fredag, april 27, 2007

... i vilken vår hjältinna tar emot subtila budskap

-Tycker du det där halsbandet är fint? säger Kärleken, när jag gör mig i ordning för besöket i större staden. Du ska ha det på dig, alltså?
-Jaa, säger jag och blir sådär vanvettigt full i skratt. Är han söt eller är han Söt?

Halsbandet det handlar om är det lite längre, mer pärliga som jag beställt av raraste I. och som jag tycker är jätteläckert! Jag undrar om han inte tycker om det och han säger bara att han blev så förvånad eftersom han inte trodde det var min stil, riktigt. Välkommen till verkligheten, min Älskade. Att överraska är det roligaste jag vet! Och att tyda subtila antydningar...

Och denna lilla morgonkonversation går till familjehistorien och hamnar i samma fack som julfestförberedelsens "Du ser ut som du ska vara med i Melodifestivalen", apropå min blanka svarta top med lite fluriga små fjärilsärmar.

Stadsbesöket var lyckat. Kärleken fick inte bara lämnat in sin akustiska älskling utan fick den dessutom fixad under dagen, medan vi strosade och fikade och handlade lite smått och gott som inte finns att köpa här i byn. Jeans, lite underkläder, ett snyggt bälte till mig och en bikini. Det ni!

Och... erhms... det där med köpstopp på skivor och DVD'er gick åt pipsvängen fullständigt. Jag/vi kom hem med Scorpions' Blackout, The Ark's Prayer for the Weekend, Lars Winnerbäcks Dans med svåra steg, Rusningstrafik och Med solen i ögonen. GAH! Dessutom fann vi oss plötsligen vara ägare till live-DVDn Carnival of Sins med Mötley Crüe och Oliver Stone's The Doors. DUBBELGAH! Men... jag skyller på att det var supernajsiga priser och på att jag länge velat ha dem (åtminstone Winnerbäckplattorna...).

Living in denial is da shit.

Nu ska jag och Lillmysen laga lasagne och göra en smarrig sallad till. Kärleken repar och när han kommer hem blir det nog lite musik. Eller film. Kanske rentav musikfilm.

Sayonara, sötisar!

onsdag, april 25, 2007

... i vilken vår hjältinna bara ÄR

Det är onsdagkväll. Klockan är drygt halvsju, solen skiner och termometern utanför vårt köksfönster visar 16 grader. Björkarnas musöron börjar bli för stora och gräsmattan är skönt grön. För en stund sedan var jag ute på en lugn eftermiddagspromenad med Lillmysen, som är på besök igen. Han har fått sjukskrivningen förlängd med minst tre veckor till och visst ser han lite trött och blek ut, men han är uppåt och glad och aptiten är det inte heller något fel på. ;-)

De ringde från mitt jobb tidigare idag. Det var rektorn själv som ringde; de sitter med planeringen inför nästa läsår och hon undrade hur jag skulle ställa mig till att få några av mina svenskalektioner utbytta mot inte religion (för det har de inte kunnat lösa, som det ser ut nu) men väl mot historia. Om jag vill? Är påven katolik? Skiter björnarna i skogen? Sover Dolly Parton på rygg? Tjoho!

Kärleken är alltså hemma igen. Och det är som att distansen i tid och rum fått oss att tänka, värdera, uppskatta... ännu mer. Och vår kärlek är starkare än någonsin, förtroendena djupare och samhörigheten och samstämmigheten ännu mer förtätade.

Annat positivt är att jag läser mer än någonsin, just nu! Camilla Läckberg (Stenhuggaren, Predikanten), Ian Rankin (När mörkret faller) , Tracy Chevalier (Flicka med pärlörhänge och Damen med enhörningen ), Peter Høeg (Den tysta flickan) och Paulo Coelho (Veronika bestämmer sig för att dö och Djävulen och fröken Prym) får stå för det skönlitterära och därutöver läser jag Tariq Ali's Bush i Babylon, Antony Beevor's Stalingrad och en bok om buddhism. Jag bara slukar och det är en absolut ljuvlig känsla!


















Och titta! Kärleken har bidragit till min "samling" med en skrattande Buddha! Visst är den fin?! Han köpte en till, men den for lite illa under bagagehanteringen vid hemresan och jag behöver ett riktigt bra superlim innan jag plåtar honom och lägger upp här.

