söndag, december 31, 2006

... i vilken vår hjältinna agerar sjukängel

Det är inte alltid allt blir exakt som man har tänkt sig. Men det brukar ändå bli ganska bra. Kärleken och jag hade planerat att bara vara hemma, äta och dricka lite gott och ha det mysigt. Men när vi kom hem från Växjö igår, efter att ha traskat på stan i timtal, var han minst sagt hängig och det dröjde inte länge innan han började få feber också. Idag har han varit helt utslagen och bara legat och sovit. Jag har, efter bästa förmåga (jag är egentligen inget vidare som sjuksköterska), försökt pyssla om honom med kuddar och filtar och svartvinbärste med honung och vatten och juice och het soppa (vilket han inte orkat äta). Vid det här laget känner jag mig som Sibiriens ängel - eller kanske rentav som Florence Nightingale i all min självuppoffring...
















... även om just det där med "självuppoffring" kanske inte är så relevant. Jag gillar ju att pyssla och fiffa och moffa och särskilt med honom...

Lillmysen Linus har varit här ett par dagar, med sin Simone, och det kändes gott att få rå om honom. Som jag misstänkte ville han inte alls ha julmat, utan lasagne, så jag lagade till en värstingvariant och sedan hade han och Kärleken lasagneätartävling medan jag och Simone fascinerat tittade på. Kärleken vann...

















Och det både värmde och kylde när Linus sa att "det är så skönt att komma hem några dagar, mamma" och sedan förtydligade med att han känner sig betydligt mer hemma här (där han aldrig bott...) än hos sin pappa... Han kommer hit snart igen och jag längtar redan!

Igår var vi alltså i Växjö. Kärleken skulle känna lite på en ny älskarinna in spe, en Les Paul Standard Faded '60 - Honey Burst...















... och jag bara
älska
r instrumentbutiker så jag protesterade föga. Jag kan driva runt och smeka pianotangenter och dregla över läckra gitarrer hur länge som helst... Om jag bara kunde några ackord hade jag lätt köpt mig en snygging att plinka på...

Men vi var inte bara inne i stadens gitarrhålor utan bedrev också lite annan shopping. Mest jag, dårå. På Skivan & Boken köpte jag dels en bok om Led Zeppelin; Hammer of the Gods och dels en inofficiell WhitesnakeDVD (Live... In The Heart Of The City) med ett par kanonkonserter på. Kärleken övertalade mig att köpa en riktig vinterjacka också, så det gjorde jag. Dunfodrad och allt - så nu får det gärna bli lite kallt, i alla fall. Till min lycka upptäckte jag att Lagerhaus öppnat i centrala Växjö,
så det fick bli en småplockstur dit också och sedan åkte vi ut till Siba så jag fick köpt min mycket efterlängtade mp3-spelare - en Sony Walkman NW-E003black 1 GB. Så här ser den ut:









Egentligen är det otroligt;
den väger 25 gram och har kapacitet för bortåt 45 CD's... Så ni kan ju gissa vad jag pysslat med mellan mina sjukängelsutbrott, idag... ;)

Och så har jag ägnat mig åt en smula nätshopping... (Ja, jag firar min lägenhetsförsäljning! :-)).
Så här ser dagens beställning ut:
Musik:
Opeth - Lamentations (DVD)
The Band - The Last Waltz - Special Edition (DVD)
Depeche Mode - Touring The Angel - Live In Milan (2DVD+1CD)
Krister Linder - Songs From The Silent Years

Jimi Hendrix - Blue Wild Angels
Jimi Hendrix - Experience Hendrix
Jimi Hendrix - Electric Ladyland
Jimi Hendrix - A Film About Jimi Hendrix (Special Edition 2-disc DVD)
The Syd Barret Story (10 spänn är inte mycket att bråka om)
Townes van Zandt - Legend 1969-78 (2-CD)

Övrigt:
Korpen Flyger
Pang i Bygget - Disc 1 (avsnitt 1-6)
Pang i Bygget - Disc 2 (avsnitt 7-12)

Nu är det bara en knapp halvtimme kvar av det här året. Det har varit ett helt otroligt händelserikt år. När det började befann jag mig i en haltande och tämligen osund relation, studerade, städade på kvällarna, skrev frenetiskt det allra sista på min uppsats och var en smula orolig för framtiden - både för min egen och för barnens del.

