärd till rätt butik i Växjö sista helgen innan jul. Inte det ultimata men jag får väl offra mig... ;-)

Sweden Rock Festival annonserar att Eric Sardinas kommer till festivalen! Wohoo! Då blir det ännu lite mer gött blueshäng!





















Tvättstugan, lite paketinslagning och småplock lär hålla mig sysselsatt till läggdags.