Annat fint är mina nya röda (men inte ferrariröda) halsband som sköna vännen I tillverkat! Jag tänkte lagt upp bilder på dem här, men jag gör som så att jag länkar till hennes ljuvliga pärlblogg, istället! Så kan ni se allt annat vackert hon gör! http://parlbesatt.blogspot.com/

Jag har nyss bryggt en kanna kaffe. Pasión Colombia. Jag ska tina upp några kanelbullar och ta en fika tillsammans med Lillmysen. Och längta efter Kärleken som är på jobbet just nu.

Tjingeling!

torsdag, april 19, 2007

... i vilken vår hjältinna leker lite








- Mamma... SÄG att det är en bild på torkade böngroddar, var Johannas kommentar när jag slängde över bilden till henne via msn och undrade om hon kunde se vad den föreställde. Hmm, det skulle man ju iofs kunna tro att det är - men jag "hörde" på henne att hon tyckte det snarare såg ut som små spermier på vift - vilket ju också var meningen att hon skulle gissa på.

Men det var det ju såklart inte. Så bra objektiv har jag ju inte. Än. Fast... man kanske skulle skaffa..? ;-)














Nåväl - när jag la in den här bilden drog hon en lättnadens suck. Någon växt, alltså. Med en myra på, dessutom.













Och så här såg det ut på lite håll - typ 4-5 cm. Sälg.

Det är roligt att leka med sina barn - även om det sker på distans.
Sonen och jag brukar skicka sjuka länkar till varandra och förr - när hon hade tillgång till dator på fritiden - brukade jag och Matilda leka "bokintroleken" vilken innebar att man skrev de första raderna i någon känd bok och så fick den andra gissa vilken bok. Det förutsatte givetvis att man höll sig till absoluta klassiker eller författare man visste att den andra läst.
Det kunde vara allifrån: "Den vilda bebin tycker mycket om att bråka" (Den vilda bebiresan av Barbro Lindgren) till "Finnarnas mäktigaste fiende är svårmodet, dysterheten, den bottenlösa apatin. Tungsinnet hänger ständigt över det arma folket och har under årtusendenas lopp lagt alla finnar under sig så att folsjälen har blivit mellankolisk och allvarstyngd. Bedrövelsen grepp är så stadigt att många finnar ser döden som den enda räddningen. Svartsynen är en betydligt besvärligare fiende än ryssen" (Kollektivt självmord av Arto Paasilinna). Ja, det var tider det.

Här får ni en att fundera på, förresten:
"Felicia Venhaug blev en morgon i början av augusti uppringd av Erling Vik. Han skulle komma till Venhaug samma dag."
OBS! Googla inte nu! ;-)

Idag är mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet mer i fas med årstiden igen. Borta är de heta och lata dagarna på balkongen; nu är det ljusgrå himmel och snåla vindar som gäller. Lite småregn emellanåt, också. Faktiskt tillräckligt trist väder för att jag ska överväga att skippa den dagliga rundan till förmån för lite inomhusaktiviteter av hushållskaraktär. Här behöver dammtorkas och dammsugas och kylen och badrummet behöver en genomstädning.
Kanske, kanske skulle jag se om jag orkar baka bullar frampå dagen. Ja, jag får se vad det blir.

Igårkväll var jag i alla fall på repetition. Nu är jag på annat håll på valborg och ska inte vara med på våra "sjungningar" men det var ändå kul att lära mig stämmorna till odödliga vårklassiker som Vintern ra och Glad såsom få. Dessutom sjöng vi en del Bellman oh det bara älskar jag.
Jag umgås dock med planer på att implementera idéer om en annan och lite rockigare repertoar, också. Det finns så fantastisk mycket skön rockmusik med ljuvlig stämsång som vi skulle kunna öva in och framföra vid något väl valt tillfälle. Men jag tror inte att jag såsom körens rookie är den rätta att gå in och styra med sådant på en gång - jag får nog avvakta lite.