Nu är jag KÄR och lever tillsammans med mannen jag älskar, mina två "små" barn klarar sig fint (bägge har jobb och ett liv de trivs rätt bra med) liksom de två "stora", jag har en fast heltidsanställning, har sålt min bostadsrätt med såpass vinst att jag kan starta det nya året skuldfri (bajbaj CSN) och bor - och trivs! - i en ny mysig bostad, på andra sidan Sverige.

Och mellan dessa två ytterligheter ligger 364 händelserika dagar av med- och motgång, av Kärlek i dess olika yttringar, av varm Vänskap, av musik och andra sköna upplevelser. Jag har t o m hunnit leka vegetarian. Jag ser fram emot 2007 med spänd förväntan och hopp om ännu mer trivsamheter!

Ute har otåliga människor redan börjat brassa på med fyrverkerier och här inne sover Kärleken så gott, i den sköna LC4:an...












Så... Godnatt Sverige, varän du befinner dig. Och ett Varmt, Gott Nytt År till Er alla!

tisdag, december 26, 2006

... i vilken vår hjältinna gästar verkligheten

Tänk Sällskapsresan I. Tänk spanskt solkusthotell à la 1974. Tänk vit rappning, valvformade balkonginramningar och bruna trädetaljer. Tänk Bodega El Toro (jo, klubben i källaren heter faktiskt så!). Tänk Sangria. Tänk grisfest (jag har iofs aldrig varit på någon, men jag har ju sett filmen). Tänk detta och ni har Emmabodas Hotell Amigo.













Tänk också lite Big Bengt som var (är?) boss på High Chaparall borta i en annan del av Småland - och ni har en bild av managementet, dessutom.

Nu vet ni var jag var igårkväll, efter diverse andra äventyrligheter. Spanien. 1974. Kärleken m band var bokade för spelning där och eftersom det var traditionell hemvändarkväll var det absolut fullspikat. Jag var febrig och trött så jag ägnade mig mest åt att iaktta publiken, vilket iofs var mycket intressant. En annan intressant sak var när diskot plötsligt drog igång efter en knapp timmes gig. Såväl publik som band blev - minst sagt! - en smula överrumplade... Och bossen på stället klev helt sonika upp på scen och tillkännagav att nu måste nog grabbarna vila sig en stund..? Intressant beteende, på min ära. Och bandet packade ihop. Ett helt korrekt beslut.

De andra äventyren, då? Jo, jag mådde fint när Kärleken drog iväg för att fika hemma hos sångaren och dealen var att han skulle hämta upp mig sedan, så skulle jag vara med på soundcheck och sedan skulle vi dra direkt hem till hans syster på julfest. När han svängde förbi för att plocka upp mig kände jag en skum värk i kroppen och var lite frusen. Men jag hängde med i alla fall och tänkte att jag, i värsta fall, kunde vigga ett par alvedon av hans syrra. Knappt hade vi kommit fram till lokalen förrän jag började frysa ordentligt... händerna och fötterna blev iskalla... och känseln i dem liksom försvann, de domnade bort på något vis. Jag bara satt och skakade och kunde knappt prata för jag hackade tänder så... Så Kärleken fick skjutsa hem mig igen. Jag höll på att knappt få in nyckeln i låset och med ett uppbjudande av mina sista krafter (dramatiskt uttryck, eller hur?) fick jag av mig ytterkläderna, satte på vatten till te och bytte om till mysbyxor, tröja, strumpor, raggsockar och LOVIKKAVANTAR och iförd denna mundering kröp jag ner i sängen och bredde över mig en tjock fleecefilt och två täcken, varav ett av dun... Jag lyckades fippla i mig det mesta av teet, trots att jag skakade så det skvätte ur muggen och sedan lyckades jag somna, trots att jag frös så hemskt, och trots att jag var skraj för den tappade känseln och hjärtat som slog som en stånghammare.

Vaknade tre timmar senare. Sjöblöt. Men hyfsat pigg, bortsett från en lätt huvudvärk. Just då kom Kärleken hem och efter en kvarts uppfiffning var jag kavat nog att inte bara följa med på julfesten, utan t o m delta i en av tävlingarna; en utklädningskaraokegrej. Man fick poäng om man bjöd på sig själv och mer poäng om man dessutom kunde texten osv. Iförd en intressant mundering från Miljöstationen och med en rosa plyschkuk på huvudet framförde jag - med viss bravur och hattbyten allteftersom de olika personerna i låten (Polaren Pär hos det sociala - av Cornelis) hade replikerna. Jag har sällan känt mig så idiotisk, och samtidigt modig. Jag som AVSKYR sådant. Nu drog jag iaf ner en del skratt och det känner jag mig nöjd med. Tyvärr kunde vi ju inte stanna festen ut, eftersom det var gig på sagda Amigo. Men nu har jag iaf testat dels den berömda bastumetoden för utdrivande av bacillusker och dels att göra mig till allmänt åtlöje inför [mestadels] främmande människor... Efter det här vågar jag mig nog t o m på norsk karaoke.

Idag har jag varit hyfsat spak, dock, och efter att ha städat och fiffat lite, till tonerna av Sven Zetterberg, medans Kärleken råddade grejer så sov jag middag ett par timmar. Väcktes av Brazen Abbot - en ljuvlig musikalisk bekantskap. Skön, melodiös hårdrock med fina texter!
Kärleken hade fixat kaffe och så har vi mysfikat, kollat lite på videoupptagning från första gemensamma festen vi var på och bara slöat tillsammans.

Och vid tiotiden ikväll kommer Linus och hans tjej! Mera mys!

onsdag, december 20, 2006

... i vilken vår hjältinna fört krig mot illasinnad reptil samt har lite hemma-hos-visning

Vicken vecka.

I lördags var det lite fest med efterlängtat sällskap från västkusten (som i det här fallet räknas från Helsingborg upp till Varberg) och från Öland. Temat var - som brukligt vid den här tiden på året - GLÖGG och vi drack vit glögg, Blossas röda starkvins liksom whiskyglögg och romglögg. Till detta mumsade vi russin, mandlar, nötter, pepparkakor och jättegoda små klenätliknande smördegsskapelser med riven parmesan och kummin (som jag bakat och som var så gott att det ska bakas igen - jag tror det smakar mumma även till en het soppa i vintermörkret!) och pepparkaksgrissini med ädelostdip (vilket verkar vara en trendgrej i år; varje matlagningstidning och receptfolder med självaktning har ädelostdiprecept i år) vilket var mycket smarrigt och passande. Sedan var det buffé där var och en fått ta med vad de kände för vilket gav oss en och annan smaksensation och därtill dracks det vin och/eller öl. Och så shottades det tequila med apelsin och kanel. Och rockmusiken dånade. Märkligt att inte grannarna kallade på störningsjouren... ;-)

Söndagen var en hemsk och avslagen historia. Och jag som inte lyckats sova en blund. Det gjorde jag inte natt till måndag heller vilket renderade mig inte bara huvud- utan också magvärk, så halvsju på måndagsmorgonen klev jag upp och gick till skolan. Satte mig vid mitt arbetsbord och gjorde i ordning en vikarieplanering för ett par dagar, gick upp till expen och satte min sjukanmälan på sekreterarens dörr och gick hem och kröp ner i sängen hos Kärleken igen. Och somnade tvärt. Tillbringade resten av dagen - i stort sett - i sängen och Kärleken stannade hemma hos mig och jag tror det var det bästa vi gjort på ett bra tag, faktiskt. Sist jag var sjukskriven var i januari 2001, så jag gör mig inget som helst dåligt samvete för att jag valde att vårda mig själv, Kärleken och vår ytterst dyrbara och underbara relation.

För helgen innebar också något alldeles otäckt och gruvligt och uppslitande; vår första konflikt. Inte var det kattskit, heller, precis. En otäck, allförstörande och illasinnad orm hade lyckats slingra sig in i Paradise City och den nästan paralyserade oss med sitt droppande giftdregel. Men nu är den avdagatagen och kommer aldrig mer tillåtas sticka upp sitt slemmiga fejs i vår närhet. DÖD åt den som hotar det vi har, på det viset igen.