Kärleken sitter i skrivande stund på planet mellan Phuket och Hongkong fvb hem. Tiden går fort när man har roligt, HEHE. Vid 20-tiden imorgon är han hemma i Emmaboda igen. Det ska bli - minst sagt - ljuvligt att ha honom hemma igen. Och han lär ju ha en triljard grejer att berätta och massor av kort hoppas jag han tagit också. Kanske, kanske har han också fått lite blodad tand ör det där med resor så att jag kan lura med honom på en längre dito, framöver.

Begrundandes detta brygger jag en kanna Pasión Colombia och längtar lite till. Sedan ska jag städa. Kanske.


onsdag, april 18, 2007

... i vilken vår hjältinna går på promenad

Vilka dagar det har varit, va'?! Rena sommarvärmen. Och allt händer på en endaste gång. För en gångs skull tog jag med mig kameran när jag gick Hälsans Stig och försökte fånga in lite vårtecken.













Första gången kameran åker upp ur fickan är vid Rasslebygd (och uttalet ligger på sista stavelsen!). Det är den del av Emmaboda där den årligen återkommande Emmabodafestivalen hålls. Så här års är det bara en stor ingärdad äng, med en stor fast scen och en uppsättning baja-major som står uppställda vid en lada. Min väg går längs med stenmuren och det höga fårstängslet (passande! HEHE!) på ena sidan av festivalområdet.













Där ligger fortfarande allsköns bråte sedan förra året, som t ex de två dysfunktionella bandare jag fick att fastna på plåten. Så sent som snön kom kan man knappast skylla på att "det som göms i snö...". Jag tror jag ska ta några kort till - direkt efter årets festival... Strax efter Rasslebygd går jag förbi en hästgård och sedan är jag nästan halvvägs hem. En matta av vitsippor breder ut sig och det är så skönt vårligt att titta på!













Jag har inte fått hem min nya kamera än (den kan jag f ö knappast ha i fickan) men makron på den gamla är inte så dålig den heller...













När det blir varmt såhär plötsligt så är det som att allt kommer på en gång - den [v]årliga ketchupeffekten.













Alltså blommar allt samtidigt; vit- och blåsippor, tusenskönor och vintergäck, ginstbuskar, japanska körsbärsträd, magnolior (jodå - de är starkt på väg) och maskrosor...

När jag är så gott som hemma igen (efter en lagom runda på 5 km) passerar jag skolan. Den här dagen var det fortfarande lov och få saker kan se så tomma och ödsliga ut som en skola, eller skolgård, utan elever. De där fönstren jag ringat in; det är sal 105 a k a Studion, där jag har alla mina lektioner, utom de i svenska med 9D. Givetvis ligger mitt arbetsrum på nedre botten så det blir mycket trappmotion på betald arbetstid.



























Senare samma dag går jag ut på en kvällsrunda också. Då går jag Kryssebodavägen - det är en gammal lands- och byväg som går i skogen bakom där vi bor. Kuperat och fint, med mycket ekar och bokar.













Och sälg.













Allt i naturen är dock inte bara födelse och liv, så här års. Den här lilla skogsödlan (eller är det en komodovaran? ;-) blev nog lite för våryr - eller bländad av solen? - och kanske aldrig ens hann uppfatta faran?

Vad gör jag annars, då? Inte mycket, faktiskt. Jag har ganska tråkigt. Jag är inte van att gå hemma så här och dessutom har jag ju inte orken att göra allt jag skulle vilja göra, och som skulle kunna göra dagarna lite roligare. Men jag är ute och går, jag läser massor, slösurfar, ringer mina barn (Matilda och Lillmysen var här ett par dagar förra veckan!), kollar lite på teve och botaniserar i Kärlekens skivsamling.

Men mest av allt längtar jag att få hem honom igen. Jag missunnar honom inte att vara ute och resa - tvärtom! - men nu har vi setts så lite på så länge att det börjar kännas ledsamt. Han ringer när han kan, men till skillnad från mig har de ett superspäckat schema (på gott och ont - han skulle behöva lite vanligt slöande, också) och han kommer inte alltid åt någon dator, heller.
Jaja... Jag ska sluta gnälla nu.