(För tydlighetens skull är det säkrast att jag tillägger att den inte hade med våra hitresta gäster att göra, så ingen läsare som är bekant med dessa drar felaktiga slutsatser!)

För att tänka på något betydligt trevligare tänkte jag lägga upp några bilder på vårt hem. Tyvärr är jag inte vän med kamerans blixtfunktion; bilderna skulle bli så mycket mer rättvisande om jag inte hade använt blixt (den ger ett så kallt och knepigt ljus) men om jag inte använder blixt blir bilderna väldigt oskarpa, har jag märkt. Nåväl; väl bekomme:

(La cuisine - nedan)








(Detalj från kökshyllan ovanför spisen)



















(Sovrummet - i otäck belysning à la grekisk taverna)
(Vardagsrummet, clockwise - nedan)
































(Gäst-, barn- och arbetsrum)

Hmm... Vad vårt vardagsrum ser rörigt ut på bild. Det är det faktiskt inte. Inte ens sådär trångt som det ser ut på de första bilderna. Men skräpsamma; så här har vi det. Tänkte lägga in lite mer detaljbilder framöver.

Nu är jag slut och trött. Borde kanske varit hemma idag också, men det är nog att fresta på plånboken lite väl mycket, tror jag. Så jag fyller på min mugg med Pasión Colombia, hämtar en filt att vira in mig i och fortsätter med Joyce Carol Oates' "Fallen" i väntan på att Kärleken ska komma hem från jobbet.

måndag, december 11, 2006

... i vilken vår hjältinna anmäler sig som frivillig

Men Herre GUD!!? Vad tänkte jag på? När en av idrottslärarna på veckomötet idag undrade vilka av lärarna som ville vara med i julavslutningens dragkamp mot det vinnande elevlaget så vem börjar då veva med armen och häver upp sin stämma och ser röd och ivrig ut? Jag får skylla på en alien hand, eller nåt. Nåväl - nästa torsdag ska jag, tillsammans med fem andra lärare spöa skiten ur det vinnande elevlaget (tjejer, alltså). Det kan mycket väl bli roligt och blir det inte det så har jag hela jullovet på mig att ångra mitt tilltag. Och dessutom - huvudsaken! - så slipper jag vara med i lärarlaget i fopoll... Det är dessutom så att vi, precis som eleverna, ska vara utklädda... Ehmmm...

Det var ett tag sedan jag bloggade nu. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Det betyder ju inte att jag ändå inte tagit mig tid att samla tankarna ibland. Inte heller innebär det att livet har varit händelselöst på något vis; jag har ju hunnit vara på såväl rockkryssning (lyckad och rolig!) som att ta hand om supertankad Kärlek efter julbord-med-jobbet, söndagsfika med nya "svägerskan & hennes karl, höstens lataste lördag, rockkväll med Kärlekens band och två till och tillhörande efterfest (fast den var så lam att vi gick hem) och filmkväll med jobbet och långa, sköna telefonsamtal med mina barn och hej och hå.

Julklapparna är inköpta också. Till mina två "små" blir det en rund summa pengar till deras körkort och varsin liten symbolisk sak baföratt. De två stora tjejerna får platta, hårda paket i form av böcker och dvd:s. Kärleken två små tvillingflickor och syrrans Fanny (alla tre flickorna är 9½) får små lackaskar från Indiska med små gulliga pryttlar i. Något litet smycke, små glittriga, stenbeströdda anteckningsblock, fina pennor med strasstenar osv. Syrrans två pojkar får en CD med Jojje Wadenius Godda', Godda' (Wiggo) och en tuff t-shirt "For those about to walk..." (Leo).

Sedan blir det inget mer. Jo... Kärleken får en bok; "The Dirt" i den svenska översättningen (nej, han har inte min bloggadress. Än.). Egentligen skulle vi inte köpa något alls till varandra, men jag vet att han försökt få tag på den på bibblan so wtf liksom... That's it. I övrigt blir det ljus och mys och skön musik och god mat (mestadels hemlagad/hembakat) och dryck. Allt ordnat i synnerlig lugn och ro. Jag vägrar verkligen att stressa för att kunna ta det lugnt.

Det känns väldigt konstigt att, som igår, titta ut på innergården och se hur gräsmattan är grön och hur ett par ungar leker i bara jeans och tröjor. Hade det inte varit för de avlövade träden kunde det lika gärna ha varit en fin septembersöndag. Idag var det dock ett elakt bett i vinden och duggregnet kändes som tusen nålar mot kinderna när jag gick ner till affären, efter jobbet. Naturligtvis hade jag glömt vantarna också, vilket jag bittert fick märka av när jag skulle bära hem kassen med lite pastasåsingredienser och en annan kasse med ett snyggt kollegieblock (ska användas som lektionsplaneringsblock under första halvan av vårterminen - det är min fasta punkt i [yrkes]livet och en Betydelsefull Sak att inhandla), en Snoopykalender för 2007 (ifall jag inte hittar en refill till min norska Nemikalender) och en kul kalender till Matilda, med lite sjuka uppdrag som ska utföras under vissa tider på året. Så här beskrevs kalendern inför 2006 (kanske är det samma saker inför 2007, men det kan jag inte kolla upp eftersom den redan är fint inslagen):

"Den här kalendern kommer att förändra ditt liv". En kultkalender som lovar att göra just det. Varje vecka får läsaren ett eller flera uppdrag att utföra.
Det är inte helt ofarligt. Men '...hittills har inga dödsfall noterats bland användarna...' står det i inledningen.
Vecka 1 är en uppvärmningsvecka och man kan välja mellan att sluta äta avocado, sextrakassera sig själv eller vifta på tårna och gå ner ett gram.
Och så ska man fylla i en humörkurva.
Man kan välja mellan Orgasmiskt, Himlastormande, Glad som en lärka, Jo tack bra, Okej Sådär, Sur, Skitsur, Djupt deprimerad eller Självmordsbenägen.
Vecka 2 ska man ljuga patologiskt. Om allt. Precis allt.











(Bilden hittade jag på nätet.)
Vecka 3 ska man sälja en oansenlig sexuell tjänst.
Vecka 9 ska man begå alla sju dödssynderna, vecka 19 förväntas man iscensätta sin egen kidnappning och veckan efter det ska man bedriva en veckas äckelbantning, med hjälp av mördarsniglar, bajskorvar, ludna spindlar och kräk...."

Ja, ni fattar, va'? Och ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag på att jag skulle köpt en till; till väninnan A. Hon hade skrattat sig harmynt och sedan verkligen använt den.

Den påminner mig om en annan bok jag köpte på Designtorget för ett par år sedan: "Uppdraget. Boken som förändrar ditt liv". Den innehåller 189 uppdrag av olika typ och svårighetsgrad. Man ska genomföra ett uppdrag om dagen, bokföra det i boken och sedan se hur saker och ting förändras... Exempel på uppdrag är:

3. Gå till närmaste fik. Spill kaffe på någon som sitter ensam. Bjud på fika.

12. Klappa fem olika hundar under dagen. Lär dig der namn och skriv in dem i din adressbok.

32. Gå till en TV/radioaffär. Vrid upp volymen till max på en stereo och gå därifrån.

58. Gå en hel dag utan att spendera en enda krona.

59. Köp en hamburgare på McDonald's. Gå till Burger King och ät den.

86. Få minst 5 okända människor att ta en bit godis ur din gottpåse.

88. Smyg på en främling. Följ efter en okänd person och spana på vad denne gör och vart han/hon går under minst en timme.

129. Ta kort i en passfotoautomat. Gör de fyra värsta/bästa grimaserna du kan. Skicka utan avsändare i ett kuvert till: Skatteverket, 171 94 Solna

167. Få en bäbis att börja gråta.

Osv osv... ;-)

Och slutligen... Något som då och då gör min dag lite extra lättjefullt svävande och djuplodande tänkvärd. Min och Linus' favorit... Graffarnas graffare: http://www.banksy.co.uk/


Mycket nöje! Själv ska jag fylla på muggen med Blue Java, surfa in på Banksy's sida en stund medan jag väntar på Kärleken som strax kommer hem...