Jag gör mig en kanna Intenzo och tänker på Kärleken lite till och sedan drar jag på mig skorna och går ut en runda. Det är ganska soligt idag, också, så det blir en skön runda. Och ikväll har kören repetition. GÖTT!

söndag, april 08, 2007

... i vilken vår hjältinna får nog














OK. Jag ger mig. Jag längtar hem. Vilket i sig självt är en ny erfarenhet; jag kan aldrig minnas att jag gjort det tidigare. Jag mår bra, riktigt bra. Vädret har varit underbart - utom just idag då det är mulet. Människor jag möter är rara och vänliga. Jag ser och upplever nya saker nästan varje dag. Men... jag längtar hem. Mer specifikt längtar jag hem till Kärleken. Vi ringer, smsar, mailar, PMar men det räcker liksom inte. Och inte är det till någon större tröst att vi snart ses igen, heller. Vi får 4 timmar, sedan reser han till Thailand på 10 dagar. GAH!

Men jag försöker ändå vara konstruktiv och använda tiden väl. Jag läser, promenerar, ser mig omkring och tänker. Tid och rum för kontemplation finns både på mitt rum, ute i naturen (såväl bokskog som hav) och i kyrkor/katedraler och muséer.


















Målade fönster kan ju vara såväl profana...

















... som sakrala.


















Stadens äldsta hus.
B&B, för den som vill bo där.














Jodå. Det är fint här.
Och den medeltida lyftkranen fungerar fortfarande.
Den drivs av hamsterhjul - modell större, dock.
Mänskliga hamstrar handlar det om.
Också ett jobb...













Här ska jag minsann dinera vid nästa besök!













Här finns ett mycket stort zoo, som jag traskade på ett par timmar häromdagen. Terrarie/reptilavdelningen är vanligen roligast.













Igår (påskafton) var det så här soligt och vackert vid havet!

















Jag har fyndat mig lite religiösa prylar att pryda vårt hem med. Kärleken blir överlycklig. Eller... nej... men han ler milt överseeende och säger att sådana futiliteter som inredning överlåter han så gärna till mig. Hehe.

















Vi får väl se vad han tycker om att ha en liten vigvattenskål vid ytterdörren. Eller... är det att brista i respekt att sätta upp den i badrummet? Hmm...

Nu, mina vänner, är det slutbloggat för idag.
Inte mycket har blivit sagt, men jag har i alla fall visat lite hur det ser häromkring.
Nu ska jag ta mig en lång söndagspromenad och tänka på - och sakna och längta efter Kärleken. När jag kommer in igen ska en kanna kaffe sitta fint. Men Zoegas är inte att tänka på; här kör de bara med snabbkaffe...













Här ska jag promenera, bland annat.
Ha en fortsatt skön påskhelg, darlings!

måndag, april 02, 2007

... i vilken vår hjältinna befinner sig på en sorts resande fot

Jodå. Mitt drag att inkludera lilla laptopen i det lätta bagaget var klokt. Wireless is da shit, som ungdomarna säger. Jag fördriver tiden med att tänka, läsa och skriva. Lyssna på mp3-spelaren. Massa musik på den, men också Corinne Maier's Hej, lättja (Bonjour paresse). Jag hoppas den är bättre i pappersform för inläst på CD är den ett sömnpiller utan dess like. Å andra sidan det enda sömnpiller jag behöver, när nätterna blir för långa.

Jag tänker mycket. Och saknar. Mest av allt saknar jag Kärleken som jag vant att ha hudnära dagligen. Det gör ont att tänka på att vi inte ska träffas på ännu en dryg vecka. Jag tänker på det jag skrev om sist; om hur det är ställt med hans barn. Men jag tror det kan få en lösning framöver och väljer att inte skriva om det här.

Jag hinner också tänka mycket på mig själv och hur jag egentligen hamnat här, där jag är nu. Inte fysiskt - det kunde ju vara var som helst - utan i livet. Det har varit en lång resa och den känns snart som att den är över och att livet kan gå över i nästa fas. Egentligen är det ju redan på väg - det som återstår är ju enbart lite tekniskt finlir men icke desto mindre nödvändigt.

Och jag mår bra. Oförskämt bra, t o m. Bara så ni vet, ni som kanske undrar.

Ptja - det var väl ungefär allt jag hade att säga idag. Jag är trött och ska nog strax krypa ner under täcket och läsa lite (Jonathan Strange & Mr Norrell, Susanna Clarke) och slötitta på teven innan jag pluggar in mp3spelaren och glider iväg.